En skola som sticker ut!

Ta röda linjen mot Norsborg, kliv av i Hallunda, passera centrum och fortsätt några hundra meter norrut. Där titta … Eleonoraskolan. De mjukt formade tegelbyggnaderna och den stora skolgården är en inbjudande syn. Och, jag lovar, den håller hela vägen.

Mitt i strömmen av elever på väg från matsalen möter jag Anton Lundkvist, ansvarig ljusdesigner, som jag bestämt träff med.

”Jag har ljussatt skolor tidigare, men den här sticker ut.”

– Det här känns mer som ett kontor, eller hur? Inte som en vanlig, lite tråkig skola. Jag har ljussatt skolor tidigare, men den här sticker ut.

Ljusdesigner central från början

Eleonoraskolan består av två skolbyggnader, en för högstadieelever, en där förskola samsas med låg- och mellanstadium. Här finns också en idrottshall. Sammanlagt är skolan dimensionerad för upp mot 1 000 elever. Huvudbyggnaden innehåller matsal, slöjdsalar, vaktmästeri och lärarrum. Samt tre atrier, ett i anslutning till huvudentrén på byggnadens ena långsida.

Dags för rundvandring. Inomhus är ljudnivån behagligt låg, här finns mycket trä och luftiga prång. Enligt Anton Lundkvist har ljusdesignen haft en central roll i hela projektet.

– Bland annat fick jag vara med redan från början. När Exengo, där jag jobbar, kom in i projektet fanns ett förfrågningsunderlag som vi fick ha synpunkter på. Det har vi sedan förverkligat hela vägen fram till sista handpåslaget, när allt skulle riktas in och finjusteras.

I en skolmiljö är slitaget generellt sett ganska högt. Valet av material på golv, väggar och trapphus har gjorts inte minst med tanke på det, enligt Anton Lundkvist. Här finns inte några fusklösningar. Allt ska hålla under skolans hela livslängd, också belysningen.

– Saker går sönder fast de inte ska. Självklart har vi tänkt på att man ska kunna byta ut delar utan att göra för stora ingrepp. Vi har använt välkända varumärken som går att ersätta. Och möjligheter att reparera enkelt finns med i alla beräkningar. Hållbarhetstänk har varit en riktlinje både för oss och arkitekterna.

Nybygda Eleonoraskolan i Botkyrka i södra Stockholm, med plats för 1 000 elever, öppnade i januari 2026.

I olika uttryck och i nära samverkan

Korridorerna längs med huvudbyggnadens huskropp är sällan vinkelräta. Huset liksom ”rör sig” hela tiden. Den horisontella linjen bryts också av ett antal gradänger och hålrum här och var. De är klädda med nålfiltsmatta i olika klara färger och skapar inbjudande sittplatser.

– Vi har försökt få till en lite lugnare stämning där så att man inte sitter i rampljuset när man kliver in eller upp. Med ljus inbyggt i väggarna, ingenting från taket. Det behövs inte mycket, bara så att det hela blir trivsamt.

Den integrerade belysningen i träpanelerna som täcker alla väggar i korridorerna ger miljön en alldeles speciell karaktär. Genom gemensamma diskussioner (och samordning vad gäller alla detaljer) placerades vertikala LED-lister mellan träspjälorna med vissa mellanrum – praktiskt taget skarvfritt. Snyggt. Dessutom dämpas ljudet rejält: bakom träpanelen finns en akustikfilt.

Enligt Anton Lundkvist har ljusdesignarbetet genomförts i nära samverkan med arkitekter och övriga tekniska discipliner genom hela byggprocessen.

– Jag jobbar ju på Exengo. Vi delar kontor med Arcona som förverkligade Eleonoraskolan (efter förfrågningsunderlaget, gjort av Arkitema). Och ses vid kaffeautomaten. Då är det svårt att ducka för de jobbiga frågorna. Man måste helt enkelt ta tag i dem, skrattar han.

Exengo har dessutom projekterat samtliga installationssystem i Eleonoraskolan: belysning, el, ventilation, brandlarm.

