Malmö stad – årets pristagare

Stora förtjänstpriset 2025 går till Malmö stad – lite udda kanske någon tycker. Men självklart ska egentligen de livs levande människorna bakom ljusarbetet hyllas. De som driver ljusfrågorna framåt. Som argumenterar, planerar, kräver förbättringar och försöker skapa en ljusmiljö som gör stadens invånare nöjda. Malmö stads ljusteam: Johnny Clausen, Åsa Gullstrand, My Servin och Johan Moritz.

Ljuskultur åkte till Malmö för att träffa nestorn i sammanhanget, Johan Moritz.

– När jag började här för tjugotre år sedan var jag ensam. Nu kompletterar vi fyra i teamet varandra. Jag och Johnny har vår långa erfarenhet, de yngre kommer med nya idéer. Skönt att Malmö har en möjlig plan för hur ljusarbetet ska leva vidare. Ljuskompetensen har blivit en bra ”kick back”.

Pionjärer med ”Stadens ljus”

Redan 1998 insåg beslutsfattarna i Malmö att ljuset i staden hade betydelse. Då publicerades ”Stadens ljus”, ett handlingsprogram med belysning i fokus. Skriften är aktuell än i dag. Grundtanken om varför och var man vill ha belysning ligger kvar. Och även om tekniken har utvecklats en hel del under åren så är fortfarande de fyra ”målen” ledord för stadens ljusarbete: ljuset visar vägen, ljus där det behövs, ljus där det är vackert och mörker där det behövs.

– Vi har ingen detaljerad plan som visar var varje lampa ska sitta, berättar Johan Moritz. Givetvis finns en karta för befintligt ljus, men framtiden är öppen.

Malmö har varit restriktivt med att skifta från konventionella lampor till LED. Varför köpa något som håller kortare tid, har sämre färgåtergivning och kostar mycket mer? Kvaliteten på LED-ljuskällor var undermålig till en början. Det börjar bli bättre nu. Inte minst beroende på Malmö stads hållning faktiskt. Vi har nämligen ställt krav som ingen annan ställt. Vi har samarbetat i ett internationellt nätverk, organiserat oss tillsammans med andra beställare och på så sätt kunnat påverka belysningsindustrin.

Johan Moritz menar att det aldrig varit svårt att få igenom belysningsidéer eller övertyga beslutsfattare och tjänstemän om ljusarbetet. Den politiska ledningen, stadsbyggnadskontoret och gatukontoret ville gemensamt förbättra ljusklimatet då – för snart trettio år sedan – när allt startade i samband med att Öresundsbron började byggas. Alla kände att man måste göra Malmö attraktivt för boende i Malmö. Köpenhamnsborna skulle lockas till den här sidan sundet. Numera pendlar 25 000–30 000 människor varje dag mellan Malmö och Köpenhamn. Stora delar av året både åker de till jobbet och kommer tillbaka när det är mörkt.

– Med god belysning kan man leda folk hem, göra färden behaglig och få människor att känna sig trygga. Vårt arbete uppskattas, det vet jag, säger Johan Moritz

Rätt fokus nyckeln

Hur går man då till väga för att höja belysningsstandarden i en storstad som Malmö? Kammar man igenom problemen systematiskt kvarter för kvarter? Eller är det punktinsatser som gäller?

”Belysning går inte att ta på, väger ingenting, går inte att spara. Det är bara energi som studsar och visar upp något som andra gjort.”

Nyckeln är att ha rätt fokus. Belysning går inte att ta på, väger ingenting, går inte att spara. Det är bara en form av energi som studsar och visar upp något som andra gjort. Ljusdesignerns arbete är helt meningslöst om det inte finns bra grundförutsättningar. Allt enligt Johan Moritz.

– Det gäller att svara på några viktiga frågor först. ”Vem ska vara här?” och ”Vad ska platsen användas till?” Om vi inte vet varför kommer vi ha för mycket belysning eller belysning på fel ställen. Onödiga kostnader och ingen blir nöjd.

Johan Moritz konstaterar att det inte går att i detalj bestämma hur och var belysningsarbetet ska fortskrida. Ljusteamet tittar på ett område när frågor uppkommer. Vid förändring av infrastrukturen till exempel. Då kanske det behövs insatser eftersom fler människor kommer att röra sig där.

Staden blir aldrig färdig. När det gäller nybyggda ­områden vet man till exempel inte hur miljön blir förrän allt är klart. Idéerna kanske inte stämmer med verkligheten. Det finns också bortglömda områden som måste lyftas fram.

Ibland handlar belysningsarbetet om att minska segregation och främja integration – kanske genom att öka möjligheten att ta sig mellan olika platser. Man måste ”filtreras in” i olika stadsdelar både dag- och nattetid. Följa med tiden, vara där när ett område växer, gå tillbaka och fortsätta allteftersom.

– Jag har hållit på med Västra hamnen under alla år, berättar Johan Moritz. Och jag har jobbat med stadsdelen Hyllie de senaste tio, femton åren. Ofta förändras projekten i en stad med teknikens utveckling eller med vilka arkitekter som är inkopplade. Just nu är det förtätning som gäller. I dag får gatorna vara sex–sju meter breda. När vi ljussatte samma område tidigare skulle de vara sjutton–arton meter breda.

Ett exempel på belysnings­projekt är ­Malmöfestivalen, som pågår under åtta dagar i augusti alltsedan 1985. Gratis musik, teater, ljusshower med mera på Malmös ­gator och torg. Johan Moritz och ljusteamet finns med bland arrangörerna.

”Bara” belysning räcker inte

”Ökad trygghet” och ”brottsförebyggande åtgärder” är ord som ofta dyker upp när man talar om utomhusbelysning i tätorter. Hur ser Johan Moritz och hans team på det?

– Okej, vi jobbar med trygghetsupplevelser. Men att stävja brott är polisens avdelning. Jag har under alla år fört fram tanken att ta bort all belysning i parkerna. Det vore förstås ett politiskt självmord. Fast om vi leder in människor i en park med hjälp av belysning och får dem att tro att det är tryggt där, så gör vi fel. Vi kan aldrig garantera trygghet på en plats. Vi kan skapa miljöer som ger en bra överblick och får människor att ta egna beslut om hur de ska ta sig fram.

– Ofta ser vi att brottsstatistiken sjunker på platser vi arbetar med, men det handlar aldrig om belysningen i sig utan om en bättre planerad helhet. Belysningen visar upp miljön runt omkring. Allt handlar om samspel. Vilket betyder att vi måste samarbeta med alla andra inblandade. Från personer på stadsbyggnadskontoret till vaktmästarna på skolorna.

Vilket kräver en hel del, enligt Johan Moritz. Men direktkontakt med alla parter i alla lägen är enda sättet att lyckas.

– Att skriva en massa papper, konstruera konstiga kartor och ge skriftliga direktiv fungerar inte, menar han. Man måste se behoven på plats i varje situation och göra något åt saken omgående. Utredningar kan ligga till grund för ett mer långsiktigt arbete, men ”hands-on” är det viktigaste. Misstag måste rättas till.

Ljusteamet samarbetar alltid med människorna som bor i stadens olika områden. Brukarna involveras både vid ombyggnader av till exempel en park eller vid nybyggen. Det gäller att ta reda på behoven och sedan anpassa åtgärderna efter förutsättningarna.

– Man kanske inte kan tillmötesgå önskan om en chokladautomat på varje torg, men platsen måste bli så bra som möjligt för användarna. Ibland får vi kvitto direkt på om det vi gör är bra. Om barnen kommer till en lekplats vi byggt om och ljussatt, om de kan leka där även på tidiga vinterkvällar – då känns det bra.

I nästan alla belysningsinsatser i staden är driften det mest kostnadskrävande. Tio procent investering, nittio procent drift, enligt Johan Moritz. Det spelar ingen roll om det rör sig om en ljussatt parkbänk eller om något mer komplicerat: investeringen är gjord och underhållet måste klaras av.

Ett annat nedslag är Malmös spektakulära återkommande jul­belysning, som återuppstår i olika skepnader varje år. För allt kreativt står Åsa Gullstrand och Johan Moritz.

Utmaningar och vägar framåt

Nya utmaningar dyker hela tiden upp. Konkurrensen mellan stadens egen belysning och kommersiella ­aktörer är ibland hård. Ofta handlar det om att agera utan lagstöd.

– Vid de gamla pappersaffischerna (som helt plötsligt ansågs vara miljöfarliga) hade man lysrör med drygt 250 W på natten. De nya digitala skyltarna med rörliga bilder drar 2 500 W i timmen, dygnet runt. Man har alltså gått upp i energiuttag tio gånger och dubblat tiden då skylten är tänd. Dessutom är kontrastförhållandet i dessa kanske 1500/1 mot de gamlas 80/1 vilket gör att skylten blir störande, inte minst eftersom man inte kan se det som är bakom skylten på grund av hög kontrast mot bakgrunden.

Ljusdesignteamet har tillsammans med stadsbyggnadskontoret skrivit ett restriktivt förslag som reglerar ljusnivåerna under natten, placering med mera. Bara rekommendationer visserligen, men de flesta väljer ändå att följa dem. Samarbete är alltså bland det viktigaste för Malmös belysningsteam, men också att vägleda och styra utvecklingen.

– Vi är aktiva i olika belysningsfrågor när ingen annan är det, hävdar Johan Moritz. Byggnader med glasfasader tända hela natten är en annan störande faktor. Eller åtta meter höga lysande logotyper uppsatta på väggen – ofta utan bygglov. Mot sådant kan vi ingripa.

