Ark of Return – ett minnesmärke över det transatlantiska ­slaveriet vid FN i New York designat av amerikanske ­arkitekten Rodney Leon, stod färdigt 2015. Foto: AWA Lighting Designers
Vid Bushwick Inlet Park (2013) av arkitektbyrån Kiss+Cathcart har AWA blandat mönstrat och geometriskt ljus.
Singapore Chancery (2014) i New York City har flera lager av ljus, vilket gör det möjligt för kunden att ställa in olika stämningar efter mörkrets inbrott. Foto: AWA Lighting Designers
På Blue Frog i Mumbai (2007)knyter ljuset placerat i sittgruppen ihop utrymmet. Den före detta fabriken rymmer utrymme för uppträdande, restaurang, dansgolv och inspelningsstudio. Foto: Fram Petit
Ismail building i ­Mumbai har en integrerad ljusdesign där funktion blandas med byggnadens emotionella­ karaktär.
Peak Tower på ­Victoria Peak i Hong Kong (2006) har iögon­fallande, dynamiska LED-lösningar på de massiva, konvexa panelerna. Foto: Marcel Lam
Intervju

Utan mörker inget ljus

Anders Modig träffade Abhay Wadhwa, Design Principal och VD för AWA Lighting Designers i Brooklyn, New York för en vindlande diskussion om lycka, ljus och mörker.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst och endast tillgänglig för prenumeranter som skapat konto på ljuskultur.se. Som prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material. Är du redan prenumerant klicka på Logga in nedan för att logga in eller skapa konto.

Logga inBli prenumerant

Duggregn i Brooklyn. På väg längs den oväntat långa Green Point Avenue i snålblåsten, på väg mot AWA Lighting Designers, grundat av Abhay Wadhwa. Wadhwa är av många hyllad som en av de nya globala storstjärnorna inom ljusdesign. Han är regelbunden föreläsare på Lighting Research Centre och andra universitet runtom i världen, och utför gigantiska projekt i, bland annat Indien, USA och Saudiarabien – och har fått välförtjänt uppmärksamhet över mindre projekt i New York. Efter en industriell port följt av en lång korridor med hippa Brooklynföretag är jag plötsligt där. Jag kliver in ett rum på ett loft avdelat i olika rum, vars förrum är cirka 40 kvadratmeter. Ett grovt träbord i mitten omgivet av stolar för besökare, enkla målningar i grönt och orange på väggarna, jazz i högtalarna. Min första tanke är ”jösses, jag har klivit in på ett galleri för amatörkonst”. Men nej det har jag inte – och efter ett par minuter kommer Abhay ner från sitt kontor på övervåningen. Med ett okynnesleende i ena mungipan sätter han ribban direkt:

– Vad är det du vill få ut av dagen?
Tja, förutom att rädda världen och skapa fred på jorden och så där? Tyvärr kommer jag inte hinna det idag, eftersom jag har ytterligare ett möte på The Standard i East Village halv åtta i kväll.Vi skrattar båda. Skönt. Hade varit jobbigt om den kommentaren hade bemötts med tystnad och förakt. Men han utstrålar en genuin värme – vilket naturligtvis var vad som triggade mitt risiga skämt.

– OK, vi får rädda världen någon annan dag – men jag blir motiverad av tanken … Mer skratt. Det kommer gå bra det här.

Ljuskultur har bett mig spana in intressanta projekt i Amerika. Naturligtvis kan vi prata om era projekt på andra platser också, men jag skulle vilja fokusera på Amerika, och projekt du är lycklig över.

– OK, men du inser att du ställer en kritisk fråga: projekt jag är lycklig över. Ehh… jag har inte kommit dit ännu, det är en process. Jag har projekt som ser bra ut, men är jag lycklig? Vad är lycka? Jag vet inte – det är en stor fråga som är svår att svara på.

En ödmjuk inställning från någon som utför projekt i 23 länder.

– Men självklart har vi gjort bra projekt. Vi engageras framför allt för publika projekt, och vi försöker skapa en skillnad i det publika rummet vilket är inspirerande. Vi gjorde Ark of Return av Rodney Leon – en staty som skulle få plats i det här rummet – den avtäcktes 25 mars 2015 på UN Plaza. Det är ett upplyftande, tankeväckande projekt eftersom det är ett emotionellt laddat ämne. Verket handlar om slaveriets avskaffande, och vi fick upp-
draget att ljussätta skulpturen för att skapa en erfarehet genom den. Gör verket folk lyckliga? Jag vet inte, men jag tror det får folk att tänka.”Mönstret används för såväl estetik som för transparens och solkontroll.”

