Reportage

Drömmen om Borås

”Drömmen om Borås” går i uppfyllelse. Den ena gatan efter den andra är på väg att rustas upp: Allégatan, Lilla Brogatan, Öster- och Västerlånggatan… För att inte tala om Hötorget. Eller ”Borås vardagsrum”, Stora Torget,
med det ståtliga rådhuset i fonden.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Bakgrund – Borås

Borås var Sveriges textilhuvudstad i flera sekel. Under tekokrisen på 1970-talet verkade Borås framtid dyster; en trist, sliten stad med tomma fabriker och utan hopp. Men vinden vände. Identiteten togs till vara, uppgraderades och är starkare än någonsin. Faktum är att Borås sysselsätter fler personer med anknytning till textilnäringen idag än någonsin tidigare.

I anslutning till Textilhögskolan (som sorterar under Borås högskola) bedrivs sedan 2003 avancerade experiment kring smarta textilier, kända världen över. År 2010 fick Textilhögskolan examensrätt för forskning och blev därmed den mest avancerade utbildningsinstitutionen i landet inom det textila området. Här finns också Sveriges enda Textilmuseum.

År 2008 invigdes, under diverse protester, den nio meter höga bronsskulpturen, Pinocchio, eller som den egentligen heter: ”Walking to Borås”. Ingen kunde då ana att staden knappt tio år senare skulle arrangera en skulpturbiennal och kunna visa upp över hundra skulpturer i parker och på torg. Eller fira Street Art-festivalen ”No Limit”, också den vartannat år, och med stolthet exponera över tjugo muralmålningar på husfasader runt om i staden.

Med denna höga svansföring är det inte konstigt att Borås visar framfötterna också inom andra områden. Här pågår just nu en stor upprustning av stadskärnan. Med hjälp av fasadbelysningar och rumsmedvetna ljussättningar av gator och torg. Här skapas gångstråk och konstpromenader med ljusets hjälp. Följ med på ett besök i Borås.

Mycket handlar om nya gatubeläggningar, skyltar, cykelstråk eller möbler som gör det möjligt att sitta ner och vila benen, jo visst. Men för hel­heten är ljussättningen a och o.

Till detta kan Borås också räkna det lyckade utfallet av tio års satsning på konst. Över 100 skulpturer och drygt tjugo muralmålningar kan beskådas i staden året om, dag som natt. Tack vare, just det, en rejäl satsning på belysning. Och gott samarbete.”Vårt nya varumärke är ’Staden som galleri’. Ett galleri måste ju ha öppet också på vintern och även efter mörkrets inbrott.”

Ett stenkast från stationen på Borås Tourist Center träffar jag några av alla inblandade.

Här finns Lisa Statham, Cityledare för Borås City, centrumbolaget som ägs av fastighets- och butiksägarna i stadskärnan. Det är hon som är projektledare för ”Drömmen om Borås” som startades för ett par år sedan.

Vidare Stina Hallhagen, projektledare på det kommunalägda destinationsbolaget Borås TME. Här finns också Erik Williamson, fastighetsförvaltare på Castellum samt ordförande i CiB (Centrumfastigheter i Borås, en organisation med cirka 60 medlemmar som tillsammans äger ungefär 120 fastigheter) och Bo Edvinsson, vd för fastighetshetsbolaget Stadsporten i Borås. Sist och inte minst två ljusdesigner: Anna Hedendahl, som arbetat i olika ljusprojekt för Borås i snart två år och Kristin Haglund, anställd på Borås Tekniska förvaltning sedan tio år tillbaka.

Kristin Haglund har hand om utomhusbelysning på gator, torg och i parker. Hon är kommunens enda fast anställda ljusdesigner. På hennes bord ligger inte bara det innovativa ljusarbetet (som att skapa gatumiljöer och belysa utomhuskonst kommunen köper in) utan också mer prosaiska sysslor som berör drift och slitage.

– Jag har fått stor förståelse för projektering. Och känsla för vad som fungerar i verkligheten, intygar hon. Kommunens ljusintresse började med min företrädare. Han var ingenjör och hade hand om belysningen ”vid sidan av” eftersom han tyckte det var kul. Inte ljusdesigner alltså; yrket fanns inte när han började sin karriär. Han ville att kommunen skulle satsa mer på ljus, använda lite mer exklusiva armaturer. Och krävde att den som tog över ansvaret för belysningen efter honom verkligen skulle kunna ämnet ljus. Precis i den vevan hade man börjat byta ut kvicksilverlampor mot natrium för att minska energiåtgången och tjäna pengar. Besparingarna kunde finansiera min tjänst och jag anställdes som ljusdesigner.

– Ett av de delmål Borås har (i den övergripande ”Vision Borås 2025”) är ett levande, tryggt centrum. Och vi har fått extra pengar just för trygghetsskapande belysning. Jag upplever att det finns ett driv inom kommunen att jobba progressivt med ljusfrågorna, fortsätter Kristin Haglund.

