Ljuspris

Nya Nørreport

Nya Nørreport är ett vällyckat stadsrum också efter mörkrets inbrott; en rad lysande pelare visar vägen, medan ljus underifrån får taken att sväva. Projektet utsågs till vinnare av Den Danske Lyspris 2016 i slutet på januari.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

250 000 människor passerar Nørreport station varje dag. Av dessa är 110 000 resenärer med S- och regionaltåg vilket gör den till Danmarks mest hektiska.

Det stora ombyggnadsprojektet av Nørreport har förvandlat stationsplatsen från att vara en lång, smal ö, inklämd mellan högtrafikerade gator till en stor lugn plats formad för människors flöden och rörelser i dynamiska linjer som förbinder gatorna och stationstrapporna med varandra. De svävande taken och de nedsänkta cykelparkeringarna ligger mellan dessa naturliga gångstråk och anpassar sig med mjuka hörn och kanter.

Såväl arkitekturprojektet som belysningen handlar om komfort, bekvämlighet, framkomlighet, överskådlighet och trygghet. Nyckelord som alltid är mycket närvarande i stationsprojekt. Därutöver är Nørreport i Köpenhamn en ikonisk knutpunkt, som har fått ny karaktär och identitet såväl om dagen som om natten.

Praktiskt och poetiskt

Ljuset har varit en så väsentlig del av projektets idé att stationens speciella nattstämning är värd att upplevas. Belysningen är ett speciellt skikt som lyfter upplevelsen av stationsområdet över det rent stadsmässiga.

Arkitektur och belysning skapar tillsammans ett okomplicerat och attraktivt stadsrum som är till daglig glädje för många människor, där en stations typiska krav – folkmyller, cyklar, oöverskådlighet – hanteras både dag och natt med blick för det praktiska och det poetiska.

Det har varit avgörande för belysningsprojektet att slippa mörka delar av stationsområdet och därigenom reducera känslan av otrygghet. Därför har man arbetat på att ta bort bländning och samtidigt skapa tillräcklig allmänbelysning så att personer som rör sig vid Nørreport inte blir mörka silhuetter utan belyses och syns tydligt.

Belysningsanläggningen utgörs av fyra element:

  • Allmänbelysningen som är upphängd i vajrar, Köpenhamn-armatureren i god harmoni med resten av staden.
  • Ljus under de vita taken som svävar över platsen drar till sig uppmärksamheten och ger de resande stark visuell orientering.
  • Ljuspelarna som står på rad genom hela platsen strävar mot natthimlen med sitt kyliga ljus och markerar stationsplatsen på långt håll.
  • Cykelställen som, tack vare små lysande toppar, ger cykelparkeringarna – de så kallade ”cykelrabatterna” – ett uttryck av stjärntäcke.

Allmänbelysningen gör inte mycket väsen av sig men sprider den typen av jämt ljus som man känner igen från stadens gator och gränder. Vajerhängda gatuarmaturer ger en luminans mellan 1 och 2 cd/m2 på platsen som helhet. Belysning på Nørrevoldgade, som ligger parallellt med platsen, får också sitt ljus från de kända Köpenhamn-armaturerna.

Svävande vita tak

De vita taken markerar de platser de resande har användning för: stationsnedgångar, kiosk, resecenter, toaletter och cykelparkering. Det kraftigaste ljuset finns tillsammans med taken som heltnaturligt drar uppmärksamheten till sig. Därmed är det taken som starkast bidrar till stationens wayfinding. Intuitivt avläser man stationens väsentligaste punkter.

Taken är belysta underifrån med en färgtemperatur på 3 000 K så att man uppnår luminanser mellan 2 och 10 cd/m2. Armaturerna är infällda i beläggningen eller monterade i toppen av cykelparkeringarnas stolpar på de platser där cyklarna står under tak. Inbyggnadshöjden för de markmonterade armaturerna är mycket begränsad på grund av tunnelkonstruktionen under dem. Det man gjort för att slippa bländning från de nedgrävda armaturerna är därför ett uttryck för vilka alternativa möjligheter man skulle kunna använt, då självklara lösningar som avbländningsraster och liknande skulle öka armaturens djup till det fysiskt omöjliga.