– Vi har haft daglig avstämning, sitter bredvid var­andra i samma kontorslandskap. Vi har gjort 3D-modelleringar med arkitekterna för att kolla att allt kommer att fungera i verkligheten. Plus även varit ute på plats under byggets gång. Ett smidigt arbetssätt helt enkelt. Dessutom, om man har ansvar för en helhet stirrar man sig inte blind på sin egen lilla del. Väldigt givande och kul att jobba på det sättet.

Stimulerande miljö och ljus

Han menar också att stora projekt av det här slaget ofta har en startsträcka. Man måste först börja lära känna alla inom de andra disciplinerna. Exengo och Arcona har gemensamma erfarenheter man tagit med sig in i jobbet. Talade samma språk från första början.

En trappa upp är allt lite mer likt en vanlig skola med klassrum på bägge sidor om den centrala huskroppen där kapprum, toalettutrymmen och skåpsektioner placerats. Men miljön känns stimulerande. Alla klassrum har stora fönster, dagsljuset flödar in.

Vi passerar vidare och befinner oss plötsligt i trapphus/atrium där glastaket skapar extra rymd. Här finns klassiska ”skolpendlar” för att få volym på både höjd och bredd. Samt för att något ska hända i rummet, förklarar Anton Lundkvist. Kompletterande belysning på sidorna ska garantera ljusnivåerna på själva trappan.

– I det andra atriet, som är lite högre, fick man kalla hit en klätterfirma för att installera tekniken, berättar han. Det var ju så mycket – brandlarm, sprinkler och belysningens alla delar. Och man lät klätterkrokarna vara kvar för framtida underhåll.

Eleonoraskolans klassrum har moderna styrsystem med ”aktiv tändning”, men det är också möjligt att ljusreglera via tryckknappar. Belysningen är sektionerad i tre olika varianter. Förutom den allmänna undervisningsbelysningen finns ljus på skrivtavlor, som styrs individuellt. Samt också en ”omgivningsbelysning” som riktats in på plats i de olika miljöerna en gång för alla och styrs med knappar. Sedan är ”frånvarostyrning” också installerad så att ljuset släcks automatiskt efter en viss tid om någon glömt det på.

Olika lösningar efter storlek, form och ­verksamhet

Botkyrka kommuns önskemål var en skola med flexibla lösningar, elevunderlaget växlar mellan åren. Men även om samma idéer kring ljussättningen återkommer i hela skolan finns skillnader i klassrummen. Där vi står är downlights riktade rakt ner. I andra kan de vara mer fästade på vertikala ytor. Hur har bestämts under projekteringen och beror på rummets utseende eller vad det ska användas för.

”Vi har gått igenom varje rum med tanke på dess storlek och form. Inte gjort bara en lösning och sedan kopierat den.”

– Vi har gått igenom varje rum med tanke på dess storlek och form. Inte gjort bara en lösning och sedan kopierat den, understryker Anton Lundkvist.

Nu står vi i ett annat rum med två rader infällda downlights, ljus specialanpassat för just det utrymmet. Metall- och träslöjdssalarna har också behandlats annorlunda. Där finns maskiner med rörliga delar och eleverna får inte bländas när de vistas där. I bildsalarna har det funnits annat att tänka på, där måste färg­åter­givningen vara maximal. Överlag har ribban legat väldigt högt i Eleonoraskolans samtliga undervisningssalar, enligt Anton Lundkvist.

– Vi har oftast valt pendlad belysning för att få ljus upp i taket och på vertikala ytor. Klassrummen används ju numera på andra sätt än förut, mer interaktivt. Här har det aldrig varit tal om att sätta upp LED-plattor. I skolprojekt brukar den frågan dyka upp med motiveringen att det skulle underlätta städningen trots att det oftast är en ekonomisk fråga. De enda ytorna där det finns LED-plattor i klassrummen här är i slöjdsalarna på bottenplanet. Miljön kan ju vara lite stökigare där. Men vi har försökt leka till det lite med grupper om fyra så att intrycket inte blir så monotont.