Många aktörer i samverkan

Men belysningen i en stad är bara till en liten del en fråga för tjänstemän. Borås kommun har lika liten möjlighet som andra städer att bestämma över privatägda fasader till exempel. Att komma överens med stadsmiljöns övriga intressenter är avgörande.”Om staden ska bli levande måste mörker få spela mot ljus. En enda bländande, felinriktad strålkastare kan förstöra en hel miljö.”

Det gemensamma ljusintresset i Borås tar avstamp i olika ansvarsområden. För kommunen handlar mycket om att få staden att fungera på ett säkert sätt. Butiks- och fastighetsägarna i centrum talar mest om att skapa trivsel och trygghet. Turistnäringen om tillgänglighet och att locka besökare till all utspridd konst under årets alla månader.

– Konsten spelar en huvudroll för oss, intygar Stina Hallhagen. Vi får ofta förfrågningar från konstintresserade som vill komma till Borås. Vårt nya varumärke är ”Staden som galleri”. Ett galleri måste ju ha öppet också på vintern och även efter mörkrets inbrott. Eftersom kommunen och fastighetsägarna satsat på att ljussätta väggmålningar och skulpturer har vi kunnat utöka rundvandringar och guidningar till hela året.

Hur har belysningssamarbetet då gått till rent ­praktiskt?

– Vi har jobbat i flera faser, förklarar Erik Williamson. I den första delen av ”Drömmen om Borås” formulerades svar på frågor som ”Vad vill vi med gågator och torg?” Fastighetsägarna beviljade projektmedel för själva starten. Frukostmöten arrangerades. Butiks- och fastighets­ägare, tjänstemän på kommunen, kommunalråd samt politiker bjöds in. Genom alla diskussioner fick vi fram en visionsbild. I en andra etapp talade vi mer konkret om vad var och en av oss verkligen måste göra för att visionen skulle kunna uppfyllas. Uppslutningen var stor. Det kom ett hundratal personer på mötena. Synpunkterna samlades ihop till ett dokument som konkret beskrev alla önskemål. Det handlade om entréer, tillgänglighet och skyltar. I alla samtal var ljusfrågan central.

Pekade hänsynslöst

Nu kom Anna Hedendahl, ljusdesigner på Sweco i Göteborg men själv boråsare, in i bilden. I december 2015 höll hon en inspirationsföreläsning för alla ”Drömmen om Borås”-deltagare med tema ”Så här kan man göra stadskärnan mer attraktiv med ljusa fasader”. Målet var att lite mer teoretiskt förklara ljusets funktion i stadsmiljön samt dess förhållande till människan i staden. Fokus låg på just fasadbelysning. Efteråt gick hon och publiken på en rundtur.

– Jag pekade ut olika fasader, förklarade varför det eller det huset skulle passa att belysa och hur. Fasaderna jag valde ut stödde ”Drömmen om Borås”-tankar på att utveckla nya rörelsemönster. Jag var hänsynslös, hade inte en aning om vem som ägde vad. Jag analyserade dåliga befintliga exempel inför gruppen. Visade tveksam LED-kvalitet och bländande skyltar utan att veta vem som ägde vilken fasad. Att ljussätta en stad handlar ju inte i första hand om enskilda byggnader utan om helheten. Om staden ska bli levande måste mörker få spela mot ljus. En enda bländande felriktad strålkastare kan förstöra en hel miljö.

– Därefter har allt rullat på med det ena uppdraget efter det andra både från den privata och den kommunala sidan. Tillsammans med alla inblandade har vi försökt hitta ett program för både fasader och konst. Belysningen ska göra stadskärnan levande, skapa nya stråk som gör att inte allt händer på några enstaka platser medan andra är helt folktomma. Vi har velat ta helhetsgrepp för att undvika att enstaka fastighetsägare ”kör sitt egna race”. Då minskar ju risken för att bländning och ljusinflation ska inträffa.

Också personer med anknytning till turistnäringen fick göra en utflykt tillsammans med Anna Hedendahl. Därefter sattes ett dokument ihop med förslag på vilka konstverk som skulle belysas. Det visades för fastighetsägare som omfattades av det hela och måste ge tillstånd för att idéerna skulle kunna förverkligas. Nu lyser flera av de stora muralmålningarna även under kvällen.”Belysning skapar känslor. Så när vi lägger pengar på ljuset innebär det en satsning på attraktionskontot.”

Ett allmänt belysningskoncept formulerades också och det konkreta arbetet med ljussätta andra byggnader och gaturum i centrum kunde starta.

– Nu är en husfasad klar och upptänd vid det vi kallar Hötorget. Underlag för bygghandling vad gäller belysning av fyra andra fasader är inlämnade. En sjätte fasad har provbelysts liksom en arkadgång, som upplevts som otrygg, utanför ett parkeringshus. Också där är bygghandlingar inlämnade. Så mycket är på gång, berättar Anna Hedendahl vidare.