Till montering i gatsten har använts specialtillverkade armaturer som är 64 mm i diametern och ger uppljus, 3 W, 24 V, 10o spridning, kapslingsklass IP 67 och isoleringsklass II. I plattorna monterades infällda Ø 127 mm specialanpassade uplights på 10 W (12 dioder), 24 V, 2×30, kapslingsklass IP67 och isoleringsklass III.

Mellan takens undersida och glasfasaderna in mot kiosken, biljettförsäljningen och toaletterna sitter en ljusramp som lyser upp den översta delen av fasaden och beläggningen ut från glaset för att framhäva dessa serviceställen.

Ljuspelare med LED

Ljuspelarna som ju främst är till för ventilationen till fjärrtågsstationen är klädda med räfflat, lite flimrande, buktat glas. Ljuset i pelarna är kallt – 4 000 K. Pelarna strävar mot himlen, lyfter blicken och uppmärksamheten och skapar nästan en förbindelse till månskenet över staden. I den annars så hektiska miljön på Nørreport, där alla hastar iväg med blicken mot marken är det ljuspelarna som skiljer ut sig och skapar en poetisk kontakt till himlen.

Bakom glaset är ljuspelarna klädda med en speciell tvättbrädesliknande aluminiumreflektor av typen Skybright som belyses i strimmor underifrån av dioder i krökta rader. Reflektorn kastar ljuset mjukt och elegant nedåt, tillbaka i den riktning det kom från så pelaren lyser i hela sin höjd. Ljusstyrkan avtar uppåt så pelarens topp tonar ut mot natthimlen. Det vågiga och oregelbundna glaset framför reflektorn ger ljuspelarna deras spelande effekt och medför att ljus utifrån – till exempel från bilarnas lyktor – inte når in till aluminiumreflektorn som riktat ljus som skulle kunna speglas och blända. Det kyliga, uttonade ljuset i pelarna ger ett ljus som är väsensskilt från ljuset under taken.

I botten på respektive pelare har man monterat 1 260 dioder, färgtemperaturen är 4 000 K, kapslingsklass IP65 och isoleringsklass II. Pelarluminansen följer en gradient från 50 till 15 cd/m2, svagast i toppen. ”Ljuspelarna skiljer ut sig och skapar en poetisk kontakt till himlen”

Bänkarna runt pelarna, och särskilt ljuset i pelarna, har den funktionella och för stationen mycket väsentliga funktionen att de håller cyklarna på avstånd. Belysningen av pelarna innebär att de nödvändiga ventilationsinstallationerna, som pelarna ju egentligen är, blir ett plus för stationen, platsen och staden.

Om taken och ljuspelarna kan man konstatera det ovanliga att det kalla ljuset i pelarna ger ro, andrum och eftertanke, medan det varma ljuset under de vita taken och på platsen i övrigt är trafikens och flödets ljus.

Stjärnhimmel i cykelhöjd

Cykelparkeringarna är utrustade med olika ljusarmaturer beroende på placering. Under de vita taken är varannan av cykelställens stolpar utrustad med en uplight som belyser takets undersida. Det handlar om en 12 V LED-spot, 3 x 1 W med en spridning på 1200, inkapslad i ett hölje med vandalklass 2, kapslingsklass IP67 och isoleringsklass III.

På cykelparkeringar utan övertäckning har man monterat en ljusarmatur i toppen av varje stolpe. Ljuspunkterna, som är försedda med fyra dioder var, laddas av en 300 mW inbyggd solcell med NiMH-batteri med 10 års livslängd och styrs av ett astronomiskt ur, så att de kan tändas och släckas på klockslag som passar årstiden. Armaturerna har vandalklass IK 10 och kapslingsklass IP65. Det stillsamma stjärntäcket som svävar över vidderna av cykelställ är en visuell attraktion i mörkret, ett positivt skikt över de många parkerade cyklarna.

