Hellre dramatiskt än subtilt

Andreas Milstas karriär inom ljus började med en rivstart redan när han var elva år – men det visste han förstås inte då. På mellanstadiet började han och några kompisar nämligen att arrangera discon där de fick tag på ljusmaskiner och upptäckte tjusningen med att koppla ihop ljud och ljus. Intresset växte och på högstadiet spelade han både med i flera band och var med och arrangerade större konserter och fester.

– Vi var bara fjorton år när vi hyrde hemvärnsgårdar och liknande och arrangerade privata fester för 200–300 personer, där vi riggade för fullt med både ljud och ljus. Eftersom vi behövde säkerhetsvakter fick vi hyra in ­Securitas som stod i dörren. Egentligen fattar jag inte att de gick med på att hyra ut till oss, ett antal jämnåriga barn – det blev ju rena sjöslag. När polisen kom sade vi att det var en privat fest och eftersom de såg att vi hade vuxna vakter struntade de i oss. Det var det glada 90-talet och helt absurt när man tänker på det nu, säger Andreas och skrattar åt minnet.

På gymnasiet valde han ett program som riktade in sig mot evenemangsindustrin och teater med ljud-, ljus- och scenteknik.

– Vi hade praktik på evenemangsbyråer och fick ganska snabbt göra ljud och ljus på olika festivaler. När det var dags för Hultsfredsfestivalen fick vi till exempel ta hand om och bygga upp en av scenerna där, berättar Andreas.

Minnesvärda tidiga upplevelser

En av de mer minnesvärda upplevelserna under skol­tiden var när klassen fick i uppdrag att bygga upp scenografi och sköta ljud och ljus för ett jättelik, dystopiskt liverollspel i ”Mad Max”-stil som involverade tusen personer. Spelplatsen var ett stort kalkbrott utanför Kinnekulle där Andreas Milsta och hans klasskamrater hjälpte till att bygga scen, baracker, båtar, järnväg och en kyrka av ställningar.

– Sedan ljussatte vi hela området och skötte ljud och ljus för banden som kom och spelade. De flesta ville jobba med ljud, men jag tyckte redan då att det var mer intressant att jobba med ljus eftersom det var mycket friare och fanns utrymme för egna tolkningar, berättar Andreas.

Parallellt med studierna började han också jobba extra som ljustekniker på Backa teater i Göteborg.

– Det var en fantastisk arbetsplats, som en enda stor kreativ lekstuga och jag älskade att jobba med ljuset där. Efter ett tag frågade de om jag ville jobba heltid.

Så sista året tillbringade jag hela dagarna på teatern och skötte skolan på kvällar och helger. Skolan tyckte att det var okej, det var ju ändå det som de utbildade till och jag gick ut med hyfsade betyg trots att jag inte varit där så mycket, berättar Andreas.

Det var också under de här åren som det stod klart för Andreas att han ville jobba med att skapa upplevelser för andra – med ljus som grund.

– Jag har fortfarande mycket av det teatraliska tänket kvar. Om jag har något slags filosofi så är det väl det, att jag vill skapa något som kan upplevas, snarare än något som bara är. Jag vill att det ska vara en fin upplevelse och drar hellre åt det dramatiska än subtila hållet, gillar när det är kontraster och något som syns och ger ”impact”, samtidigt som det måste balansera med helheten, säger Andreas.

Nästa steg blev att söka in på den relativt nystartade ljusdesignutbildningen i Jönköping.

– Första halvåret var oerhört trögt. Från de väldigt konkreta arbetsuppgifterna på teatern med att rigga scener och ljusbord till att vara tillbaka i skolbänken igen. Vi kunde till exempel flytta runt en glödlampa i olika delar av rummet för att sedan beskriva med ord hur karaktären förändrades. Jag fattade ingenting. Men efter ett halvår insåg jag att det vi höll på med var samma som vi gjort på teatern, bara att verktygen var annorlunda. Det handlade fortfarande om att skapa upplevelser genom att använda rytmerna mellan ljus och mörker för att skulptera fram något nytt. När jag förstod det började jag tycka att det var roligt, säger Andreas.

Architainment

När han insåg det började han också se fördelar med att jobba med arkitektonisk ljussättning.

– Arbetstiderna var mycket bättre och det fanns en tydligare karriärstege. Dessutom var det spännande att få möjlighet att jobba med helt andra tidsramar. När det gäller evenemang kanske man bygger upp något som ska plockas ner efter några timmar. Men om man gör en ljussättning i en park som ska hålla i 25 år måste man ju ta hänsyn till helt andra parametrar med drift och underhåll och en fysisk miljö som förändras i och med att träden växer och platsen utvecklas, säger Andreas.

Andreas Milsta började sin ljusresa redan som elvaåring – på discon i mellanstadiet.

Verktygslådan från teatern följde ändå med i ett stadigt grepp och har fortsatt att göra det under alla år.

– Jag trivs att jobba med ”architainment”, i gränslandet där arkitektur och entertainment möter varandra. Sedan många är tillbaka har ju också teknologin som använts vid teatern letat sig in i arkitekturen med allt från pixelbaserad LED-teknik till avancerade styrsystem, projektioner och färgat ljus. Rummet ser inte längre likadant ut på förmiddagen som på eftermiddagen, en föränderlighet i ljuset som man jobbat med på teatern jättelänge, säger Andreas.

Det här är också något som avspeglats i de projekt som Andreas jobbat med under åren – merparten av dem på White där han började nästan direkt efter skolan. Under tio år hade han till exempel en högst aktiv del i Lights in Alingsås, där han först var teknisk koordinator för projektet och senare projektledare för hela workshoppen.

– Lika länge jobbade jag med projektioner på Konstmuseet vid Götaplatsen kopplat till Julstaden Göteborg – återigen i gränslandet mellan arkitektur och tillfälliga uttryck i stadsmiljön.

Ett annat exempel var när han och några konstnärer fick fria händer att jobba med miljön kring Umeå centralstation.

– Resultatet blev bland annat en ljud- och ljusvägg där man både kunde läsa citat från författaren Sara Lidman och höra henne viska dem om man rörde vid glaset. Det var en spännande resa där vi jobbade tätt ihop med ljud och ljus på samma sätt som inom teatern. Projektet blev sedan nominerat till flera utmärkelser och vinnare av Norrlands arkitekturpris, berättar Andreas.

Drömprojekt och branschutveckling

Sedan han började på White 2006 har han jobbat med över 1 500 projekt, allt från korta insatser till helhetsprojekt som löper över flera år. Han uppskattar att runt 70 procent handlat om utomhusbelysning.

– Skalan där påminner mer om teatern. Det allra roligaste är att jobba med mötesplatser för människor som torg och parker. Men det kan också handla om byggnader och fasader som blir blickfång, säger Andreas.

Med så många projekt på meritlistan har han redan hunnit ljussätta de flesta typer av byggnader och miljöer, allt från de torg och parker han nämner till krematorier, sjukhus och skolor.

– Om jag har någon form av drömprojekt som jag ännu inte har gjort så skulle det nog vara något riktigt spektakulärt utomlands, något som blir ett blickfång och får ta för sig ordentligt i stadsrummet. För 15 år sedan tog jag till exempel fram en projektbeskrivning för att göra en liknande sfär som man nu har gjort i Las Vegas och som är omsluten av en jättelik pixelerad skärm. Så det skulle kunna vara något liknande, eller en bro eller något annat spännande som kan bli en riktig wow-upplevelse. Jag tycker det är kul när något kan få ta plats, som ger ett skratt eller en eftertanke, allt behöver inte vara så himla politiskt korrekt eller allvarligt hela tiden, säger Andreas.

Under de närmare 25 år som han jobbat med ljus på olika sätt tycker han att branschen tagit steg framåt när det gäller många delar, men backat på andra.

– Det mest uppenbara som hänt under de här åren är förstås teknikskiftet där man i yrkesrollen gått från vilken typ av ljuskälla man ska använda till att allt är LED. På papperet är det mycket som blivit enklare och bättre, men i verkligheten finns mycket mer osäkerhet kring kvaliteten och en globalt ökande energiåtgång för belysning, trots energieffektivare ljus. Som bransch har vi ju slagits för att ljusdesigner ska bli ett etablerat yrke, men jag tycker fortfarande inte att vi har gjort jätteframsteg när det gäller byggbranschen. Däremot märks det att den allmänna kunskapen om ljus har ökat hos beställarna, samtidigt som de som jobbar med teknik har insett att det är något de måste kunna. Nu är det fler som klarar att leverera bra ljusprojekt också inom andra ljuskategorier, som elkonsulter, säger Andreas.