Det var i november 2016 den första fasaden tändes upp som en del i ett större sammanhang, miljön runt Caroli kyrka. Ljusinstallationerna runt och på kyrkan invigdes samtidigt med pompa och ståt. Det bjöds på eldshow och några hundra boråsbor slöt upp. Här var det främst Svenska kyrkan och fastighetsbolaget Stadsporten som samarbetat rent konkret, som betraktat kyrkan med byggnaderna vid sidan och runt om den som ett sammanhållet rum i staden.

– Meningen är att vi ska fortsätta arbetet här. Vi äger flera fastigheter runt torget, de blir nästa steg. Liksom gatan fram. Hela kvarteret ska kännas ännu mer som en helhet, försäkrar Stadsportens Bo Edvinsson. Armatur­er och belysningsprogram kostar visserligen en del men ger miljön en betydligt större karaktär. Belysning skapar känslor. Så när vi lägger pengar på ljuset innebär det en satsning på attraktionskontot. Attraktivitet stimulerar fastighetsmarknaden. En stad med döende fastighetsmarknad lever inte särskilt länge.

Så delas kostnaderna

Men hur delas då belysningskostnaderna upp mellan olika intressenter i delprojekten?

Erik Williamson reder ut:

– När det gäller stadskärnan och avsnitt som sträcker sig utmed flera kvarter har vi under alla år kört en ”femti-femti-lösning”, det vill säga staden betalar hälften och fastighetsägarna hälften. Fastighetsägarna betalar sedan var och en efter fasadlängd mot gatan. Om det gäller mer specifika entréer och enskilda fasader är det oftast den enskilda fastighetsägaren som står för hela kostnaden.

Att utvecklingen av LED spelat roll i Borås är det ingen som sticker under stol med. Kanske är det rentav LED och nya styrningstekniker som gjort ljussamarbetet i Borås möjligt.

– Jag märker väldigt skillnad i mitt jobb. LED kan betyda högre investeringskostnad men över tid blir det annorlunda. Och folk märker att man kan spara pengar. Kan man spara pengar finns det en affär, finns det en affär får ljusdesigner mer jobb. Så jag har väldigt mycket att tacka LED för, skrattar Anna Hedendahl.

Erik Williamson fyller på:

– Under alla år har julbelysningen i Borås diskuterats. Fastighetsägarna har bekostat en del, staden lamporna på torg och vissa allmänna platser. Alltid har mest driftskostnaden diskuterats: ”Jag vill inte betala för grannens lampor!” Idag är det en icke-fråga.

Mer ljus i Borås ger mer ljus på Borås, konstaterar alla runt bordet. Nyckeln till framgången är samarbete. Det mer systematiserade ditot mellan kommunen och fastighetsägarna inleddes år 2002, minns Bo Edvinsson. Sedan har rutinerna förstärkts genom åren. Erik Williamson har ungefär samma historiebeskrivning. Det var när planerna på Borås Arena, Elfsborgs hemmaplan, började ta fart som allt startade, minns han.

Att Borås blev ”Årets stadskärna” år 2011 var ett kvitto på att man jobbade rätt. I belysningssammanhang förekommer idag knappast någon konkurrens mellan fastighetsbolagen eller övriga aktörer. Ingen försöker bräcka den andra.

– Somliga kanske tycker att det här med belysning i stadsmiljön borde kommunen ansvara för. Vi ser det inte riktigt så, vi på den privata sidan hjälper kommunen, vi trycker på. Tillsammans med kommunen vi vill flytta ut gränserna. I vårt nätverk ingår nästan alla kommunala tjänstemän. Det låter vackert och funkar ganska bra. Lite av ”win win” faktiskt, försäkrar Bo Edvinsson.

– Borås är ju trots allt en ganska liten stad utan stor byråkratiapparat. Vi känner varandra, menar Lisa Statham på Borås City och initiativtagare till ”Drömmen om Borås”. Om jag har en idé eller fått en fråga utifrån kan jag gå direkt in till Stina på turistsidan till exempel.

Stina Hallhagen håller med:

– Precis. Alla samarbeten diskuteras mycket informellt. Vi vill locka hit turister och kan fungera lite som en övergripande delfinansiär. Stödja i olika sammanhang. Projektet ”No Limit” till exempel, Street Art-festivalen som återkommer vartannat år, kräver fleras samtycke. Och samfinansiering. Konstverken målas ofta på en privatägd fasad och blir mer eller mindre permanenta. Festivalen drar hit besökare. Då får självklart Borås TME ta en del av kostnaden också för ljussättningen. Det gäller att inte vara för stelbent, helt enkelt. Om samarbetet ska fungera så bra som här.

I Borås finns alltså en gemensam vilja att göra stadens belysning speciell. Alltsammans, gator, torg, konstnärliga utsmyckningar och promenader utmed Viskan. Alla arbetar mot ett och samma mål: Att skapa en attraktiv och trygg stadskärna!

 

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare