Läslust i gallerian

Var det möjligt att förvandla två plan av en tomt ekande galleria i Flens centrum till en attraktiv, trivsam och toppmodern skola för gymnasieelever? Svaret är ett rungande ja. Anledningen till beslutet att flytta Prins Wilhelmgymnasiet och dess elever till nya lokaler var flera. Kommunen hade dels beslutat att alla högstadieelever skulle flyttas till centralorten Flen. Dels hade just gymnasieelever under lång tid valt bort orten, så nu gällde att skapa ett lockande alternativ. Föga visste man när beslutet togs att den nya gymnasieskolans platser knappt skulle räcka till då Flen under 2015 och 16 tog emot fler nyanlända per capita än de flesta svenska kommuner. På skolan går idag cirka 350 elever och ett trettiotal olika språk talas.”Visionen var att skapa toppmoderna ­undervisningslokaler och en trivsam skolmiljö som inspirerar till studier. ”

Beslutsprocessen hos Flens Kommunfastigheter, FKAB och gallerians ägare var snabb och effektiv. ­Arkitektkontoret Almqvist & Simonsson, med en lång erfarenhet av utbildningsrelaterade projekt, anlitades. Våren 2015 drog projektet igång och ett år senare stod de nya lokalerna inflyttningsklara.

– Visionen hos FKAB var att skapa toppmoderna undervisningslokaler och en trivsam skolmiljö som inspirerar till studier. Det var inte mycket vi behöll från den tidigare detaljhandelsmiljön utan gjorde om det mesta från grunden. Vi identifierade tidigt några oerhört viktiga grundstenar som vi höll oss till genom hela processen. Att skapa ett dynamiskt ljus i lokalerna var ett absolut måste, både för att det handlar om undervisning och för att stora delar av rummen saknar dagsljus, berättar ansvarig arkitekt Torbjörn Almqvist och tillägger att uppdraget var oerhört givande, trots lokalens alla knepigheter.

– Mycket tack vare att min uppdragsgivare från kommunen, Jan-Åke Henriksson, är så hängiven och kunnig om hur man löser integrationsproblem genom ett ambitiöst skolprogram. Dessutom förmedlar både han och skolans rektor Jonas Axelsson ett mycket viktigt budskap till hela sin omgivning; vikten av att placera unga vuxna i centrum och därmed betrakta dem som viktiga personer, få dem att känna sig sedda och uppskattade. Jag tror att det goda resultatet bottnar i just den inställningen, säger Torbjörn Almqvist.

Ytterligare grundstenar i arbetet med arkitekturen var att istället för korridorer utnyttja alla mellanutrymmen för att skapa platser för samvaro och häng – den centralt placerade amfiteatern är ett bra exempel. Glasväggar mellan många av rummen ger känslan av öppenhet och kreativitet. En del av möblerna är mobila och har flera användningsområden, som de midjehöga öarna av skåp med en stor träskiva för ”häng” ovanpå. Kort sagt var det viktigt att skapa både trivsel, inspiration och studiero – en attraktiv plats dit eleverna vill gå varje morgon.

Inspirerande grafik, ljus- och färgsättning

I ett tidigt skede kopplades Linda Petersdottir in. Hon är inredningsarkitekt i grunden men också ljusdesigner sedan 1996 då hon startade kontoret Light Support med inriktning på ljusplanering inom offentlig miljö. I Flen fick hon i uppgift att ansvara för färgsättning, gestaltning, ljus och fasta möbler på den nya skolan som idag breder ut sina cirka 3000 kvadratmeter i två plan av gallerian Lästen.

– Min största utmaning handlade om att skapa en god ljusmiljö i de många undervisningssalarna utan dagsljusinsläpp. Viktigt var att ta hand lite extra om dessa rum som blivit elevernas favoriter tack vare att vi har sett till helheten med både ljus och färg. Salarna har fondtapeter med accentbelysning, LED-ljuslister mot vägg som ger en känsla av dagsljus – just den väggen har också fått en svalare färg än övriga väggar. Allmänbelysningen utgörs av moderna armaturer infällda i tak som ger ett dynamiskt vitt ljus mellan 3000 och 6000 Kelvin. Styrkan kan regleras efter tid på dagen och önskemål, berättar Linda Petersdottir och fortsätter:

– I skolans allmänutrymmen var ljuset också jätte­viktigt eftersom det var där eleverna skulle hänga mellan lektionerna, bland annat i den för ändamålet avsedda amfiteatern som byggdes på plats. Ovanför denna skapade vi ett ljustak med LED-rör som ger ett tydligt grafiskt mönster i taket – nästan som en ljusskulptur. Ytan är tänkt att vara skolans samlingsplats, till exempel vid informationstillfällen. På pelarna runt om sitter lodrätta skenor med spotlights som accentuerar den som talar, vanligtvis rektorn.

För att få in dagsljuset togs två stora lanterniner upp och dessa ger, tillsammans med den imponerande takhöjden på fem meter, ett särdeles fint ljus. Lanterninerna har försetts med ett infällt ljus som ger en varm känsla när det är mörkt ute. Vid samlingsplatsen och amfiteatern har Linda Petersdottir också arbetat med stora grafiska mönster i ljusa färger samt stora akustikplattor i lätta nyanser av vitt, grått och beige som ger både lugn och en bra ljudmiljö. Hon ansvarade för färgsättning av den fasta inredningen, till exempel de många förvaringsskåpen och -öarna.

– Tanken med den tydliga grafiken i piktogram, text och siffror på till exempel skåp, rum och toaletter, var att skapa en internationell känsla. Detta går igen i temat ”resa” för de valda fondtapeterna i salarna utan dagsljus, meningen är att alla elever ska kunna känna igen sig någonstans. För att också skapa en lätt orientering fick dörrkarmar och grafiska element pigga accentfärger i knalligt varmgult och turkost som distinkt bryter av mot den mörkgrå grunden. En knallfärg för respektive plan, så man vet var man befinner sig, berättar hon och tillägger:

– Samarbetet med såväl kommunen som arkitekt, rektor och elever var alltigenom stimulerande och energi­fullt – precis som resultatet!

Trivsel och stolthet

När Prins Wilhelmgymnasiets rektor Jonas Axelsson guidar i lokalerna hälsar han till höger och vänster.

– Initialt lyssnade vi till eleverna och de flesta vill ha en egen skola istället för att som tidigare gå i samma lokaler som grundskolan. Sedan hade arkitekten olika möten med både ungdomar och lärare för att lyssna in vilka behov som fanns – allt från rymliga skåp och rumsplacering till platser för samvaro. Personligen ­litade jag helt och fullt på Torbjörn Almqvist, mycket tack vare hans erfarenhet av att arbeta med arkitektur för utbildning, berättar Jonas Axelsson och pekar ut några av de ”svåra” rumsligheter som också ger karaktär till lokalerna, ett tårbitsformat rum och ett extremt långsmalt, båda utnyttjade till max.”Min största utmaning handlade om att skapa en god ljusmiljö i de många undervisningssalarna utan dagsljusinsläpp.”

Genomgående slås man av de inblandades påhittighet och problemlösningsförmåga. Ett annat exempel är det faktum att skolan saknade matsal. som också berättar att det inte fanns plats för någon matsal. Då frågade Jonas Axelsson och Jan-Åke Henriksson helt sonika ägaren till den intilliggande lunchkrogen Biliwi om de ville hyra ut en del av sin lokal till skolan. När svaret blev ”ja, det går bra”, inreddes den modernt, hemmalikt mysigt och försågs med väl fungerande lunchservering, dock ingen matlagning på plats. På helgerna ställs lunchmöblemanget undan för att ge plats åt restaurangens disco-avdelning.

– Min största förhoppning har infriats med råge; öppna, ljusa lokaler anpassade efter ungdomarnas sätt att tänka och trivas, en skola att vara stolt över och en plats som tydligt speglar den förändring som sker när de lämnar grundskolan. Här får eleverna en ännu bättre möjlighet att nå sina mål, något som för mig som rektor är det absolut viktigaste, avslutar Jonas Axelsson.

Publicerad den 21 mars 2017

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2017