Gästkolumnen

Ljusarkitektur på nytt

På 1930-talet blev det elektriska ljuset inklusive neon något av de mörka timmarnas stadsarkitekt. Nu på 2010-talet möts ljus och arkitektur på nytt. Och som det ser ut lika omtumlande som då.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

På 1920-talet föddes begreppet ljusarkitektur. På den tiden var ljusarkitektur ofta liktydigt med neonljus eller glödljus som ljusreklam på dittills mörka husfasader, ibland i form av blickfångande varumärken, ibland som butiksskyltar. Snart tändes också neonljuskaskader vid biografernas entréer. De lyste likt nöjesoaser i kvällarnas vimmel.

Parallellt blev lysande glödljus- eller neonlinjer ett arkitektoniskt hjälpmedel. Allt detta förändrade upplevelsen av kvällsstaden. Mot slutet av 1930-talet var förvandlingen ett faktum.

Arkitekten Gunnar Asplund insåg ljusteknikens potential att ”efter mörkrets inbrott framhäva och i ljus teckna byggnaders linjespel”. På Stockholmsutställningen 1930 utnyttjade han horisontala ljuseffekter för utställningsområdets gestaltning. Till sin hjälp hade han Ljuskulturs kompetens, framför allt ingenjören Ivar Folcker. Utan Folcker hade Stockholmsutställningens ljuskaraktär troligen inte blivit av.

Idag vet vi att 1930-talets ljusestetik i kvällsstaden också var en av det förra århundradets viktigaste ljushändelser. Frågan är om vår egen tid gestaltas just nu med ljusupplevelser av samma dignitet som 1930-talets.

Dagens ljusarkitektur liknar inte 1900-talet. Det nya vi ser är ett arkitekturljus som kan vara både färgrikt och ljust som illuminationer, och lika miljögestaltande som målade fasader. Ordet fasadbelysning beskriver långt ifrån alltid ljusgestaltningen rättvist.

När 2010-talets ljus integreras i arkitekturen förändras också det arkitektoniska språkets uttryck. I en idétävling i fjol, avseende ett bostadshus på Lidingö, deltog BAU med förslaget ”Glödnätet – Dalénum”. Skisserna till den 23 våningar höga byggnaden visar fasader som lyser från balkongfronter där ett finmaskigt nät glöder svagt.

Precis som på 1930-talet möts ljus och arkitektur, om stadsbilden förvandlas återstår
att se.

Du kanske också gillar:

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare