Att rita det upplevda rummet – vad teckningar kan avslöja om ljusets rumsliga påverkan

I studien framkom ett rikt spektrum av rumsliga tolkningar – från inneslutna bubblor till utåtriktade rörelser, från höjd och bredd till känslan av flera rum i ett. Teckningarna visade sig vara ett kraftfullt verktyg för att fånga det som annars är svårt att sätta ord på.

Metoden som användes kallas drawing experienced space. 16 deltagare ritade hur de upplevde rummets gränser och riktningar – med inspiration från ­Branzells ”rumsbubblor” och Madsens ”ljuszoner” i en hörsal med olika ljusscenarier (Branzell, 1995; Madsen, 2004). De använde symboler som ”rumsbubblor” och pilar för att visa utsträckning och rörelse. Ritningarna ­kompletterades med intervjuer och enkäter om rumslig form och atmosfär.

Resultatet blev 64 teckningar som analyserades för att hitta mönster i hur ljus påverkar rumslig perception.

Vad teckningarna visade

Genom att jämföra skisserna kunde Wänström Lindh se återkommande ”rumsliga bubblor” – med linjer som visade var deltagarna uppfattade rummets gräns. Dessa följde inte alltid väggarna utan kunde svälla ut, dra ihop sig eller bilda nya fält av ljus.

Resultatet visade tydliga mönster:

• Ljusa scenarier upplevdes ofta som större, högre och mer utåtriktade.

• Mörka scenarier upplevdes ofta som mindre och mer inåtvända.

• När väggarna belystes uppfattades rummet som ­sammanhållet, men om ljuset koncentrerades mot ­podiet eller ett begränsat område delades rummet upp i ”rum i rummet”.

• Uppåtriktat ljus gav en känsla av höjd och expansion, medan nedåtriktat ljus gav ett lägre och mer slutet intryck.

Det intressanta var att samma ljusmiljö kunde upplevas olika: för vissa skapade mörker en intim, samlad stämning, för andra en känsla av att rummet försvann i oändlighet och upplevdes mycket stort.

Flera återkommande rumsliga upplevelser kunde identifieras:

• Inneslutning och expansion: Många ritade rum som kändes mindre än det fysiska rummet – ofta med mindre bubblor och inåtriktade pilar. Andra ritade utvidgade rum, där bubblan gick utanför rummets väggar.

• Riktning och rörelse: Pilar användes för att visa hur ljuset skapade rörelse i rummet – in mot ett fokus, ut mot rummets kanter, eller upp mot taket. Ljuset gav rummet en riktning, inte bara en form.

• Rum i rummet: Flera deltagare ritade flera ljuszoner eller separata bubblor inom samma rum. Det visade hur ljus kan skapa upplevelsen av flera rum i ett – ett centralt rum, ett perifert, ett högt, ett lågt.

• Höjd och ljustopografi: Uppåtgående pilar och höga bubblor visade att ljus mot taket gav en känsla av höjd. En svagare, mörkare ljusnivå gav ofta en låg, innesluten känsla.

• Centrering och symmetri: Vissa skisser visade rum som centrerade kring en punkt, medan andra var asymmet­riska eller riktade åt ett håll. Ljuset bidrog till denna upplevelse.

Subjektiva variationer

Teckningarna visade att samma rum kunde upplevas helt olika beroende på ljusfördelning – men också beroende på deltagarens sätt att tolka och uttrycka sin upp­levelse. Några ritade med stora, svepande linjer, andra med små, noggranna markeringar. Vissa använde färg för att skilja på fysiska rumsgränser och ljusrum, andra inte.

Professionella vs. icke-professionella

Både arkitekter, designer och personer utan skissvana deltog. Överraskande nog fungerade metoden lika bra för alla. De professionella var ofta mer verbalt uttrycksfulla, men teckningarna i sig visade inga tydliga skillnader i kvalitet eller komplexitet. Det tyder på att teckning som metod är inkluderande och tillgänglig.

Teckningen som samtalsöppnare

Under intervjuerna visade det sig att själva ritandet hjälpte deltagarna att formulera sina upplevelser. När de ritade började de också berätta – om känslan av rummet, om ljusets påverkan, om hur gränserna flyttades. Teckningen blev en katalysator för reflektion.

Vad kan vi lära?

Studien visar att teckningar kan avslöja rumsliga upplevelser som annars är svåra att fånga. De ger insikt i hur ljus formar vår uppfattning av rymd, riktning och atmosfär. För ljusdesigner innebär detta en möjlighet att förstå användarens perspektiv – och att använda det som grund för gestaltning.

Skissande som samtal

Själva ritmomentet blev också ett samtalsverktyg.

När deltagarna ritade började de spontant beskriva vad de såg och kände – något som ofta gav djupare och mer precisa utsagor än de skriftliga formulären. För forskaren blev skisserna ett sätt att synliggöra och analysera mönster mellan olika deltagare och ljusförhållanden.

Slutsatser

Studien visar att skissande är en effektiv metod för att samla in och analysera subjektiva rumsliga erfarenheter:

• Den gör det möjligt att fånga helhetsupplevelser av ljus, inte bara mätvärden.

• Den fungerar lika bra för icke-ritkunniga som för professionella.

• Den stimulerar samtal och gör det lättare att sätta ord på sin upplevelse.

• Den kan bidra till mer mänskligt och sinnesbaserat ljusplaneringsarbete.

Ett verktyg för både forskning, utbildning och praktik

Att låta människor rita sina ljusupplevelser kan underlätta för att förstå skillnaden mellan det mätbara och det upplevda rummet. En miljö kan tekniskt sett ­uppfylla alla ljusstandarder men ändå kännas trång, otrygg eller oinspirerande.

Metoden drawing experienced space kan användas i både forskning, praktik och utbildning, i designprocessens tidiga skeden, i utvärdering av färdiga miljöer, eller i samarbete med användare. Den passar även i komplexa miljöer som kontorslandskap, vårdmiljöer eller offent­liga platser. Skissandet kan visa var ljuszoner upplevs, hur rummet känns, och hur ljuset påverkar beteende.

För belysningsplanerare innebär detta ett uppmuntrande budskap: handens kunskap är fortfarande central, även i en tid av digital visualisering och AI-genererad ljusdesign. Skissen kan fånga något som inte går att mäta – det upplevda rummet, ljusets atmosfär och ­känslan av att befinna sig i ett rum av ljus.

Ulrika Wänström Lindh

Figur 1. Det upplevda ­rummet /U. Wänström Lindh

Figur 2. En jämförelse mellan mörker, ljusfördelning och upplevd storlek.

Figur 3. Inåtriktat ljus, ljusrum jämfört med ett upplevt expanderande rum.

Publicerad den 5 december 2025

Ur Ljuskultur Nummer 4, 2025