Ljusdesign i förändring?

På Ljusdagen den 3 september ställde Beata Denton, Women in Lighting Sweden, många frågor till ett antal drivna ljusprofiler: ­Razan Albunayah, Andreas Almstedt, Julia Ekman, Mia Lif, Lars Ocklund och Johan Röklander. Här följer en samman­fattning av diskussionen.

Hur ser ni på ert arbete i dag?

”För mig är ljus ett kommunikationsverktyg. Vi skapar berättelser – och när historien väl har börjat vill beställaren ha oss med till slutet.”

Julia Ekman: För mig är ljus ett kommunikationsverktyg. Mina beställare vill ofta skapa en identitet eller förstärka ett varumärke med hjälp av belysning. Då handlar det om att använda storytelling. Uppdragen blir roligare och samtidigt försvarar vi vår position som ljusdesigner.

Storytelling öppnar upp för ett sam­arbete med beställaren och chansen att vi får vara med hela vägen ökar. Om man har påbörjat en historia så vill uppdragsgivaren att man är med på slutet också.

Överlag vet beställarna rätt lite om ljus, däremot har de ofta en målande pitch, typ ”Vi vill framstå som …” eller ”Vi vill skapa en plats för …”. Vår uppgift blir då att tolka önskemålen, skapa en berättelse och där­efter en upplevelse.

Andreas Almstedt: Jag jobbar ganska mycket med skolor. Våra beställare är medvetna om att bra belysning har goda effekter i läromiljön. Inom skolans område finns ju mycket forskning som visar på alla de positiva effekter som rätt ljus kan ge. Så vi får en bra roll i projekten.

Fast det är klart, ibland kan belysningen ändå sorteras bort som något slags lyx­produkt, trots att det går emot forsknings­resultat vi lägger fram.

Jag tror att vi borde peka på all teknik bakom vårt arbete när vi presenterar ett projekt – inte bara visa upp fina miljöer. Då skulle vi kunna undvika att bli bortsorterade.

Vi bryr oss helt enkelt för lite om att berätta vad vi gör och vad vi kan.

Razan Albunayah: Ju fler belysnings­kunniga personer som ingår i ett projekt, desto intressantare blir diskussionerna – om principer, hållbarhet, miljö med mera.

Det har jag märkt tydligt. Och självklart, ju ­tidigare ljusdesignern kommer in, desto mer kan hen påverka.

”Vi är ofta med och ritar upp stjärnhimlen – men får inte vara kvar när ljuset tänds.”

Mia Lif: Att få vara med från början till slutet i ett projekt låter som ett drömscenario för mig.

Många av oss ljusdesigner utesluts ganska snabbt i processen. Vi får leverera programhandling, systemhandling och kanske en bygghandling men sedan dras rullgardinen ner. Vi förlorar möjligheten att besiktiga det vi arbetat med och/eller göra uppföljningar. Om arkitekten eller inredaren ändrat något stäms det sällan av med oss – trots att vi är viktiga, ja, de viktigaste spelarna, när det gäller belysningen.

Du som är lärare på JTH, Johan, har studenterna en annan bild av vad de kommer att få arbeta med nu än de hade tidigare?

Johan Röklander: Det hoppas jag. Vi ser ju hur yrket breddats. Om vi backar tillbaka till 2000-talets början var det en handfull utanför teatern som arbetade med arkitektonisk utformning av det offentliga rummet eller inomhusmiljön. I dag är det över femhundra som har högskoleexamen och ytterligare ett antal unga som jobbar med belysning på olika sätt. En enorm skillnad. Det gör också att vi ser fler och fler ”yrkeskårer” bland dessa. Fler och fler jobbar inom kommuner och samhällsinstitutioner till exempel.

Yrket förändras hela tiden.

För övrigt håller jag med Andreas om att beställarna också behöver utbildas. Bra beställare ger bättre projekt. Okunniga beställare och outbildade organisationer, som jobbar med för korta tidsramar, resulterar i dåliga projekt.

Ljusdesign innehåller mycket i dag: styrning, ”dark sky movement”, AI, välmående, certifieringar med mera. Berörs alla dessa områden i era uppdrag?

Lars Ocklund: Jag jobbar som beställare och planerar delar av belysningen i Göteborg. Det är svårt att omforma gamla rutiner. Ofta gäller det för mig och mina kolleger att hitta en balans mellan olika intressen i stadsmiljön. Trygghetsaspekten (viljan att kunna gå hem utan att vara orolig) ställs mot hänsyn till djurlivet till exempel. Olika avvägningar är viktiga och kommer att bli allt viktigare.

Drömmen är att ha en anläggning, som man kan styra över hela staden utifrån alla dessa olika parametrar: trygghetsfrågan, polisens önskemål, i hårt ansatta områden, naturinventeringar och så vidare. Svårt att få ihop alla önskemål men självklart har vi som beställare ansvar för slutresultatet.

Julia Ekman: Jobbar man med kommersiell verksamhet, typ hotell, krävs nästan alltid att man ska kunna redogöra för olika certifieringar inom miljö- och energiområdet till exempel. Men utöver det är ju vårt arbete ett teamwork. Om man inte är forskare ska man kanske inte agera som en sådan. Ljusdesignern ska föra fram estetiska synpunkter och vara det kreativa mediet i det tekniska teamet. Någonstans måste man hitta en balans i samarbetet. Man måste inte ha alla kunskaper själv.