Vilka tips har då Johan Moritz och hans gäng att ge andra städer eller kommuner som vill satsa på bättre belysning? Var börjar man?

– Det är som med allt annat här i världen. Man måste reda ut vad det är man vill ha, vad man vill uppnå.

Att spara mycket pengar på ett minskat energiuttag är tacksamt. Men vad får man? Om inte förväntningarna formuleras är insatserna dömda att misslyckas.

Enligt Johan Moritz handlar allt belysningsarbete om att slutanvändarna, skattebetalarna, ska kunna driva samhället framåt. Varje insats måste göras i samklang med all annan utveckling av staden eller samhället eftersom den får konsekvenser på andra områden.

Om man till exempel planterar ett träd bredvid en gatlykta kommer trädet att växa upp och in i armaturen. Bra planering? Nej. Det gäller att se den totala bilden.

Resultatet blir aldrig hundra procent, men man måste sträva efter att komma så nära som möjligt.

– Jag vill också skicka med ett råd till alla som jobbar med ljus. Var inte så rädda för att bli impopulära. Om vi ställer krav utifrån slutanvändarnas (människornas, medborgarnas) behov kan försäljningsorganisationer och tillverkare inte styra processen. De som säljer belysning vill ofta tillverka billigt med en stor avkastning. Men om vårt belysningsteam hela tiden skickar tillbaka sådant som inte fungerar (bländar för mycket, har fel färger, inte går att styra eller programmera) och ­ifrågasätter …

”Om vi är besvärliga driver vi samtidigt utvecklingen framåt. På sikt gynnar det alla.”

– Om vi är besvärliga driver vi samtidigt utvecklingen framåt. På sikt gynnar det alla. För den som arbetar med belysning i en mindre stad är det kanske inte så lätt att påverka inköpare och beslutsfattare. Men jag skulle önska att vi ljusdesigner sade ifrån lite oftare.

I Malmö skrivs det allt oftare in i konsultupphandlingarna att den som anlitas i ett projekt ska vara med och rikta belysningen, det vill säga vara på plats vid installationen och ta konsekvenserna av de egna beräkningarna. Många är glada och vill verkligen lära sig på plats. Andra tycker det räcker med att ha gjort beräkningar i datorn.

Det tycker inte Johan Moritz, som också bekymrar sig över att arkitekter och landskapsarkitekter inte har någon relevant ljusutbildning. Han menar dessutom att belysningsbranschen har ett stort pedagogiskt arbete framför sig. Det handlar om att förklara vad man gör och varför – inte bara sälja armaturer eller belysningssystem. Samarbete alltså och fokus på helheten. För människan, för oss alla.

Ett av de senare stads­utvecklingsprojekten är Hyllievångsparken som Ljuskultur skrev om i
nummer 01/25.
Foto: Werner Nystrand

Johan Moritz och Åsa ­Gullstrand vid prisutdelningen på Södra teatern den 3 september.
Foto: Casper Hedberg

Juryns motivering

”Det finns städer som följer riktlinjer. Och så finns det städer som skapar dem. Årets pristagare har under lång tid visat att belysning handlar mer än bara om ljus – om livskvalitet, trygghet och hållbarhet.

Redan 1998 tog de ett djärvt kliv genom lanseringen av stadsmiljöprogrammet Stadens ljus – ett pionjärarbete som satte ljusets roll i stadsutvecklingen på kartan. Som första kommun i Sverige anställde de dessutom en egen ljusdesigner – Johan Moritz – ett tydligt bevis på att kommunen inte bara ville följa utvecklingen, utan leda den.

Med en teknisk handbok som ställer tydliga och höga krav har de under många år satt en hög standard för ljuskvalitet i urbana miljöer. Genom initiativ som By Light och ljussättning av lekplatser har de inte bara nått ut till allmänheten – de har inspirerat en hel bransch.

Malmö stad, visar, genom sitt belysningsteam som nu består av fyra personer, att rätt ljus, på rätt plats, vid rätt tid och i rätt mängd skapar tryggare miljöer, minskar brottslighet och samtidigt värnar om den biologiska mångfalden. Och kanske viktigast av allt – de har visat att cirkularitet och framtidstänk inte är visioner, utan praktiska realiteter.”

Malmös ljusteam

Johan Moritz, anställd ljusdesigner i Malmö sedan tjugotre år med uppgift att skapa en helhet av belysningen i staden.

Åsa Gullstrand, belysningsansvarig. Ljusdesigner utbildad i Jönköping, anställd 2022.

My Servin, belysningsingenjör. Ljusdesigner, utbildad i Jönköping, anställd 2022.

Johnny Clausen, under många år belysningsansvarig på drifts- och underhålls­sidan, numera sektionschef för ljusteamet.

Publicerad den 25 september 2025

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2025