Träna sinnen och meningen med livet

Samtidigt påpekar han att det i många fall kan behövas det tränade öga inom gestaltning som en ljusdesigner har för att förstå vad som blir bra eller inte.

”Vi lever och tolkar omvärlden genom våra sinnen och ju fler sinnesintryck vi medvetet tolkar, desto upplevelsemässigt rikare blir vår tillvaro.”

– När man kommer in i ett välinrett och väl ljussatt rum kan man känna ”vad skönt, här trivs jag”. Om man inte är tränad kommer man att påverkas och uppleva, även om man inte kan peka på vad det är som gör det. Men ett tränat öga förstår varför och det är vår uppgift att använda de kunskaperna. Jag tycker att det är jätte­coolt att vi faktiskt kan träna upp våra sinnen. Vi lever och tolkar omvärlden genom våra sinnen och ju fler sinnesintryck vi medvetet tolkar, desto upplevelsemässigt rikare blir vår tillvaro, säger Andreas entusiastiskt.

Som metafor nämner han en skogspromenad på våren, där vi går ut i skogen och hör massor med ljud. Om vi är hängivna fågelskådare kommer vi att kunna identifiera en rad olika fåglar både på hur de ser ut och på deras sång. Men för någon som inte kan något om fåglar blir det bara en oidentifierbar ljudmatta.

– Just denna liknelse är väldigt talande just för mig,

för jag kan nästan inte ett dugg om fåglar! Men jag tror att man ändå förstår budskapet. Det gör att man missar en stor del av njutningen för att man inte har tränat sig att lyssna och se. Om jag hade förstått redan i ung ålder hur mycket man kan träna sina sinnen så hade jag gjort det. För om man gör det kan man uppleva så mycket mer – och vem vill inte uppleva mer? säger Andreas retoriskt.

Tyngdpunkten på och vikten av upplevelser är något han tar med sig till fritiden också.

– Jag är en utpräglad projektmänniska och älskar att lära mig något, nörda ner mig i det och sedan gå vidare med något annat. Det kan till exempel handla om att lära mig dyka, kitesurfa, spela något instrument, bli expert på att baka napolitansk pizza eller som nu, att ta jägarexamen. Ett projekt just nu är den båt som jag och min fru Anna köpt och fixat upp och som vi använt under sommaren, berättar Andreas.

På lite längre sikt är målet att kunna jobba och bo utomlands med hela familjen under en period.

”Släpp dimmern på oron, skruva upp ljuset på det roliga och låt det ­dramatiska få ta lite plats!”

– Att resa och uppleva saker tillsammans med ­familjen är en av de stora meningarna i mitt liv. Jag tror vi alla skulle må bättre av att stressa mindre och inte ta oss själva på så blodigt allvar. För i slutändan är livet för kort för att gå runt och oroa sig för vad andra tycker

– sanningen är oftast att ingen ens tänker på vad du gör. Så släpp dimmern på oron, skruva upp ljuset på det roliga och låt det dramatiska få ta lite plats!

3 utvalda projekt

Färgeribron, Alingsås

”Efter att ha jobbat med Lights in Alingsås och temporär belysning under många år ville Alingsås stad ge mig en permanent plats att ljussätta, på samma sätt som Torbjörn Eliasson och Kai Piippo fått med koppling till evenemanget. Valet föll på Färgeribron i centrala Alingsås, som är en av tre historiska broar i Alingsås centrum. Namnet kommer från det färgeri som en gång låg här. Här fanns också ett badhus och ett fattighus.

Eftersom det här var under covid-perioden skulle det inte bli något Lights in Alingsås det året. Då frågade jag elstudenterna på Alströmergymnasiet som brukar vara med där om de ville hjälpa mig att vara med och utforma den här installationen i stället. Det som skulle belysas var både bron, träden längs årummet och området runtomkring. Idén var att skapa en ljussättning baserad på månljus och mystik som knöt an till platsens historia och läge vid vattnet. Tanken var att belysa på ett sådant sätt att det skulle skapa ett intryck av månljus, i kombination med strålkastare och gobos som projicerade mönster på marken. Efter att ha testat olika mönster landade vi i ett slags abstrakta lövmönster, som kan ändra uttryck vid olika tillfällen. Det gäller också vattenspeglingarna och ’månljuset’.