Mia Lif: Apropå ”dark sky movement”, jag upplever att det är en stor fråga. Att skydda grodor eller fladdermöss är konkret och angeläget. Beställaren förstår omständigheterna och som ljusdesigner blir man tagen på stort allvar, när man presenterar fakta om sådant.

Hur tror ni AI kommer att påverka er som ljus­designer framöver?

Johan Röklander: Ljusdesigner kommer självklart att använda AI i framtiden. Samtidigt måste vi som människor finnas med i processen för att ta in känslor och uttryck, det kommer aldrig AI klara av.

Bland blivande ljusdesigner finns det många tankar om AI. Men här ligger aka­demin långt efter, AI-utvecklingen drivs av företagsvärlden.

För oss ljusdesigner handlar det i första hand om att lära grunderna för att sedan kunna ”lära” det vidare till AI. Vi måste kunna allt det Anders Liljefors en gång skrev om: synförmåga, ljus och seende. Fundera över vad det betyder att vara människa – så att vi kan prompta de rätta frågorna. Stoppar vi in skit i AI kommer vi att få ut skit, så enkelt är det.

Andreas Almstedt: Ja, det viktiga för oss nu är att formulera adekvata frågor till AI så att AI kan hjälpa oss att hitta rätt bland allt nytt som hela tiden utvecklas i branschen. Rätt in ger rätt ut.

Razan Albunayah: Jag tror inte heller att AI kan ljussätta hela projekt. Vi kommer inte att bli överflödiga. Vi kommer att kunna ha AI som ett nytt verktyg. Jag använder AI redan nu, mest för att hitta information, men jag är öppen för mycket mer. Jag tycker att alla ska vara det. Det finns en stor potential och jag vill verkligen hänga med i utvecklingen.

Mia Lif: AI kan aldrig gå ut fysiskt och besiktiga en anläggning, stå och diskutera med en annan person: ”Om du fixar det, kan jag fixa det.” Vårt arbete handlar så mycket om mänskliga relationer, AI kommer aldrig att kunna ersätta det.

Julia Ekman: Det är klart att vi kommer att använda AI som verktyg mer och mer för att till exempel ta fram bildmaterial eller göra beräkningar. Det kommer att spara mycket tid i projekteringen. Vad AI aldrig kommer att kunna göra är att skapa intentionen. Och det är intentionen bakom som blir upplevelsen. Vi står för intentionen, vi är verkligheten.

Johan Röklander: Håller helt med. Människan kommer aldrig att tappa viljan att kreera. Även om det finns en målarrobot är det många som själva vill måla väggarna hemma. Vi kommer inte sluta vara män­niskor för att AI finns.

Dags för lite framtidsspaning. Några tips eller önskemål?

Johan Röklander: Jag vill att branschen pratar med akademin och berättar vilka behov som finns eftersom vi försöker utbilda utifrån det. Ljusdesigner som utexamineras är inte fullärda. Jämför med AT-läkare! Vi på JH behöver input från branschen så att vi kan utbilda bättre och ge kurser som hela tiden känns relevanta.

Lars Ocklund: I Göteborg har vi faktiskt lyckat få med belysningssidan i översiktsplanen, det vill säga att det ska göras belysningsplaner i alla sammanhang. Sedan har vi jobb kvar med att se till att dessa ­implementeras men det är en annan sak.

Jag vill att ljusdesigner går in tidigare i alla nya projekt. Ljus är precis lika viktigt som färger, material eller solstudier. Det måste alla inblandade inse.

Razan Albunayah: Ljusdesign måste ha en plats i byggprocessen på lika villkor som alla andra inblandade. Med samma tyngd, inte komma för sent in i processen. Vara med från början i konceptet och ända till slutet, till besiktningarna. Det är min förhoppning. Samt att vi alla är med och pushar för det. Mer kommunikation, mer information.

Mia Lif: Varför kallas representanter för el, sprinkler med flera in från början i ett projekt? Och inte vi? Till en del handlar det väl om lagkrav, men vi måste erkännas som behövda. Det är helt enkelt upp till oss att driva frågan. Fast vi behöver hjälp från andra också. Det gäller inte bara att utbilda beställarna utan också ”konsultkollegerna”.

Andreas Almstedt: Ända sedan jag började arbeta som ljusdesigner har jag velat att vi skulle vara en egen disciplin. Jag tycker fortfarande att el och belysning vävs samman när ljusdesignen upphandlas. Ofta anlitas inte ens en ljusdesigner utan bara en elkonsult. Det gäller alltså fortfarande i hög grad att utbilda och visa uppdragsgivarna vad vi ljusdesigner egentligen kan göra i byggprocessen.

Julia Ekman: Vi = NI = naturlig intelligens kommer att stå upp mot AI och det blir en uppgift för oss att föra dialogen när ljusdesign vävs samman med kommunikation, teknik och AI. Vi är kittet i det mötet. Jag känner att vi ljusdesigner är värsta rörelsen.

Publicerad den 5 december 2025

Ur Ljuskultur Nummer 4, 2025