Imponerande bredd

Det började redan 1975 när Per Sundin fick jobb som scenarbetare på teatern i Kristianstad. Då visste han inte att det var ljuset som inom teaterns magiska värld skulle komma att trollbinda honom som mest.

– Jag visste bara att jag ville in i teatervärlden, hade turen att bli anställd och blev med tiden allt mer tagen av vad ljuset kunde bidra med när det gäller stämning och atmosfär, berättar han som 1981 flyttade till Stockholm och en anställning på Pistolteatern där han fortsatte lära sig grunderna i hantverket och framför allt – sättet att tänka.

– Jag var ju ganska ny och de mer erfarna regissörerna och scenograferna tipsade mig om att samla ihop en massa bra infall och uppslag till en idébank för att sedan, tillsammans med dem hjälpas åt att sätta ihop tankarna till en helhet, berättar Per Sundin som menar att man inte ska låsa sig vid en initial vision utan låta den växa fram under arbetets gång. Att det är en process som böljande växer och förändras ända fram till att det börjar bli dags för premiär eller inspelning. Han beskriver också sig själv som en pragmatisk person utan behov av djupanalyser. Istället arbetar han med sitt rumsminne och ”har dem i huvudet som en tredimensionell bild att röra sig i”. På frågan om hur hans arbetsmetodik ser ut i övrigt menar han att ”ju fler fel man ser i bilden och kan plocka bort, desto bättre blir slutresultatet. Det är annars så lätt att förföras av det som är bra, att man inte ser hur det skulle kunna bli bättre”.

Dockteater och Eurovision

1986 grundade regissören och skådespelaren Inger Jalmert-Moritz den nyskapande dockteaterensemblen Långa Näsan. Stadsteatern på Sergels torg tog gruppen under sina vingar och Per Sundin var med under det första året.

– Även om arbetet med Långa Näsan var både intressant och utvecklande och jag blev erbjuden fler uppdrag på Stadsteatern så lockades jag av att prova på teve – SvT, på den tiden en enormt resursstark institution, berättar Per Sundin som blev erbjuden en tjänst som ljussättare på SvT.

Under åren som följde, mellan 1988 och 2002 gick han från att vara ljussättare till chef över ljusavdelningen. Att berätta om allt han varit delaktig i är som att teckna ett långt stycke ur SvT:s historia. Här ryms Ture Sventon-produktioner, Roxette-konserter, operaföreställningar, nobelprisbanketter och tevesända kungliga begravningar. Bara Caramba!, en serie underhållningsprogram med den legendariske programledaren Jacob Dahlin, som också gjorde den lika trendsättande serien Jacobs stege, var någonting helt nytt för svensk tevepublik. Framför allt med sina internationellt kända gäster som Harry Belafonte, Tina Turner och Tom Jones bland många andra. Och icke att förglömma i Per Sundins långa cv – uppsättningar av såväl Bo Widerberg och Lars Norén som Ingmar Bergman.

Architainment lighting

Fem gånger har Per Sundin ljussatt Eurovision Song Contest i andra länder, bland annat i Turkiet, Estland och Lettland. Efter uppdraget i Turkiet ringde telefonen och Per Sundin blev ombedd att ljussätta en bankfasad under ett två månader långt event – en 120 meter hög betongkoloss i Istanbuls bankkvarter.

– Jag hade tänkt arbeta med företagets identitetsfärg – grönt – men det visade sig vara otroligt svårt mot betongen och jag valde istället två blåturkosa nyanser som vi blåste på ordentligt med. Kunden älskade det, installationen permanentades och jag har ofta undrat vad de omkringboende verkligen tyckte. Framför allt när andra banker, som låg bredvid, började ringa och ville ha ungefär samma sak, minns Per Sundin och förklarar begreppet architainment lighting som ljusbaserad, arkitektonisk underhållning och ett område som växer.

Och plötsligt kommer det ena internationella minnet efter den andra. Som ljussättningen av en tevesänd hästshow utanför Riyadh med en stenrik saudisk prins som uppdragsgivare. Sundin skjutsades tio mil spikrakt ut i öknen där en överdådig ranch för arabhästar hade byggts upp. En middagsljussättning på Riyadhs ekonomiska forum på Four Season Hotell, Junior Eurovision Song Contest i både Kiev, Minsk och Yerevan (Armenien).

– I mitt jobb är det alltid kul när det finns resurser och man tillåts tänka helt fritt. Under den mest hektiska perioden blev jag och den svenska företagskonstellation som jag arbetade med nästan övermodiga. Inför OS i Peking åkte vi dit och presenterade ett förslag – men det blev tyvärr ingenting, berättar han och skrattar lite förläget vid minnet.

Samma verktyg oavsett fack

När vi ses har Per Sundin nyligen designat ljuset i tevesända P3 Guldgalan och skissar som bäst på den kommande utdelningen av Polar Music Prize. Ett teateruppdrag med ”Utvandrarna” i regi av Peter Oskarson, Västmanlands länsteater i Västerås, med premiär den 8 oktober, låg också på skrivbordet. Sedan 2005 arbetar han i egen regi och menar att bredden i hans olika uppdrag varit stor men ändå inte.

– Jag har alltid mötts av en önskan att särskilja yrkesfacken, det vill säga att man förväntas arbeta med antingen teve, arkitektur, event, film eller scen. Men det handlar ju om samma verktyg oavsett fack. Det är som att det i ljussättarkåren finns olika regler för olika områden och visst kan villkoren se olika ut när det till exempel är en kamera inblandad eller om det är en live-föreställning. Men som sagt, verktygen är desamma och kan du dem kan du också använda kunskapen mellan de olika områdena, en slags kreativ korsbefruktning. Så resonerar jag, säger Per Sundin och berättar att han efter många år på teve blev osäker när han plötsligt fick en förfrågan från operan i Köpenhamn. Där skulle regissören Peter Oskarsson sätta upp PO Enquists prisade roman Livläkarens besök.

– Jag blev osäker eftersom jag trodde det skulle vara svårt att gå tillbaka till scenen. Men jag sade ja och det blev både en fantastisk erfarenhet och startskottet på min andra teaterkarriär. Sedan jag blev frilans har jag pendlat mellan teve, teater, arkitektur, events och även haft många uppdrag utomlands. Och vad jag märkte speciellt var hur mycket jag hade saknat drama. Att arbeta på en institutionsteater där ramarna är betydligt tajtare än på teve och i evenemangsvärlden kan vara stimulerande. Utmaningen är att göra något fantastiskt inom den lilla ramen, avslutar Per Sundin som när vi skiljs åt ska lägga den sista handen vid ljussättningen av Maria Bloms senaste pjäs på Stockholms Stadsteater, En rackarns långhelg.

4 verk i urval av Per

Nattblommor

”En utmaning och ett nytt område för mig i ljusets värld. Ett konstljusprojekt i samarbete med Wij trädgårdar i Ockelbo och trädgårdsmästare Lars Krantz. Visat sommaren/hösten 2016. Projektet initierades av styrelsen för Wij som frågade mig om en ljusinstallation var möjlig under sommartid. Att arbeta med ljus under den ljusa årstiden är en utmaning inte minst i en miljö som Wij trädgårdar som vill inspirera till en ekologisk och hållbar livsstil. Idén att arbeta med solen som energikälla låg nära tillhands. ”Nattblomman” som rör sig i vinden och ”slår ut” på natten föddes. Installationen består av 1000 solladdade armaturer som ger ett varmt vitt ljus. Lampans glas är placerad på en 2m hög, tunt stålspjut. Nattblomman tänds automatiskt vi solens nedgång och lyser till gryningen. Tyngdpunkten är avvägd så att den rör sig vid minsta vind. På Wij stod Nattblommorna bl.a i rad i ett fält av gammaldags hög råg. Installationen tar ca 2000 m2 yta. En del av idén kring projektet är att installationen ska kunna flyttas och återanvändas, arbete pågår med att hitta en ny plats till nästa sommar. Jag kommer absolut att fortsätta att arbeta med konstljus. En ny värld har öppnat sig.”

Ingmar Bergman

”Och så Bergman, det går inte att utelämna den erfarenheten. Tre samarbeten blev det under min tid på SvT, första gången var 1996 med uppsättningen Larmar och gör sig till, Bildmakaren år 2000 och Saraband 2002. Det var som att kliva in i en tidsmaskin där den store regissören tycktes leva kvar i en blandning av 1940-, 50- och 60-tal. Känslan tror jag hängde ihop med den allmänna bilden av Bergman som den stora demonregissören. Det var fantastiskt hur folk runt omkring skärpte sig vilket gav ett slags superkreativitet; alla kände sig utvalda och gav 150 procent. När Ingmar lade armen runt mina axlar, sa till mig hur mycket han uppskattade mitt arbete och att han hoppades att han inte varit för hård mot mig, var ett det ett fantastiskt ögonblick i min karriär. Hans aura var obeskrivlig, hans skärpa otrolig och oj vad det stärkte ens självförtroende!”

Faust i Gävle

”Ett av mina roligaste projekt de senaste åren och mest spännande utmaning var att jobba med regissören Peter Oskarsson och hans uppsättning våren 2015 i Gävles gasklockor av Goethes drama Faust. Detta med både Folkteatern i Gävleborg och Gävle Symfoniorkester. Golvet var av vatten, volymerna enorma, rumsligheterna magnifika och resurserna begränsade. Det visuella resultatet blev fantastiskt mycket tack vare den redan magiska atmosfären i rummet. Alla föreställningar var utsålda redan innan premiären.”

En turkisk oas

”Efter uppdragen för de olika turkiska bankerna och ljussättningen av deras fasader blev jag 2014 tillfrågad om jag kunde skapa ett förslag till ljusdesignprofil för ett hotell mitt ute i ingenstans i närheten av Marmaris vid turkiska medelhavskusten. Lika vackert som det var på dagen lika mörkt var det på natten. Uppdraget gällde ljusdesign för stränder, bryggor, klippor, fasader, utomhusrestauranger och en ö. Faktiskt en av de absolut vackraste platser jag varit på. Jag arbetade med idéer kring material, naturliga färger och pigmenten som reflekterar ljuset och målade landskapet med ljus i samma färgtoner som naturen. Rätt enkelt men oerhört effektfullt. Förslaget är fortfarande under behandling, troligtvis på grund av kostnaden. Ett vanligt scenario då kunderna inte alltid inser kravet på väl tilltagen budget för denna typ av projekt.”

Publicerad den 30 november 2016

Ur Ljuskultur Nummer 6, 2016