Hur tar du dig an ett sådant projekt där ljuset inte bara handlarom att ljussätta ett konstverk, utan där ljuset uppenbarligen är del av konsten?
– Analys, känslor, försöka förstå vad skulptören vill göra, sy ihop det med storyn och med resan. Vi arbetade väldigt nära med konstnären och hade många möten, seriösa designmöten. På det viset kunde ljuset vara en integrerad parameter av projektet, inte en eftertänksam applikation. Om inte ljuset är en del av projektet från början finns risken att kunden bara undrar om man kommer att komma upp i rätt lux-nivå. Det är som att beskriva dig som 160 pounds man – vilket vore störande, eftersom du handlar ju inte bara om din vikt och att du är man. Det är samma med ljus, det handlar om energi och att knyta ihop det med storyn. Det är essensen av vad vi gör – vi är historieberättare.

Efteråt när jag översätter pund till kilo inser jag att han skulle kunna vara ett expertvittne – han har gissat min vikt till 72.5 kilo, nära nog på grammet rätt.

– Historien handlar aldrig om lux-nivåer – det är alltid den sista passageraren som kommer på bussen. Det viktiga är budskapet, temat, vad handlar den här filmen om? Och man måste sy ihop ljuset med handlingen. En del av detta har gått förlorat på grund av ett system där folk vill dra varandra inför domstol – det har fått många att tappa modet att våga använda mindre ljus.

Men mörker kan vara farligt – inte minst i rättsliga sammanhang.
– Vi har aldrig blivit stämda – däremot har vi blivit kallade som expertvittne. Det handlar om att veta vilket ljus som krävs för att komma upp till den lagliga nivån. Om du jobbar med den lagliga miniminivån som basljus kan du jobba med djärva kontraster, och på så vis fortfarande skapa starka, dramatiska miljöer – din kreativitet behöver inte kidnappas av lagliga begränsningar. Och vi älskar mörker, jag har föreläst om skuggor och mörker, och en bok som har haft stor inverkan på mig är ”In Praise of Shadows” av japanska Jun’ichiro Tanizaki. Mörker blir i vår kultur något dåligt eftersom vi är så djupt rotade i en judisk-kristen tradition med skrifter som bygger på ”varde ljus”. Men det är inte bara i religiösa skrifter, historiskt sett ser vi mörker som ignorans, som något dåligt.

Ja, nu kommer mörka tider…
– Exakt, eller den mörka medeltiden … men när blev mörkret en sådan demon som måste jagas bort? Du måste ha mer ljus för att få bort mörkret – men jag tycker det är fånigt att se mörker som en demon.

Hur ser du på mörker?
– Med kärlek. Med mycket kärlek. Mörkret har massor av meriter, mörker och skuggor kan vara väldigt sexigt. Och utan mörker kan du inte uppskatta ljus. Jag älskar mörker, jag älskar ljus. Utan varandra existerar de inte, de är yin och yang.

Hur ser det ut konkret i era projekt?
– Varje projekt handlar om ljus och mörker i samspel, förutom tunneln från Jersey in till New York – där vill du inte ha för mycket kontraster eftersom du inte vill krocka.

Jo, det vore synd. Om du skulle välja ytterligare två projekt i NY, vilka skulle det vara?
– Singapore Chancery och Bushwick Inlet Park, de ligger i närheten, men vi jobbar ju i 23 länder, så våra projekt är verkligen spridda runt om i världen – men det blir svårt för dig att åka runt jorden idag, eftersom du har ett möte här i NY i kväll. (skratt)

Jag har en bra… nu tappar jag ordet, vad heter det? När du kan åka från en plats till en annan på ett ögonblick.
– Ahh … du menar transponder eller beamer som i Star Wars eller Star Trek? Den skulle ha revolutionerat mitt resande.

Ett av Abhay Wadhwas favoritprojekt är det sju våningar höga diplomatiska kontoret Singapore Chancery på 318–322 East 48th Street, tre kvarter från FN, har en fasad som är uppdelad i sex partier som liksom trycks in och böjs åt höger nerifrån sett. Detta ger ett visuellt intryck av vertikalitet på den första våningen och av en solfjäder högst upp. Byggnaden som är ritad av HOK har ett screentryckt mönster med keramisk frit-glass-teknik integrerat mellan dubbelglasen, ett specialtillverkat mönster som påminner om ornamentala träskärmar som släpper igenom ljus.

