Paneldeltagarna från vänster: Clara Fraenkel, Anna Hedendahl, Per Franson, Rikard Espling och Åsa Moum. Diskussioneledare var Mikael Westmark, Westmark Information.
Branschsamverkan

Hur tar vi makten över belysningsfrågan?

Det var rubriken på Ljusdagens panelsamtal den 5 september. Fem representanter med olika erfarenheter fanns på plats för att diskutera budgetar, kvalitetssäkring och framgångsfaktorer för en god samverkan inom branschen. Samt självklart relationen mellan arkitekt och ljusdesigner eller ljusdesigner och beställare.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Jag har ridit många år och tänker mig ofta beställaren som en lite jobbig häst. Man får liksom dra, ge efter, dra, ge efter tills man får som man vill. Det gäller att ha en hård hand som ändå måste vara väldigt mjuk.

Anna Hedendahl är ljusdesigner på Sweco i Göteborg. Hon var en av deltagarna i paneldiskussionen. En skicklig ryttare, får man förmoda. Under en programpunkt strax innan hade hon nämligen vittnat om hur bra samarbetet mellan alla inblandade parter – inte minst med just beställarna – fungerat i Borås.

Övriga diskuterande på Berns scen var Clara Fraenkel, arkitekt/ljusdesigner på White arkitekter, Per Franson, knuten till KTH Arkitektur och KTH ALD, Åsa Moum, ljusdesigner/civilingenjör med erfarenheter från mobilbranschen samt Rikard Espling, projektledare på konsultföretaget KRESP Projektledning. Samtliga ljuskunniga och angelägna om att ljus och belysning måste få ta plats i byggprocessen. Vilka recept hade de då som svar på den stora frågan om makten. Makten över belysningsfrågan?

– Vi ljusdesigner måste bli bättre på att formulera ljusets uppgift redan i programskedet. Inte bara kvantitativa krav utan och sådana som handlar om vilken roll ljuset ska spela. Vi måste ha en bärande idé om hur både dagsljus och belysning ska integreras i arkitekturen i tidiga skeden. Har ljuset kommit in tidigt är det inte lika lätt att plocka bort, menade Clara Fraenkel.

Per Franson poängterade vikten av kunskap.

– Kunskap och ännu mer kunskap. Och forskning. Allt för att vi ska få en djupare förståelse för ljusets betydelse. För mig handlar det om lärdomar vi måste ha med oss redan innan vi blir arkitekter, ljusdesigner, tekniker eller inköpare. Det skulle verkligen påverka ljussättningen i framtiden.”Jag tycker, till exempel att det är ­spännande att se ljusdesign som en tjänst som anpassas efter brukarna. ”

Åsa Moum höll med men menade att det ändå är här och nu saker och ting händer.

– Teknikutvecklingen sker väldigt snabbt i samhället just nu. Kartan kommer att ritas om för alla inblandade så det finns mycket att ta för sig. Villkoret är att man lär sig tekniken och att använda sig av den. Jag tror att om alla vi här intresserar oss mer för teknik som en del i vår designprocess så skulle det vara ett sätt att både vinna mark och få igång samverkansprojekt.

Också för Rikard Espling var ”teknik” och ”samverkan” nyckelord. Medan Anna Hedendahl lämnade framtiden för en stund och mer poängterade den allra tidigaste fasen i varje projekt.

– Självklart är utbildning det mest nödvändiga på sikt. Men jag undrar, hur ska en beställare kunna beställa rätt sak om hen varken vet vad hen vill ha eller kan få. Därför är det så viktigt att vi ljusdesigner kommer in i projektet innan beställningen ens är gjord. Vi måste finnas med redan där. Få en chans att säga: ”Men du vill nog inte ha det där, du vill nog ha det här i stället”.

Samverkan mellan olika parter

Samtalet gled över på frågan om relationen mellan arkitekter och ljusdesigner. Clara Fraenkel var först ut:

– Just för att ljuset ska kunna komma med i de riktigt tidiga skedena så borde det vara en del av arkitektuppdraget. Belysningsfrågan hör till den fysiska miljön. Det måste göras tydligt för då kommer ljuset med från början. Arkitekten måste inte kunna allt om ljus men alltid ha ljusdesigner knutna direkt till arkitektföretaget eller som konsulter – från första början. Att jobba som ljusdesigner på ett arkitektkontor gör arbetet både enklare och effektivare. Om jag har en idé och kan ta upp den direkt istället för att vänta till nästa möte. Jag kan också vara lyhörd för vilken arkitektur som skapas. Det är bra med en överlappande kompetens. Arkitekter är inte ljusdesigner men behöver kunna mer om ljus. Ljusdesigner är inte arkitekter men behöver kunna mer om arkitektur.”Arkitekter är inte ljusdesigner men ­behöver kunna mer om ljus. Ljus­designer är inte arkitekter men ­behöver ­kunna mer om arkitektur.”

