Seglats på ett Hav av historier

Den ena av utställningarna är lekfull med färgat ljus och den andra med traditionell monterbelysning. ­Gemensamt för båda är att ljuset ska få besökaren att varva ner samtidigt som fantasin triggas.

”Stora blå”

En liten pojke stannar upp i entrékorridoren till ­utställningen ”Stora blå”. Han kupar sina händer runt en glaskula på ett podium och kikar mellan fingrarna på det pulserande ljuset som långsamt färgar in kulan från svagt rosa till varmt gult.

– Det är jättefint, berättar han för sin mamma, innan de fortsätter vidare i utställningen.

”Stora blå” riktar sig till barn som är mellan fyra och tio år. I utställningen ska barnen få lära känna havet genom lek och utforskande.

– Jag har jobbat mycket med DMX-styrt färgat och rörligt ljus, ibland synkat med ljud och videoinslag för att förstärka den fantasifulla miljön, säger Jan Simon som har skapat ljusdesignen och även ljussatt ­utställningen.

Han har haft ett nära samarbete med utställningsproducenten Maja Björk Lindahl och scenografen Luise Midtgaard.

– Vi ville att ljuset skulle förstärka scenografin i ­utställningen. Det var också viktigt att ljuset kunde bidra till att sakta ner tempot hos barnen, så att de får ro att uppleva, förklarar Maja Björk Lindahl.

Med hjälp av två testgrupper − en lågstadieklass och en grupp barn med synnedsättningar eller ­neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – har ­scenografin och ljussättningen kunnat prövas innan utställningen öppnades.

”Genom att låta ljuset pulsera långsamt som en vågrörelse, blev barnen lugnare.”

– Av barnens feedback fick jag klart för mig att det inte fungerade att snabbt växla färg mellan podierna i entré­korridoren. Den ljussättningen uppmuntrade till en rörelse framåt i stället för att dra ner på tempot. Genom att låta ljuset pulsera långsamt som en vågrörelse, blev barnen lugnare.

– Jag är jättenöjd med resultatet. I den här utställningen har vi inte behövt ta hänsyn till känsliga föremål eller skyltar som ska kunna läsas. Miljön har blivit vilsam. Flera rum i utställningen är ganska mörka för att skapa lugn. Det finns flera fina ljuseffekter, till exempel långsamt pulserande ljus och lågt placerade ljuslister med blått ”havsljus” riktat mot golvet, berättar Maja Björk Lindahl.

Att ljussätta en utställning

Jan Simon har arbetat med ljussättning på museer i snart 25 år. De senaste tio åren som frilansande ljusdesigner.

– I arbetet kombinerar jag två saker som jag älskar i livet. Att jobba med ljus och att samarbeta med andra människor.

När han ska göra ljusdesignen till en utställning innebär det många möten med utställningsproducenter, konservatorer, formgivare och museitekniker. Han tar del av deras planritningar, skisser och idéer.

– Jag intervjuar också alltid beställaren för att få en grundlig förståelse om tankarna kring den kommande utställningen. Redan då får jag många bilder i mitt huvud om ljusdesignen. Men det viktiga är inte att jag får igenom mina idéer. Arbetet med en utställning är ett lagarbete. Ofta måste vi testa oss fram till de bästa lösningarna.

Han hittar ofta inspiration till sin ljusdesign i naturen.

– Jag tycker om att titta på hur solljuset faller in ­mellan träd och blad och hur skuggorna på marken ser ut. På utställningar använder jag gärna gobos som har mönster som påminner om skuggspel från grenverk, trädstammar och löv.

Jan Simon konstaterar att det finns likheter mellan ljus i en teaterföreställning och utställningsljus. Precis som på en teaterscen använder han ljuset för att skapa sceniska miljöer.

Jan Simon är en frilansande ljusdesigner med inriktning på ljussättning av museum Han har ansvarat för ljuset i båda utställningarna: ”Stora blå” och ”Hav av historier”.

Skeppet Amaranthe står i full prakt i egen stor monter. Ett av många mästerverk som modell.
Skeppet fick egen belysning i monterns glastaket. Då skeppet är stort fick varje separat mast med segel sektionerat ljus för att få fram alla detaljer. Skeppets skrov med form har ljus i för och akter för att framhäva form och längd.

– Den stora svårigheten med utställningsljus är att människor rör sig fritt i rummet. Ljuset kommer att ­synas från alla vinklar, till skillnad från scenljus. Det gör att man hela tiden måste tänka på bländningen. Det är också viktigt att skuggor från betraktarens kropp inte hamnar på föremål och textskyltar. När jag riktar strålkastarna använder jag ofta branta vinklar så att ljuset ska falla ganska rakt ner och minska risken för skuggor.

Inför en ny utställning utgår Jan Simon från de visuella idéer som han får under möten och intervjuer med beställarna.

– Jag gör först en plan för ljusdesignen. Därefter kommer tekniken. Jag känner mig väldigt trygg i att själv kunna skapa olika tekniska lösningar.

Jan Simon berättar att hans arbete har underlättats av teknikutvecklingen. Övergången från halogenljuskällor till LED har bland annat inneburit att problemen med värmeutvecklingen vid ljussättning av känsliga föremål helt har försvunnit.

– Beställarna efterfrågar allt oftare att ljus, ljud och rörlig bild ska synkas. Därför jobbar jag mycket med till exempel DMX-styrning.

”Hav av historier”

Den andra utställningen ”Hav av historier” är en monterutställning med över 400 föremål, där det mesta av ljuset bara slås av och på.

Utställningen ”Hav av Historier” Formgivare: Kelda Byron, Projektledare: Jessica Rågholm. Livets ursprung i vatten. Hur får man glasen att leva och visa innehåll? Smalstrålande armaturer monterade uppe i tak, riktade rakt ner. Monterade i en cylinder för att dölja tekniken och sätta fokus på glasen och innehållet

Jessica Rågholm, som varit utställningsproducent för ”Hav av historier” förklarar beställarens önskemål:

– Det viktigaste var att ljuset skulle lyfta fram före­­målen i montrarna. Det är speciellt när det är så många föremål med i utställningen. Ljuset skulle också bidra till att utställningssalen kändes trygg och lätt att hitta i.

– Jag tycker att ljussättningen har blivit bra. Föremålen kommer till sin rätt. Vi får ofta klagomål på att det är för mörkt på utställningarna. Det är svårt när vi har ljuskänsliga föremål. Den här gången tycker jag att det har blivit lagom med ljus.

”Utmaningen med Hav av historier har varit att utställningen är så stor. Jag har använt över 700 armaturer.”

– Utmaningen med ”Hav av historier” har varit att utställningen är så stor. Jag har använt över 700 ­armaturer, säger Jan Simon.

Det svenska företaget Ljusdesign har levererat monterbelysningen. För att få allmänljus i den 400 kvadratmeter stora utställningssalen har strålkastare monterats i skenor i taket. Strålkastarna är utrustade med barndoors och bikakeraster, för att minska bländningsrisken. I montrarna finns två olika storlekar på strålkastare. Alla är dimbara och har hög färgåtergivning med CRI-värden på över 90.

– Jag börjar alltid med att ljussätta i montrarna. När det är känsliga föremål, till exempel textilier eller papper, ska ljuset som träffar föremålen ligga runt 50 lux.

Han berättar att det inte får vara för stor skillnad i belysningsstyrka mellan monterbelysning och allmänbelysning.

– Besökaren ska känna ett lugn i utställningssalen och kunna vila från alla stimuli som vi vanligtvis utsätts för i vardagen. Ljus som stör skapar distraktion.

I bortre delen av utställningen står en stor fartygsmodell av krigsfartyget Wasa. Fartygets segel ser ut som att de böljar i vinden. Seglen syns över hela utställningssalen och drar blickarna till sig. Genom att använda en armatur med vatteneffekt har Jan Simon skapat en rörelse, som påverkar hela upplevelsen av rummet.

– Det kan räcka med en liten ljuseffekt, för att trigga besökarens fantasi och uppmärksamhet. Blir det enbart en känsla av lugn, blir många uttråkade. Det är en utmanande balansgång.

Reflekterande ljus i monterglasen skapar en förstärkning av gångytor utan att behöva förstärkningsljus direkt på golv. Det skapar liv i rummet och trygghet att förstå rummet.

Allt glas i montrar ger upphov till reflektioner som skapar spännande och oväntade effekter. men är en utmaning att balansera.

Publicerad den 3 maj 2023

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2023