Ljus i konst

Att gestalta ljus, färg och belysning

Just nu pågår en Harriet Backer-utställning på Nationalmuseum i Stockholm som visar hennes färg- och ljusskimrande värld. Jan Garnert har besökt utställningen och berättar om sina upplevelser av verken.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst och endast tillgänglig för prenumeranter som skapat konto på ljuskultur.se. Som prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material. Är du redan prenumerant klicka på Logga in nedan för att logga in eller skapa konto.

Logga inBli prenumerant

Vid sekelskiftet 1900 var Harriet Backer en av Norges mest uppskattade konstnärer. Hon var det tack vare sitt omtyckta realistiska måleri och förmågan att gestalta dagsljus, färg och belysning. Bara Edvard Munch var lika välkänd, men i hans måleri representerade färg­skalan ofta smärtsamma sinnestillstånd.

Just nu visas inte mindre än 77 av Harriet Backers målningar på Nationalmuseum i Stockholm. Hennes konst borde locka alla som arbetar med ljus, färg och belysning. Särskilt som utställningen är ­generöst och vackert hängd.

Harriet Backer i München.
Visitkortsfoto, 1870-talet. Nasjonalbiblioteket, Oslo.

Då jag själv går i clinch med hennes måleri vill jag ­förstå med vilka färgljusa ytor hon håller ihop sina bilder. För det var färgskalor och kontraster ­Harriet Backer ofta gestaltade på sin målarduk. Och hon var noggrann med ljuset, inga improvisationer.

Verk från Tanum kyrka

Hela åtta av Harriet Backers verk i utställningen ­skildrar Tanums kyrka. I en av dessa, en studie, syns de smala, höga väggfönstren inne vid kyrkans södra långhussida. Och hur dagsljuset lyser ner mot det blå väggpartiet.

1924, då hon fyllt 80 år, skrev hon ”om man ägnar sig åt att studera ljuset och strikt komposition, får man ­inspiration och hittar färgen, man får den likt en gåva”.

En gåva att tacksamt ta emot för en konstnär.

Utställningen pågår till och med den 18 augusti 2024.


Min ateljé

I Min ateljé, från 1918, stannar blicken gärna vid väggen med tio ­inramade målningar. Den väggen, och soffan, balanserar bildens ­brokighet. I målningens högra halva tänker jag mig att kvinnan i blått markerar liv, kanske tidens gång, precis som fönsterbrädans krukväxter och blommorna i vas.


I lampans sken

I målningen I lampans sken, 1890, står en tänd fotogenlampa mitt på det kvadratiska bordet. Lågan som brinner visar oss ­rummets vertikala färgfält, summa summarum tre. En brun vägg, en blå vägg och en vitputsad mur bakom vedkaminen. Kontra rummets många rätvinkligheter slår Harriet Backer också an en annan ton – den läsande kvinnans och gardin­kappans volmade, rundare form.


Barndop i Tanum kyrka

I Barndop i Tanum kyrka, 1892, vänder sig en ­kvinna om längst bak i kyrkorummet och ser bort mot kyrkporten, som står öppen. Ett par kvinnor är på väg in och med sig bär de barnet som ska döpas. Utomhus är dagsljuset starkt. Inne är det mer dunkelt. Målningen får rumsligt djup. Tack för ljuskontrasten!

Publicerad den 7 maj 2024
Ur Ljuskultur Nummer 2, 2024

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare

Om du är prenumerant på Ljuskultur kan du skapa gratis inloggning till ljuskultur.se här