Light Rhythms – Om påverkan av ljusets variationer

Doktorsavhandlingen, framlagd vid KTH i våras, ringar in en rad av de parametrar som har betydelse för hur dagsljusets variationer påverkar oss människor. Resultatet grundar sig på observationer och experiment som författaren Federico Favero och hans medhjälpare gjort under flera år.

Federico Favero är väl känd för arkitektstudenter, ljusdesignstuderande och andra ljusintresserade som bland annat bevistat KTH:s ljusseminarier genom åren.

Hans ljusintresse vaknade på allvar under industridesignutbildningen vid Politecnico di Milano. År 2005 kom han till Sverige för en fyramånaderskurs i ljusdesign men blev kvar. Året därpå startade KTH:s masterprogram Architectural Lighting Design och Federico Favero ombads då att bli lärarassistent där. Idag kan han kalla sig doktor i medieteknik/arkitektonisk ljusdesign (Media Technology/Architectural Lighting Design).

I inledningen skriver du att du velat svara på frågan om hur människor beter sig i ett upplyst utrymme. Lyckas du med det? Vad är ”Light Rhythms ” viktigaste budskap?

– Frågan är väldigt bred medan förutsättningen för min forskning har varit ganska snäv. Jag har till exempel bara studerat inomhusmiljöer. Ändå har jag kommit fram till en hel del, tycker jag och avhandlingen innehåller två väsentliga budskap.

Dagsljusdiskussionen, den om effekten av dagsljus är det ena. Allmänt säger man att dagsljus är viktigt, punkt. Få forskningsprojekt har studerat dagsljusets inverkan mer precist. Många gör experiment med artificiellt dagsljus. För mig är dagsljus naturligt, det vill säga det varierar kontinuerligt. Studierna av dagsljusets karaktär har varit central för mig.

Det andra budskapet är att peka på att ämnet är ytterst komplicerat, att det är multidisciplinärt. Ljus påverkar oss på många olika sätt och ur en rad olika aspekter. Ändå är det möjligt att få en överblick över hur.

Du introducerar CLAPP – en akronym av ”context, light (and lighting) conditions, action (impact on behaviour), perception and person”. På svenska ungefär: sammanhang, ljus- och belysningsförhållanden, handlingsmönster, perception och individ. Förklara!

– CLAPP är ett försök att skapa ett ramverk. För att kunna avgöra ljusets påverkan måste man ta hänsyn till ett stort antal faktorer. I avhandlingen redovisas de experiment med olika förutsättningar vi gjort hittills. Resultatet hjälper till att särskilja hur vi uppträder vid olika ljustillfällen, hur vi sover beroende på vårt dagsljusintag och rytmen mellan ljus/mörker samt under vilka förhållanden vi tenderar att vara mer eller mindre avslappnade. Med mera.

Totalt har omkring åttio personer deltagit i våra studier. Jag önskar att de hade varit fler men det är ändå tillräckligt många för att vara statistiskt godtagbart.

CLAPP förenklar samtidigt som det förklarar det komplicerade. Men man ska inte tro att det någonsin går att undersöka samtliga påverkansfaktorer samtidigt till hundra procent.

Så en del av din avhandling handlar om att föra samman studier med olika infallsvinklar till en holistisk helhet?

– Just det. För att kunna ljussätta en miljö (eller mörklägga den för den delen) krävs ett bredare perspektiv, ett vidare sätt att närma sig frågan. Inte minst det sista ledet i CLAPP – personen/personligheten/individen – är viktig i sammanhanget.

Context Light(ing) condition Action Perception and Person (CLAPP) teoretiska ramverk. Den längre versionen av CLAPP kommer att ge vägledning till ljusdesignstudenter, forskare och praktiker.

Man måste se detaljerna för att förstå helheten och tvärtom?

– Ja, det är väldigt viktigt både för forskare och ­designer att föra ihop olika element, att länka samman olika aspekter. Varje enskildhet kanske inte är det intressanta, däremot är summan av de olika delarna otroligt spännande.

Federico Favero slår upp avhandlingen på sidan 52 och pekar på en tabell (table 5.1). Där finns nära femtio beskrivningar uppräknade. Allt från känsloläge, trötthet, skuggor, belysningsstyrka, rörelser, kön, bakgrund, ljusfärg, kontrast, tid och design till humör, ytmaterial, ljuskärpa med flera. Alla dessa begrepp påverkas av dagsljusets variationer på olika sätt. Genom att studera tabellen får man en vision av både hur och varför.

Det är så här långt som formuleringen av ramverket nått hittills. Ännu återstår mycket men Federico Favero hoppas att tabellen kan inspirera ljusintresserade att tänka vidare.

”Sky-Lighting Machine” designprocess. Från vänster till höger: modellstudier under dagsljus, artificiellt ljus och experimentella förhållanden i verkligheten.

Du vill använda dina resultat i undervisningen på arkitektutbildning på KTH men också på ljusdesignutbildningen. Hur då? Man säger ju numera att all forskning bör ha någon praktisk nytta. Hur ser du på det? Vad kan din forskning användas till?

– På KTH Lighting Design kommer vi att arbeta vidare med CLAPP. Jag har introducerat ramverket för några studenter, som tycker det verkar användbart – just för att få en överblick. Egentligen är CLAPP en uppdatering av den så kallade V/P-teorin (V/P = visual/physical-theory) som utvecklades av Anders Liljefors och Jan Ejhed för ett trettiotal år sen. Idén om att ta hänsyn till perceptuella och känslomässiga aspekter, för att beskriva hur ljuset påverkar oss, är essentiell. Sedan måste man begripa hur sammanhangen omsluter alltsammans. Det kommer att vara basen för en uppdaterad V/P-teori.

När det gäller den praktiska nyttan tror jag verkligen att CLAPP i sin förlängning kan betyda en hel del för ljusdesigner generellt, det vill säga om de inkluderar dessa kunskaper i sitt tänkande och tar hänsyn till dem i sitt arbete.

Så i framtiden skulle er forskning kunna förändra ­bostadsbyggandet till exempel?

– Visst. Inte ändra standard kanske men inspirera och förnya sätt att närma sig problemlösningar.

V/P-teorin var en kombination av kvalitativa och kvantitativa synsätt. CLAPP kan lägga till flera dimensioner som skapar bättre förståelse kring till exempel hur vi rör oss, agerar eller hur länge vi vill vistas i ett rum beroende på olika ljusförhållanden.

Kanske kan CLAPP bli ett ”warning call”. I krissammanhang till exempel. Med CLAPP skulle man idag aldrig som på 1970-talet minska fönsterstorleken för att spara energi. Jag tänker mig också att CLAPP kan hjälpa till att utveckla artificiellt ljus som vill efterlikna dagsljuset. Med ljusrytmer i åtanke; ett dynamiskt artificiellt ljus som är integrerat i rummet. Något för producenter att beakta. HCL (human centric lighting) måste förfinas, de existerande kurvorna finns inte i riktigt dagsljus. Istället krävs en helt annan variation.

Men går det verkligen att mäta allt? Vad ljuset betyder för olika känslor och beteenden?

– Att relatera ljusförhållanden till olika psykiska tillstånd är svårt, självklart. En del av den forskning som avhandlingen redovisar handlar om just sådant. Tillståndet ”pleasure” (välbefinnande) är till exempel flytande och kan variera mer under dag än ”mood” (humör) som är mer stabilt, mer grundläggande.

Men nästan allt går att mäta. Det har jag lärt mig efter att ha samarbetat med olika experter. Jag började forska tillsammans med en arkitekt, Jan Ejhed. Därefter jobbade jag vid sidan av en ergonom, Per Nylén. Nu har min handledare varit Roberto Bresin som är ingenjör, specialiserad på ljud och perception. Han mäter till exempel ljud och känslor genom att betrakta sättet personer rör sig till exempel. Gester avslöjar känslolägen. Man kan korrelera lycka och rörelse. Men man måste vara försiktig, ingenting är svart/vitt, det finns alltid gråzoner.

Min avhandling visar dock tveklöst på att vi behöver dagsljusets stora variationer för att må bra. Det är ­oomtvistat. Glasklart.

Rörelsefrekvenser i dagsljus (DL), längst ner till vänster, och i artificiellt ljus (AL), längst upp till höger. Rörelsefrekvenserna mäter mängden rörelse under en specifik tidsram. Dessa bildar en ”moln”-form, som är mindre i dagsljus jämfört med artificiellt ljus. Se fullständiga resultat i den nyligen publicerade artikeln i LEUKOS (Favero et al., 2024).

Belysningsvärden i artificiella och dagsljusförhållanden. En visuell utforskning av data visar ingen tydlig överensstämmelse mellan väder, tid på dagen och inomhusbelysning. Till exempel kan mellanväder under morgon­sessioner kännetecknas av ganska stabila, ökande värden (se exponering för grupp 1) eller ganska varierande värden (se exponering för grupperna 6 och 7).

En av avhandlingens artiklar har nyligen publicerats i LEUKOS – the journal of the Illuminating Engineering Society. Läs artikeln via länken.

Publicerad den 26 september 2024

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2024