Gästkolumnen

Att mäta ljus

Som forskare inom ljus möter man ofta många engagerade människor som är intresserade av ljus och hur det påverkar oss. Utvecklingen av LED ökar behovet av att mäta för att skilja dåligt från bra, men också utmaningar i att definiera vad vi vill ha.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

I mitt arbete på SP jobbar jag med mätningar av ljus och ljusrelaterade forskningsprojekt. I ett av dessa är vi ute i skolor och undersöker ljusmiljön i klassrum och elevernas upplevelse av denna. På frågan om de tror att belysningen i klassrummet påverkar deras humör svarar många att nej, det tror de inte. Det är ändå tydligt att de är intresserade av ljus, belysning, mätningar och upplevelser. Det är ett roligt och tacksamt ämne att prata om och alla kan relatera till det.

Den standard som finns för belysning på arbetsplatser kritiseras ofta för att vara stel och otillräcklig, vilket den är, men när man är ute och mäter i verkliga miljöer ser man att en standard ändå behövs. Det kan låta tråkigt med kravsatta luxvärden på bänkar och tavlor och att väggar skall reflektera en viss mängd ljus, men ute i våra skolor finns många trasiga lampor och tavelbelysning saknas ibland helt. Vi kommer till förskolor där man målat väggarna svarta och på en skola fick en pojke ett epileptiskt anfall av blinkande lysrör i gymnastiksalen. Den möblering som belysningen planerats för är sedan länge ändrad och åldrade ljuskällor ger inte längre samma ljuskvalitet som när de sattes upp.

Det är viktigt med en bra ljusmiljö. Vi pratar mycket om att vi så lätt kan mäta illuminanser, luminanser, spektrum, flimmer och så vidare, men ändå görs det inte så ofta. Datorprogram används för att räkna ut vilka lampor man skall använda och var de skall placeras, men min erfarenhet är att det sällan kontrolleras när rummet är klart om ljusmiljön blev som man tänkt. Eller om den blev som man tänkt men inte blev bra ändå. I smarta belysningssystem installeras sensorer som skall återkoppla till systemet. Här utgår man ofta från att de fungerar på ett visst sätt utan att egentligen undersöka det närmare. Ett problem hos pulsviddsmodulerad LED-belysning är flimmer och det är inte ovanligt att ny belysning flimrar med 300-400 Hz. Hur påverkas våra hjärnor av det?

Det är naturligtvis viktigt att planera och designa en belysning och en ljussättning, men efteråt tycker jag man skall återkoppla med såväl kvantitativa som kvalitativa mätningar. Vi behöver samarbeta för att ljusmiljön skall bli och fortsätta vara så bra som möjligt.

Du kanske också gillar:

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare