Campus Albano

Många frågor och diskussioner, från hjärnforskning och pedagogik till teknik och ekologiskt byggande, ligger bakom nyinvigda Campus Albano. I projektet har två ljusdesignbyråer varit involverade när det gäller ljussättningen interiört:
Light Bureau för fastighetsägaren Akademiska Hus räkning och Granlund för hyresgästen, Stockholms universitet.

Del 1: Akademiska Hus

Campus Albano omfattar omkring 70000 kvadratmeter universitetslokaler uppförda av Akademiska Hus, 45 000 av dessa hyrs av Stockholms universitet. Dessutom finns tusen student- och forskarbostäder inom området.

Första spadtaget togs 2015 och officiella invigningen firades i september. Campus Albano ligger alldeles intill Nationalstadsparken och dess känsliga natur. Fortfarande återstår en del arbete med utemiljön. Nivå Landskapsarkitektur har ansvarat för gestaltningen medan Lena Hildeman, ljusdesigner på Bjerking, stått för ljussättningen. Alltsammans är miljömässigt genomtänkt. Campus Albano är för övrigt Sveriges första campus­område som certifierats enligt Citylab, ett certifieringssystem som ska garantera ett hållbart stadsbyggande.

Huvudentrén ligger mot Roslagsvägen och Brunnsviken och de tre första stora husen (Hus 1, 2 och 4) har tillsammans formen av en utfälld solfjäder. De följer slänten österut i terrasser. Mellan Hus 2 och 4 löper Albanotrappan. Den tar man för att komma direkt upp till ”servicecentret” på plan 4 i Hus 2. Den som i stället passerar genom ingången strax till höger hamnar mitt på ”det sociala stråket” (på plan 2) som slingrar sig genom alla tre husen. Här finns bland annat ett café, en trappa där man kan sitta med sin kopp samt hissar till övriga plan. Lite svårnavigerat vid första besöket, kan man tycka. Knappast några räta vinklar här inte.

Inte ”förstöra med belysningen”

– Campus Albano har varit ett komplicerat och
speciellt ­projekt, medger Anita Kobierska, ljusdesigner på Light Bureau och ansvarig för den allmänna belysningen interiört.

– Vi anlitades av Akademiska Hus för att samarbeta med de svenska arkitekterna BSK Arkitekter och Cedervall Arkitekter. De fortsatte konceptet efter de danska Christensen & Co Arkitekter (CCO) som vunnit en tävling om utformningen från början. Vi fick i uppdrag att ta hand om all belysning i Campus Albanos Hus 1, 2 och 4 och samordna med arkitekterna samt med vår beställare.”Bara det faktum att ett projekt av den här ­
digniteten pågår ­under så lång tid är utmanande.”

Anita Kobierskas närmaste kollega på Light Bureau, Martin Petersson, kom in i projektet de sista åren. Han ansvarade för att knyta ihop säcken och jobbade nära beställare, hyresgäst och entreprenörer.

– Bara det faktum att ett projekt av den här digniteten pågår under så lång tid är utmanande. Det händer mycket inom teknikutvecklingen under tiden. Men även projektet i sig utvecklas och förutsättningar ändras, förklarar han.

– Vår ambition har varit att följsamt understryka den i mitt tycke lyckade arkitekturen. Inte ”förstöra” för mycket med belysningen. Inte skrika med ljussättningen och inte dölja de arkitektoniska uttrycken. De stora publika ytorna är generösa. Och här är det gott om dagsljus. I Danmark har arkitekter starkare ställning än här; det har nog smittat över hit den här gången, menar Anita Kobierska.

Hus 2, plan 2. ”Berget” med sin svarta panel sträcker sig upp mot glastaket. Inga spillytor, också passager och korridorer utnyttjas i pedagogiskt syfte. Här en av många sociala zoner där belysningen förstärkts med bordsarmaturer. Foto: Tomasz Majewski

Fönster ger inblick i hörsalens aktiviteter utan att störa pågående föreläsningar. Att kunna betrakta utan att själv synas eller höras. Belysningen är integrerad i tak och färgmässigt anpassad till rummets mörka ytskikt. Varm färgtemperatur för att bejaka trämaterial. Foto: Tomasz Majewski

Belysningsprogrammet

CCO:s gestaltningsidé handlade om ”berget”, ”land­skapet” och ”molnet”. Den har Anita Kobierska samt övriga som kommit in i projektet följt. I mitten tornar det mörka berget upp sig mot himlen. Genom fönstren utmed byggnadernas sidor letar sig grönskan in i till exempel olika ytor för avkoppling.

Elektrokromt glas täcker husens atrier, där tekniken är dagsljusstyrd. Ju mer solen lyser desto mörkare blir glaset. Belysningen är förprogrammerad i fyra olika steg. När solen är som starkast blir glaset gråblått. Då lyser armaturerna mellan glaspartierna starkare.

Inuti ”berget” ryms bland annat två hörsalar och en aula där sammantaget omkring 630 personer får plats. ”Bergets” väggar är klädda i mörk panel i två av husen.

– Panelen orsakade viss debatt under projekteringstiden. Jag gillar den. Det har varit så mycket vitt under så lång tid, dags att ändra på det. De är ju inte så att man kommer undan ljusmässiga problem med vita ytor. Både svart och vitt har sina utmaningar, enligt Anita Kobierska.

I Albanoprojektet gjordes ett belysningsprogram med generella gestaltningsprinciper kring ljussättningen för de tre olika husen. Och med ”det sociala stråket” som förbindelselänk mellan dem. Ljuset går nu att styra längs delar av stråket utan att störa allmänbelysningen i övrigt. Det ger möjlighet att till exempel skapa scenarier inför olika event.

I belysningsprogrammet redovisades lösningar för olika typrum; entréer, korridorer, lärosalar, föreläsningssalar, kontorsrum, toaletter, kommunikationsytor och så vidare.

– Det blev en rätt diger lunta. Oftast gjordes också en skiss där man ser hur belysningen är placerad i rummet. Om armaturerna är linjära, infällda eller så.

Ljuskomfort för lärande i stort sett överallt

Kraven vad gäller belysningsstyrka och jämnhet var höga i Albanoprojektet eftersom så mycket är under­visningslokaler.

– Vi har genomgående i Campus Albano använt oss av neutralt vitt ljus, 4 000 kelvin. Många tycker det är kallt och saken diskuterades mycket. Enda ställena där vi valt varmt ljus är i några träklädda soffnischer där man kan sitta och vila. Trä mår bättre av varmare ljus.

– Det här med färgtemperatur är komplicerat, menar Anita Kobierska vidare. I Sverige har vi generellt stor förkärlek till varmt ljus, kanske längtar vi efter värme. I övriga Europa är det inte alls så. Där ska ljuset i undervisningslokaler kännas rent, friskt, kanske till och med lite kyskt. Ingen klubbstämning. Det ska vara behjälpligt och inte rikta för mycket uppmärksamhet på fel saker.

En annan fråga att ta hänsyn till vad gäller den allmänna belysningen på Campus Albano var både lärares och elevers stora användning av skärmar och datorer. Det ställde speciella krav, målet är att ingenting får spegla sig i skärmen.

Vi sitter i en omdefinierad korridor, en ”social zon”. Anita Kobierska pekar upp mot taket.

– Titta! Armaturerna har metallameller. Det beror inte bara på att de är infällda i ett metalltak utan också därför att det ger den bästa komforten, speciellt vid arbete vid skärm. Om de vore täckta av opak akryl till exempel skulle luminansen bli mycket högre och risken för speglingar öka. Många sade att vår lösning var gammalmodig, men vi stod på oss. Speglingar och höga luminansnivåer får bara inte förekomma. Sådant måste förebyggas.

Utmed trappornas ledstänger finns dold belysning. De infällda takarmaturerna har metall-lameller bland annat för att undvika luminans. Foto: Anita Kobierska

Del 2: Stockholms Universitet

Välkommen till framtiden! Välkommen till Campus Albano där högteknologi ­samsas med inbjudande ytor för samtal och ­studieplatser för koncentration – Sveriges modernaste universitetslokaler.

För snart tio år sedan tillsattes på Stockholms ­universitet en arbetsgrupp som skulle diskutera framtidens ­lärandemiljöer. I mars 2015 publicerades dess slutrapport ”Framtidens lärandemiljöer vid Stockholms universitet” som bland annat beskrev en vision av ”att universitetets lärandemiljöer skall vara attraktiva, välkomnande och främja interaktion mellan studenter och lärare” vilket betydde ”att lärandemiljöerna måste vara mer flexibla än i dag vad avser både inredning och teknikstöd.” Dessutom fanns önskemål om att skapa en eller två pedagogiska experimentsalar.

Visionen har blivit verklighet.

Totalmiljö för inlärande

Mauritz Torstenson, projektledare på Stockholms universitet, tar emot när Ljuskultur besöker Campus Albano för att titta på de nya lokalerna. På plats finns också Elin Persson från LINK Arkitektur och Susanne Strömberg från Granlund.

I de 45 000 kvadratmetrarna som universitetet nu hyr av Akademiska Hus finns kontor för anställda samt undervisningssalar med olika storlek och teknisk utrustning. Dessutom informella rumsligheter, ­lärandemiljöer av ett slag som aldrig funnits tidigare. Men, märk väl, inga korridorer. Inga outnyttjade ­passager. Alltsammans resultatet av både forskning och praktiska erfarenheter.

Målet för universitetets del har alltså varit att göra Campus Albano så pedagogiskt framåtblickande som möjligt och skapa en totalmiljö där inlärande stimuleras på olika sätt. Dessutom att den allra senaste ­tekniken utnyttjas så optimalt som möjligt.

Alla typer av sådan extravagans låg utanför hyres­värden Akademiska Hus omedelbara intresseområde men vägde tungt för universitetet. Så för att kunna nå ända fram anlitades LINKArkitektur och ljusexperter från Granlund.

Elin Persson blev gestaltningsansvarig för ­inredningen och Susanne Strömberg för det ljus­mässiga. Tillsammans skulle de ta fram lösningar för utrymmen där det allmänna ljuset av något skäl inte kändes tillräckligt. Campus Albano skulle bli ­”framtidens lärandemiljö”.

Det ”sociala stråket” förenar Hus 1, 2 och 4. Överallt finns funktionella studioytor insprängda med soffor, bord, stolar samt kompletterande armaturer. Här ytterligare en social zon med ”plats för möten och diskussioner”. Foto: LINK Arkitektur/Jesper Orrbeck

Hjärnforskning som inspirationskälla

– Grunden till gestaltningsbiten lades i workshops med studenter på Frescati. Vad Framtidens lärandemiljöer betydde i sinnevärlden, rent konkret, var en öppen frågeställning. Vi jobbade i mindre grupper med olika referensbilder. Vissa nyckelord kom fram. Som att ”kroppens basala behov ska kunna tillgodoses på campus”. Det tog vi tag i, säger Elin Persson.

Ett seminarium om framtidens lärande, där Katarina Gospic, utbildad läkare, forskare och fysiolog, gav sin syn på hjärnforskning och studiemiljöer, inspirerade Elin Persson och hennes team. De läste böcker samt artiklar: ”Hjärnstark” av Anders Hansen respektive ”The Healthy Mind Platter” av Daniel J Siegel och David Rocks bland annat.

– Vad behöver vi under en dag för att må bra? Vara både sociala och kreativa. Kunna koppla av och ha möjlighet att reflektera. Ha chans att fokusera och dessutom få röra på oss. Efter att ha spaltat upp behoven började vi jobba med det i vår gestaltning. Vi beslöt att skapa olika vistelsezoner. Enligt vårt koncept ska man alltså förflytta sig mellan dessa under dagen.

Elin Persson och hennes kollegor på LINK diskuterade med pedagoger i en lärargrupp även om utformningen av vissa lärosalar och en del annat redan var bestämt tidigare. Slutresultatet blev trots det att Campus Albano i princip saknar korridorer, det vill säga allt det som tidigare av arkitekterna kallats korridorer utnyttjas här på olika sätt. Ytorna är uppdelade i olika zoner, utspridda i de tre universitetsbyggnaderna mot Roslagsvägen. Möbeltyper och färger återkommer i respektive zon.”LINK började i designänden, jag i det funktionella. Vi möttes
i en belysning som passade både form-
och funktionsmässigt.”

I den sociala zonen kan framtida kontakter knytas, ­heter det. Här finns ”plats för möten och diskussioner. Här finns bekvämt sittande för grupper, plats att äta, vänta och mingelytor. Färgskalan går i nyanser av orange, grått och ljusare träslag” enligt konceptet.

I zonen för avkoppling & reflektion ”ges möjlighet för återhämtning och tid för tanken. Här finns bekväma platser att sträcka ut kroppen, med rogivande utblickar och dagsljus.” Grönt, gult, grått och ljusare träslag dominerar här.

Fokuszonen ger ”möjligheten att skärma av sig och fokusera. Här finns högt och lågt sittande i bekväma stoppade möbler och bord med avgränsande skärmar”. Blått och grått är de huvudsakliga färgerna.

Den kreativa zonen slutligen ”uppmuntrar känslan av att tänka fritt och kreativt. Här finns flexibla möbler för aktivt sittande, generösa skrivytor och humoristiska inslag”. Med en färgskalai rosa, rött och grått.

– Vi på LINK beskrev vilket formspråk vi ville jobba med och bollade sen idéerna med Susanne Strömberg på Granlund. Hon och hennes kollegor kom därefter med förslag till armaturer. Ibland var diskussionerna livliga och i slutändan blev det riktigt bra, tycker Elin Persson.

– LINK började i designänden, jag i det funktionella. Vi möttes i en belysning som passade både form- och funktionsmässigt, tillägger Susanne Strömberg. Den fungerar för de olika arbetsuppgifterna i de många ganska komplexa rummen.

Fokuszon med möbler i blått och lila. Här finns möjlighet att skärma av och koncentrera sig. Varje läsplats har en egen reglerbar armatur. Foto: LINK Arkitektur/Jason Strong

Fyra undervisningssalar för aktivt lärande

Sist men inte minst finns på Campus Albano – förutom alla dessa varierade, öppna rumsformer för studenterna – också den riktiga hårdvalutan, fyra teknikintensiva undervisningssalar: ALC-salar (Active Learning Classroom). Samt ett antal så kallade case-salar lämpliga för både föreläsningar och gruppdiskussioner.

Både ALC-salarna och case-salarna saknar dagsljus eftersom de är placerade i husets kärna.

–ALC-salarna kräver en ny pedagogik, menar Mauritz Torstenson. Det är ny teknik för många; tanken är att skapa nya förutsättningar för grupparbeten. Studenterna sitter runt runda bord, den största salen har plats för tretton grupper med sex personer per grupp. Varje grupp har en egen stor LED-skärm, likt en stor iPad, som också är skrivbar. Vid sidan av den finns en skrivtavla. Läraren kan utifrån en mittpunkt skicka olika arbetsuppgifter digitalt till de olika grupperna och sedan gå runt och titta på hur de löser uppgifterna. Kanske sända ut någon grupps lösning till alla andra, så att kan man titta på det hela gemensamt.

När man går in i en ALC-sal och trycker på ljusknappen tänds belysningen maximalt – bra för städpersonalen till exempel. Därefter kan ljuset ändras efter behov. Avsikten var att göra tekniken både flexibel och enkel att använda. Nu är den integrerad med ett styrsystem som gör att läraren kan kontrollera belysning, ljud, projektor, kamera med mera från en enda touchpanel vid ”katedern” i mitten av rummet.

–Det här kräver förstås en del. Men vi har en professor i didaktik, som utbildar lärarna om hur de kan använda tekniken, intygar Mauritz Torstenson.

Belysningen i ALC-salarna engagerade både Susanne Strömberg på Granlund och Martin Peterson på Light Bureau. Han ansvarade till exempel för skrivtavlornas belysning, där olika motstridiga behov skulle uppfyllas. Det handlade om en noggrann och komplicerad ljusdesign med 500 lux på tavlan utan att blända eller skicka över något ljus till skärmen tätt intill – gränsen mellan tavla och skärm måste vara knivskarp.

En banal uppgift kan tyckas men bakom ligger mycket arbete. Skrivtavlor vid sidan av skärmar finns för övrigt i olika storlekar på många ställen i campus och problematiken är densamma överallt.

ALC-salarnas runda bord är fasta. Över dessa hänger en rund dagsljusarmatur, som regleras under dagen. Där finns också en del infällda armaturer i tak och väggar. I ALC-salarna ställs mycket höga krav på all belysning eftersom man behöver olika mycket ljus beroende på aktivitet; om man ska stå och prata eller sitta vid sin skärm. Dessutom måste deltagarna kunna trivas en hel dag trots att rummet saknar fönster. Ett enstaka tunt draperi, belyst bakifrån, vid en vägg, ger illusionen av ett fönster och en dagsljuslampa med lite himmelskänsla sitter i taket på motsatta sidan.

En av fyra ALC-salar. Liksom case-salarna ligger de inuti berget vilket motiverat färgskalan som associerar till höstlig ljungvegetation. Avancerad teknik skapar nya förutsättningar för lärandet. Ljud, ljus, belysning, kamera med mera sköts från en touchpanel i mitten av rummet. Foto: LINK Arkitektur/Jason Strong

Uppföljning och feedback

Campus Albano invigdes visserligen officiellt helt nyligen men undervisningen där har pågått i några terminer. Går det att säga något om hur elever och lärare trivs redan nu?

– Just beträffande ALC-salarna har vi fått väldigt fin feedback, bland annat vad gäller belysningen. Vår ambition är också att gå ut med en enkät, fråga studenter och lärare om hur saker och ting funkar, för att kunna utveckla lokalerna framöver, menar Mauritz Torstenson.­ Han berättar också att satsningen på att lära lärarna att använda tekniken verkar lyckad. Mycket få supportfrågor från lärarnas sida hittills nämligen. Allt tycks fungera.

Komplexiteten kring projektet Campus Albano illustreras ytterligare med några siffror. Totalt finns där förutom restaurang och café 44 lärosalar (inklusive ALC-salarna) samt fyra datasalar med mer konventionell inredning. Sammanlagt har de fyra olika zonerna 1 200 läsplatser. Studenterna har tillgång till 225 mikrovågs­ugnar; det är nämligen fritt fram att ta med sig sin mat i alla zoner. Inredningsmaterialen ska tåla en hel del.

Mauritz Torstenson försäkrar:

– Vi känner oss rätt trygga med att vi har valt lösningar som klarar sig över tid. Skolor och universitetsmiljöer
är bland de tuffaste som finns när det gäller slitage. Mycket folk som passerar med en rätt ovarsam hantering helt enkelt.

Ingen fara än så länge. Campus Albano är både omväxlande, fräscht och trivsamt.

Tar en sista runda genom de olika miljöerna. Passerar förbi gröna möbler och parasoller där några sitter och slappar. Stannar en stund i en blå fåtölj bland tysta fokuserande studenter. Vandrar sedan uppför trappan mot atriet i Hus 2 innanför husens ”servicecenter”. Sikten är fri även mot våningsplanet under med många sittplatser i olika riktningar. Slår mig ner invid en orange läslampa och lyssnar till sorlet av samtal bredvid.

Här finns plats för både umgänge och enskildhet. Och jag tänker: ”Den som ändå vore student i dag och fick plugga här”.

EXTRAMATERIAL:

Länk till rapporten Framtidens lärandemiljöer vid Stockholms universitet

Publicerad den 15 februari 2024

Ur Ljuskultur Nummer 1, 2024