Pendlad belysning med både upp- och nedljus för en god ljusmiljö i klassrummen. Styrning i tre olika varianter, med belysningen uppdelad i tre sektioner. Och så rikligt med dagsljus.

Rikligt med dagsljus inne i byggnaden genom atrium. Kompletterande belysning längs väggarna kompletterar med ljus till trappan.

Få förstår det negativa med LED-plattor

I Eleonoraskolan är det bokstavligen högt till tak jämfört hur det brukar vara i en skola.

– Av ekonomiska skäl brukar våningsplanen pressas ihop så mycket som möjligt eftersom det påverkar slutpriset. Här har man inte alls ställt det kravet, vilket möjliggjort pendlad belysning i större utsträckning. Något önskemål om fler LED-plattor har aldrig dykt upp, vilket jag är mycket tacksam för. Väldigt få inser hur negativt det påverkar läromiljön. Och ofta får man börja kriga om sådant i ett tidigt skede.

Fritidsdelen saknar dock nedpendlad armatur utan har infälld belysning, medger Anton Lundkvist. Fast där sitter ju inte några elever hela dagarna. Dessutom har LED-plattor med linsteknik använts vilket gör belysningen ganska varierad. Samma sak i korridorerna, inte heller här vistas någon under långa tider och plattorna bildar inte en luminant yta som ögat dras till. I stället är de runda och ligger lite omlott, vilket ger ett annat mer levande helhetsintryck.

Inga LED-plattor i klassrummen utan välbalanserat pandlat ljus och rikligt med dagsljus och utblick.

Botkyrka har också satsat på Eleonoraskolans utomhusmiljö och skolgård med förstärkt belysning runt huskropparna, extra ljus över huvudentrén samt vid gångvägarna ner mot idrottshallen. Också lekytorna ingick i Exengos och Anton Lundkvists uppdrag. Att samarbeta med landskapsarkitekterna gav flera impulser.

– Vi jobbade både med ljus och mörker utomhus. På skolgården finns belysning på master riktade mot de ytor som skulle stå ut. Här har mycket utgått från hur barnen använder olika redskap. De ska synas, visst, men också kunna leka utan att bländas.

Slutligen måste jag ju fråga om arbetet med Eleonora­skolan gått så friktionsfritt som det låter. Har ni fått backa på något? Fått nobben av ekonomiska skäl?

”Om vi velat ha bättre ljuskomfort eller en bättre total helhetslösning av rummet så har förändringar fått passera.”

– I det ursprungliga förslaget fanns tankar kring armaturtyper, leverantörer och så vidare. Dessa fick vi stämma av med verkligheten under projektets gång. Somligt hade utgått. I ett exempel i klassrummen var de föreslagna, inritade armaturerna smala och alltför ljusintensiva. Vi ville ha ett större uppljus och skapa en behagligare miljö för eleverna. Inga problem. Så länge vi har kunnat motivera oss har allt sådant gått bra. Om vi velat ha bättre ljuskomfort eller en bättre total helhetslösning av rummet så har förändringar fått passera. Kommunens representanter har varit lyhörda, kanske ifrågasatt men alltid accepterat goda argument. Dessutom har förändringarna i vissa fall inte bara blivit bättre utan även billigare.

I Botkyrka ligger fyra av landets av polisen så kallade ”utsatta områden”. Inte minst därför är Eleonoraskolan extra viktig. Att satsa på en skola är ett aktivt val. Det skapar intresse för och höjer statusen på samhället runt omkring. Ger ringar på vattnet.

Kommuninvånarna i Botkyrka är bara att gratulera.

I korridorerna har man ­velat skapa en lugn stämning så att man inte behöver sitta i rampljus. Infällda ljusramper i väggarna skapar det eftersökta lugnet.

Ovan, idrottshallen med både naturligt och elektriskt ljus.

Anton Lundkvist
Ansvarig ljusdesigner, Exengo

Publicerad den 20 februari 2026

Ur Ljuskultur Nummer 1, 2026