Varför valde du detta projekt?
– Det gör mig nästan lycklig, hur ljuset behandlar arkitekturen. Jag gillar hur byggnadens skal liksom öppnar sig, och hur mönstret är tätt på bottenvåningen och blir gradvis klarare, mer transparent ju högre upp du kommer. Detta reflekterar också det faktum att byggnaden av säkerhetsskäl är väldigt stabil i grunden – skulle någon få för sig att köra in i byggnaden skulle inte mycket hända. Mönstret används för såväl estetik som för transparens och solkontroll. Interiört finns också starka kontraster med svarta granitväggar och ljusa marmorgolv. Här jobbade vi med LED och lysrör. Vi har uppljus i golvinfällda armaturer bakom radiatorer och ramper med indirekt ljus mot taket, vilka tillsammans förstärker byggnadens geometri.”Försök lära dig platsens zeitgeist, hur kan du utveckla den?”

Hur ser du på ny teknologi?
– Armaturer och lösningar kommer fortsätta att bli tunnare, ljusare, starkare. Men innovation i sig är inte så spännande. Och varför satsas så mycket energi och resurser på retrofitting? Det är som att peta in iPhone-teknologi i en telefon med nummerskiva – idioti.

Ni jobbar i 23 länder – är känslan för ljus global?
– Ljuset är en del av ett medium, och det måste kontextualiseras, det är den kritiska punkten. Men hur ska du kontextualisera ifall du inte förstår kontexten? Hur ska du definiera variablerna som gör kontexten, som skapar en rikedom. Många pratar om att kontextualisera – det har blivit ett modeord ända sedan arkitektur blev en global bransch. Men ofta är detta bara snack, ett spel för kulisserna. Om du i slutändan bygger exakt så som du skulle byggt det i USA, då kan du knappast säga att du har kontextualiserat projektet!

Det är spännande att lära sig nya saker om ljus och människor i olika länder, det är en av mina starkaste drivkrafter, och vi har förmånen att ha fantastiska samarbetspartners. I Oman jobbar vi med kungafamiljen, i Kairo är det också spännande att vara med i en ny stad som är på väg att växa fram, och i Japan jobbar vi med arkitekten Fumihiko Maki och det är fantastiskt att lära sig hur japaner ser ljus. Finns det bara ett sätt att se på ljus? Eller finns det alternativ till det europeiska och amerikanska sättet? Vi försöker skapa en dialog och ta med oss dessa idéer tillbaka till Europa och USA. Korsbefruktning genom internationella samarbeten.

Men det är ju vad som händer mer och mer – varje typ av produkt eller byggnad ser likadan ut över hela världen. Det är…
– Det är irriterande, eller hur?
Väldigt irriterande.
– Vissa säger att det är det som är meningen – men nej, jag tycker det är irriterande att vi inte ställer frågorna.

Varför är det så?
Kanske för att vi är isolerade? Vi är bekväma, och kanske …

… för att du sänker din egen gard om du ställer frågor.
– Exakt. Och sedan finns det osäkerheter kring vad du vet och inte vet. Och glöm inte att det finns vissa universella regler kring ljus som du inte kan ändra: Det har en viss räckvidd, en viss våglängd, en viss färg… men sedan handlar det om att analysera detta: Varför föredrar klienten denna typ av ljus, denna färgtemperatur, dessa nivåer?

En viktig aspekt kring till exempel LED står att finna i Gartners Hype Cycle. Jag har skrivit ett paper om det – varje gång en ny teknologi skapar en ekonomisk stimulus så blir alla: ”Wow, vi måste prova det här!” Nästa stadie är en peak av inflation i förväntningar, följt av en dip när man genomgår en desillusion. Därefter jobbar man sig upp till en platå av upplysning som driver saker framåt. Det är samma sak med väggramper för takbelysning. Detta sätt att gömma ljuskällor har använts till förbannelse. Två skämt i branschen är att om du inte vet vad du ska göra kan du alltid göra kunder och arkitekter glada genom att säga ’väggramp’ (cove). Väggramper har blivit så galet populära utan någon riktig analys – det baseras på forskning av två personer, William Lam från Boston and Christian Bartenbach från Wien. Båda kom på 1970-talet fram till att indirekt ljus är bra för alla. På den tiden kunde man inte jobba med olika plan och nivåer på ett exakt sätt, så alla började jobba med ramper, och det exploderade på 2000- och 2010-talet – vilket gör att vi har en baksmälla av ramper idag.

Och det andra skämtet?
– Det andra skämtet om du inte vet vad du ska göra är att säga ’färgändring’. Som sagt av Gartner – en teknologisk ny trigger, alla ska med, alla kraschar, varefter man tar ett riktigt kliv framåt. Det är inget fel i sig att använda vare sig ramper eller färg – men du måste våga leta efter djupare svar som har med kontextens variabler att göra. Och för att få djupa svar så måste du våga ställa djupa frågor – till människor, inte till Google. Försök lära dig platsens zeitgeist, hur kan du utveckla den? Dessa frågor ställs sällan – i stället frågar för många bara ’vilken armatur ska vi använda?’

När man borde börja med en vision?
– Exakt, och det är därför vi tackar nej till att jobba i projekt där vi inte är en del av visionen. Fler och fler känner till det och bjuder in oss på ett tidigare stadium – för de inser också att det blir dyrare ifall vi kopplas på senare och måste förändra vad som redan är planerat.

Hur många anställda har AWA runtom i världen?
– Vi har tre och ett halvt kontor i New York, Mumbai, Delhi och Dubai, och vi är 28, vilket är lite för många.

Varför är det för många?
– Jag skulle hellre ha mindre personal, men just nu behöver vi så många för att kunna serva våra kunder och projekt. Men för mig vore en ideal storlek att förbli 6–7 på varje kontor.

Varför?
– Då kan du ställa rätt frågor och bemöta de rätta
svaren. Annars blir du en fabrik, och jag håller inte på med ljus för att vara en fabrik.

Varför håller du på med ljus?
– För att åstadkomma förändringar. Jag vill ifrågasätta standarder på olika platser, kontextualisera ljuset, få europeiska tillverkare att inse att de måste förbättra sina produkter för att de ska fungera också på varma, fuktiga platser Kommer förändringarna räknas när jag lämnar planeten? Ingen vet! Bryr jag mig? Nej, jag gillar vad jag gör – jag känner till och med lycka.

Länk till företaget

 

Abhay Wadhwa om…

Digital teknologi

– Har vi genom teknikens förförelse förlorat en förståelse för att ljus också kan ha en illvillig tyngd? Digitala teknologier är idag nödvändiga för att uppfylla dagens krav för ljussättning och arkitektur, men frågorna vi alla måste ställa oss är: ”vem är det som kör? Har vi tappat besinningen?” Här på AWA anser vi att en människocentrerat ljus är vad som behövs för evolutionen av våra byggda miljöer – teknologi ska användas i första hand för att skapa bättre miljöer för människor, inte för material och arkitektur.

Ljus och mörker

– Nutida urbana miljöer med upplysta billboards, gigantiska LED-skärmar och blinkande ljus på toppen av var och varannan byggnad gör det omöjligt att undkomma vad den kanadensiske journalisten Murray White kallar för ”ljusets tyranni”. Vi måste undersöka de fysiologiska effekter som kommer av denna anstormning av ljus. Kom ihåg att vi bara har bemästrat ljuset under det senaste århundradet, då ljuset har gått från att vara en resurs till att vara ständigt närvarande. Under denna bokstavliga ”upplysningens tid” började man se mörker som något farligt och elakt, vilket gjorde vi med industriella och teknologiska medel inte bara implementerade ljus, utan också förevigade och cementerade en rädsla för mörker. Vi på AWA känner starkt att framtida byggda miljöer måste ha en bättre förståelse för mörkrets och skuggornas förtjänster – utan skuggor och mörker är en plats disharmonisk. Det krävs balans mellan mörker och ljus, likt yin och yang.

Ljus och kultur

– I vilken utsträckning har kultur påverkat känsligheten för ljus på vår jord? Påverkar dominerande trender inom annonsering – vare sig det är upplysta billboards eller LCD- och LED-skärmar på Times Square – hur en kultur reagerar på ljus? Vi attraheras av naturliga skäl till ljus, men eftersom användningen av ljus inom annonsering genom konkurrens växer sig större och ljusare så uppfattar vi dem å ena sidan som symboler för rikedom, framgång och styrka, och å andra sidan som symboler för vulgär extravagans och förolämpande arrogans.

När du studerar ljusets betydelse i olika kontexter så inser du att uppfattningen kring vad som är bra ljusdesign skiljer sig kapitalt globalt sett. Olika stilar tenderar också att fluktuera inom samma kultur, det pendlar från konservatism till eklekticism, från stramt och återhållet till överdrivet och skrytsamt. Om du definierar två poler av ljusdesignens stilistiska uttryck: uppenbart funktionell och uppenbart estetisk, så kan du placera de flesta kulturer någonstans mitt emellan de båda. Men på samma gång är ljus också en primär indikator för en regions teknologiska och ekonomiska status. Det räcker att slänga en blick från långt håll mot en stads skyline för att få en hel del information: i vilken utsträckning har en stad inkorporerat utomhusljus, hur pass synlig är staden från håll? Svaren på dessa frågor ses ofta som mått på teknologisk och ekonomisk tillväxt.

Illustration: Michelle Nafar

Publicerad den 12 mars 2018
Ur Ljuskultur Nummer 2, 2018

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare

Om du är prenumerant på Ljuskultur kan du skapa gratis inloggning till ljuskultur.se här