”Ljus är ett mäktigt språk som rör vid våra känslor och sinnen”

Ett, två, tre, fyra. Helena Aman Johansson­ lägger målmedvetet ner fyra lappar på bordet mellan oss. På dem har hon skrivit ner budskap och tankar kopplade till ljus som hon fastnat för genom åren. Alla handlar på något sätt om känslan man kan skapa med ljus – till exempel Light defines how a person should feel in a space. Innan vårt möte hade jag bett Helena att fundera lite över sin ljusfilosofi, vilket fick henne att leta fram de små noteringarna hon gjort och som legat undanstoppade i en låda.

– Jag har inte tittat på dem på ett tag. Men när jag läser dem blir det väldigt tydligt vad som är viktigt för mig och hur mycket det handlar om känslan och vad man vill att ljuset ska kommunicera, säger Helena Aman Johansson, som de senaste 5,5 åren jobbat som ljus­designer på Light Bureau i Stockholm.

Hon tycker att den bästa ljussättningen är när man får den där självklara känslan och ljuset bara finns där och förstärker det byggda utan att sätta fokus på sig själv – även om det förstås också finns tillfällen då man vill att ljuset verkligen ska synas.

– Jag tycker att man många gånger skiljer på estetik och funktion. Men jag tänker att känslan sammanfattar både funktion och att man upplever en miljö som vacker och tilltalande. Man trivs bättre på sin arbetsplats om man kan utföra sina uppgifter. Och om man känner sig trygg när man går genom parken på vägen hem så uppskattar man det man ser runt omkring sig, påpekar Helena.

I det ligger att det mänskliga perspektivet är viktigt.

– När jag ljussätter utgår jag alltid från människan. Även om vi ljussätter arkitektur, så är det för människor vi gör det, säger Helena.

Vår intervju äger rum i Cadierbaren på Grand Hotel i Stockholm. Både för att det är en fin miljö i sig och för att Helena varit med om att ljussätta den stämningsfulla Vinterträdgården som är hotellets största festlokal. Bakom Helena tronar slottet upp sig på andra sidan viken. Några båtar ligger förankrade vid kajen alldeles utanför, men hösten är redan långt kommen och ute på vattnet är det lugnt och stilla. Men se där! Plötsligt lyckas den lågt stående solen spricka igenom diset och slänga en näve silverglitter över det gråblå vattnet.

– Jag tycker om när det börjar bli mörkare och solen står lägre på himlen även på dagen. Det blir så härliga skuggspel då som det inte blir under dagen på sommaren. Som igår när jag satt i konferensrummet och skuggorna från lövverket utanför började dansa över de skira gardinerna, säger Helena.

Omvägen ledde till ljus

Egentligen var tanken att hon skulle bli inrednings­designer. Under högstadietiden bestämde hon sig för att åka till Italien och läsa inredningsdesign i Florens när hon var klar med gymnasiet. Men innan hon åkte gick hon en kurs i inredningsdesign på Folkuniversitetet. Där hörde hon hörde talas om att man kunde utbilda sig inom ljus, vilket sådde ett litet frö.

– Det förstärktes under studierna i Italien, när jag kände att ljus är en så otroligt viktig del i det byggda rummet och miljön i största allmänhet. Jag märkte att det inte spelade någon roll hur fina materialval man jobbar med om inte ljuset finns där och kan lyfta fram kvaliteterna. Så jag sökte till Jönköping, kom in och hoppade av utbildningen i Florens, berättar Helena.

Till våren har det gått tolv år sedan hon blev klar med utbildningen till ljusdesigner. Därefter har hon hunnit med att jobba på ljusavdelningarna på K-Konsult och PQR och de senaste åren på Light Bureau. Sedan 2020 är hon också gruppchef med personalansvar för sju personer.

– Till en början var det hundra procent ljusdesign som gällde. Men nu tycker jag att det är så otroligt roligt att få jobba ännu mer med människor och skapa förutsättningar för andra att utvecklas och göra det som de tycker är roligt, säger Helena.

