Den magiska stillheten vid Uluru

Bruce Munro föddes 1959 i London. Han har en filosofi kandidatexamen i Fine Art från Bristol Polytechnic.

Bruce Munro är i Australien för att se över utställningen Field of Light som nu förlängts till mars 2018. Antalet besökare har överstigit förväntan och ljusutställningen är inne på sitt andra år. Bruce har just tillbringat några dagar vid Uluru och tycker att installationen fortfarande ser fantastisk ut.

– Det är bara småsaker som måste göras lite då och då. Precis som med trädgårdsarbete, justeringar och underhåll, men allt det görs av tekniker på plats, säger han, via en dataskärm, från ett hotell i Sydney.

Uluru ingår i nationalparken Uluru-Kata Tjuta. De traditionella ägarna av marken är anangufolket och för dem är Uluru en helig plats. Olika ceremonier har genom årtusenden genomförts vid monoliten.

– Det är en stor glädje och ära för mig att anangufolket har tilllåtit mig att installera konstverket på deras mark.

I och med att Field of Light har fått komma “hem” till Australien ger det Bruce en möjlighet att visa Ulurus besökare vad han upplevde 1992.”Det är en stor glädje och ära för mig att anangufolket har tilllåtit mig att installera konstverket på deras mark. ”

– För mig händer det inte så ofta, men när det väl händer, att man upplever ett ögonblick av klarhet. Att man känner något men inte riktigt kan förklara vad det är. Oftast är det en känsla av ren glädje. Det är vad installationen i all enkelhet försöker att återspegla.

1992 var den 33-årige britten och hans fästmö Serena, numera fru, ute på en fyra månaders lång resa runt om i Australien. Resan var deras farväl till landet de hade bott i under åtta år. Det var dags att åka hem till England, bilda familj och bo närmare de åldrande föräldrarna. Paret nådde Uluru i januari, den varmaste perioden och när de sov i ett litet tvåmannatält vid Yularas campingplats kunde Bruce inte ens ana att Uluru skulle påverka honom till den grad som monoliten gjorde.

– Jag var väl som de flesta turister. Hade hört talas om den stora röda stenen och såg framemot att åka dit.

Men när jag väl kom till Uluru kände jag mig så närvarande. Jag blev helt häpen och skrev i min anteckningsbok att en uppsättning av ljus sov på dagen och dansade om natten.

Upplevelsen och anteckningarna, som han senare kom att kalla Field of Light – ett fält av ljus – blev en fixering för Bruce. Men först behövde han ta hand om försörjningen av familjen och arbetade under en period som kakeltillverkare, under en annan med TV-personligheten bakom Grand Designs, Kevin McCloud, och formgav armaturer. Han trodde inte att Field of Light någonsin skulle bli verklighet. Men kunde inte släppa idén.

– Jag vet inte vad det var, men det var en av de där sakerna, som jag bara kände behövdes göras.

Hans mamma spökade i bakgrunden. Hon hade nämligen alltid sagt till Bruce att han inte skulle vara en som bara pratar, utan en som gör saker – Don’t be a talker, be a doer!

– Och när jag var runt 40 år kände jag att jag var en som bara pratade. Det kändes som att det här var ännu en dröm som inte skulle gå i uppfyllelse.

Första versionen på den egna gården

En öppning kom när familjen köpte en gammal gård i Wiltshire i sydvästra England. I priset ingick ett litet fält bakom huset.

– Där kunde jag äntligen genomföra min första version av Field of Light.

Han tog en stor ekonomisk risk och belånade huset, något han delvis höll från sin fru. Som förlåtit honom för det sedan dess.”För mig är det inte bara mitt konstverk utan ­allas vårt verk. Och då menar jag även de som kommer till en utställning – de fullföljer cirkeln.”

5 000 lampor stakades ut på fältet. Året var 2004 och installationen stod och skimrade på kvällarna under ett helt år. En kväll kom en äldre dam och frågade om hon kunde ta med sig en sjuklig vän på besök. Vännen kom och hennes reaktion blev en vändpunkt för Bruce.

– Hon började gråta och tackade mig så mycket för att jag hade gjort installationen. Det fick mig att känna att jag hade gjort något viktigt i livet. Hon kunde dela min känsla av att vara förbunden med naturen. Jag blev väldigt smickrad och rörd.

En kollektiv resa

Detta är en hörnsten i Bruces konst. Att människan delar en upplevelse. Det återkommer han till flera gånger under intervjun. Det är inte bara den känslomässiga sidan utan många flinka händer är inblandade på ett praktiskt plan.

– Jag tänker, designar och planerar men sedan är det flera som hjälper till att skapa verket.”Jag blev helt häpen och skrev i min anteckningsbok att uppsättning av ljus sov på dagen och dansade om natten.”

Bruce berättar att många talangfulla människor arbetar i hans studio. De hjälper honom att sätta samman komponenterna till hans installationer. Han får också hjälp av volontärer och anställda från museer eller trädgårdar, beroende på var verket ställs ut.

– Så för mig är det inte bara mitt konstverk utan allas vårt verk. Och då menar jag även de som kommer till en utställning – de fullföljer cirkeln. Vi gör en kollektiv resa tillsammans.

Bruces fascination av den röda monoliten Uluru har inte avtagit med åren. Platsen centrerar honom, varje gång. Före sin senaste resa till Australien hade han arbetat hårt under flera stressiga månader och kände sig rejält sliten.

– Jag var inte närvarande utan oroade mig både över gårdagen och morgondagen. Men konstigt nog, att bara vara vid Uluru löste upp allt det där. Inte på en gång, det tog en eller två dagar men därefter fick jag tillbaka energin. Det är en speciell plats.

FIELD OF LIGHT VID ULURU

Bruce Munros har ställt ut Field of Light på ett flertal platser runt världen sedan premiären i Wiltshire 2004. Field of Light vid Uluru är Munros största arbete hittills och invigdes den 1 april 2016.

Fiberoptik

Det är en fiberoptikinstallation med
50 000 ljuspunkter, som tänds vid skymningen och stängs av runt klockan 23. För att sedan sättas på igen cirka en och en halvtimme före gryning. Färgskalan går i nyanser av rött, orange, lila, gult och vitt. Färgerna är anpassade så att de kompletterar himlen och växtligheten vid Uluru. Ljusstyrkan är lågmäld för att inte konkurrera med Vintergatan.

Jätteinstallation

Installationen upptar en yta på 49 000 kvadratmeter. Konstverket är sammansatt av 300 000 komponenter. Det tog ett designteam fem månader att bygga ihop verket. Över 380 kilometer av fiberoptik har använts i verket.

Drivs av solen

Det här är Bruces första solcellsdrivna installation. De optiska fibrerna ljussätts av 144 utomhus LED-projektorer, som klarar höga temperaturer. Projektorerna får energi från solcellsladdade batterier.

36 portabla solceller är installerade. Sol­en skiner ofta och starkt över Uluru så det har inte varit några problem med solcellerna. Installationen är mycket robust.

Material

Lampornas runda lilla kupol är av frostat glas och stjälken akryl. Komponenterna kommer från olika delar av världen.
Endast en glaskupol gick sönder under resan från Storbritannien till Australien. Det är nästan utan motstycke säger Bruce Munro. Han räknade med att kanske 300 till 500 skulle gå sönder.

Det går inte att promenera till utställningen utan gäster som bor på den närliggande hotell- och campinganläggningen skjutsas dit i minibussar. Men väl där kan de promenera runt bland lamporna. Entrén till utställningen kostar 38 dollar (ca 250 sek).

Munro Sverigeaktuell

I höst kan du njuta av Bruco Munros ljuskonst för första gången i Sverige. Det blir två installationer i Göteborg:

I Palmhuset vid Trädgårdsföreningen – invigning den 10 november.
I Slottsskogen – invigning den 11 november.

Specialföreläsning!
I samband med Sverigebesöket anordnar Västsvenska Belysningssällskapet tillsammans med Park- och naturförvaltningen en specialföreläsning med Bruce Munro torsdagen den 9 november kl 16.00

Mera information om utställningen i Palmhuset i Göteborg

Publicerad den 12 oktober 2017

Ur Ljuskultur Nummer 5, 2107