Teknik & vardagsfest

En milsvid utsikt från den högsta, fjortonde våningen, utomhusgym med löparbanor på taket och ett dynamiskt, energirikt inrednings- och belysningskoncept som speglar de anställda. Mobiloperatören Tre har fått ett nytt huvudkontor och Stockholm ett nytt landmärke, mittemot ett annat – Globen Arena. Området runt omkring är ett av det växande Stockholms alla utvecklingsprojekt och kallas för Söderstaden som knyter ihop Södra Skanstull, Gullmarsplan, Globen- och Slakthusområdet. Planerna är att göra den nya stadsdelen till huvudstadens evenemangs- och nöjesknutpunkt med ett brett utbud av idrott, kultur och nöjen men också bostäder, service, handel och kontor.

Bakgrunden till den uppförda Tre-anpassade byggnaden huset är att företaget 2015 inledde en jakt på nya lokaler med hjälp av Studio Stockholm Arkitektur, som också står för inredningen. Det visade sig snabbt att Tres tillväxttakt skulle kräva cirka 15 000 kvadratmeter vilket gjorde att arkitekterna föreslog en egen, för verksamheten optimerad byggnad. Ett hus vars arkitektur skulle ge energi, stödja de anställdas arbetssätt och från grunden överensstämma med företagets kultur och värderingar. Ett tioårigt hyreskontrakt tecknades med Fabege och hösten 2018 flyttade Tre in på 15 000 av de totalt splitternya 23 000 kvadratmetrarna i Söderstaden, dimensionerat för 1200–1400 arbetsplatser.

Slutanvändarens bästa

Peter Nilsson på Node Ljusdesign har ansvarat för belysningen och kom in i projektet så fort beslutet om en ny, egen byggnad för Tre hade tagits. Node och Studio Stockholm Arkitektur samarbetar ofta för att optimera resultatet.

– Det är A&O att släppa in frågor om ljusdesignen så tidigt som möjligt, lika viktigt som att nå en kreativ höjd. Med det menar jag att både formulera en vision för en optimal ljusgestaltning och sedan äga den frågan, hålla fast vid den utöver alla de tekniska frågor och ramar som finns i ett projekt. Den visuella upplevelsen har ju också ett starkt hållbarhetstänk i sig – det är främst det jag som ljusdesigner vill förvalta under processens gång, menar Peter Nilsson som exemplifierar sitt resonemang med ett bilköp:

– Jag måste ha slutanvändarens bästa för ögonen, till exempel om entreprenören vill stoppa in en standardiserad, kostnadseffektiv belysningslösning som ”bara” följer ramar och riktlinjer. Det är ett mycket trubbigt verktyg som går att likna vid ett bilköp som bara handlar om ett märke, prestandan, säkerheten och kostnaden. Min roll är då att bryta ner dessa faktorer, väga för- och nackdelar, komma med andra, för slutanvändaren bättre alternativ som är tydligare kopplade till företags­identitet, psykologi, arkitektur, synergonomi, ekonomi och teknik. Allt med ambitionen att undvika den stora faran: Pengar i sjön på könlösa, monotona ljusbilder som gör folk sjuka och som ingen, absolut ingen, är nöjd med, resonerar Peter Nilsson engagerat och fortsätter:

– En god dialog måste finnas och det krävs högt i tak i projektet för att föreslå förbättrande förändringar som går utanför de givna ramarna. För mig handlar det om att ha en total inblick, ett holistiskt tänk och en förståelse för konsekvenserna. Men också om passion för det jag bidrar med och om kunskap om vad det är rimligt att kräva; att slutanvändarens behov måste stå i fokus!

Spegla dynamisk företagskultur

Marco Checchi, ansvarig inredningsarkitekt på Studio Stockholm Arkitektur som signerat inredningen, berättar att det var en stor fördel att komma in tidigt i processen och att arbeta nära Peter Nilsson.

– Bland annat identifierade vi vem den typiske Tre-anställde var och hens inställning till sitt arbete. Vi genomförde också en grundlig behovsanalys utifrån samtliga delar av verksamheten – allt för att kunna erbjuda den allra bästa arbetsmiljön, dess flöden, inredning och belysning – oavsett professionell roll och personlighet.

Inredningens huvuduppgift var att spegla den dynamiska företagskulturen på Tre, säger han och tillägger att nyckelbegreppet ”vardagsfest” formulerades som det designmässiga rättesnöret – en vardagstrivsel som uppstår när alla är engagerade.”Jag ville komma åt känslan av att hela huset sjuder, också eftersom belysningen skulle spegla de anställdas energi, framtidstro, teknikintresse, sportighet och internationella mångfald.”

Ett talande exempel på dynamiken är det iögonfallande atriet som löper som ett sammanhållande kitt mellan de översta tolv våningarna och bidrar till flöden och möten både vertikalt och horisontellt. Oregelbundet uppskuret på respektive plan med bakbelyst metallmesh som aktiverar bjälklagskanten och skapar en intressant, nästan rörlig gestalt. Genom atriet går den identitetsgivande hallonröda ståltrappan, den pulserande livsnerven och sammanhållande länken med taktfasta LED-profiler under vart tionde trappsteg.

Längst ner på gatuplan finns verksamhetens hjärta i form av en stor samlingslokal med sluttande gradänger med ett lågt inbyggt ljus i alla sittytor som lyser dygnet runt. En intresseväckande lysrörsinstallation i blickfånget. Gott om kulörstarka interiördelar för möten men också lugnare, neutralt grå för koncentrerat arbete. Tydliga, robusta materialval som galvaniserat stål, betong och massivt trä i kombination med oväntade detaljer i form av till exempel flerfärgade klätterrep och LED-snören. Här har också givits plats för sport och lek; gym, fotbollsspel, löparbanor och pingisbord.

REDUCERAT MEN VARIERAT LJUS

För Peter Nilsson handlade en stor del av ljusdisponeringen om att hitta tempoväxlingar och en rytm mellan de stora öppna arbetsytorna, touch down-platserna, fokusrummen och våningsplanens kärna där hiss, trapphus och toaletter är belägna. Kärnans väggar är belysta med ett linjärt, ”krispigt” ljus som adderar till vertikalljuset som är en viktig komponent för den öppna känslan i kontorslösningen. I kommunikationsstråken ett smalstråligt, riktat, varmvitt downlight-ljus för att skapa tempoväxlingar och spänning i dagsljusflödet.

– Jag ville dels hitta en generell, nästan reducerad ljuslösning som ändå var varierad. Dels bygga in dynamik och komma åt känslan av att hela huset sjuder, också eftersom belysningen skulle spegla de anställdas energi, framtidstro, teknikintresse, sportighet och internationella mångfald. Vi, jag och arkitekterna, lyckades avstyra tanken om en linjär ljuslösning och landade istället i ett bra undertak med infällt, riktningslöst rumsljus vilket också ökade flexibiliteten – en för projektet unik modularmatur som jag tog fram tillsammans med Flux och som också blev billigare än den i systemhandlingen, berättar Peter Nilsson stolt och beskriver armaturen som ”cirkulär med en förlåtande mjukhet och en sympatisk personlighet som retar ögat lite grand”. Han kallar den för Pistillen.

Flux har dock döpt den till Clever One och beskriver den som ”en sammanhängande konstruktion utan skarvar, där ljusenheten sitter mjukt indragen och skapar en fin gradient i taket”.

Lysande torn med dygnetruntverksamhet

En annan viktig del av tanken bakom belysningen, ja faktiskt hela den fysiska miljön, var att manifestera Tre och attrahera nya medarbetare eftersom företaget växer. Peter Nilsson berättar:

– Med tempoväxlingar och aktivitet byggs attraktion på öppna arbetsytor. I kommunikationsytorna höll jag igen med ett jämnt ljus. Vad som är extra spännande är tornet i norr, med fönster från golv till tak på de översta planen. Det lyser som en fyr i natten eftersom det här pågår dygnetruntverksamhet. Avdelningen kallas NOC – Network Operating Center – och har stora möjligheter till föränderligt ljus beroende på dygnstid. Här finns också en inriktat LED-installation med en elegant, långsam förändring. Den ger dignitet åt rummet och arbetet som utförs, både i ljusmängd och temperatur.

Relativt sent i processen ställdes ett större sparkrav – kanske kunde någon belysningskomponent avvaras?

– Nej, istället sågs ljusförslaget över, de stora kostnadsdrivande posterna identifierades och besparingarna kunde göras genom att byta ett antal armaturtyper. Detta utan att någon omprojektering eller avkall på visionen behövdes. Kontentan är att det gäller att veta vilka konsekvenser det får på slutprodukten; att hitta nya vägar utan att ge avkall på kvaliteten och den kreativa höjden, avslutar Peter Nilsson.

Publicerad den 29 augusti 2019

Ur Ljuskultur Nummer 4, 2019