Mötet med människor och goda samarbeten är också en av de saker som driver Helena allra mest i hennes egna projekt.

”Mitt drömprojekt är inte en ­specifik plats eller byggnad, utan när jag får jobba med ett drömteam.”

– Mitt drömprojekt är inte en specifik plats eller byggnad, utan när jag får jobba med ett drömteam. Med det menar jag inte några specifika individer, utan alla gånger man lyckas skapa ett bra och roligt samarbete. Jag tror att några viktiga ingredienser för att få till det handlar om att man har en gemensam målbild, bra styrning och intresse och engagemang. Och att man är nyfiken på allas perspektiv och har en öppen diskussion som tar sikte på det gemensamma målet, säger Helena.

Kunskap främsta vägen

Med tanke på att hon drivs av att utveckla människor och goda samarbeten är det kanske inte så konstigt att hon tackade ja till ordförandeposten för branschorganisationen Svensk Ljusdesigner, som hon tillträdde i maj. Men här handlar det snarare om att bidra till att utveckla hela rollen som ljusdesigner än enskilda individer. Syftet med organisation som funnits i nio år är att värna om ljusdesignerns arbete och verka för erkännandet av ljusdesigner som yrkesgrupp. Som ett led i det har man skapat en ackreditering, där kriterierna är att man ska vara oberoende, utbildad och yrkeserfaren.

– Jag tror att de flesta i branschen känner till ackrediteringen, men i övrigt har vi varit lite anonyma. Nu håller vi på att koka ner vilka frågor som är viktiga och som vi ska fokusera på framöver, berättar Helena.

Själv skulle hon gärna se att ljusdesigners får ta större plats och möjlighet att äga ljusfrågan på ett sätt som hon inte upplever är fallet idag.

”Vi behöver visa och utbilda i vad man kan göra med ljus och hur mycket ljuset kan tillföra i olika sammanhang.”

– Jag tänker att kunskap är främsta vägen in för att det ska bli så. Att vi behöver visa och utbilda i vad man kan göra med ljus och hur mycket ljuset kan tillföra i olika sammanhang – också för att gynna ägarens och brukarens affär. Och då handlar det återigen om det här med känslan. Upplevelsen ska vara positiv och kännas bra, så att man får det man önskar – vare sig det handlar om en arbetsplats, restaurang, provrum eller lokal som ska säljas eller hyras ut, säger Helena och knyter an till budskapet på en annan av sina fyra lappar – Ljus är ett mäktigt språk som rör vid våra känslor och sinnen.

Men hur gör man då för att framkalla en viss känsla? Helena menar att det på ett övergripande plan till exempel kan handla om att använda olika ljusnivåer, ljusfärger, riktningar och rörelser för att skapa en känsla av piggt och fartfyllt alternativt lugnt och ombonat. Men att det i slutänden alltid måste handla om mötet mellan ljuset, det byggda och det som ska utspelas där.

– Ett exempel på det är en lekpark som vi ljussatte, som låg i en liten skogsglänta insprängd mellan ­bostadshusen. Allt i lekparken var gjort av träd som hade fällts på plats och platsen kändes fortsatt som naturmark. Här ville vi förlänga tiden barnen skulle kunna hänga i skogsgläntan och göra det mysigt och varmt. Lösningen blev en sober ljussättning som integrerades i träden och som lockade till lek. På så vis samspelade belysningen också fint med den övriga omgivningen och blev en förlängning av trädgårdarna runtomkring, berättar Helena.

Största förändringen framför oss

Mycket har hunnit hända under den tid som gått sedan hon började som ljusdesigner, inte minst när det gäller den tekniska utvecklingen. Då, för tolv år sedan, var det fortfarande inte så vanligt att använda LED och det fanns heller inte samma möjlighet till styrning.

