Ljus i ett neurodesignperspektiv

Neurodesign bygger på tanken att en del av människans hjärna fortfarande reagerar som urtidsmänniskan gjorde på savannen.

Man skulle kanske kunna säga att ordet ”neurodesign” är lite som en välbekant kändis som bytt till en ny elegant klänning. Intresset för hur människor påverkas av sin fysiska miljö har funnits inom miljöpsykologin länge och de som sysslar med ljusdesign känner till hur stor påverkan belysningen har på människors upplevelse. Men alla gör inte det.

Human centric lighting och ”integrative lighting” är expempel på ord som används för att kommunicera betydelsen av ljuset för människan och dess dyrbara hjärna och som är välbekanta inom belysnings­branschen, men som i vissa fall kan vara svårare att förstå för den som inte är insatt.

Om ljuset inte är till för människan – vem är det då till för? Om det inte är human centric – vad är det då centrerat kring? För en icke insatt person som inte känner till hur teknisk en belysningsinstallation kan vara kan ordet ”human centric” möjligen vara något förvirrande. Precis som ordet ”patientcentrerad” vård kan tyckas märkligt för en patient, som inte känner till sjukvårdens komplexitet, kan ordet ”human centric ligthing” i vissa omständigheter vara förvirrande för en potentiell kund.

Däremot blir den gamla kändisen slående enkel och samtidigt elegant i sin nya semantiska moderna klänning av neurodesign. Ordet antyder att det har något med nervsystemet att göra och att det handlar om design. Det är enkelt för personer som har kunskaper inom vård, arbetsmiljö och kognition att relatera till och efterfråga. Så väl bekomme ett nytt ord i vokabulären att dra fram när det väl passar.

Det finns i dag mycket som vi vet om hur ljuset påverkar hjärnan – att ljusdesign påverkar människors känslor, att blått ljus kan påverka dygnsrytmen via processer i ögon och hjärna och att grönt monokromatiskt ljus verkar kunna lindra smärta hos vissa personer förmodligen genom att påverka smärtcentrum i hjärnan. Att tillämpa den här typen av kunskap i praktiken på ett sådant sätt att olika människors hjärnor fungerar optimalt kan sägas vara neurodesign.

Sannolikt finns också mycket som vi inte vet ännu om hur ljuset påverkar hjärnan och kroppen, vilket gör det viktigt att vara lyhörd för den enskilda individens upplevelse. Det vi kallar personorienterat ljus.

”En bärande tanke inom neurodesign är att det i människans hjärna finns delar som reagerar som urtidsmänniskan som bodde på savannen.”

En bärande tanke inom neurodesign är att det i människans hjärna finns delar som reagerar som urtidsmänniskan som bodde på savannen. Den känner inte till klockor, modern teknik, brummande tekniska ljud och blir ibland skrämd av liknande saker. Kan det vara ett rovdjur? Det den känner till är solen, månen, träden och vattnet. För att förstå denna primitiva del av oss själva behöver vi öva oss i att skala bort vår moderna kunskap och förnimma som en urtidsmänniska.

Neurodesign bygger också till stor del på biophiliahypotesen – att människor tycker om och känner sig lugna i miljöer som påminner om habitat där de kan överleva bra, till exempel där de finns mycket gröna växter.

Om man skulle skapa en persona av urtidsmänniskan och kalla henne Eva, vad kan vi lära oss av denna urtidsmänniska som vi alla bär längst in i vår hjärna som kan var till nytta för belysningsbranschen? Hur kan belysningsmiljöer utformas så att en Eva från savannen som inte kan stava till orden ”human centric lighting” eller ”neurodesign” skulle känna sig trygg?

Hon som vet att solen går upp i öster och ner i väster och väl känner till varje nyans av dagsljuset eftersom hon saknar klocka. Eva som gömmer sig under lövverket från den heta gassande solen när den står i zenit. Som räds den svarta sotröken på himlen från en vulkan och som försöker skydda småbarnen från för mycket av vedrök från lägerelden. Som känner månen och stjänorna som sin egen handflata. Och som faktiskt aldrig någonsin sett något som är helt fyrkantigt eller rektangulärt eller konformat. Vilken av våra moderna belysningslösningar skulle Eva ta med sig hem?

Bodil Karlsson
Fil.dr psykologi, forskare Rise

Thorbjörn Laike
Professor emeritus i miljöpsykologi vid Lunds universitet

Kjell Wallin
Senior ljusrådgivare, Fagerhults Belysning

Publicerad den 14 maj 2025

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2025