På Konstfack ansvarade Anders för all ljusutbildning, främst bland de blivande inredningsarkitekterna men också på avdelningarna keramik och glas, industridesign samt grafisk design. Han ledde också perceptionsstudion som startats före hans tid.
Stora Förtjänstpriset

Med passion för ljus och färg

En inspirerande lärare, enligt alla vittnesmål. Anders Winell får årets Stora Förtjänstpriset framför allt för sitt pedagogiska arbete. Både vad gäller undervisning och forskning, främst på Konstfack. Teori i all ära, men det är under praktiska övningar som bitarna faller på plats, menar han när Ljuskultur träffar honom.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Under tio år var Anders Winell anställd på Konstfack med titeln högskolelektor. Han ansvarade då för all ljusutbildning, främst bland de blivande inrednings­arkitekterna men också på avdelningarna keramik och glas, industridesign samt grafisk design. De sista åren ledde han dessutom den så kallade perceptionsstudion, som konstnärerna/färgforskarna Gösta Wessel och Ulf Klarén hade startat i början av 2000-talet innan Konstfack flyttade till Telefonplan. Idag är han nöjd med att studion återinvigts och överlämnats i goda händer.

– Min kompetens kompletterades med andras: arkitekter, konstnärer, psykologer så att studenterna lärde sig så mycket som möjligt om ljus i förhållande till färg och rum. Tidigare hade inredningsarkitekterna under och efter sin utbildning betraktat ljuset främst som en fråga för eltekniker. Ljuskurserna gav dem ett språk så att de kunde möta elkonsulterna och ställa rätta frågor.

Instrument och nyckeluttryck

– För att förstå ljus måste man vara verkligt intresserad. Och nyfiken, fortsätter Anders Winell. Inte minst vilja pröva sig fram. Under alla år har det varit absolut nödvändigt för mig att ha mina pedagogiska instrument omkring mig för att förmedla ljuskunskap. Särskilt ett laboratorium opticum, en mässingsljusstake med en justerbar lins. En enkel spot för ett enda ljus, som visar vad det kan åstadkomma om man behandlar det optiskt. Som åskådliggör både lumen, lux och reflexion. Det gav respons …

– Ljuset förhåller sig alltid till sin motsats; är miljön mörk och intim kan man inte använda lika mycket som i staden. Där måste man ta i för att få effekt. Allt handlar om sammanhanget, vad som finns runtomkring. Om kontrastförhållandena i den tänkta miljön. De ljusövningar jag gjorde med studenterna handlade om att belysa olika färger. Att titta på ljus och skugga. Att tänka till i ljus. Ofta använde vi enkla halogenlampor med lite dimrar för att ta fram en ljusscenografi. Alltså grundläggande erfarenheter. Om man till exempel ska belysa en skulptur i en park är det viktigt att locka betraktaren att titta lite närmare, att upptäcka. Mest intressant är när man inte direkt förstår varifrån ljuset kommer. Avslöja inte stolpen med lampan före skulpturen, brukade jag säga. Då är det kört.”Ljuset förhåller sig alltid till sin motsats; är miljön mörk och intim kan man inte använda lika mycket som i staden.”

Några nyckeluttryck återkommer när Anders Winells beskriver innehållet i sin undervisning eller sina föreläsningar: ”ljusupplevelser i vår vardag”, ”vårt förhållningssätt till ljus” och ”ljuskällors förmåga att återge färger” till exempel. Det låter enkelt men vad handlar det om?

– Solens upp- och nedgång är typiska ljusupplevelser i vardagen. En vacker belyst park, en dämpad ljussättning i ett hörn i hemmet (som både är funktionell och attraktiv) är vardagliga ljusupplevelser. Konstrasterna är viktiga, också i vardagsmiljön. Har man en för starkt lysande lampa blir man bländad. Med ljus runt omkring har ögat något att referera till

– Förhållningssättet kan handla om olika saker. I en belysningsaffär hänger hundratals lampor. Knappast optimalt; varje armatur måste få visa upp sin förmåga. Jag är ute efter ett slags återhållsamhet, en medvetenhet. Dels om vilken prestanda en armatur har och dels frågan om jag verkligen bör använda mig av den. Man måste ta några steg tillbaka och fundera över vad ljuset är till för. Vad behöver jag och varför?

– Ljuskällors förmåga att återge färger rör bland annat ögats optiska förmåga. Olika ljuskällor innehåller olika våglängd där olika mycket av färgspektrumet ingår. En brist i våglängden gör att ljuskällan kanske inte orkar lyfta alla färger. Då kan metameri uppstå; färgerna förändras när man lämnar rummet och går in i ett annat med annan belysning. Det kan självklart också utnyttjas: ljus kan användas för att släcka färger och tända andra. Som Gösta Wessel gjorde med RGB ledteknik i en container på Tom Tits Experiment i Södertälje till exempel. Man står inuti och ser en röd gubbe i fonden, färgerna byts till blått och ett rutmönster uppstår. I grönt ljus dyker ankor upp på containerns väggar.

Ljus och färg

Intresset för metamerieffekter och färgåtergivning har följt Anders Winell genom åren. Det började redan när han jobbade på tv. Videokamerorna var okänsliga på den tiden. För att få ut en korrekt bild till tittarna måste man ibland förstärka, ibland försvaga med hjälp av olika filter. När han senare arbetade med armaturer följde intresset med.

– Många ljuskällor har begränsningar. I undervisningen använde jag ett prisma för att visa spektralfördelningen hos olika ljus och hur det påverkade färgåtergivningen. Särskilt svårt är det med komplexa pigmentblandningar. Rent generellt är det alltså lättare att återge rena, oblandade färger.

Laboratorium Opticum är ett instrument som ­Anders Winell ofta använde för att åskådliggöra både lumen, lux och reflexion.

Många inredare har fortfarande svårt att greppa problemet, när de ska färgsätta en miljö. Har du några exempel på ”tokigheter”, på hur galet det kan gå? Kanske några ord på vägen?

– Inte direkt, men problemet med att prova kläder har säkert alla upplevt. Gå ut ur provrummet, ut i dagsljuset, om du vill vara säker på färgen. Även om larmet går… Allvarligt talat, mitt viktigaste råd lyder: Exponera alltid en färgsättning eller en inredning i den tänkta, artificiella belysningen. Det som görs i studion kan mycket väl se annorlunda ut på plats. Inte minst gäller det alla moderna dova jordfärger. Minns hur det var med aubergine när den var poppis; omöjlig i vissa lägen.

– När man arbetar med ljus måste man helt enkelt förstå färgpigmentens och ljusets dynamik. År 2006 jobbade jag och konstnären Britta Kjellgren Jäger med en tunnel i Norsborg. Uppdraget var att måla tunnelns tak i linjer med konstrasterande färger, väldigt vackert. Vi var överens om att placera de mest mättade färgerna närmast samt de mindre mättade längre ifrån ljuskällan och använde en ledteknik med speciell optik. Resultatet blev att ljuset i tunneln uppfattades som jämnt. Manipulation, ja visst, men i ett vällovligt syfte.

Så väcktes intresset

Hur började då det hela, när bestämde sig ­Anders Winell för att ägna sitt liv åt ljus? På den tiden fanns ju inget som hette ljusdesigner?

– Jag ritade lampor när jag var tolv-tretton år, vilket kanske bidrog till att jag sökte en el-teknisk utbildning. Det i sin tur öppnade upp för en tjänst på Sveriges Utbildnings TV (UR). Där jobbade jag som ljussättare med tv-teater, dramadokumentärer, underhållning, barn- och utbildningsprogram. Tillsammans var vi ett helt team: scenograf, kostymör och framför allt regissör och producent.

Ljuset fascinerade honom mer och mer. Han började leta efter ”ljusets kärna”.

– Att jobba med ljus var som att balansera på en knivsegg. Jag fångades av att det så lätt kan bli fel. Ville försöka förstå vad som är skillnaden mellan en bra och en sämre ljussättning. Kom fram till att en som viskar (och inte helt förklarar allt) är mer intressant än en som enbart exponerar något. På den tiden var tv-kamerorna inte så känsliga som de är idag. Då fick man skapa en mörkerkänsla med ljus och insåg att allt, både mörker och ljus, i hög grad handlar om skuggor. Det fascinerade mig.

På UR stannade han i tolv år. Så dök PH-lampan upp. Varje interiör på tv med lite status skulle innehålla en sådan. Intresset för armaturernas design, funktion och symbolverkan vaknade och Anders Winell fick chansen att börja arbeta för danska Louis Poulsen som produktansvarig i Sverige. Han tog med sig alla erfarenheter från tv-ljussättning/gestaltning men fick nu arbeta med arkitekter istället för scenografer.

Steget in i den kommersiella världen, var det svårt?
– Nej, ganska enkelt. Företaget hade en egen ljuskultur i sitt säljkoncept. Framför allt var det spännande att få träffa personerna bakom produkterna. Jag deltog också i produktutvecklingen och det kändes verkligen stimulerande. Hade förmånen att jobba med Alfred Homann, som är en av de större inom företaget.

Nu handlade arbetet om rumsgestaltning för alla människor. Inte bara att producera för scenen eller tv-rutan utan om ljus att leva med och i. En helt annan utmaning med helt andra krav. De två sista åren hos Louis Poulsen jobbade Anders Winell i Köpenhamn.

