Fasad i svävande transparens

Den stora sporthallen får ett nytt uttryck då mörkret faller och grupperade byggstenar bildar ljussvärmar längs fasaden.

Nybyggda Neptuniskolan ligger strax intill Kockums gamla varvshallar; den invigdes för drygt ett år sedan. Skolan har plats för 600 elever, i samma byggnad finns också en förskola. Eftersom marken var starkt begränsad blev resultatet en ganska hög byggnad med fem våningar där alla ytor måste utnyttjas maximalt. Vissa av ytterväggarna är kompakta, huset byggt i danskt tegel. Arkitekter/konstruktörer var Här Malmö, för ljussättningen exteriört anlitades Light Bureau och Josefina d´Aboville.

Uppdraget omfattade skolgården, skolfasaden, förskolan med skolgård, idrottsområde (fotbollsplan med mera) samt ett par takterrasser. Vid en av fasaderna planerades en läromiljö med möjlighet till utestudier och scenframträdande. På taket skulle också en sportanläggning placeras.

–Vi blev tillfrågade att vara med i projektet eftersom vi tidigare hade föreslagit en lösning som innefattade lysande tegelstenar inmurade i en skolfasad. Då och där, på Borgarskolans Sporthall här i staden, fanns ingen tid att gå vidare och utforska alla möjligheter. Men nu fick vi presentera vårt koncept på nytt, berättar Josefina d´Aboville.

Light Bureau utgick från tegelstenarna i fasaden och tog kontakt med Atlejé Lyktan som gärna ville vara med och utveckla ljusidén. Arkitekterna på Här Malmö jobbade mycket med materialitet, berättar Josefina d´Aboville. Det gjorde hennes arbete ännu roligare. Till exempel valde de att använda spegelblankt material i undertaket på gångarna som binder den yttre miljön med den inre skolgården. De arbetade även med mycket relief, perforationer och skalor av matthet/blankhet.

Som om ljuset i byggnaden lyser genom väggen

–Att få ljussätta den typen av detaljer var både spännande och mycket tacksamt. För att lätta upp de stora fasaderna ville jag få fram med en känsla av luftighet och flytande bubblighet. Väggarna skulle byta skepnad nattetid. Tanken var att skapa en svävande upplevelse, en känsla av transparens – som om ljuset i byggnaden lyser genom väggen.

Ljuset skapar en stig som lockar besökare från skolgårdens marknivå, via inbjudande avsatser till den upphöjda idrottsplatsen, som ligger likt en belyst oas ovan Bassängkajen.

Tillsammans med Vår Ateljé på Lyktan togs den exteriöra armaturen fram: ett ljusblock med samma dimensioner som en tegelsten. Tvåhundra av stenarna ersattes av ljusblock som placerats oregelbundet på olika sätt i fasaderna. På något ställe likt en svärm, på andra mer utspridda. Resultatet blev precis så som Josefina d´Aboville tänkt sig. Fasaderna har befriats, lättas upp, samtidigt som det vackra teglet kommer till sin rätt också när mörkret faller.

I övrigt använde sig Josefina d´Aboville och hennes kollegor mycket med indirekt belysning med HLS-puckar (Fox Belysning) i ledstängerna vid trapporna. De tänkte i form av lager och transparens. Ljuset från ledstången upp till en av terrasserna kunde till exempel förnimmas genom en yttre vägg.

–Vi kompletterade även med ljuspunkter som placerades utan tydligt mönster för att skapa en mer levande och organisk känsla. Syftet var att lätta upp och återigen att uppnå en känsla av luftighet. Samma grepp använde vi på andra ställen, till exempel vid förskolans ”utesov” där vi installerade indirekt ljus i metallkasetter. Vi ville inte blända, inte lysa upp för mycket utan få fram en mjuk miljö där ljuset kunde liknas vid en lykta.

–Vi använde oss också av Ateljé Lyktans armatur ”Tall Lite” för att skapa låga ljuspunkter. Som på innergården för att lysa på låga Corten-väggar som delade in skolgården i mindre sittgrupper.

”För att lätta upp de stora fasaderna ville jag få fram med en känsla av luftighet och flytande bubblighet. ”

Vid den terrasserade altanen som leder upp mot sportytan på ett av taken användes också indirekt belysning i form av avskärmad linjär belysning i trappsteg och sittbänkar. Avbländade HLS-armaturer integrerades i ledstången för att markera huvudstråket och även här ”Tall Lite” för att markera sittgrupperingar.

På några ställen, där man kan färdas genom ljus och mörker, användes också riktat ljus från stolpar för att skapa en mer dramatisk ljussättning. Då handlade det bland annat om en önskan att framhäva växtlighet och grönska.

Publicerad den 6 maj 2022

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2022