Weather or Not

Visionen

Belysning kan förändra en rumslighet och användas för att skapa effekter eller uppdelningar av rum med hjälp av ljus och mörker. Jag har sett ett behov inom inredningsarkitektur att se belysning som en viktigare del från start i processer. Jag valde därför att börja min process med belysning som grund och låta rummet, material och möblering formas därefter.

Jag ville skapa en restaurangmiljö i ett rum utan ljusinsläpp för att låta det artificiella ljuset få sin plats och visa på dess styrka än mer. Detta genom att skapa en interiör som påminner oss om ljuset i naturen, mitt i staden. Projektet ritades för ett bil­garage på Södermalm, för att visa på möjligheterna för liknande, mörka, rumsligheter. Hur man kan arbeta med dessa miljöer mer effektivt i framtiden då bilar fasas ut ur staden och diskussioner kring levnads­standarder kopplat till dagsljus är på agendan. Projektet belyser möjligheten att arbeta med mörka rumsligheters nackdel, avsaknaden av dagsljus, ­ genom att i stället skapa en effektfull upplevelse av den ­begränsningen. (1)

1.

I naturen uppstår ljusfenomen dagligen som triggar känslor och kroppsliga upplevelser, genom mötet mellan ljus och material. Dessa två är också fundamentala delar av inredningsarkitekturen och vår kroppsliga upplevelse av ett rum. Genom att arbeta med ljus och material skapades en interiör i projektet som påminner oss om sinnenas upplevelse av dimma, solljus, skuggspel och en molnig himmel.

Lösningen

Mitt arbete var ämnat att ge en visuell påminnelse om dessa ljusfenomen, men med störst fokus på sinnena och den kroppsliga upplevelsen. Arbetet bygger på olika människors beskrivningar av deras upplevelser av de fyra fenomenen dimma, solljus, skuggspel och molnig himmel. Vi alla har upplevt dessa fyra fenomen med intressanta ljuskvaliteter, men lägger oftast inte stor tanke vid dem.

Skissarbetet började utifrån de fyra ljusfenomenen och beskrivningarna som hade samlats in och ­sammanställts till en identitet för varje fenomen. Jag arbetade fram installationer och belysningsarmaturer där processen gick från att skissa på belysningsobjekt eller en större installation, till att successivt tänka in och placera dem i det större rummet. Interiören i bilgaraget delades upp i olika zoner utefter ljussituationerna, med målet att också låta ljuset dela upp rumsligheten.

Reslutatet

Besökaren går ner för en bilramp, som leder till loungen och vyn över en stor rumslighet med bevarat betonggolv och ett reflekterande tak som höjer rummet och reflekterar ljus. Loungens ljusinstallation inspireras av en molnfylld himmel (2) som formar en stor armatur över varje sittgrupp och ger ett vitt, kompakt ljus som tynger nedåt. En liknande form återfinns i väggarmatur i badrummet. (3)

2.

3.

”Starkt sken av strålkastare vid vissa bord varieras med en armatur som efterliknar solens strilande sken genom en trädkrona.”

I matsalen letar solljuset sig in i mitten av lokalen. Starkt sken av strålkastare vid vissa bord varieras med en armatur som efterliknar solens strilande sken genom en trädkrona. Ljus likt i en träddunge uppstår medan dimman sprider sig längs med väggarna och utmed marken. Omslutande, privat och täckande är några ord jag inspirerats av för dimman. En ljusinstallation med skira tyger skapar en rörelse och skiftande transparens, medan en kurvad metallvägg tar sig ut mellan vissa bord för att skärma av. Främst reflekterar den verkligheten med en otydlighet som suddar ut alla skarpa kontraster av rummet.

Utställning

Projektet formades vidare till Konstfacks vårutställning. Stort fokus i arbetet var på den kroppsliga upplevelsen och det kändes därför viktigt att kunna uppleva delar av projektet i fullskala under utställningen.

­Installationen för dimma återskapades med metalliskt tyg och en hängande tyginstallation över ett bord med stolar där man kunde sätta sig och uppleva dimman.

Bredvid placerades ett runt bord med solljusarmaturen ovanför och en visualisering av rummet printad i storformat som en förlängning av rummet i bakgrunden. (4) En modell i skala 1:10 av ett utsnitt av matsalen, som visar dessa två fenomen, placerades bredvid miljöerna. Därefter kunde man se planritning och en prototyp av vägglampan från badrummet. Jag arbetade i tre skalor, innefattande olika sätt att gestalta. ­Fullskaleprototyper 1:1, digital visualisering, modell 1:10 och ritning 1:100. ( 5)

4.

5.

Utmaningar & lärdomar

Jag insåg mot slutet av projektet att tematiken kring naturliga ljusfenomen är viktig men egentligen inte väsentlig för besökaren att vara fullt medveten om, så länge känslan och upplevelsen förmedlas. Feedbacken jag fick från utställningen visade just det resultatet. ­Miljöer som känns intressanta, spännande och som knyter ann till något, men inte för tydligt. Armaturen som efterliknar solljus och skuggspelet som blir när ­solens strålar skiner genom en trädkrona visade tydligt på att de flesta kunde se liknelsen men utan att armaturen i sig ser ut som en trädkrona. Den ger en visuell koppling i ljuset och skapar en intressant ljusmiljö som vi minns.

”Det blev mer tydligt för mig själv, när allt kom samman i fullskala, hur viktigt det är att uppleva med hela kroppen.”

Det blev mer tydligt för mig själv, när allt kom ­samman i fullskala, hur viktigt det är att uppleva med hela kroppen. Utsnitten i 1:1, tillsammans med större utsnitt i modell och att kunna se dessa områden på ­ritningen över hela rumsligheten gjorde att alla besökare, branschvana eller ej, kunde förstå mitt arbete. Jag var rädd att det skulle bli upprepande, men responsen var att det hjälpte kring förståelsen för helheten.

En utmaning i arbetet kring ljus är just skalan.

Man kan testa i mindre modeller och med digitala ­verktyg vilket jag gjorde, men ljuset faller annorlunda i 1:1. Jag upplevde att fullskalan visade mig nya saker och öppnade upp för nya problem, främst på grund av placeringen av mitt öga och min kropp i rumsligheten. Jag kunde plötsligt uppleva installationen av dimma från alla vinklar med min kropp, genom att närma mig den på avstånd eller att vara i den. Även rörelsen i materialen kom till liv, som tidigare bara kunde föreställas.

Vissa beslut var enklare att ta med verkligheten framför mig. Hur lågt tyget kunde hänga utan att distrahera de två personerna som sitter mitt emot varandra, men fortfarande ge den omslutande känslan som jag ville åt. (6) Kroppslig upplevelse som bara kunde skapas och mätas utifrån att försätta min egen kropp i fullskalan. Precis som att de personer som gett beskrivningar av de fyra ljusfenomenen, dimma, solljus, skuggspel och molnig himmel, enbart kunde beskriva kroppens och sinnenas upplevelse av den situationen, på grund av att de själva har haft sin kropp placerad i situationen och själva upplevt det.

6.

Jag tror att jag lyckades, genom ett finstämt arbete med ljus, materialitet och rum, skapa en interiör som påminner besökaren om känslor och sinnesupplevelser från situationer av dagsljus, i dess tydliga frånvaro.

Ett mörkt garage blir en restaurang där minnen av skuggspel, solljus, dimma och moln sprids ut i rummet. För att påminna oss om det mest naturliga ljuset.

Publicerad den 26 september 2024

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2024