En miljö där ljusdesign växer

Ljuskultur har talat med några medarbetare för att bättre förstå det lite oväntade valet.

”I praktiskt taget alla prisbelönade Whiteprojekt, både utom och inom Sverige, har en ljusdesigner varit inblandad. Det är stort. Ett kvitto på att vi betyder en hel del för slutresultatet.”

– I praktiskt taget alla prisbelönade White-projekt, både utom och inom Sverige, har en ljusdesigner varit inblandad. Det är stort. Ett kvitto på att vi betyder en hel del för slutresultatet.

Det menar Isabel Villar, en av Whites sju anställda ljusdesigner.

De övriga är Torbjörn Eliasson, Clara Fraenkel, ­Andreas Milsta, Iris Molendijk Hessel, Kajsa Sperling och Ingrid Stenvall Yañez.

Det låter kanske inte så mycket med sju stycken, då den totala medarbetarskaran består av över femhundra personer: ariktekter av olika slag, byggnadsingenjörer, hållbarhetsspecialister, produktdesigner och administrativ personal. Viktigare än antalet ljusdesigner är då att ljusdesign blev ett eget affärsområde inom White. Detta vid sidan av bland annat Arkitektur, Stadsutveckling, Landskapsarkitektur och Hållbarhet.

Så började det hela

Hur kom det sig? Torbjörn Eliasson vet. Han var med från början.

I slutet av studietiden på HDK vann han en tävling om att rita en kontorslampa i plåt. En av Whites arkitekter på huvudkontoret i Göteborg, Olle Anderson, plockade in honom dit hösten 1987. Olle Anderson var då väl känd inom Designsverige bland annat för att ha ritat den Memphis-inspirerade postmoderna armaturen Halo There.

– På White fick jag rita en lampa till. Och en till. Så var det på den tiden. Om man formgav några armaturer var man plötsligt ljusexpert på det arkitektkontoret. Sedan hjälpte jag till att ljussätta vårdhem och sjukhus. Ikea fick upp ögonen för det jag gjorde och bad mig jobba med hembelysning för dem. Då fick jag möjlighet att experimentera men var fortfarande anställd på White. Jag lärde mig jättemycket om ljus. Efter tio år förstod arkitekterna på White att belysningsfrågorna hade potential och vi startade en liten verksamhet, en ljus­avdelning, för att testa. Två ljusdesigner anställdes, Ulrika Wänström Lindh och Kajsa Sperling.

Redan från början fanns tanken om att Whites ljusdesigner skulle vara självgående. Först skulle de tilldelas uppdrag men med tiden hitta projekt själva. Kravfullt men också stimulerande, enligt Torbjörn Eliasson. På så sätt kunde var och en utveckla sina specialintressen.

Kajsa Sperling brann till exempel för att förbättra villkoren i utsatta områden och jobbade en hel del med Bergsjön och Biskopsgården.

– År 2000 fick jag kontakt med landskapsarkitekten Ulf Nordfjell. Han anlitade mig i sina projekt och jag fick då börja arbeta med stadsmiljöer, parker och trädgårdar. Jag var egentligen industridesigner men fick titeln ljus­designer under de här åren. Det var ju innan utbildningen vid högskolan i Jönköping blev något att räkna med.

– Så småningom kom Andreas Milsta till White. Det var år 2006 och han brann för gruppens utveckling, större infrastrukturprojekt samt belysningsstrategier för stadskärnor.

De första åren på 2000-talet blev viktiga för fortsättningen. De tre benen som Whites webbplats fortfarande talar om – Sstad och landskap, arkitektur och inredning samt produktdesign var etablerade. Men hur skulle ljusavdelningen benämnas? Hur skulle den organiseras? Som ett dotterbolag?

– Nej, vi bestämde oss efter ett par år för det motsatta. Vi integrerades i stället med den övriga verksamheten år 2005. Så är det fortfarande och det har varit lyckosamt. Hela tanken med White som organisation är att man ska kunna ”låna ut” sina medarbetare mellan olika kontor. Det ingår i vårt dna att jobba över kontorsgränserna. Varje projekt får ett uppdragsnummer dit man redovisar sina insatser. Inga fakturor mellan olika avdelningar alltså, ingen onödig byråkrati eller administration.

Engagemang på ett bredare plan

Alla som arbetar på White tillhör en ”grupp” beroende på vad personen i fråga är intresserad av. På så sätt blir var och en kugge i ett större team och kan diskutera frågor på ett bredare plan med kollegor som har olika kompetens.

– Det blir helt enkelt lättare att hänga med utvecklingen inom byggbranschen i stort. Man måste ju hålla sig uppdaterad. Jag sitter med ”inredning och design”-gruppen och brinner för offentliga miljöer. Jag vill skapa ljus för många människor, berättar Isabel Villar.

Clara Fraenkel, kollega med henne i Stockholm, är både ljusdesigner och arkitekt med inriktning belysning. Hon sitter med i ”stadsbyggnadsgruppen” som också inkluderar ekologer och specialister inom social hållbarhet. Främst arbetar hon med utomhusmiljöer.

Tre saker gör White annorlunda än många andra arkitektkontor, enligt henne.

– Det ena är att ljuset är integrerat i arkitektuppdragen, olika discipliner samarbetar dagligen. Det andra är vårt WRL (White Research Lab), Whites egen ”forskningsstruktur”. Den ger möjlighet till praktiknära forskning, att utveckla metoder och dela kunskaper externt och internt. Det tredje handlar om vårt engagemang i olika hållbarhetsfrågor kopplat till ljus.

– Eftersom alla yrkeskategorier, inklusive vi ljus­designer, är helt inlemmade i organisationen blir den mer effektiv, fortsätter Isabel Villar. Den som är intresserad kan lägga in idéer och följa ett projekts utveckling i dess speciella chattkanal. Om arkitekten ändrar färgen på en vägg ser jag det direkt och kan kolla om jag måste justera färgtemperaturen. Väldigt effektivt; man slipper en massa dragningar. På sikt blir det billigare för kunden också.

Gemensamt ägande

I dag har White elva kontor, varav två utomlands. Organisationen ägs av medarbetarna vilket är unikt. Alla som jobbar hos White kan köpa aktier i företaget: 78 procent tillhör i dag medarbetarna.

Att ägarförhållandena är viktiga intygar alla jag talar med.

– Om jag ska kunna ge mitt yttersta vill jag arbeta på en plats där jag kan påverka, understryker Isabel Villar. Ägarkonstruktionen är en garanti för den möjligheten.

Också för Clara Fraenkel har ägandet betydelse.

– Det bidrar till en pluralistisk och decentraliserad kultur som leder till ett större engagemang. Jag har själv upplevt en stor frihet och kan forma min roll och mina arbetsuppgifter.

Marja Lundgren är arkitekt och hållbarhetsstrateg. Hon har arbetat på White sedan 1999 och bland annat sysslat med frågor om dagsljus och energi samt den komplexa balansgången dem emellan. Tillsammans med arkitektteamet och specialister på dagsljusberäkningar arbetar hon från ett tidigt stadium för att byggregler, certifieringar och byggherrens ambitioner ska nås – inte minst vad gäller till exempel dagsljus och energi.

– För mig betyder det gemensamma ägandet att vi har en värdegrund att stå på. Att man får vara med att diskutera både strategiska frågor och gestaltning i byggprocessen, menar hon.

White har också ett så kallat ”ljusnätverk” som Clara Fraenkel är ”utvecklingsansvarig” för.

– Där samlas all vår kompetens inom ljus. Där delar vi kunskap, gör omvärldsbevakningar och utvecklar kunnandet. Jag koordinerar ljusnätverket och samverkar med andra utvecklingsansvariga på White.

Både Clara Fraenkel och Marja Lundgren menar att en styrka hos White är ambitionen att alla medarbetare ska lära sig mer och mer. Den möjligheten finns just inom nämnda WRL som finansieras genom den egna verksamhetsbudgeten. Alla på White kan söka pengar för att få chans borra ner sig i någon aktuell fråga eller ett fokusområde.

Pengar avsätts också till ARQ, samlingsnamnet för två externa stiftelser (Stiftelsen för arkitekturforskning och Forskningsstiftelsen för samhällsplanering, byggnadsplanering och projektering). Där går det också att söka pengar. Marja Lundgren är föreståndare för ARQ och administrerar verksamheten, men besluten om anslag tas av en styrelse som till största delen består av utomstående experter.

”Att bygga kunskap är viktigt för mig. Och att kommunicera ut den till flera.”

– Att bygga kunskap är viktigt för mig. Och att kommunicera ut den till flera, säger Marja Lundgren. White svarar på remisser som rör vårt område. Det tar tid och resurser, men vi vill alltid vara närvarande när vi ser att olika ramar och lagar kommer att påverka vårt område. Inte minst de som handlar om ljus.

Själv står hon som en av författarna till skriften ”Dagsljus i stadsplanering” från 2019.

Där visas även delar ur ett dagsljusrum i som fanns med i utställningen ”Bo. Nu. Då: bostadsfrågor och svar under 99 år” på Arkdes. Ett par exempel alltså på just Whites ambition att sprida kunskap och bilda opinion.

Bidrar vid utbildningar

Finns det några andra sätt att öka intresset för ljus eller göra ljusdesignen till en tyngre spelare i byggprocessen? Och vad kan ni på White göra åt saken?

– Vi kan propagera för att ljusdesign behöver en egen disciplinbeteckning, menar Isabel Villar. Tillgänglighet och brand till exempel har sina egna bokstäver i projektens BIM-manualer. Som det är nu hamnar ljusdesign ofta under E, det vill säga elprojektering. Om ljusdesignen i stället fick en etablerad, bokstav, gemensam för branschen, skulle rollen bli tydligare och synlig. Det skulle också öka sannolikheten att beställare aktivt tar ställning till om en ljusdesigner behövs i ett projekt. Kanske skulle ljusdesign kunna få en mer självklar plats i byggprocessen på så sätt.

– Man skyller ofta på att ljusdesign kostar för mycket, men jag tror inte på det. Ljuset måste ju dit i alla fall. Att inte anlita en ljusdesigner leder ofta till ett onödigt slöseri med resurser, säger Isabel Villar.

Clara Fraenkel påpekar att flera av Whites ljusdesigner under alla år har undervisat på olika designutbildningar. Torbjörn Eliasson hade hon själv som lärare i slutet av 1990-talet.

Isabel Villar, Clara Fraenkel och Kajsa Sperling är ofta gästföreläsare på KTH respektive Chalmers. Och ­Andreas Milsta, knuten till White i Göteborg, var i många år teknisk koordinator på Lights in Alingsås.

– Men vi behöver bli bättre på att berätta för andra branscher vad vi kan bidra med. Jag har blivit inbjuden att föreläsa på Arena Bygga Skola, som hålls i Göteborg i oktober. Där kommer jag att tala om bland annat ljus i skolor. Det är viktigt att nå nya målgrupper och lyfta betydelsen av ljusdesign i ett bredare sammanhang, understryker Isabel Vilar.

Juryns motivering

”I 75 år har White arkitekter drivits av en enkel men kraftfull övertygelse: att de bästa lösningarna föds när människor med olika bakgrund och perspektiv arbetar tillsammans. Som medarbetarägt kontor har de byggt en kultur där engagemang och delaktighet är grunden för allt de gör. White har länge påmint oss om att arkitektur i grunden handlar om människor – om trygghet, arbetsmiljö och rum som känns mänskliga. Att de tidigt byggde upp ett eget affärsområde för ljusdesign, där ljusdesigners arbetar sida vid sida med arkitekter, landskapsarkitekter och ingenjörer, är ett tydligt uttryck för detta. Ljuset är inte ett tillägg, utan en del av rummets själ.

Lika genomtänkt är deras investering i kunskap. Genom ARQ-stiftelsen och WRL (White Research Lab) avsätter de en betydande del av vinsten till forskning och studieresor – ett uttryck för en nyfikenhet och vilja till utveckling som genomsyrar verksamheten. Under decennierna har White också varit en viktig miljö för svensk ljusdesign. Här har många av landets framstående ljusdesigners arbetat och utvecklats, samtidigt som nya talanger fått möjlighet att växa in i yrket. White har därmed inte bara skapat goda projekt, utan också bidragit till att utveckla hela professionen.

Stora Förtjänstpriset tilldelas därför inte bara White som organisation, utan också alla de ljusdesigners som genom sin samlade kunskap och sitt engagemang har drivit och utvecklat verksamheten. Vi hoppas få se dem fortsätta göra det i minst 75 år till – och inspirera ännu fler att följa i deras fotspår.”

Vi bad tre medarbetare på White lyfta några ljusprojekt de är särskilt stolta över.

Torbjörn Eliasson

Torbjörn Eliasson Ljusdesigner

Nya Karolinska

– Jag fick förfrågan om att arbeta med Karolinska i Solna i sex månader. Det blev trettiosex. Otroligt lyckat, bra samarbete med kund (Skanska) även om det var landstinget som var beställare. Duktiga elkonsulter, mycket Whitefolk. Minns att jag vid ett tillfälle sade: ”I patientrummet ska vi ha stämningsljus.” Då hoppade Skanskafolket till. ”Vadå stämningsljus på ett sjukhus, du är inte klok.” ”Ja, man måste ha ett ljus som gör att människor tillfrisknar”, menade jag. Ett enträget arbete, men jag tycker det blev väldigt lyckat.

Nya Karolinska i Stockholm
Foto: Fredrik Swegner

Karlstad resecentrum

– Karlstad resecentrum håller just på att bli klart. Det känner jag mig också stolt över. Väldigt bra team, ett gudomligt projekt.

Vad är det som är så intressant med den här typen av miljöer?

– Att de är komplexa. Man kan skapa en tydlighet, en förståelse för rummet. Vilket i sin tur ger trygghet. Arkitektur och ljus ska samverka utan att det blir ­uppenbart. Ljusdesign handlar absolut inte om snygga lampor. Det roligaste jag vet är att skapa belysning för många människor. På ett sjukhus måste man kunna orientera sig. Man måste kunna känna sig trygg. Det är väldigt stimulerande att tänka i sådana banor.

Karlstad resecentrum
Bild: White Arkitekter

Uppsala spårväg

– Just nu arbetar jag med Uppsala spårväg. Den sträcker sig genom hela city, ut på landet och tillbaka, arton kilometer lång. Också en utmaning med stolpar för järnvägen, broar och naturvärden: allt ska samverka. En makalöst komplex uppgift. Att få till det med alla olika kompetenser är så roligt.

Isabel Villar

Isabel Villar
Ljusdesigner, gruppchef

Högskolan i Dalarna

– I Högskolan i Dalarna jobbade vi med inredningsarkitekterna på White här i Stockholm. Det började med att beställaren hade några frågor angående belysningen. Den hade tagits fram av en installatör som i sin tur hade ett nära samarbete med en armaturtillverkare. Den ansvariga inredningsarkitekten övertygade beställaren om att jag fanns och kunde mitt yrke. Det slutade med att vi gjorde om alltsammans, 12 000 kvadratmeter. Till en början var de tveksamma: ”Här kommer en ljus­designer och vill ändra allt! Varför då?” Men slutanvändaren, högskolan, stod fast. Arbetsperioden blev intensiv eftersom vi kopplades in så sent.

– Nu håller jag på med Högskolan i Kristianstad, ett dubbelt så stort uppdrag men med samma underliggande problematik. Ska vara klart om två–tre år så vi har lite mer tid än i Dalarna. Jätteroligt projekt.

Högskolan i Dalarna.
Foto: Emil Fagander

Foto: Emil Fagander

Sjukhus och läromiljöer

– Andra exempel är The Oriel, Moorfields ögonsjukhus i London, och Velindre Cancer Centre, ett cancersjukhus i Wales.

Isabel Villar vill gärna nämna Westerlundska gymnasiet i Enköping också.

– Där tog vi fram belysningsprogrammet och granskade alla planer från elkonsulten. Det går att komma långt även med begränsade resurser om det inte finns utrymme i budgeten för att ta in ytterligare en konsult.

– I dag har vi ramavtal för ljusdesign med Sisab, som äger och förvaltar merparten av Stockholms stads skolor och förskolor. Vi är också med i ramavtalet med KI (Karolinska institutet ) där de har upphandlat ljus­design och inredningsarkitekt tillsammans. Jag tror att en förändring är på gång. Ljusdesigner är med i fler och fler upphandlingar.

Westerlundska gymnasiet i Enköping.
Foto: White Arkitekter

Clara Fraenkel

Clara Fraenkel
Ljusdesigner

Ljus med socialt fokus

– Om jag ser till hela White så tycker jag att trygghetsskapande projekt med fokus på medborgarsamverkan och social hållbarhet har stor betydelse. Till exempel ”Ljuslab för barn” som bland annat Kajsa Sperling och Andreas Milsta arbetat med i Bergsjön i Göteborg. Projektet var också delfinansierat av White och hade en pedagogisk funktion att låta barn få uppleva ljus och mörker på nya sätt. Andra exempel är ”Ljuskonst i tunnlar” där flertalet gångtunnlar ljussatts i samverkan med konstnärer och närboende. Och Hjällbo centrum som just blivit klart.

”Ljuslab för barn” i Bergsjön i Göteborg.
Foto: Tomas Johansson

När mörkret får ta plats

– Om jag ska nämna några särskilt lyckade projekt jag gjort får det bli Sundbybergs kyrka, Nacka belysningsplan och Badhusbryggan i Sigtuna. De fokuserar på att minska ljusföroreningar och lyfta fram mörka kvaliteter. En viktig hållbarhetsfråga jag brinner för.

– Sundbybergs kyrka fick mycket uppmärksamhet för hur projektet balanserar behovet av ljus och mörker. Tryggheten ökades och kulturmiljön lyftes fram. Samtidigt begränsades ljusföroreningarna. Både genom minskat spilljus mot himlen och eftersom fasadbelysningen släckts nattetid – något som jag vet inspirerat andra.

– ”Belysningsplan för Nacka kommun” togs fram i samarbete med Nacka. Först 2017 och nu med en uppdaterad version under 2025. Det är ett tidigt exempel på hur mörker och ljusföroreningar kan hanteras på kommunal nivå, till exempel genom zonindelning med ljusmiljözoner och utveckling av mörk infrastruktur. Projektet har inspirerat andra kommuner att arbeta med ljusföroreningar på kommunal nivå.

– Badhusbryggan i Sigtuna är ett fint exempel på samverkan mellan ljus och landskap, där ljuset inte behöver ta så stor plats och är relativt lågmält. Där var ljusdesignen en del av landskapsarkitektens uppdrag. Ljuset måste inte alltid spela huvudrollen i ett projekt för att märkas.

Badhusbryggan i Sigtuna. Läs mer om projektet i Ljuskultur 25:4.
Foto: Jann Lipka

Publicerad den 24 september 2026

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2026