Gästkrönikan

Härligt, härligt – men farligt, farligt…?

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst och endast tillgänglig för prenumeranter som skapat konto på ljuskultur.se. Som prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material. Är du redan prenumerant klicka på Logga in nedan för att logga in eller skapa konto.

Logga inBli prenumerant

När jag skriver detta har solen, efter några dagar med klassiskt aprilväder (regn, snö, hagel och korta solglimtar), lyckats visa sig tillräckligt länge för att man skall hinna njuta av dess värmande strålar. Ett lika säkert vårtecken som pollenallergi, tussilago och gatusopning är annars artiklar om vårsolens styrka, ofta benämnd som ”förrädisk”, och risken att bränna sig.

I mitt arbete på RISE ägnar jag mig bland annat åt risker med optisk strålning. Vi klassificerar t.ex. olika typer av lampor och gör utredningar när företag är osäkra på vilka nivåer av strålning som förekommer på arbetsplatsen. Det finns standarder, regler och lagar med gränsvärden för optisk strålning vilka även inkluderar synligt ljus. Som tur är regleras inte vår privata vistelse i solen av dessa gränsvärden, åtminstone inte hittills är kanske bäst att tillägga.

Det är sedan länge känt att ögats näthinna lättare tar skada av ljus med våglängder i den blå delen av det synliga spektrumet än vid längre våglängder. Man talar om ”Blue-Light Hazard” eller blåljusskada, som är en fotokemisk skada på näthinnan som kan uppstå vid för höga nivåer av framför allt blått ljus. Då och då hör jag människor som oroar sig för dessa risker i samband med LED-belysning. Ibland har de läst någon tveksamt utförd studie på djur där försöksobjekten utsatts för orimliga exponeringar eller är nattaktiva med ögon som helt enkelt inte är jämförbara med våra. ”Som tur är regleras inte vår privata vistelse i solen av dessa gränsvärden, åtminstone inte hittills.”

För att återgå till solen, som ju i princip är en gigantiskt stor och jättevarm glödlampa, så innehåller solstrålning en väldigt stor andel blått ljus i relation till de flesta andra ljuskällor. Ljusnivån utomhus en solig dag är uppåt 100 000 lux. Så om vi riskerade blåljusskador av vår LED-armatur på kontoret borde de flesta av oss som gillar att vara i solen redan ha drabbats kan man tycka. Därför vågar jag nog rekommendera fortsatt utomhusvistelse i sommar. Härligt, härligt – men använd solskydd efter behov och stirra aldrig in i solen, eller andra starka ljuskällor för den delen. Glad sommar!

Har man någon gång bränt sig rejält i solen så vet man att solstrålningen inte är att leka med. Men trots eventuella risker tror jag de allra flesta av oss är glada att det inte finns regler och lagar som bestämmer hur mycket vi får sola eller vara utomhus.

Att få jobba inom ett område som är så varierande och ständigt utvecklas och utmanar. Som fysiker älskar jag fotoner och deras dubbelnatur som både partiklar och vågor men också hur de påverkar oss människor på många olika sätt.

Produkter med ny teknik som i grunden är bra men som släpps för tidigt. Ett exempel är en lokal gångväg med närvarostyrda solcellsdrivna LED-armaturer som i bästa fall tänds när man passerat, men oftast inte alls.

 

 

 

Stefan Källberg

Publicerad den 28 maj 2021
Ur Ljuskultur Nummer 3, 2021

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare

Om du är prenumerant på Ljuskultur kan du skapa gratis inloggning till ljuskultur.se här