Foto: Hillevi Hemphäla
Foto: Johannes Lindén
Forskning

Bländande utmaningar

Om pågående interventionsstudie kring infällda LED-paneler och bländning. På många arbetsplatser installeras infällda LED-paneler. Den vanligaste anledningen är att de är enkla att installera och ­energi­e­ffektiva. En del arkitekter tycker också att det ser stilrent ut.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst och endast tillgänglig för prenumeranter som skapat konto på ljuskultur.se. Som prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material. Är du redan prenumerant klicka på Logga in nedan för att logga in eller skapa konto.

Logga inBli prenumerant

Vi som arbetar mer med ljus och vill bidra till en bra visuell miljö och rumsgestaltning vet dock att det är svårt att få till en bra arbetsmiljö med bara infällda paneler i taket. Den största anledningen är risken för bländning från armaturerna. Även om paneler har prismatiska raster så är ljusheten (luminansen) från armaturen ofta så mycket högre än taket att det orsakar en ökad bländningsrisk. Ögonbesvär, huvudvärk och nackbesvär verkar öka när det finns bländning. Är luminansförhållandet mellan tak och armatur mer än 1:20 finns det en kraftig risk. På så vis kan LED-paneler leda till att effektiviteten och prestationsförmågan på en arbetsplats minskar.

För några år sedan blev vi på LTH kontaktade av en organisation, som nyligen flyttat in i nyrenoverade lokaler med infällda LED-paneler. Där fanns anställda som klagade mycket på huvudvärk om armaturerna var tända och några klagade på att de inte hade tillräckligt mycket ljus om de var släckta. Det gick så långt att det blev en konflikt på arbetsplatsen och facket blev inblandat. Organisationen kontaktade oss på LTH, med ett uppdrag om en utvärdering av den visuella miljön.

Vi kom fram till att armaturerna var kraftigt bländande med ett luminansförhållande mellan tak och armatur på mer än 1:80, vilket innebär hög risk för bländning. Vid några av arbetsplatserna hade de anställda satt upp kartongbitar för armaturerna för att minska bländningen – ett ytterligare tydligt tecken på att den visuella miljön inte var god nog. I övrigt var belysningsstyrkan betydligt högre än nödvändigt, ca 1 000 lux på arbetsytan/borden. Den vita ytan på borden gav mycket reflexer och störde i arbetet, speciellt bland dem som använde CAD och gjorde ritningar.

Det bestämdes att en interventionsstudie skulle göras för att undersöka hur besvären påverkades när man bytte från infällda LED-paneler till nedpendlade armaturer. Denna studie håller nu på att sammanställas.

Följande faktorer observerades före bytet:

• Stora luminansskillnader mellan tak och armatur, mer än 1:80.
• Belysningsstyrkan på borden var drygt 1000 lux, betydligt högre än ­rekommenderat.
• Armaturer placerade i regelbundet rutnät, vilket gör att placeringen inte är rätt i förhållande till ­arbets­ytorna.
• Vita bord ger ökade reflexer och gör det svårare att läsa på papper.
• Dagsljusbländning kunde ske, men det fanns ­persienner att dra ner för att minska risken.

Följande rekommendationer gavs:

• Byte till nedpendlade armaturer med både direkt och indirekt ljusfördelning.
• Sikta på ett värde på skrivborden på 500 lux.
• Det ska finnas en armatur till varje skrivbord, ­placerade i taket längs med bordets främre kant, så att den inte syns i synfältet hos personen som sitter där.
• Byte av färg på bordsyta till träfärg eller ljusgrå för att minska reflexer.
• Byte av väggfärg från vitt till något mörkare, till exempelolivgrönt, i de lokaler där CAD-arbete utförs.

Resultaten av studien, bland annat inkluderande en ­sammanställning av enkätsvar om den visuella miljön­ från de anställda före och efter bytet, kommer att ­publiceras i en kommande vetenskaplig artikel. ­Metoden som använts är VERAM, Visual Ergonomics Risk Assessment ­Method.

För mer information, se tidigare artikel Bländning och ­synergonomisk riskbedömning – VERAM i Ljuskultur nr2/2021 samt se: veramlight.com.


Foto: Johannes Lindén

Hillevi Hemphäla

Universitetslektor och forskare vid Ergonomi och aerosolteknologi och delaktig i Centrum för hälsosamma inomhusmiljöer, CHIE vid LTH, Lunds tekniska högskola. Hennes forskargrupp ingår i ljusforskarnätverket Light Collaboration Network, LCN, som
verkar för tvärvetenskaplig ljusforskning.


Text: Hillevi Hemphäla

Publicerad den 15 februari 2024
Ur Ljuskultur Nummer 1, 2024

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare

Om du är prenumerant på Ljuskultur kan du skapa gratis inloggning till ljuskultur.se här