Avstånden krymper i en växande stad

Stockholm växer. Under de senaste tio åren har befolkningen ökat med ungefär lika många procent till dagens cirka 2,5 miljoner invånare och ännu fler väntas framöver. Behoven av boende, service och inte minst goda kommunikationer ökar och inför de nya stockholmarnas ankomst började Region Stockholm redan 2013 planera för den nya tunnelbanan – 18 nya stationer och tre mil nya spår som gör avstånden mindre när huvudstaden blir större. Allt med målsättningen att Stockholm ska bli Europas mest attraktiva och klimat­neutrala storstadsregion. Satsningen är så stor att ­staten, Region Stockholm, Solna och Stockholms stad samt Järfälla och Nacka kommun gått ihop i ett tätt samarbete för att gemensamt bekosta projektet på planerade 54 miljarder kronor.

Blå linjen Barkarby och Barkarbystaden

Känsla av dagsljus

Eva Persson är ljusdesigner på Tyréns som har projekterat belysning och el på stationerna som först färdigställs, Barkarby och Barkarbystaden. Hon kom in i projektet 2015 och har varit ansvarig ljusdesigner genom system- och bygghandlingsprojektering först tillsammans med handläggande ljusdesigner Jacob ­Östlund (i dag egenföretagare) och från 2016 med Yousef Tavakoli (numera hos Granlund).

– 2014 lade vi ett anbud tillsammans med Ramboll och White Arkitekter gällande utbyggnaden av blå linje från Akalla till Barkarby med spårtunnlar och stations­miljöer som inkluderade alla ingångar, entréplan med biljetthall och spärrar, alla rulltrappor, förbindande mellanplan och naturligtvis – plattformarna. År 2020 ­levererade vi bygghandlingar och nu är bygget i full gång med planerad trafikstart 2027, berättar Eva ­Persson och fortsätter:

– I början av uppdraget jobbade vår arbetsgrupp tätt tillsammans med arkitekterna på White i olika workshoppar som till stor del handlade om upplevelsen i de olika sekvenserna i resenärens resa ner i underjorden. Vilken känsla ska belysningen ge i en miljö med avsaknad av dagsljus, ska man uppleva dygnsrytmen där nere och kan vi arbeta med att leda ner och/eller artificiellt skapa effekten av dagsljus? Svaret blev ja, så en dynamisk ljussättning med en variation i färgtemperatur blev grunden i det fortsatta arbetet.

Säkerhet, trygghet och orientering

Yousef Tavakoli talar om vikten av säkerhet, att resenärerna ska känna sig trygga under jord och ha lätt att orientera sig, även personer med kognitiva problem.

– Vi hade ett stort regelverk att förhålla oss till som gällde allt från drift till att det ska kännas säkert när man går av och på de långa rulltrapporna som på dessa stationer är bland de längsta i hela Stockholm. När det gäller utmaningar var det bland annat att i ett ­interiört projekt använda exteriöra armaturer, ­vatten- och ­vandalsäkra. I samarbete med experter tog vi ibland fram speciallösningar för en miljö som kan beskrivas som ganska tuff, berättar han medan Eva ­Persson ­betonar de långa hålltiderna som utmanande:

”En bärande idé har varit att skapa en dygnsrytm med hjälp av ljus även under jord.”

– Att skapa principer och armaturförteckningar med så långa tidsperspektiv, väl medvetna om att det mesta i armaturförteckningen kommer att uppdateras, är speciellt. Eftersom de båda nya ”blå” stationerna var de första blev flera av våra belysningsprinciper även gällande för de nästkommande 16. Så långt det gick ska tilläggas, eftersom de alla har sina speciella förutsättningar och gestaltningar, säger hon och får medhåll av sin kollega Helena Aman Johansson som jobbar med projektet sedan hösten 2024.

– Nu när bygget är i gång handlar det om att bistå med hjälp och svar på de frågor olika entreprenörer har om tekniska detaljer och förändringar i armatur­förteckningen, allt har ju hunnit uppdateras. När armaturerna är på plats återstår inriktning och pro­grammering, sedan ska det bli spännande att jämföra med alla renderingar.

Få med himlen in i byggnaden

Dirk Noack är arkitekt på White Arkitekter och beskriver också projektets långa tidshorisont som den största utmaningen.

– För att behålla kunskapen när nya personer och ­entreprenörer kommer in i projektet är en bra sam­verkan en förutsättning. Det gäller att ha ordning på all dokumentation, berättar han som tycker det är speciellt att bygga nedåt när man som arkitekt är van vid motsatsen.

– En annan utmaning var att plattformsrummets fasad vetter inåt men klassas både som utomhus och offentlig plats. Och en tredje var att förhålla sig till gestaltningen, vi visste ju att konstnärerna skulle komma in i projektet så småningom och när de gjorde det föll allt på plats, säger han och nämner konstnären Helena Byströms koncept på Barkarbystadens station. Den ger känslan att vara under jord och samtidigt sväva ovan molnen genom att långsamt föränderliga molnformationer visas på väggarna från projektorer monterade i pendlade ”moln”. Det perforerade plåttaket är försett med indirekt ljus och ger en moaréeffekt, vilket också för tankarna till en himmel som rör sig. Också infällda, vackert handskrivna texter i mellanplanets golv – ett 40-tal olika citat av piloter från veteranföreningen Flygflottilj F8 som flög från Barkarby och som beskriver sina upplevelser. Som ”Markdimma – ingen flygning i dag”.

White Arkitekter har också arbetat utifrån det gamla flygfältets historik i den glasade paviljongen som utgör en av de två entréerna till stationen i fråga.

”Vad ljus och belysning ­också ­bidrar till /…/ är att skapa ­rumslighet och kanske det ­viktigaste av allt – upplevelse.”

– Det handlade om att få med sig himlen in i byggnaden och sedan ner i underjorden, känslan av både dagsljus och dygnsrytm. Vi såg till att alla biljetthallar skulle ligga ovan mark för att skapa en ljus arbetsmiljö för personalen och en trygg miljö med god orienterbarhet för resenärer. Vad ljus och belysning också bidrar till, utöver säkerhet och orientering, är att skapa rumslighet och kanske det viktigaste av allt – upplevelse, säger Dirk Noack.

I rulltrappsschaktet blir den långa, linjära belysning på vägg vägledande samtidigt som det indirekta ljuset, ­infällt i rulltrapps­balustraden, belyser väggen och gestaltar rummet. Båda ­belysningsprinciperna bidrar till vertikalt ljus på människor och används för alla rullltrappsschakt i ­Barkarby och ­Barkarbystaden.
Illustration: Region Stockholm/White

Lång linjär belysning och mystiskt alfabet

Taket på Barkabystadens stationspaviljong svävar likt en flygplansvinge, där det infällda ljuset belyser ­området framför byggnaden och reflekteras tillbaka. Enligt Yousef Tavakoli bidrar detta samt väggarnas släpljus inomhus till orienterbarhet. Spärrarna samt början och slutet av rulltrapporna markeras med något högre ljusnivåer. Den linjära belysningen i rulltrappsschaktet vägleder resenärer, medan det indirekta ljuset i rulltrappsbalustraden lyser upp väggen och skapar rumsligheten. På mellanplanet utgör en pendlad ljusramp en vägledande ljuslinje, samtidigt som dess asymmetriska, indirekta ljus mot tak blir rumsskapande.

Konsten på den andra nya stationen på blå linje – Barkarby – beskriver Yousef Tavakoli ”lite som att kliva ner i stenbrott med mystiska, alfabetsliknande reliefer och statyer”. En berättelse om att försöka förstå världen och sig själv, har konstnären Iréne Vestman förklarat, hon som på perrongen skapat imponerande stora stenblockskroppar att antingen sitta på eller luta sig mot. Taket består av lanterniner där ”dagsljus” lyser in genom ett indirekt ljus ovanför konstruktionen, en helhet som enligt Yousef Tavakoli för tankarna till ett klassiskt konstmuseum.