– Även om belysningstekniken har utvecklats oerhört mycket under de här åren tror jag att vi har de största förändringarna framför oss. I framtiden tror jag att vårt yrke som det ser ut idag är ett minne blott – men att vår kompetens fortsatt kommer att behövas för att gestalta och kravställa. Och att nyckeln för att hänga med är samarbete, både sinsemellan men också med andra branscher. Jag tycker att det är oerhört spännande att få vara med om det här teknikskiftet som pågår och är nyfiken på vad det kommer att leda till, säger Helena.

Hon samlar ihop lapparna som ligger uppradade på bordet och tillägger:

– Men jag måste kanske plocka fram de här oftare och se till att de blir lite mer tummade. För det är också viktigt att man inte glömmer bort vad som är viktigt på vägen dit.

---

3 utvalda projekt

Helena Aman Johansson om tre av sina favoritprojekt.

Storkällans kapell, Älta, Nacka

”Storkällans två kapell och krematorium som byggdes 1970 är en riktig arkitektonisk pärla. Med sin fasad i rostrött stål smälter den in i den omgivande tallskogen och blir ett med platsen. Här jobbade vi med att gestalta exteriören genom att belysa entréer och fasader. Vi ville lyfta fram och förädla den fina arkitekturen så mycket som möjligt och var måna om att inte förvanska den. Som ett led i det jobbade vi enbart med dolda ljuskällor och alla detaljer vi behövde­ lägga till för att dölja det vi adderade ­projektritades i cortenstål för att passa ihop med ursprungliga materialet. För att lyfta fram det roströda och varma belyste vi stålpelarna och taket med ett varmt ljus på 2 200 Kelvin.

Genom att belysa tegelfasaden med ett varmt släpljus skapade vi också en fond i anslutning till entréerna. Vardera entrén markeras med pollare i cortenstål, vars formspråk samspelar väl med arkitekturen. Från kyrkogårdens entré fram till kapellet leder en liten gångstig som vi belyste med samma slags pollare. Ett accentuerande kallvitt ljus på stenarna i den lilla dammen mellan de båda kapellen skapar fina reflektioner i vattnet.

Förutom att platsen är så fin har vi också ett nära och fint samarbete med beställaren­ sedan tio år. De är väldigt lyhörda och ­intresserade av ljus vilket både är roligt och syns på resultatet.”

Icehotel, Jukkasjärvi

”Icehotel och Jukkasjärvi är en fantastisk plats på jorden där naturen och det naturliga ljuset är ständigt närvarande. Jag har jobbat där under fem säsonger och varje gång slås jag av hur ljust det är, även under den period som solen aldrig når ovanför horisonten.

Att jobba med ljuset här är speciellt på många sätt. Till att börja med handlar det om materialet, allt vi ljussätter är skapat av snö och is från Torne älv. Eftersom varje isblock är unikt med vackra slöjor, skiftningar och sprickor innebär det att ljuset kan spridas på de mest oväntade sätt. Däri ligger både utmaningen men också det som är vackert med is. Därför måste man provbelysa varje isbit och hitta den exakta placeringen för varje armatur. Själva processen är också speciell, eftersom allt är väldigt ”hands on” och man är med i varje steg från början till slut. Vi i ljusteamet jobbar tätt ihop med konstnärerna som gör konstsviterna och planerar belysningen tillsammans med dem. Det är alltid en ljusdesigner som är ansvarig för sviten, men vi jobbar som ett team med ljussättningen av hotellet där John Pettersson på InWhite har uppdraget att projektleda ljusteamet. Det blir ett väldigt roligt samarbete, där vi hela tiden måste uppfinna lösningar efter hand utifrån den utrustning som finns på plats och sedan installera dem själva.

En av favoriterna var sviten Cumulus av konstnärerna Annakatrin Kraus och Hans Aescht, som hade skulpterat fram stora bubblor i väggen. Vi testade att ljussätta på flera olika sätt, men till slut visade sig att den enklaste principen gestaltade rummet bäst. Det innebar att vi jobbade med kallvitt ljus från en enda punkt och lät sedan ljuset tona ut i rummet. På så vis fick vi rummets former att framträda på ett fint sätt.