Alingsås var den första staden på västkusten som fick belysning, efter en drunkningsolycka i mörkret som gjorde att man ville förhindra att fler trillade i vattnet. Min tanke var därför också att hitta armaturer med koppling till de lyktor som användes där allra först. Vi tittade också på om vi kunde återbruka lampor som använts tidigare under Lights in Alingsås. Det som gör det här projektet så roligt och anledningen till att jag valde det som ett av mina favoritprojekt var det fina samarbetet med studenterna.”

Vägledning och policydokument för belysning, Göteborgs stad

”Jag och mina kolleger på White har haft ett långt samarbete med Göteborgs stad kring deras offentliga belysning. Som en del av det har vi tagit fram tre olika styrdokument för belysningen av staden. Det första, ’Vägledning för belysning’ är redan klart. Vägledningen innehåller både en teoretisk grund, koppling till andra styrdokument som påverkar Göteborgs stadsutveckling, metoder och processer för samverkan och konkreta checklistor och riktlinjer. Här beskrivs hur man konkret, metodiskt och operativt ska jobba med belysningen i staden.

Nästa steg har varit att ta fram en mer övergripande policy för hur Göteborgs stad ska förhålla sig till ljuset i stadsmiljön. Denna är framtagen för den politiska nivån, är mer strategisk och principbaserad och inkluderar övergripande frågor kring bland annat hållbarhet, trygghet och samverkan.

Det tredje dokumentet handlar om säsongsbelysningen i staden. Här finns riktlinjer för hur tillfällig, stämningssättande ljussättning, till exempel julbelysning, ska göras i samklang med näringslivet och fastighetsägare.

Nu är alla dokument snart färdiga, ­vilket känns väldigt roligt. Att jag tagit med det här projektet är för att det visar på ­bredden i jobbet som ljusdesigner och den roliga blandningen mellan operativt och strategiskt – att det både handlar om att kunna vara hands-on och att leda arbetet med väldigt komplexa processer i ett stads­planeringsperspektiv.”

Wallenstams kontor, Stockholm

”Wallenstam är en mångårig kund och efter att ha ljussatt deras kontor i Göteborg fick jag även i uppdrag att ljussätta Stockholmskontoret på Birger Jarlsgatan. Till att börja med handlade det om att göra om fasadbelysningen. Med de utmaningar det innebar eftersom man är mer restriktiv när det gäller att godkänna fasadbelysning över huvud taget i Stockholm tycker jag att slutresultatet blev bra. Till att börja med lade vi ett svagt upplättningsljus på hela fasaden, med släpljus mellan fönsterpartierna och kompletterade sedan med ljus under sockeln för att inte få slagskuggor. De befintliga globerna renoverades och försågs med glödljusliknande retrofitljuskällor. Framför byggnaden finns ett konstverk föreställande myror som jag belyste med smalstrålande ljus. Det i kombination med varmt ljus på den sandfärgade sockeln och kallt ljus på den vita putsen bakom gjorde att det blev jättefint i sin enkelhet.

Under projektets gång fick jag också i uppdrag att göra den interiöra belysningen. En rolig detalj som vi utnyttjade var att det fanns ett gammalt hisschakt i trapphuset som inte längre skulle användas. Vi började skicka idéer till varandra och bestämde oss för att glasa upp väggen mot kontoret och göra en jättelik ljuskrona med fiberoptik som skulle löpa längs med hela schaktet och avslutas med kristaller längst ner.

På entréplanet ställde vi också hisskorgen och en byst som vi belyste. Största utmaningen var att släppa ner de 302 separata, 1,3 milli­meter tunna fibertrådarna genom sex våningsplan och få dem att hänga rakt. Sammanlagt handlade det om sex kilo­meter fibertråd. För att klara det fick vi ta fram en platta som separerade trådarna

– mellanrummet mellan varje tråd blev 25 millimeter. Efter tre dagar och diverse trassel var allt på plats och slutresultatet blev jättefint med fiber i olika färger i kontrast till den rustika miljön.”

Publicerad den 5 december 2025

Ur Ljuskultur Nummer 4, 2025