Och Per Franson höll med:

– På KTH har vi både arkitekt- och ljusdesignerutbildning. Vi vill sammanlänka dessa så att de olika yrkesgrupperna får förståelse för varandra. Alla arkitekter ska inte bli experter på området ljus men förstå att ta hjälp från den som är det. Ljusdesignern ska se arkitekten som en samarbetspartner. Detta för att överbrygga de kunskapsklyftor som kan finnas mellan dem. Men lika viktigt är det att rikta sig mot andra yrkesgrupper. Till exempel borde ljusdesigner, arkitekter och civilingenjörer lära känna varandra redan under utbildningen.

– Jag tänker också på samverkan med slutanvändarna, påpekade Anna Hedendahl. Det gäller att visa upp hur man tänker, att konkretisera. Även om jag kommer in i projektet tidigt och som expert på ljus finns det självklart andra som kan annat bättre än jag. Då måste ju jag vara lyhörd. Fråga personer som ska vistas i miljön: ”Hur kan jag göra det bästa för dig?” Det vet ju inte jag. Det kanske inte beställaren vet heller. Det handlar mycket om att samtala och att vara på plats i den rätta miljön. Ljusdesigner måste få vara med på studiebesök och delta i workshops tillsammans med verksamheten. Man ska ta den plats man är värd helt enkelt. Det är definitivt mer självklart om man arbetar på en arkitektavdelning än om man kopplas in via en elteknikavdelning ”från sidan”.

Exempel från andra branscher

Att skapa engagemang hos slutanvändarna är självklart viktigt menade också Åsa Moum, men det kanske är en alltför lång process i vissa lägen – när tekniken
är snabb.

– Varför inte titta lite närmare på de affärsmodeller man jobbar med, sade hon. Med ny teknik som ändrar förutsättningarna måste man anpassa affärsmodellen efter det. Jag tycker till exempel att det är spännande att se ljusdesign som en tjänst som anpassas efter brukarna. Så även armaturer, energivinst och så vidare. Människor kanske kommer att bete sig olika i en byggnad om tekniken förändras och då kan man ändra ljuset efter ett tag utan att behöva göra om hela byggnaden. ”Lighting as a service” helt enkelt. När det gäller samverkan så hämtar jag mycket inspiration av min gamla bransch, mobiltelefonbranschen och olika digitala tjänster. Där har man jobbat ganska mycket med olika ”agila metoder” där man sätter folk med olika kompetenser i samma rum och låter dem interagera.”Även om jag kommer in i projektet ­tidigt och som expert på ljus finns det självklart­ andra som kan annat bättre än jag. Då måste ju jag vara lyhörd”

– Också bilindustrin kan inspirera, inflikade Per Franson. Dels för dess teknikiver och säkerhetstänk men främst för dess förmåga att kommunicera ut sitt budskap. Visserligen är det oftast ren reklam men ändå… Människan är ständigt i centrum i kommunikationen och den handlar alltid om användaren. Vi måste bli mycket bättre på det i ljusbranschen också, att tala om vem vi arbetar för. Vi behöver informera mer om hur ljuset påverkar människan, hur det påverkar rummet. Och att vi kan spara ofantligt mycket pengar om vi bygger rätt.

Slutligen kom samtalet att kretsa kring budgetar, ekonomi och möjliga konflikthärdar inom belysningsbranschen. Rikard Espling som tidigare under eftermiddagen från scenen hade talat om behovet av samverkan och ”partnering” hade en hel del att säga.”Människan är ständigt i centrum i ­kommunikationen och handlar alltid om användaren. Vi måste bli mycket bättre på det i ljusbranschen också, att tala om vem vi arbetar för”

– Beställaren har enormt stort ansvar när det gäller budgeten så klart. Men å andra sidan är ofta hyresgästen beställarens kund. Kanske måste man börja där för att tydliggöra alla önskemål och därmed kostnader. Men man måste ta allt stegvis inom ett samverkansprojekt. Bygga kunskaper. Det går inte att sätta fasta priser. Däremot går det att ha transparanta kostnadsredovisningar som alla kan följa så att det känner sig delaktiga.

– Det finns flera saker som man inte är överens om inom branschen, fortsatte han. Genomförandeformer till exempel. Eller hur man ska bedriva teknikutveckling. Och för att det ska bli mer konfliktfritt tror jag också att man måste se över rutinerna vad gäller betalning. Somliga arbetar med väldigt låg ersättning. Vilka nivåer som är rimliga är vi inte överens om. Eller om vad som är justa villkor. Det gäller både elentreprenörer, ljusdesigner och arkitekter, gissar jag. Skulle vi kunna enas om det skulle kvaliteten i branschen bli mycket bättre.

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare