Från vänster: Mikael Westmark, moderator; Emma Jonsteg, Utopia; Henrik Gidlund, Trafikverket; David Zahle, BIG; Johan Röklander, WSP Ljusdesign och Cecilia Ström, ÅF Lighting
Paneldiskussion

Om framtidens utmaningar

Ljusdagens sammanfattande paneldiskussion hade rubriken ”De största framtidsutmaningarna och möjligheterna för arkitekt- och ljusdesignbranschen” Det blev en intressant frågestund som mynnade ut i några handfasta råd inför framtiden.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst och endast tillgänglig för prenumeranter som skapat konto på ljuskultur.se. Som prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material. Är du redan prenumerant klicka på Logga in nedan för att logga in eller skapa konto.

Logga inBli prenumerant

Det övergripandet temat tidigare under dagen hade rört globalisering, urbanisering och digitalisering. Diskussionsmoderatorn Mikael Westermark vill gärna att den avslutande debatten också skulle ta upp dessa frågor.

De fem deltagarna var Henrik Gidlund (HG), belysningsexpert, Trafikverket, Emma Jonsteg (EJ), VD för Utopia Arkitekter, Johan Röklander (JR), ljusdesigner, WSP Ljusdesign, Cecilia Ström (CS), arkitekt och ljusdesigner, ÅF Lighting, och David Zahle (DZ), arkitekt på danska BIG.

DZ: Arkitekturen har alltid varit internationell. Man har alltid tittat ut över gränserna. Så globaliseringen är ingenting nytt i vår bransch. Däremot tror jag att digitaliseringen kommer att betyda mycket framöver.

– När jag blev färdig arkitekt hade digitaliseringen av ritningen blivit vanlig. De senaste åren har digitaliseringen mer och mer handlat om modellbyggande, ”prototyping”, men fortfarande är det väldigt svårt att bygga digitalt. Där tror jag det kommer att hända mycket. Elementproduktionen blir alltmer digital, glastillverkningen likaså men inom andra delar av byggbranschen är fortfarande mycket handgjort. Vi kommer snart att märka en skillnad.

EJ: Det stämmer att arkitekter alltid inspirerats över gränserna, varit globala. Digitaliseringen är en mer aktuell fråga. ­Vi som jobbar med samhällsbyggande håller på att bli bortsprungna av tiden. Många i vår bransch verkar tro att digitalisering bara innebär att läsa böcker på platta istället för på papper. I vår bransch ser man fortfarande digitaliseringen som ett verktyg. Vi ritar fortfarande bostadsområden för familjer med industrisemester, Volvo, villa och hemmafru. Människors värderingar och attityder förändrats radikalt och snabbt i och med digitaliseringen. Vi är efter i vårt tankesätt, vi vågar inte testa några nya modeller.

– Dessutom utvärderar vi inte i tid. Vi bara bygger som vi alltid gjort. Eftersom det tar tio-femton år från planering till färdigbyggt så fattar alla att det inte funkar. Vi måste använda digitaliseringen till att testa och utvärdera i skarpt läge. Men också till att pröva full skala på olika sätt. Vår bransch är den minst innovativa i Sverige.

HG: För mig i egenskap av infrastrukturplanerare handlar framtiden om något som verkar enklare. På Trafikverket är den stora utmaningen för framtiden att formulera funktionella krav. I stället för att säga hur man ska göra måste vi beskriva vad vi vill uppnå, ställa krav på oss själva att göra det i stället för att tala om luxtabeller.

– Huvudfrågan måste vara: Vad ska vi få ut av den här eller den där platsen? För att kunna svara måste vi ha hjälp av ljusplanerare och arkitekter. Det är klart det är svårt att undvika alla tekniska mätningar men vi får aldrig glömma bort användarna och för dem spelar exakta luxtal ingen roll.

JR: Jag tror att man måste fundera över ljus, belysning och ekonomi framöver.

– Egentligen påverkar ekonomin inte alls oss ljusdesigner i vårt sätt att skapa ljus eller formge belysning. Däremot påverkar det vår interaktion. I framtiden kommer vi att behöva lysa upp för fler, vi ska ha hand om fler behov och allt fler ska kunna röra sig tryggt i samhället. Man kommer att behöva hitta andra incitament för att kunna ta betalt eller betala för ljuset. Vad är det egentligen som kostar? Om en kommun driver all sin el med (en utopi förstås!) solenergi och vindkraft, ska belysningen behöva kosta så mycket? Om det bara är inköp och drift av armaturer man behöver lägga ut för…

CS: Jag är ganska ny som ljusdesigner men har jobbat många år som arkitekt. Precis som i arkitektvärlden är kompetensspridning viktig bland ljusdesigner. Ljusdesign är ett så brett fält yrkesfält. Från att utveckla små linser till att vara rådgivare åt en kommun och ljussätta förskolor. Alla måste lära sig om de sammanhang där ljuset ska användas. Som arkitekt har jag samarbeta med ljusdesigner och sett hur kommunikationen brister. Man saknar förtroende för varandras kompetenser. Arkitekten är rädd för att ljusdesignern ska komma in och förstöra gestaltningsidén.