I sviten Show me what you got av konstnärerna Tjåsa Gusfors och David Andrén var huvudattraktionen en tre meter hög påfågel av is och snö. Påfågelns fjäderskrud omfångade rummet och bredde ut sig i tak och på väggar där påfågelögonen långsamt skiftade färg i blått och blågrönt, inspirerat av påfågelns dräkt. För denna ljussättning användes fiberoptik där projektorn stod uppe på taket och fiberoptiken drogs genom taket ner till varje påfågelöga. Påfågeln och sängen, som inte syns i bild, ljussattes med kallvitt ljus där ljusnivåerna hölls låga för att färgerna och rörelsen skulle framträda. En av de största utmaningarna med att ljussätta konstsviterna är att hitta en princip som gestaltar konsten väl ur flera olika vinklar, samtidigt som den ska fungera under hela säsongen. Eftersom allt rör sig och sviterna sjunker ungefär 70 centimeter under säsongen måste man ta med det i beräkningen också.”

Vinterträdgården Grand Hotel, Stockholm

”Vilket äventyr det här projektet var. Från start av projektering till invigning tog det knappt ett år, vilket är otroligt kort tid för ett så omfattande projekt med hög komplexitet. Från början var Vinterträdgården en trädgård med växter under inglasat tak. Numera är det en inbyggd festvåning som används för konserter, middagar, event och galor. Innan vi kom in där hade den 800 kvadratmeter stora våningen från förra sekelskiftet byggts om i flera olika omgångar. Resultatet hade blivit ett något fragmentariskt uttryck, där mycket av den skrymmande tekniken var utanpåliggande och väl synlig. Målet med renoveringen var att återskapa det ursprungliga rummet men med den senaste tekniken inbyggd.

”Det är verkligen något alldeles extra när hela rummet används som canvas.”

Vi var ett team om sex ljusdesigners som jobbade tätt ihop för att få ihop det här projektet. Vårt arbete omfattade den dekorativa belysningen som utgjordes av kristallkronor och vägglampetter, vilka restaurerades och bestyckades med LED. I stora salen med tillhörande gallerier har vi utformat den arkitektoniska belysningen så att den tar om hand alla valv, kolonner, balustrader, takstuckaturer och andra arkitektoniska utsmyckningar. Ingenting har lämnats åt slumpen. Belysningen gestaltar rummet väl och gör besökaren uppmärksam på alla detaljer. För att kunna simulera dagsljus i det numera inbyggda glastaket har vi placerat LED-plattor ovanför takfönstren. Evenemangsbelysningen utgörs av moving heads och fresnellstrålkastare monterade med mekanik så de kan döljas i tak och fönster när de inte används. En väl dold och avbländad allmänbelysning fungerar som en grund till övrig belysning. All belysning är RGBW eller tunable white 1600-4000K, CRI 90–95 och går att styra individuellt. Vi har bland annat använt BlackTrax för att automatisera följespottar vilket också är en funktion som underlättar om man vill ljussätta för en viss möblering. För att helt kunna omvandla Vinterträdgården till olika miljöer och stämningar projicerar 18 stycken laserprojektorer 360 graders videomapping. Det är verkligen något alldeles extra när hela rummet används som canvas och där det byggda rummet är en del i projektionerna. Det måste upplevas!

All integrerad belysning och teknik i den kulturhistoriskt skyddade miljön har gjort det här till ett alldeles unikt projekt. Det har verkligen varit en utmaning att integrera allt vilket krävde speciallösningar för varje position. Samarbetet mellan arkitekt, inredningsarkitekt, antikvarie, ljusdesigner, elkonsult, leverantörer och installatörer har resulterat i ett fantastiskt projekt.”

Publicerad den 22 november 2021

Ur Ljuskultur Nummer 5, 2021