Lysande landmärke

När det nya Nasjonalmuseet öppnar i Oslo i juni blir det Nordens största konstmuseum. Totalt är museet närmare 55 000 kvadratmeter stort och bara Ljushallen på toppen är större än kungliga slottet några hundra meter längre bort. Museet som är en sammanslagning av de fyra museerna Nationalgalleriet,­ Konstindustrimuseet, Arkitekturmuseet och Museet för samtidskonst är en historisk satsning på konst, ­arkitektur och design i Norge.

– Tillsammans med Munchmuseet som precis öppnat och stadens nya bibliotek innebär det nya Nasjonalmuseet ett stort och värdefullt tillskott till Oslos kulturutbud. Det här betyder mycket för Oslo som stad och för att locka både nationella och internationella besökare, säger Jon Geir Placht, som varit projektledare för Nasjonalmuseets räkning under hela byggprocessen.

Att framtidssäkra stora utmaningen

Belysningen spelar en viktig roll för det nya museet. Interiört för att lyfta föremålen som visas och som förutsättning för konservatorer och andra som jobbar med att restaurera och bevara dem. Exteriört som en del av identiteten, landmärke och för att knyta ihop museet med den omgivande miljön i centrala Oslo, nära vattnet och Aker Brygge.

”Vi har fått vara med på hela resan med LED som knappt användes när vi började och beskriva kvaliteter framåt i tiden som i princip inte gick att få tag på då.”

De båda ansvariga ljusdesignerna Kathrine Hjelmeset och Per Øyvind Løbach från Henning Larsen, som är en del av Rambøll, har jobbat med projektet i nästan elva år varav sex år på heltid. En av de största utmaningarna handlade om att kunna framtidssäkra lösningen med tanke på den långa projekttiden.

– Vi har fått vara med på hela resan med LED som knappt användes när vi började och beskriva kvaliteter framåt i tiden som i princip inte gick att få tag på då. Men leverantörerna ansträngde sig verkligen och lyckades utveckla nya produkter till den kvalitet vi efterfrågade, berättar Per Øyvind Løbach.

Belysningen på fasaden är programmerad utifrån olika scenarier som varierar under året och som förstärker de fina materialvalen, byggnadens monumentala uttryck och plats i centrala Oslo.
Foto: Børre Høstland

Nära samarbete

Ljussättningen har skett i nära samarbete med Nasjonalmuseet och arkitekterna från Kleihues + Schuwerk. Huvudarkitekten Klas Schuwerk har också varit direkt involverad i ljussättningen av den nästan 3 000 meter stora Ljushallen högst upp på toppen, där arkitektur och ljusdesign bildar en väl sammanhållen enhet. Mellan fasadens dubbelglas sitter 9 000 LED-ljuskällor som lyser upp utställningshallen på utsidan, ett ljus som även kan reflekteras inåt. På insidan består fasaden av opalt glas och på utsidan har man limmat in tunna inslag av marmor för att få ett mjukare och lite disigt ljus och skapa ett visuellt landmärke i centrala staden.

– Byggnaden utgör användargränssnitt till en rad andra delar av Oslo som spårvägen, båtförare och andra närliggande byggnader, som rådhuset. Därför är det extra viktigt att andra funktioner i staden inte upplever den som bländande eller alltför ljusstark, säger Kathrine Hjelmeset.

Det gäller även resten av fasaden som i övrigt är klädd med skiffer från norska Oppdal.

– Vi var på det klara med att vi inte vill använda massor med olika färger eller använda byggnaden som fond för bilder och text. Den ska inte stå där och hoppa av ljus, utan vi ville att den skulle få det lugna, monumentala uttryck som passar med arkitekturen, materialvalen och platsen i sig, påpekar hon.

Med hjälp av tunable white finns dock möjlighet att välja mellan ett antal lite mer sansade scenarier utifrån tid på dygnet, årstiderna och olika högtider. Ljuset är programmerat enligt tio scenarier som i sin tur är programmerade för att varieras under ett årshjul.

– På vintern belyser vi med kallt ljus och på sommaren med varmt. Vi använder också olika gradienter under dygnet, men skruvar ner på natten för att spara på energin och miljön, säger Per.

Projektet omfattar även exteriör belysning av angränsande områden och de två byggnader från förra sekelskiftet man behöver passera för att komma till huvudingången. I den ena av dem finns Nobels fred­scenter och i den andra ett café och visningscenter.

– Här har vi ritat nya armaturer baserade på gamla bilder, placerat dem på liknande vis som då och gjort anpassningar där det behövs mer ljus. Arkitekten har också ritat speciella master för ändamålet. I övrigt har vi utgått från de principer som Oslo kommun har för området, säger Kathrine.