– Som ljusdesigner måste man visa vad man kan, visa att man tänker göra något eget som skiljer sig från arkitektens vision. Eller är annorlunda jämfört med det som beställaren beställt. Visa att ljusdesignern inte bara är en extra konsult som arkitekten måste ta hand om, utan har en egen kompetens som behövs. Ljus- och styrtekniken går så raskt framåt. Arkitekten fick makten över ljuset i och med att det elektriska ljuset uppfanns. Fortfarande tror 70 procent av mina arkitektkollegor att ljus handlar om att välja en vacker lampa!

EJ: Cecilia, du pekar på något som är ett dilemma i arkitektbranschen. Allt handlar om helhetsbilden, om att göra rätt från början. Om att samverka (ordet har blivit uttjatat, ingen tar det på allvar). Det finns en kompetensbrist i flera led, också på beställarsidan. Man måste våga se helheten och ta in alla tidigt i projektet. Först då kan man få fantastiska synergieffekterna och slipper hamna i ett skyttegravskrig.

– Ofta dissar arkitekter alla kompetenser som man själv inte besitter. Säger: ”Det tar vi sen”. Alltsammans är en kultur, en tradition, men också en rädsla för att projektet ska bli för dyrt. Men det är väldigt dyrt om man inte tar in rätt kompetens i rätt tid. Oron är förödande.

Hur tror ni, var och en av er, att er yrkesroll kommer att se ut i byggprocessen om fem år?

DZ: Fem år? Det är en kort tid. Då har inte så mycket hänt. Fast jag tror att vi som firma har början ta in fler och fler kompetenser ”in house”. Då kan experterna sitta tillsammans med arkitekterna redan från början och följa projekten kontinuerligt. Det gäller bland andra ljusdesigner och vvs-tekniker.

– Arbetet blir snabbare utan en massa möten på stan och samtidigt mer intelligent löst. I Danmark har ingenjörsfirmorna sedan länge anställt arkitekter av samma skäl. Jag hoppas också att vi blir bättre på att övertyga våra kunder om att integrerade processer ger bättre slutresultatet

– Att hitta rätt produkt inom varje område kräver kompetens. Också därför behövs flera specialister på kontoret. Det är fullkomligt omöjligt för arkitekten att hålla reda på allt.

HG: Om fem år är jag fullkomligt onödig i byggprocessen, hoppas jag. Som specialist på belysning kommer jag nu ofta in i projekten när något har gått snett. Tanken är att min uppgift ska vara mer rådgivande, inte granskande. Granska ska branschen klara själv. Trafikverket vill föra över mer ansvar på konsult- och entreprenörsledet, göra mindre slutgranskningar och i stället arbeta i en pågående process. Hamnar vi där är jag väldigt nöjd. Det är mycket roligare att sitta som rådgivare i början än komma in när allt är klart och säga: ”Det här får ni göra om”.

EJ: I min bransch finns en utopi och en dystopi. Den farliga vägen är att arkitekten blir marginaliserad och kommer längre och längre bort från sin slutkund. Att allt bara handlar om pengar, att det värde som en byggnad skapar blir mindre och mindre intressant. Jag hoppas på utopin, att arkitekterna får ett mycket större mandat i projekten. Att de får vara med från början till slut och också leda projekt. Men för att det ska gå i lås duger det inte att bara sitta och säga: ”Se, det är så synd om oss!” Vi måste visa vår kompetens och också vilja ta den risk som det innebär.”Hur kan jag utmana mig själv och min roll för att få till stånd en bättre samverkan och på sikt fler lyckade projekt?” 

JR: Vad gäller oss ljusdesigner, tror jag att vår roll till viss del har satt sig om fem år. Men det är en alldeles för kort tid för att man ska se några revolutionerande förändringar. Vi kommer att ha ytterligare några fler utbildade, (ljusdesigners och så vidare från högskoleutbildningarna), ytterligare några fler i branschen alltså. Om fem år kommer fler förstå att vi inte utgör någon fara. Att vi inte är elprojektörer, inte elektriker/säljare av belysningsprodukter/tillverkare eller något av allt annat som behövs för att ljuset ska funka. Och då kommer vi att kunna verka bättre.

CS: Om fem år hoppas jag att vi ljusdesigner får utrymme att producera handlingar som entreprenören orkar ta till sig. Och att vi får vara med att göra sluttrimningen av belysning så att det blir så bra som det är tänkt.

Tiden håller på att rinna ut. Dags för sista frågan: Vilket råd ska publiken ta med sig med inför morgondagen?

EJ: Jag tycker man ska gå hem och fråga sig: ”Hur kan jag utmana mig själv och min roll för att få till stånd en bättre samverkan och på sikt fler lyckade projekt?” Så börja med er själva!

HG: Om ni ska planera något, bemöda er i början om att ta reda på och fundera över vad beställaren vill ha. Kolla om det finns några speciella krav så att dessa inte kommer som en överraskning senare.

DZ: Sätt ihop bästa möjliga team både utanför och innanför den egna organisationen. Teambildning är viktigt.

JR: Ansök om ni kan om medlemskap i Svensk Ljusdesigner. Är det omöjligt, gå in på Facebook och ansök om medlemskap i Ljusfel-gruppen.

CS: Bygg förtroenden.

Publicerad den 10 oktober 2016
Ur Ljuskultur Nummer 5, 2016

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare

Om du är prenumerant på Ljuskultur kan du skapa gratis inloggning till ljuskultur.se här