Ljuskultur återblickar

Året var 1948. I Ljuskultur skrev ingenjören Nils Lindgren om den nya typen av lysrörsarmaturer som började göra intrång på marknaden.

De tidigaste lysrörsarmaturerna ansåg artikelförfattaren som rent experimentella och långt ifrån idealiska. Efter att lysröret lanserades hade armaturkonstruktörerna förstås ställts inför helt nya utmaningar och svårigheter. Den nya ljuskällan uppvisade nämligen helt andra egenskaper än glödlampan och urladdningslampan och ställde härmed helt nya krav på armaturkonstruktionen.

1948

Den senaste armaturdesignen i Ljuskultur från 1948.

Reklamen för den nya ljuskällan pekade i första hand på energibesparande egenskaper, bländfriheten och den dagsljusliknande ljusfärgen. Det visade sig att dessa egenskaper behövde man dock ta med viss modifikation.

Fördelarna fanns visserligen här men måste utnyttjas med förstånd. Till exempel passade det blåaktiga dagsljuset inte riktigt på alla platser, även om det i vissa fall, vid färgurskiljning hade sina betydande fördelar.

När det gäller lysrörens, speciellt dagsljusrörens, energibesparande egenskaper kom det inte i första hand att betyda lägre elavgifter, utan i stället högre och bättre belysningsstandard för samma eller något lägre kostnad.

”Belysning ökar produktiviteten” och ”Rätt ljus  i rätt mängd och på rätt plats” – Budskapen i  annonserna från 1948 känns igen idag.

När man tittar på armaturdesignen från 1948 och jämför den med dagens, kan man slås av tanken: Vad hänt rent formmässigt? Detsamma gäller när man ser på annonser i Ljuskultur från 1948. Ljusets påverkan på effektivitet, ”rätt ljus i rätt mängd och på rätt plats” – Ganska likt, eller?

Publicerad den 22 mars 2019

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2019