Om arbetsprocessen

Interiört har belysningen bestått av flera olika delar. Dels har det handlat om att ljussätta utställnings­hallar med permanenta respektive temporära inslag, dels om verkstäder, ateljéer och andra arbetsutrymmen liksom facilitetsytor som restauranger, butik, ­multifunktionsrum för uthyrning och bibliotek.

Vissa utställningsrum är belysta med en kombination av spottar och artificiella takfönster, där ljuset lyser ner genom boxar med textilduk för fin avbländning och materialitet.
Foto: Børre Høstland

Huvudtrappan upp till Ljushallen.
Foto: Børre Høstland

– Vi har haft en väldigt bra projektledning som höll ihop hela processen med arkitekter, ljusdesign och teknik. I det ingick att alla jobbade med samma rum samtidigt, till exempel först toaletterna, för att sedan gå vidare till exempelvis utställningsytorna. Genom att hela teamet jobbade med en del åt gången och kunde kopiera till nästa yta med samma funktion blev det en enklare process när allting var så stort, säger Kathrine.

Under projektets gång arbetade Per och Kathrine med flera olika typer av mockups. För Ljushallen som krävde många olika speciallösningar fick de en egen, mörklagd testyta hos glasfabriken i Tyskland. De besökte också huvudleverantören Zumtobels fabrik i Österrike flera gånger, för att testa sådant som avstånd mellan ljuskällorna och avbländning i underkant för de artificiella takfönstren i utställningssalarna. Därefter byggde de upp ett mockup-rum i Sandviken utanför Oslo där de kunde testa allt ordentligt i praktiken.

En separat del av uppdraget gick ut på att köpa in alla spotlights till utställningsytorna.

”Vi ville att den skulle få det lugna, monumentala uttryck som passar med arkitekturen, materialvalen och platsen i sig.”

– Här använde vi oss av en ovanlig anskaffningsprocess, med prekvalificering av flera leverantörer. Sedan fick de ta fram armaturer utifrån våra höga krav på kvalitet, där leverantörerna gjorde sitt yttersta. ­Urvalskriterierna var en kombination av pris och kvalitet, men Erco som till slut vann visade sig ligga allra bäst till på båda punkterna. De nya spottarna blev så bra att de blivit standardprodukter i Ercos sortiment, berättar Per.

Belysningen i museets utställningsytor, verkstäder och ateljéer har extremt god färgåtergivning och är utformad för att de känsliga föremålen inte ska kunna ta skada.
Foto: Ina Wesenberg

Foto: Ina Wesenberg

Ärligt, synligt och funktionellt

Ljussättningen bygger på enkla, få och ärliga belysningsprinciper. Armaturtyperna är få men förekommer i många olika varianter inom samma familj.

– Vi har inte använt några infällda armaturer, utan allt är utanpåliggande och synligt. Arkitektens önskan har varit att det ska vara ärligt – om det är en lampa så ska det se ut som en lampa. Och allt ljus är funktionsljus, fint funktionsljus. Vi har ingen dekorativ belysning alls, säger Kathrine.

Grundbelysningen i utställningsrummen förekommer i ett par olika varianter. Det ena består av grund­belysning och spotlights, placerade i 20 centimeter breda spalter med 2,5 meters mellanrum i taket som i övrigt är klätt med textil. Den andra typen består av rum med bara spotlights eller en kombination av ­spottar i taket och artificiella takfönster.

– Här låter vi ljuset lysa ner genom boxar med ­textilduk, som ger både avbländning, fin materialitet och skapar en känsla av takfönsterljus, säger Per.

Den stora Ljushallen är belyst med grundbelysning i kombination med spottar i ljusspalter i taket och med ljuset från den glasade fasaden, antingen reflekterat artificiellt ljus eller dagsljus. Allt ljus är tunable white för att kunna anpassa belysningen i de olika temporära utställningarna. Här finns också solavskärmning som skyddar känsliga verk som inte tål solljus.

Ljuset här, liksom i övriga utställningsytor, verkstäder och ateljéer har extremt bra färgåtergivning.

– För oss har det varit det väldigt viktigt att få ett ljus som inte skadar konsten och som har bra färgåtergivning när vi ska restaurera något, säger Jon Geir Placht.

Han är nöjd med hur bra resultatet blivit och ser fram emot invigningen i juni.

– Vi har fått fantastiskt fina ytor för att bedriva museiverksamhet och det ska bli spännande att se hur besökarna välkomnar sitt nya museum. När det gäller belysningen har vi fått en oerhört hög kvalitet och flexibilitet. Därför är det roligt att se att andra museer som Munchmuseet använt flera av de principer vi utgått ifrån och den utrustning vi varit med om att utveckla, säger han.

Publicerad den 9 februari 2022

Ur Ljuskultur Nummer 1, 2022