Ljus i mörkret

Nobel Week Lights pågår under Nobelveckan,
den 5–13 december.

Vi måste göra en ljusfestival i Stockholm under Nobelveckan 2020! Runt denna fantasieggande, ambitiösa idé samlades tre kreativa hjärnor till ett första möte på den internationella kvinnodagen i mars i år. Omgående fick de support av Nobelprismuseet, Stockholms stads evenemangsavdelning, Stockholms Handelskammare samt stora delar av belysningsbranschen och har i skrivande stund, i mitten av oktober, nästan kommit i mål med såväl planering och produktion som med finansiering – i alla fall till en första pilotversion av projektet. Kulturkonsulten Annika Levin, ljusdesignern Alexandra Manson och den franska kulturattachén Lara Szabo Greisman har verkligen ansträngt sig för att realisera idén som fått namnet Nobel Week Lights.

Att pandemin var ett faktum samtidigt som idén sjösattes gjorde dem bara ännu mer peppade eftersom den var ”corona-säkrad”. Zoom-mötena har avlöst varandra, många med den inledande frågan ”hej, har ni lust att vara med i ett fantastiskt ljusprojekt i Nobels anda med knappt om tid och resurser?”

– Alla jublade och sa; ”detta måste hända”, inte minst ljusbranschens aktörer, ljuskonstnärerna, Trafikkontoret och nämnd evenemangsavdelning. Ju mer konceptet utvecklades desto tydligare blev det att det sågs som ett veritabelt ljus i mörkret, både bildligt och bokstavligt, berättar Lara Szabo Greisman och Alexandra Manson fortsätter:

– Vi fick en sådan energi av det positiva mottagandet av idén som till stor del bygger på lekfullhet, konstnärlighet, innovation och experimenterande för en stor, blandad publik. Ett femtontal olika offentliga utomhusmiljöer i centrala Stockholm och Skärholmen ska nu förses med kreativa ljussättningar och installationer inspirerade av såväl Nobelprisen som vetenskap och vara tillgängliga för alla, trots pandemin.

Foto: Istock Photo

– En av projektets absoluta styrkor är att det är så tvärdisciplinärt eftersom vetenskap, konst, teknologi, estetik, innovation möts, en blandning som av många upplevs som attraktiv och lite ovanlig i Sverige, tillägger Annika Levin.

Illuminationer och interventioner

Ett stort antal konstnärer och ljusdesigners kontaktades för att skissa på projekt och detta första år – för eventet är tänkt att permanentas – var det lokala förmågor som gällde, främst med tanke på resesvårigheter. Bland de många fantastiska projekten kan nämnas en ljussättning av Stadshuset där rymden gör sig påmind – vilket sammanträffande att årets Nobelpris i fysik gavs för ”upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum”! Los Angeles-baserade ljusdesignern Tobias Rylander med kunder som Lady Gaga och Balenciaga gör en intervention på Nobelprismuseets fasad i Gamla Stan och ljusdesignern Aleksandra Stratimirovic får Nationalmuseum att glittra. Kai Piippo, också han ljusdesigner, accentuerar Dramatens slingrande jugendstil och på Strömparterren inspireras studenter från Konstfack av Ernest Hemingway (litteraturpriset 1954) under ledning av ljusdesigner Johanna Enger. Benoit Baudry, professor i datalogi vid KTH och hans studenter, levandegör på Hötorgets stora LED-skärm hur information om Nobelpriset sprids över världen medan en grupp av hans kolleger överraskar alla som går genom Brunkebergstunneln. Konstnären Amina Zoubir gestaltar på Kulturhusets fasad Albert Camus ord från tacktalet när han 1957 tog emot ­litteraturpriset: ”Jag kunde aldrig ge upp ljuset!”. Och naturligtvis, missa inte en av initiativtagarna, Alexandra Mansons ljusdesignföretag Helmets rörelser och skuggspel i regnbågens alla färger på Sergels Torg under fontänen.

Franska förebilder

Värt att nämna är inspirationen från Frankrike, landet med flest antal ljusfestivaler och en syn på ljus som något att ständigt inventera, utveckla, experimentera med, visa upp och vara stolta över.”En av projektets absoluta styrkor är att det är så tvärdisciplinärt eftersom vetenskap, konst, teknologi, estetik, innovation möts”

– I Frankrike finns intresset för ljus och illuminationer i hela samhället; hos allmänheten, i branschen, industrin och kommunerna. Där finns också de stora ljuskonstnärerna, kompetensen och en lång både historik av och självklarhet att belysa offentliga rum och monument – något som vi i Sverige kan inspireras av, säger Lara Szabo Greisman som redan 2015 kontaktade Annika Levin vars dåvarande uppgift var att identifiera kulturevenemang som sätter den svenska huvudstaden på kartan. Varför inte en ljusfestival i Stockholm?
De fick med sig ett antal intressenter på en studieresa till festivalernas festival – Fête des Lumières i Lyon. Det fanns ett stort intresse men ingen tog bollen. Förrän fem år senare.

– Och nu är vi nästan framme, i alla fall för en pilotversion. Och intresset är stort, fler aktörer vill vara med, i alla fall till nästa år då lite mer tid finns, säger Annika Levin som tillsammans med sina två projektkolleger arbetat lika hårt som ideellt under ett drygt halvår. Alexandra Manson påminner om att det dock varit mer lustfullt än jobbigt:

– Den gemensamma drivkraften har varit så stark liksom tron på att det är ett fantastiskt projekt som ger liv och lärdom till belysningsbranschen, välbehövliga uppdrag till konstnärer och ljusdesigners och bidrar till fantastiska upplevelser av staden och dess byggnader.

De tre initiativtagarna vid trappan till Nobelmuseet vid Stortorget i Stockholm.

Den kreativa trion avslutar med att gemensamt formulera en förhoppning:

– Projektet har möjliggjorts av alla partnerskap och vi hoppas få samarbeta med ännu fler framöver. Förhoppningen är att Nobel Week Lights tas över av Stockholms stad, permanentas, växer, attraherar turister och framför allt – fortsätter att ge ljus i mörkret till många!

Publicerad den 24 november 2020

Ur Ljuskultur Nummer 5, 2020