Längs mellanplanets väggar finns släpljus och en pendlad linjär ljusramp. Rampens dirktverkande ljus skapar en vägledande ljuslinje medan ett mer assymetriskt indirekt ljus mot tak blir rumsskapande. Denna belysningsprincip används för alla mellanplan i Barkarby och Barkarbystaden.
Illustration: Region Stockholm/White

Plattformen i Barkarby för tankarna till ett klassiskt konstmuseum med Iréne Vestmans stenblock utställda längs perrongen. Taket består av lanterniner där ”dagsljus” lyser in genom ett indirekt ljus ovanför konstruktionen. Det indirekta ljuset varierar i färgtemperatur över dygnet. Infällda linjära armaturer i takpartiet ovanför plattformskanten ger en långsmal ljusbild som förstärker denna viktiga säkerhetszon, denna princip är tänkt att användas på flera stationer.
Illustration: Region Stockholm/White

Biljetthallen i Barkarby Veddesta utmärker sig genom en lanternin med naturligt dagsljus utformad av konstnären Iréne Vestman. Alla biljetthallar har en förstärkt belysning över spärrar och vid början av rulltrapporna för trygghet och orienterbarhet. Spärrkiosken lyfts fram i rummet genom att väggpartiet mot tak är belyst.
Illustration: Region Stockholm/White

Blå linje till Barkarby

Beställare: Region Stockholms ­förvaltning för utbyggd tunnelbana
Öppnar: December 2027
Stationer: Barkarbystaden och ­Barkarby
Ljusdesign: Tyréns/Eva Persson, Yousef Tavakoli, Helena Aman Johansson med team
Arkitektur: White Arkitekter/Stefan ­Forsberg och Dirk Noack med team
Konst: Helena Byström, Iréne Vestman
Elkonsult: El och belysning stationer: Tyréns, Oscar Cruz, Magnus Thunberg med team. El och belysning tunnlar, kraft 400V stationer: Ramboll, Mattias Forsberg med team

Gröna linjen Hagastaden, Södra Hagalund och Arenastaden

Rosa toner, mosaik och rogivande ljus

Black Ljusdesign kom in i projektet för den nya tunnelbanan som underkonsulter med specialistkompetens till &Rundquist Arkitekter som ritat de tre stationerna Hagastaden, Södra Hagalund och Arenastaden som förlänger grön linje mot Solna från Odenplan. Alexander Cederroth är ansvarig ljusdesigner för uppdraget som innebar ett övergripande gestaltningsprogram för en typstation.

– Diskussionerna med arkitekterna handlade i ­början mycket om rumsligheter, funktioner och flöden då stationerna var oprogrammerade vad gäller val av ­material, konstnärlig utsmyckning och övriga gestal­t­ande frågor. Men också om framtida teknik eftersom det skulle planeras för förarlösa tåg, vilket ju ställer högre krav. Det gällde att jobba i enlighet med de mycket detaljerade kraven för bland annat luxnivåer för golv och steg, berättar han och nämner att ljussättningen från början byggde på ett koncept att förlänga känslan av dagsljus genom en gradient övergång till varmt ljus nere på plattformen. Men konceptet ströks då konstnärerna kom in i projekten och fick gestalta rumslig­heterna utifrån sina konsttävlingsförslag.

– Bland det roligaste var att arbeta med konsten,

som exempel gjorde vi en 1:20-modell av Åsa Jungnelius kalejdoskopiska installation ”Kristallgrottan” ovanför rulltrapporna på Hagastadens station. Där åstadkom vi en djupverkan i kalejdoskopeffekten genom att arbeta med flera lager ljus. I Arenastaden tog vi fram flera av stationernas gemensamma typlösningar som alltså blev standardlösningar för våra tre stationer för att underlätta projektering men också framtida inköp och ­montage. I Södra Hagalund skapade vi tillsammans med Pia Törnell ett grönt rogivande ljus som återkommer i flera uttryck i stationens olika rumsligheter, ­berättar Alexander Cederroth.

Åsa Jungelius ”Kaledioskop” i rulltrappsschaktet är bakbelyst i flera nivåer av Black Ljusdesign. Ljussättningen förstärker djupverkan och spegel­effekten i den konstnärliga konstruktionen.
Illustration: Region Stockholm/&Rundquist

Arenastadens pixelmönster i valvtaket är ljussatt av Black Ljusdesign. Mönstret accentueras från valvens avslut mot takets mitt och gradient fördelas ut i valvets böjning. Funktionsljus från downlights är integrerade i det välvda taket och över påstigningszonen.
Illustration: Region Stockholm/&Rundquist

Att bära konstens fana högt

Enligt Peter Sundin på &Rundquist Arkitekter var det självklart att föreslå Black som nödvändiga belysningsspecialister.

– Ljuset är alltid jätteviktigt för att accentuera de kvaliteter vi arkitekter strävar efter och blir på så sätt också bäraren av det visuella, menar han som tillsammans med sina kolleger inledde uppdraget med de tre

stationerna med diskussioner om hur man får en grottliknande miljö utan naturligt ljus att upplevas som ”normal”. Och om att hitta de grundläggande arkitek­toniska kvaliteterna. Dessa kom att handla om att skapa rymd, överblick, orientering och att sambanden mellan rumsligheterna sker i logiska sekvenser så att resenären har kontroll. Och sedan integrera konsten i detta genom att översätta dess beståndsdelar till ­byggstenar, berättar han och fortsätter.

”Ljuset är alltid jätteviktigt för att accentuera de kvaliteter vi arkitekter strävar efter och blir på så sätt också bäraren av det visuella.”

– Ta Södra Hagalund som exempel där konstnären

Pia Törnell integrerat material och ljus. När ljuset träffar ytorna uppstår en spännande skuggverkan som färgar andra ytor, inte minst i perrongtakets perforerade plåtkassetter vars flikar läcker ut det gröna, lugnande ljuset. Att jobba aktivt med konsten handlar för oss om att följa traditionen med ”världens längsta konstutställning” och att bära den fanan högt och vidare.

Världens längsta konstutställning

Efter att trängseln på Stockholms gator blivit allt värre under 1900-talets första hälft invigdes Stockholms ­tunnelbana 1950. Den senaste utbyggnaden skedde

i början av 1990-talet och redan från start har det som också internationellt blivit känt som ”världens längsta konstutställning” värnats. Inte heller den här gången har det sparats på krutet.

Pia Törnell är konstnär, formgivare och keramiker och har ansvarat för ”Intonationer – linjer och ljus” på Södra Hagalunds station. Hon berättar att uppdragets gigantiska skala var lika fascinerande som utmanande och att det gällde att hitta en idé som fungerade visuellt på både långt och nära håll. Hon associerar de mäktiga valven både med sagornas upplysta bergasalar och äldre, europeiska järnvägsstationer där ljuset silas in genom de vackra taken.

– Ljuset har haft en av de bärande rollerna i utfor­­mandet av min konstnärliga gestaltning och har bidragit till att skapa den ton, stämning och atmosfär jag varit ute efter. Ett eget universum av ljus och skuggspel som på ett sätt återspeglar världen och himlavalvet utanför. Det suggestiva ljusspelet ger de utpräglat tekniska och funktionella rummen i stationen en mer immateriell upplevelse. Den gröna kulören ger en association till en lugn stiliserad natur av rymd, bladverk och vatten och de grafiska, rytmiska mönsterbilderna är som olika stämmor i en gemensam kör, förklarar hon och tillägger att hon tack vare samarbetet med arkitekterna på &Rundquist och ljuskonsulterna på Black Ljusdesign kommit den ursprungliga visionen så nära som möjligt.

Peter Sundin menar avslutningsvis att konsten och belysningen tillför byggnadsverket mera kropp och att helheten blir en fin present till dem som använder stationerna.

– Målet är att de olika beståndsdelarna ska befrukta varandra, smälta samman och bli en förgyllande helhet. Hela uppdraget innebär att berika vardagens rörelser.

Grön linje till Arenastaden

Beställare: Region Stockholms ­förvaltning för utbyggd tunnelbana
Öppnar: 2028
Stationer: Hagastaden, Arenastaden, Södra Hagalund
Ljusdesign: Black Ljusdesign /Alexander Cederroth med team
Arkitektur: &Rundquist arkitekter/­Henrik Rundquist och Peter Sundin med team
Konst: Åsa Jungnelius, Pia Törnell, Inges Idee
Elkonsult: WSP

Publicerad den 25 september 2025

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2025