Forskar om skolans ljus

Hon beslöt att själv göra något åt saken, flyttade till Köpenhamn och började forska om ljus- och rumsupplevelser hos de allra yngsta. Efter sin masteruppsats* blev hon erbjuden en doktorandtjänst i Stockholm. När Ljuskultur träffar henne är hon mitt uppe i ett pågående projekt där grundskolan i Iggesund i Hudiksvalls kommun spelar huvudrollen.

– Snart börjar en riktigt spännande fas. Då ska jag börja titta på hur mina egna förslag fungerar i verkligheten, berättar Stavroula Angelaki.

Sedan flera år genomgår Iggesunds skola en omfattande renovering. Där leder KTH ett forskningsprojekt, finansierat bland annat av Energimyndigheten och Bertil & Britt Svenssons stiftelse för belysningsteknik. I projektet ingår, förutom Stavroula Angelakis, forskare från Högskolan i Gävle och Uppsala samt medarbetare från Sweco – ett team bestående arkitekter, pedagoger, miljöpsykologer, ljusdesigner och ljudspecialist.

En kombination av olika metoder

En av förutsättningarna från början var att etablera ett bra samarbete med lärare och skolledning. Alla i undervisningskedjan på skolan skulle vara med på noterna och känna sig involverade i själva design­processen. Stavroula Angelaki har haft workshops både med lärarna och eleverna. Hon bestämde tidigt att hon ville arbeta med mellanstadiet, det vill säga elever i ­årskurserna 4, 5 och 6.

– I slutändan gäller det att ta fram optimala lösningar som passar både skolan och eleverna där de befinner sig. Som inte bara fungerar i teorin eller kommer från någon slags vetenskaplig idé, utan som alla känner att de behöver, hävdar Stavroula Angelaki.

– För egen del har jag velat göra så mycket som möjligt av mitt arbete utan att störa undervisningen. Att observera i det tysta.

En given förutsättning för hela forskningsprojektet i Iggesund är EU-kravet på att alla lysrör med kvicksilver måste fasas ut och ersättas med LED-alternativ inom kort. För Stavroula Angelaki blev ett första viktigt delmål att gammal belysning inte bara slentrianmässigt ska ersätts med ny teknik. Det finns ju möjlighet att förändra mycket mer samtidigt; att titta på rumsvariationer, olika möbleringar och flexibel ljusdesign.

Forskningens undersökande delar består av ett före och ett efter. Först handlade det om att mäta och utvärdera den belysning som redan fanns på plats. Sen att göra exakt detsamma med ny belysning.

Mätningarna har gjorts och görs fortsättningsvis genom att sensorer placeras i klassrummet. Mätanordningarna är diskret placerade i rummet och registrerar ljuset på olika ställen. Allt ljus dokumenteras sedan under två skoldagar i rad vid olika årstider under året och siffrorna från varje mättillfälle lagras.

Noggrannheten är mycket viktig. Sensorerna måste alltid placeras på exakt samma ställe vid varje mätning för att resultatet ska kunna jämföras tillförlitligt från gång till gång.

Innan mätningarna kunde påbörjas gjordes olika pilotstudier, främst på KTH:s lab.

Att forsla all utrusning fram och tillbaka är tungt och besvärligt så testerna i labbet har varit viktiga. En del arbete, som till exempel att först bestämma var det var bäst att placera de olika mätinstrumenten, gjordes i en 3 D-modell men också genom fysiska försök i labbet – en kombination av olika metoder alltså. Den första undersökande delen av projektet har nu pågått i nästan två år.

Vill komma så nära verkligheten som möjligt

Inget av de nya belysningsförslagen är implementerat i Iggesund ännu men den nya belysningsen håller på att installeras så smått. En del beslut återstår fortfarande; det gäller att hela tiden också få feedback från arkitekter och lärare. Mycket att tänka på och ta hänsyn till. När väl de överenskomna produkterna anlänt blir det dags att börja programmera och att sätta upp dem. Samt inleda nästa fas.

– Då ska ljuset ändras men aldrig mätapparaturen, förklarar Stavroula Angelaki. Alternativet till min metod skulle ha varit att jobba med ”set-ups”, testa och checka i laboratoriemiljö. Men jag vill verkligen komma så nära verkligheten som möjligt. Ofta är det svårt att få tillstånd att arbeta i en skola tillsammans med både lärare och elever närvarande, att kunna observera allt i verkligheten. Så det här projektet är verkligen unikt.

– Barnen får vissa uppdrag; att rita eller skriva något till exempel. För att utforma och förklara de här uppgifterna behövs personer med annan specialitet än min. Idén är alltså att barnen ska göra samma sak med olika ljussättning eller dagsljus beroende på årstid. Sedan ska resultatet bedömas av psykologerna/pedagogerna. Inte bara enstaka gånger utan vid alla mina mättillfällen.

Bidra till den kognitiva kapaciteten

Centralt för Stavroula Angelakis ljusdesign är att ljuset måste anpassas till aktiviteterna i klassrummet men designen bör också öka den kognitiva kapaciteten hos barnen, främja koncentration och skapa lugn.

Skillnaderna mellan den tidigare belysningen och den hon nu föreslår kommer att vara stora. Nu jobbar hon till exempel med rummets ytor också,
med ett reflekterat ljus. I”Man måste helt enkelt kunna variera ljuset
efter barnens behov.” stället för att rikta allt ljus från taket till bänken lägger hon det mot en andra yta så att
man får en mer omslutande atmosfär. Ljuset ska dessutom förändras under dagen också så att det inte blir tråkigt.

– Det är inte jag som kommer att hantera ljuset under de nya mätningarna under våren. Visserligen har jag föreslagit iscensättningarna för olika aktiviteter tillsammans med lärarna och jag kommer att vara närvarande i bakgrunden utan att störa i onödan. Men det är lärarna som ska
sköta jobbet.

Ytterligare en sak att tänka på, tekniken får inte vara för komplicerad. Om för många saker går att ändra kommer ingen att engagera sig, ingen kommer att använda de olika möjligheterna.

– Min erfarenhet är att lärarna vill ha mer automatiserade lösningar. Det räcker med några scenarier att växla mellan genom att bara trycka på en knapp. Att skriva på ett papper kräver ett slags ljus, arbetet på en laptop ett annat. Och man måste få alla olika behov tillfredsställda genom de olika scenarierna. Just nu laborerar vi med fem-sex varianter.

Samtliga mätningar ska vara färdiga till sommaren, hela projektet redovisas under 2025. Redan nu finns som sagt en mängd data samlade men inga resultat.

– Jag kan göra vissa antaganden kring vad som händer inom den gamla belysningens ramar men inte mer än så. Jag behöver ju mätningarna från det nya belysningsförslaget för att kunna dra slutsatser åt olika håll. Det börjar bli väldigt spännande nu. Allt basarbete är gjort och jag ska börja titta på det ljus som jag designat. Ser verkligen fram emot den delen.

Det finns många aspekter att fundera kring, enligt Stavroula Angelaki. I början när hon gjorde sina ­fältstudier i skolan upptäckte hon (och lärarna intygade samma sak) att barn som gick i sjätte klass gärna ­jobbade i enbart dagsljus fast det mörknade i rummet. Eller också att de bara ville ha ljus där de satt men mörkt runt omkring. De yngre barnen tyckte inte alls att det var bekvämt.

– Troligen handlar det om olika utvecklings- eller ­mognadsfaser, väldigt intressant. Med den typen av ­kunskap i ryggen menar jag, att behoven och preferenserna i mycket beror på åldern. Man måste helt enkelt kunna variera ljuset efter barnens behov.

Renoveringen av Iggesunds skola

Hela Iggesundsprojektet ska vara klart under 2025. Vissa av forskningsresultaten kommer att skrivas gemensamt av flera forskare och presenteras på olika seminarier/konferenser. Att ingå i ett projekt tillsammans med andra discipliner kan vara en fördel för spridningen av slutresultaten, enligt Stavroula Angelaki som självklart hoppas att nå ut till både belysningsbranschen och skolvärlden.

Publicerad den 15 februari 2024

Ur Ljuskultur Nummer 1, 2024