”Jag har ljus i mitt dna”

I början badar rummet av varmt gult ljus som strålar över en färgglad bukett på bordet, men efter hand bleknar färgerna och blommorna framträder snart som svartvita. Det var ett av de ljusexperiment som formgivaren Alexander Lervik lät besökare uppleva i en utställning på Stockholm Furniture Fair tidigare i år.

– I grunden handlar det om att ljus och färg egentligen inte finns utan är upplevelser som uppstår först när reflektionen når människans öga, säger han.

Det var också titeln på utställningen: ”Light doesn’t exist”. I fyra rum hade Alexander Lervik undersökt lika många aspekter av ljus: dagsljus, mörker, färg och reflektioner. Förutom rummet där färgen försvann från objekten när ljuset förändrades var ett rum helt mörkt förutom en belyst rökslinga. I ett annat programmerades dagsljusarmaturer till en loop där färgtemperaturen förändrades från gryning till solnedgång, medan en artificiell sol syntes i ett fönster i taket. I ett tredje rum förstärkte Alexander Lervik upplevelsen av ljusreflektioner genom att formge armaturer utifrån de mönster som reflektionerna skulle skapa på bordet. Han kopplade också samman ljusupplevelserna med dikter och egna tankar som spelades upp i de fyra rummen.

– Jag valde att anta en rätt filosofisk approach till ljus. Man kan kalla det för en inspirationsutställning för att få besökarna att bli mer intresserade av vad ljus egentligen är och hur det kan påverka både rum och vår hälsa, säger Alexander Lervik.

När Stockholm Furniture Fair i höstas bad honom att skapa en ljusutställning, delvis för att få tillbaka ljusbranschen till mässan, började han med att göra research, tillsammans med Stockholm Lighting Company, och med ljusexperiment i sin studio.

– Jag tyckte att jag redan kunde en hel del om ljus, men jag har fördjupat mig särskilt i de delar som handlar om hälsa och välmående, säger han.

Intresset väcktes tidigt

Själv har Alexander Lervik en lång relation till ljus. Redan som tonåring märkte han hur han påverkades av hur ljuset förändrades, och av mörker.

”Jag fick en klump i magen varje år på midsommardagen, för då visste jag att nu ­ vände det och det skulle börja bli mörkare.”

– Jag fick en klump i magen varje år på midsommardagen, för då visste jag att nu vände det och det skulle börja bli mörkare, och jag märkte tidigt att jag mådde bättre när jag omgav mig av mycket lampor. Intresset för ljus finns i mitt dna, säger han.

Att han var känslig för ljus och mörker påverkade också hans inriktning som formgivare och han experimenterade med ljus redan under studietiden på Beckmans. Året efter examen ställde han på möbelmässan i Milano 2001 ut ett dörrhandtag som växlade mellan rött och grönt. Det blev hans första genombrott och handtaget såldes över hela världen. I början arbetade han med fiberoptik, men han övergick sedan till LED-teknik som då var relativt nytt och outforskat. Några år senare skapade han en ljusgunga, inspirerad av ett foto på ljuset från en motorväg, taget med lång slutartid. Den väckte intresse hos Röhsska museet i Göteborg som då bad honom att göra en hel ljusutställning. Det var till den utställningen Alexander Lervik skannade sin egen hjärna och printade en armatur som Bukowskis senare kallat ”det första signaturobjektet för 3D-printing”.

På senare tid har ljusets påverkan på hälsa och välbefinnande väckt ett allt större intresse och en växande experimentslusta hos Lervik.

Rätt galna projekt

Alexander Lervik började alltmer förknippas med ljuskonst och -installationer. Han fick uppdrag för inredningar av nattklubbar och skapade ett ljuskonstverk för Skandias huvudkontoret med 1 740 lysande huvuden som symboliserade företagets anställda. Sedan dess har han fortsatt med sina ljusexperiment.

– De flesta projekt har varit rätt galna, som en lampa som inte kunde lysa och en lampskärm av choklad som smälte och släppte fram alltmer ljus, berättar han.

I dag går den mesta av tiden åt till att vidareutveckla en typ av villahissar för ett stort internationellt företag. Han fortsätter också att formge möbler och armaturer, som i den trätrappa och sittmöbler han tog fram för det 100-åriga företaget Drömtrappor och där han använde äldre snickeritekniker med kilar och tappar i stället för skruvar och lim. På Stockholm Furniture Fair visade han en soffa i massivt trä och skinn, tillverkad av en tidigare praktikant som nu driver specialsnickeriet Vanders i Tyskland. Alexander Lervik fortsätter också sin formgivning av armaturer för lampföretaget Noon Light, som han själv startat och är delägare i.

Han jobbar inte längre med hela interiörer, och han tycker egentligen inte att arkitekter och inredningsarkitekter behöver vara experter på ljus.

– Det är så klart bra att arkitekter och inredningsarkitekter har en grundförståelse för ljus för att kunna skapa bra ljusmiljöer, men jag tycker det bör vara standard att ta med en ljusdesigner i projekten. Ljus kräver expertkunskap och är en så viktig del av helheten, säger han.

Själv fortsätter han sitt utforskande.

– Jag funderar redan på nya armaturer där jag kan få in aspekter kring hälsa och välmående, och jag experimenterar med ljus så fort jag kan.

Publicerad den 14 maj 2025

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2025