Färgåtergivningen är den bästa man kunde få vid tiden för installationen och som dessutom var tekniskt effektiv. Färgåtergivningen är avgörande när det gäller god belysningsstämning. Den ligger mellan Ra 85 och 90 och ger en naturlig upplevelse av hud, kläder och andra material i miljön.

Ett byggherrekrav var från starten att elförbrukningen efter ombyggnaden inte fick överstiga den ursprungliga på 12,5 kW. En ljusdesign som gör aktivt bruk av dämpning och variation under de mörka timmarna har gjort det möjligt att hålla den genomsnittliga energiförbrukningen under byggherrens gränsvärde.”Det vågiga och oregelbundna ­glaset framför reflektorn ger ljus­pelarna deras spelande effekt.”

Det är framför allt pelarna och takens undersidor som gör Nørreport självständigt och skiljer ut platsen från omgivande byggnaders luminans med butiker, reklam osv. Naturligtvis ligger en viktig del av Nørreport stations nattidentitet också i den gamla, röda neonskylten som sattes upp på stationstaket på 30-talet. Av den anledningen ingick det i tävlingsprojektet att bevara denna ikoniska symbol för Nørreport station.

Nedsänkningen av cykelparkering, tillsammans med den sobra ljussättningen bidrar till att cykelparkeringarna uppfattas som eleganta och charmerande istället för ändlösa och kaotiska.

Aktiv dämpning sänker energiförbrukningen

Ljuset är DMX-styrt och tänds gradvis i takt med att dagsljuset minskar. På ett av taken sitter en ljusmätare och ljuset tänds sektionsvis med sjunkande dagsljusnivåer. Allt ljus tänds först svagt varefter det ökar till full nivå efter en halvtimme och dämpas igen om natten. Vid 1 000 lux tänds de ljusramper som omsluter glasbyggnaderna, och vid 500 lux tänds belysningen under taken. Vid 300 lux tänds de uplights som sitter överst på cykelställen under taken och till sist tänds ljuset i pelarna vid 200 lux.

Bakgrund

Nørreport station och spåren intill ligger i den s.k. Boulevardtunneln, en övertäckt betongkonstruktion som byggdes 1916 till 1920. DSB, Banedanmark, Trafikministeriet och Köpenhamns kommun satte igång en process för renovering av Nørreport station omkring år 2000 till följd av två problem.

Dels ligger fjärrtågsperrongen, som trafikeras av dieseltåg, i ett trångt tunnelrör där luftkvaliteten var så dålig att det krävdes omfattande ventilationsåtgärder. Dels var Boulevardtunnelns däck otätt på flera ställen så en renovering av betong och membran var nödvändig. Detta innebar att man var tvungen att frilägga tunnelns ovansida och ta bort allt som fanns där, vilket i sin tur öppnade för möjligheten att ge området ett helt ny uttryck.

Köpenhamns kommun genomförde 2009 en arkitekttävling om en utformning av platsen när renoveringen var klar. Gottlieb Paludan Architects, COBE, Sweco och Bartenbach tog fram det vinnande förslaget som direkt från början innefattade de belysningselement som kan ses i dag: belysta tak, lysande pelare och ljuspunkter på cykelställen. Nämnas kan att tävlingsbidraget innehöll LED som grundbelysning vilket juryn 2009 inte ville rekommendera. Denna invändning var helt rimlig då, när pris och prestanda var helt andra än idag.

För fjärrtågsperrongens del fick Gottlieb Paludan Architects och Sweco konsultuppdraget åt Bane­danmark, oberoende av själva tävlingen, och fortsatte därmed samarbetet, som inletts med förlängningen av perrongerna på Köpenhamns Hovedbanegård. På Nørreports fjärrtågsperrong krävde betongrenoveringen och den påföljande monteringen av den jättelika ventilationsanläggningen att allt utom de bärande konstruktionerna togs bort. Även här öppnade projektet upp för byggande av nya synliga ytor och framtagning av en tidsenlig belysningslösning.

Du kanske också gillar:

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare