Ljus i världen

Gudomliga strålar

Lightscapes är ett verk som som inspirerats av fenomenet ”crepresculära strålar” – ibland även kallat gudomliga strålar. Verket visades på Biennalen i Venedig förra sommaren.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst och endast tillgänglig för prenumeranter som skapat konto på ljuskultur.se. Som prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material. Är du redan prenumerant klicka på Logga in nedan för att logga in eller skapa konto.

Logga inBli prenumerant

Crepresculära strålar är ett optiskt fenomen när solljuset ser ut att utstråla från en specifik punkt på himlen och då strålarna lyser genom luckor i moln, skog eller andra objekt.

I installationen sträcker sig ljusstrålar från 20 strålkastare diagonalt över det mörka rummet och skapar en dialog med rummets symmetri och rytm. Ljusstrålarna är statiska, men bjuder på olika intryck beroende på betraktelsepunkten. När man kommer in i rummet ser man ljusstrålar som verkar skjuta ut från en enda punkt. När man går till sidan märker man dock att ljusstrålarna faktiskt är parallella med varandra.

Fem trästegar spridda genom rummet symboliserar trappor till himlen. Informativa texter vid in- och utgången förklarar det fysiska fenomenet crepuskulära strålar för besökarna.

Med en finstämd konstnärlighet har arkitekten Anja Thierfelder skapat en magisk miljö. Genom att definiera positionen, riktningen, ljusstyrkan och spridningen av ljusstrålarna, förvandlar hon utrymmet till ett dramatiskt spel mellan ljus och mörker.

Eftersom det inte fanns möjlighet att använda det riktiga solljuset var det viktigt att hitta rätt ljuskälla som kunde återskapa ett ljus som var så naturtroget som möjligt och skulle efterlikna solljuset mitt på dagen. Ljusstrålarna skulle träffa marken i en vinkel, i nästintill parallella linjer, i en konisk form med endast 0,3 graders skillnad mellan varje stråle.

Första experimenten gjordes med LED-spotlights utrustade med filter för reglering av färgtemperaturen. Det visade sig dock vara omöjligt att skapa parallella ljuskäglor i rätt storlek och längd för den önskade effekten och man valde därför att använda halogenspotlights. För att göra ljusstrålarna synliga krävdes en gedigen kunskap och skicklighet för att manipulera rummets termodynamiska förhållanden.

Genom Lightscapes vill arkitekten Anja Thierfelder och klimatingenjören Matthias Schuler inspirera oss att skärpa våra sinnen och visa hur skräddarsydda, hållbara och estetiska lösningar kan uppstå som motvikt till globala arkitektoniska trender.

Publicerad den 29 maj 2017
Ur Ljuskultur Nummer 3, 2017

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare

Om du är prenumerant på Ljuskultur kan du skapa gratis inloggning till ljuskultur.se här