You Say Light – I Think Shadow

Vad är ljus?

Projektet föddes ur en önskan att lyfta vår vänskap till en professionell nivå. I skärningspunkten mellan våra respektive praktiker – ljuskonst och grafisk design – växte idén fram: en bok med arbetsnamnet Vad är ljus? För att få svar på denna till synes enkla fråga bjöd vi in framstående och inspirerande kreatörer, verksamma inom konst, arkitektur, design, litteratur, film, teater och fotografi, att dela med sig av sina tankar om detta komplexa fenomen. Inledningsvis vände vi oss till personer i våra egna nätverk. Allt eftersom fler tackade ja blev det lättare att nå längre och längre ut. Vi erhöll 109 överraskande och vackra texter, poetiska och personliga visioner, minnen och beskrivningar, som blev vårt arbetsmaterial för att skapa ett komplext narrativ. Varje text, tolkad i en individuell formgivning, står för sig själv, men den omsorgsfullt komponerade ordningen öppnar upp för ytterligare en dimension, där texterna är i dialog med varandra. Tillsammans rör de sig i ett spel mellan ljus och mörker. Genom valet av typografi, grafiska element och papper – samt ett flertal tekniker inom tryck och bokbinderi – blir boken en visuell upp­levelse, helt utan bilder.

Foto: Robin Hayes

Den 13 januari 2015 lanserades boken på praktfulla Berns Asiatiska i Stockholm – ett evenemang som ­stöddes av L-RO (Lighting-Related Organizations), Unesco:s officiella partner under International Year of Light and Light-Based Technologies. Utifrån bokens grafik skapade vi en rumslig installation. Under de ­första åren presenterades bokprojektet i flera länder runt om i Europa – i vita gallerirum, ståtliga slott, välfyllda bokhandlar, råa industrihallar och kusliga tunnlar. Varje plats, med sin unika atmosfär och sina tekniska förutsättningar, inspirerade oss att alltid skapa nya, platsspecifika utställningsupplevelser.

Vos decís luz – yo pienso sombra

Sommaren 2023 insåg vi att det snart hade gått tio år sedan boken gavs ut, och vi började fundera på om – och i så fall hur – vi skulle kunna aktivera den igen.

”Vi läste och upptäckte innehållet på nytt: boken är som en skattkista, full av material som är lika relevant och intressant i dag som när det skrevs.”

Vi läste och upptäckte innehållet på nytt: boken är som en skattkista, full av material som är lika relevant och intressant i dag som när det skrevs. I tidigare utställningar har vi fokuserat på boken som helhet, inklusive dess olika grafiska uttryck.

Nu ville vi fördjupa oss i de enskilda texterna och följa tråden ut till respektive upphovsperson och dennas praktik. Vi frågade den chilenska ljusdesignern Paulina Villalobos om hon ville utveckla något utifrån sin text i You Say Light – I Think Shadow. Utöver sitt arbete som ljuskonsult driver hon projektet Noche Zero – ett initiativ med syfte att sprida kunskap om natthimlens kvalitet som ett astronomiskt och kulturellt värde, öka förståelsen för hur ljus påverkar hälsa och miljö, samt lyfta fram möjligheter inom ljusdesign och tekniska alternativ. Detta är ett första steg mot att bevara nattens värde och de livsnödvändiga perioderna av mörker, genom att integrera urban ljusdesign som en del av lösningen. För att lyckas krävs samverkan mellan design, vetenskap, konst, regelverk, utbildning, kulturarv, teknik, kultur – och ett aktivt engagemang från beslutsfattare.

Med stöd från Iaspis, Konstnärsnämndens internationella program för bild och form, reste vi till Chile i mars 2025. Programmet bestod av två huvudinslag: en installation i Atacamaöknen och ett symposium i ­Santiago. Den mexikanske ljusdesignern Gustavo ­Avilés, även han en medverkande i vår bok, var också inbjuden att delta.

Paulina Villalobos ljusexperiment ägde rum på en noggrant utvald platå strax utanför den lilla staden ­Toconao i Atacamaöknen. Platsen valdes för att den ligger exakt på Stenbockens vändkrets – en latitudcirkel 23,5 grader söder om ekvatorn. Vi byggde ­konstruktionen i sanddynen och kämpade mot öknens vindar, solens brännande strålar och nattens kyla. På höstdagjämningen den 20 mars, från soluppgång till solnedgång, kunde vi följa hur ljus och skuggor skapade optiska fenomen i Paulina Villalobos verk. Det var förtrollande.

Resan till öknen bjöd på flera oförglömliga ­upplevelser. En av höjdpunkterna var studiebesöket på Alma

– ­världens största observatorium med 66 gigantiska ­antenner som tillsammans skapar en bild av universum. Det är placerat just i Atacamaöknen på grund av att det har jordens torraste klimat och minimala ljusföroreningar. Anläggningen är belägen på 5 058 meters höjd och kunde endast besökas efter att vi genomgått noggranna hälsokontroller och utrustats med syrgastuber.

En annan minnesvärd stund var när vi stannade kvar på platån i flera timmar efter solnedgången för att uppleva stjärnhimlen. Den kvällen rymde allt från astronomiska föreläsningar och euforisk upptäckarglädje till spektakulära fotosessioner och meditativt betraktande i ryggläge. Intensiteten i hur Vintergatan sträcker sig över himlen går knappt att beskriva i ord.

Foto: María Cirano

Det välbesökta symposiet ägde rum i det vackra kultur­huset Casa Anáhuac, beläget på berget San Cristóbal mitt i Santiago. Vi inledde med att presentera projektet You Say Light – I Think Shadow och hur vi genom åren har skapat utställningar utifrån boken. Med en mörkrets poesi knöt Paulina Villalobos samman sin praktik med Atacamainstallationen och vår bok. Gustavo Avilés tog oss med på en astronomisk och arkitektonisk färd i solens spår, och arkitekten Humberto Eliash fördjupade oss i relationen mellan ljus, arkitektur och landskap – med bland annat amfiteatern Plaza Mirador Pablo Neruda, ritad av honom och hans kolleger, som exempel.­ ­Eftersom amfiteatern också är belägen på San ­Cristóbal ­avslutades symposiet med en promenad dit för att uppleva solnedgången.

Efter Chile reste vi vidare till Argentina, där vi hade blivit inbjudna att ställa ut på Falena i Buenos Aires. Tajmningen visade sig vara otrolig – den smått legendariska bokhandeln skulle tyvärr stänga kort därefter. Utställningen ledde också till att Aleksandra höll en workshop tillsammans med ljusdesignern Eli Sirlin och Women in Lighting Argentina på Arealab i ­Buenos Aires.

Foto: Magdalena Diehl

Ti kažeš svjetlo – ja mislim sjena

Just nu, medan vi skriver dessa rader, pågår våra för­beredelser inför en utställning och bokpresentation på Home of Zanat i Sarajevo, som en del av Sarajevo Film Festival. I centrum för vår presentation står den sarajevske fotografen Branimir Prijak och den svenska designern Monica Förster, känd för sina samarbeten med möbeltillverkaren Zanat. Båda har bidragit till vår bok.

Framtiden

När vi kontaktade personerna på vår önskelista och bad om textbidrag hade vi inte mycket att erbjuda. Flera ­visste inte ens vilka vi var, och några arvoden fanns absolut inte. Det enda vi hade var en vision – och ett löfte om att förvalta deras bidrag på bästa sätt.

Vi slås fortfarande av hur stort det är att vi fick ­deras förtroende. Därför känns det extra fint att boken fortfarande uppmärksammas, inspirerar till samtal, evenemang och utställningar – och tas vidare till sammanhang vi själva inte hade kunnat föreställa oss. Varje nytt projekt blir en del av det stora tack vi vill rikta till våra 109 medverkande:

Acrobalance, Katja Aglert, Alberto Alessi, Roy Andersson, Momoko Ando, Tadao Ando, Gustavo Avilés & Talina Aguila, Miriam Bäckström, Uta Barth, Bo Bergström, Christian Boltanski, Tommaso Bonaventura, Elettra Bordonaro, Ulrike Brandi, Mark Braun, Didi Bruckmayr, Katja Bülow, Chris Burden, Huai Yan Chang, Dawid, Elisa Del Prete, Philip-Lorca diCorcia, DinellJohansson, Jan Ejhed, Carin Ellberg, Juan-Pedro Fabra Guemberena, Federico Favero, Christof Fielstette, Form Us With Love, Monica Förster, Tamar Frank, Vellachi Ganesan, GRAD, Sophie Guyot, Robin Hayes, Steven Holl, Vesa Honkonen, Takeshi Hosaka, Rolf Hughes, Torbjörn Johansson, Lutz John, Ronald Jones, Gjorgje Jovanovik, Klaus Kada, Naseh Kamgari, Madeleine Karlsson, Anna Kleberg, Josef Kleindienst, Matti Klenell, Kram/Weisshaar, Mischa Kuball, Ivan Kucina, Marika B. Lagercrantz, Uno Lai, Björn Larsson, Light Collective, Åke E:son Lindman, Mats Lindström, Tuija Lindström, Lundahl & Seitl, Alessandro Lupi, Kaoru Mende, Niclas Reed Middleton, Bernard Murigneux, Jonas Nobel, Jockum Nordström, Jean Nouvel, Tomaz Novljan, Eiji Okuda, Olsson & Linder, Performing Pictures, Axel Petersén, Katja Pettersson, Iakovos Potamianos, Tessa Praun, Branimir Prijak, Leonard Qylafi, Ingegerd Råman, Farvash Razavi, Rudy Ricciotti, Pipilotti Rist, Valentin Ruhry, Stefan Ruitenbeek, Thomas Sandell, Helene Schmitz, Oskar Schönning, Ann-Sofi Sidén, Amy Simon, Skart, Minja Smajic, Snøhetta, Charles G. Stone II, Carouschka Streijffert, Nino Strohecker, Surrey NanoSystems, TAF, Elisabeth Toll, Dietmar Tollerian, Tamara Tomic Vajagic, Ulay, Ignacio Valero, Srdjan Valjarevic, Paulina Villalobos, Sakari Viika, Jesper Waldersten, Marijke van Warmerdam, Annika Wik, Yoko Yamano och Aleksandar Zograf.

Aleksandra Stratimirovi´c
Konstnär med särskilt fokus på ljus som konstnärligt uttryck. År 2019 tilldelades Aleksandra Stratimirovi´c Svenssons Stora förtjänstpriss för sitt arbete med ljus och konst.

Sandra Praun
Grafisk ­designer, redaktör och förläggare på konstbokförlaget Praun & Guermouche.

Publicerad den 25 september 2025

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2025