– Jag och Homann fick företaget att bygga upp en display med 24 produkter i skala 1:1. Med den åkte vi runt i Europa och presenterade armaturerna ”live” utifrån en pedagogisk vinkel för säljare och företagsrepresentanter. Tidigare hade kataloger använts men för mig var det viktigt att visa upp allt i verkligheten. Det skapade aha-upplevelser, möjligheter och kapaciteter blev tydliga. Jag tror det drev mig mot utbildningsområdet, jag gillade att åskådliggöra budskapet, att få publiken att förstå fullt ut.

En glad Anders Winell på Cirkus den 9 september i samband med utdelningen av priset.

In i utbildningsvärden

Och på den vägen fortsatte hans yrkesbana. År 1996 fick Anders Winell en förfrågan från Konstfack om att undervisa på kursen ”Belysning i staden”.

– Deltagarna kom från flera olika håll och utifrån den mixen har dagens ljusdesigneryrke formats. ”Belysning i staden” blev faktiskt startskottet till flera av de utbildningar i ljusdesign som finns idag: ljuslabbet i Haninge och ljushögskolan i Jönköping till exempel. Det känns tillfredställande att ha varit med och förmedlat kunskaper som kunnat omsättas och utvecklats på ett sådant bra sätt, tycker jag idag.

Till en början handlade kursen mest om utomhusbelysning. Men den innehöll också allmän ljusgestaltning. Lärare med olika infallsvinklar deltog vid sidan av Anders Winell: Gösta Wessel, Jan Ejhed, Jan Garnert med flera.”Man måste ta några steg tillbaka och fundera över vad ljuset är till för. Vad behöver jag och varför?”

– I park- och trafikmiljö fanns först bara vitt och gult ljus, kvicksilverljus och natriumljus (högtrycksnatrium eller lågtrycksnatrium). Sen kom den revolutionerande metallhalogenkällan som bland annat skapade bättre färgåtergivning. Allt detta var i sin linda, när vi började med fullskaleprov på Fleminggatan. Stockholm Energi var ju med och finansierade det hela.

– I och med ”Belysning i staden” såg vi vilka brister – men också möjligheter – som fanns inom ljusområdet. Vi var mitt inne i en brytningstid. Kursen visade på ett behov, gav en hint om vad man kunde uppnå helt enkelt, minns Anders Winell.

År 2016 slutade han undervisa, men ”ljusaktiv” var han ända fram till våras. Då lämnades slutrapporten från forskningsprojektet ”Energy efficient lighting strategies for urban environsments: Feeling safe at reduced lighting levels” till Energimyndigheten, som finansierat det hela. (Projektet var ett samarbete mellan Konstfack, Stockholms universitet och Botkyrka kommun)

– Det kändes bra. Resultatet visade något som jag trott och jobbat utifrån länge. Att det behövs så väldigt lite för att våra ögon ska läsa av ett rum. Om en strålkastare lägger en ljusmatta exakt på en parkstig blir allt kolsvart runt om. Att då använda sig av omfältsljus, det vill säga addera till lite ljus vid sidan av öppnar upp. Och vi känner vi tryggare. För att se behöver vi både ljus och mörker – i väl avvägda propositioner.


Om Stora Förtjänstpriset

Priset har delats ut sedan 1998 och ges till en person eller organisation som verkat till nytta för belysning under en längre tid, inom forskning, utbildning, design eller allmänna belysningsfrågor. Det kan också gå till någon som framgångs­rikt drivit en enskild fråga till nytta för belysning i Sverige. Juryn har i år bestått av Magnus Frantzell och Leif Berggren från Bertil och Britt Svenssons Stiftelse för Belysningsteknik, Anders Lydén (i egenskap av ordförande för Belysningsbranschen), Mervi Rokka från tidningen Ljuskultur samt Aleksandra Stratimirovic (som tilldelades priset 2019).

Bertil Svensson, som startade belysningsföretaget Fagerhult AB, donerade tillsammans med sin hustru Britt en grundplåt i form av aktier och bildade 1985 Bertil och Britt Svenssons Stiftelse för Belysningsteknik. Stiftelsens syfte är att främja forskning och utbildning i belysningsteknik.

Juryns motivering

”Samspelet mellan ljus och färg är viktigt och intrikat för alla som arbetar med att gestalta miljöer. Årets mottagare av Stora Förtjänstpriset, Anders Winell, belönas främst för sina insatser på Konstfack. Han har med stort engagemang och inlevelse väckt ett intresse för kombinationen ljus och färg hos konstfackelever. Hans arbete har säkert också varit starkt bidragande till att perceptionsstudion på Konstfack lever vidare.”

Publicerad den 8 oktober 2020
Ur Ljuskultur Nummer 4, 2020

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare