Mellan teknik och mänsklighet

”Vi måste lite bli mer som David Bowie! Inte bara vara passiva mottagare av allt nytt utan i stället nyfikna, receptiva MEN ifrågasättande. Artificiell intelligens (AI) är här för att stanna. Låt oss ta vara på möjligheterna, ställa krav och motverka nackdelarna. Tillsammans.”

Så ungefär går det att sammanfatta det före­drag Jonathan Rush höll på Ljusdagen. Redan nu använder vi AI varje dag utan att vi tänker på det, vilket faktiskt kan vara riskabelt. Bättre att lära mer, förstå för att inte bli överkörda.

Jonathan Rush är en erfaren ljusdesigner. I dag leder han ett team på tjugotre personer inom det tvärvetenskapliga konsultföretaget Hoare Lea (med flera kontor i Storbritannien) och har en rad stora ljusprojekt på meritlistan.

Få skräms ännu av AI

Han inledde sitt AI-resonerande med en bild av Caravaggios ”Judaskyssen” från 1602 – ett av de mest välkända exemplen på målartekniken ”chiaroscuro”. Varför? Jo, för att förklara hur mycket ljuset betyder för hur vi uppfattar former och färger men också känslolägen och ansiktsuttryck.

– Caravaggio bygger upp sina bilder med hjälp av ljus, vi fyller i detaljerna. När man upplever något som tydligt skapats av en annan person reagerar hjärnan med att leta efter en bakgrundshistoria. Igenkänning uppstår och utlöser dopamin samt oxytocin. Än så länge förmår inte AI-genererade bilder detsamma. Jag menar att vi ska ta vara på allt det som AI kan samtidigt som vi vårdar det mänskliga, det som AI inte kan.

”Samhällen kommer att helt ändra karaktär om AI utnyttjas fullt ut.”

Så övergår Jonathan Rush till mera hårddata. Enligt McKinseyrapporten ”The state of AI” från mars i år var AI-användningen bland företag 23 procent år 2023, året efter 65 och i år hade 78 procent gjort strukturella förändringar och omfördelat arbetsflöden med hjälp av AI. Resultatet ser vi inte än, samhällen kommer att helt ändra karaktär om AI utnyttjas fullt ut.

I en undersökning som Jonathan Rushs företag gjort framgår att belysningsföretag i dag främst använder AI för till exempel korrekturläsning och faktainhämtande. Ännu är det få som skräms av AI. Att branschen inte erkänns till fullo verkar vara mer hotande, samt att många icke-professionella ”förstör” marknaden. Många är också bekymrade över att lönsamheten per projekt sjunkit.

Teknisk utveckling orsakar skepsis

Men rädsla för framtiden dyker ständigt upp när nya innovationer presenteras, påpekar Jonathan Rush. Alltsedan glödlampan introducerades har den tekniska utvecklingen orsakat skepsis: halogen, LED, BIM. Och nu alltmer AI. Det är begripligt menar han och pekar på två möjliga framtida scenarier inom loppet av femton år:

2030: Belysning, byggnader och system börjar ­kopplas samman. Kontroller, sensorer och AI möjliggör prestationsdriven design.

2035: Bärbara enheter och hälsodata informerar miljöer. Byggnader och belysning reagerar på människor i realtid.

2040: Byggnader blir adaptiva, anpassningsbara ­ekosystem. Människor väljer utrymmen baserat på humör, fokus eller välbefinnande.

–Vi står inför förändringar, helt klart, säger Jonathan Rush. Alla tävlar om att komma först till det fortfarande hypotetiska AGI (artificial general intelligence) som överträffar mänsklig intelligens och kan skapa nya AI. Det vill säga ett AI-system som autonomt kan lära sig, resonera och generalisera och som har en anpassningsförmåga på mänsklig nivå. I teorin talar man dessutom om artificial superintelligence, det vill säga en form av AI som har självmedvetenhet.

Från glödlampa till artificiell intelligens – en hundraårig resa där varje ljusrevolution följts av nya sätt att kommunicera. Jonathan Rush påminner om att varje innovation, från halogen till AI, först mötts med skepsis – men alltid förändrat branschen i grunden

”Jag bad AI skapa en pendel i en spiraltrappa – resultatet kom på tjugo sekunder.”

Egen mjukvara med AI

Men där är vi, som sagt, inte än. Jämfört är dagens AI betydligt beskedligare. Chat GPT 5 till exempel kan inte förklara något, bara gå igenom vartenda ord som definierats för den och känna igen mönster. Den bygger ju helt och hållet upp sitt svar på den prompt (den instruktion eller fråga) som den fått. Med en tydlig och mer specifik prompt blir svaret rimligen både mer sant och relevant.

Hoare Lea har utvecklat en mjukvara där AI används på ett mer rimligt sätt, enligt Jonathan Rush. Vid varje projekt matas alla fakta in ett program: var, när och hur saker händer, vilka som gör vad, alla miljökonsekvenser, dokument, bilder, projektbeskrivningar med mera.

Det skapar möjligheter för AI och bringa ordning bland alla fakta, sammanställa och skapa underlag för olika bedömningar och avvägningar.

Tidigare har Jonathan Rush inte sällan behövt agera försäljare och muntligt gjort reklam för företagets förmåga. Nu kommer det att finnas läsbara fakta om varenda detalj i stället.

Hjälp med visualisering

Ett annat exempel på vad AI verkligen kan vara bra för redan nu är visualisering. Han visar några bilder framtagna med verktyg som han tror att många kommer att kunna använda mycket snart: AI-bildgenererande ­Dall-E. En av bilderna visar en svartvit 2D-teckning som varit en del av prompten, den andra resultatet, den förslagna ljussättningen byggd på önskemålen som fanns i denna prompt. (här ska skissbilden och visualiseringen vara)

Resultet? ”Good enough”, enligt Jonathan Rush.

–Kolla här, säger han och trycker fram en ny bild. Jag bad AI göra ett förslag till belysning. Ville ha en hängande pendel i en spiraltrappa. På mindre än tjugo sekunder kom dessa förslag. Några av dem är lite tokiga, några av dem visar inte ens en trappa. Men som ett verktyg för co-design (samarbetande design) tycker jag resultatet är fantastiskt. Vi kan sitta tillsammans med arkitekten, kunden, armaturtillverkaren och diskutera idéer på ett helt annat och mer konkret sätt. Säga typ, berätta vad du vill så får vi ser hur långt vi kan gå. Verkligen intressant verktyg, inspirerande, som skulle kunna ändra förutsättningarna för just samarbete.

Scenarier för framtidens ljusdesigner

När det gäller framtiden just för ljusdesigner i AI:s tidevarv presenterar han fyra möjliga scenarier. Välkända populärkulturella fenomen får illustrera det hela för att vi ska förstå bättre.

Det första kallar han AI-standarden med Ed Sheeren som symbol: Belysningen blir automatiserad, förutsägbar, enkel och själlös. Men okej, tillräckligt bra.

Det andra Människa och AI – en allians: Här blir ljusdesignern uttolkare av maskinella resultat med uppgift att kurera, frammana, en mening eller avsikt. Resultatet kan kanske duga.

Det tredje scenariet kallar Jonathan Rush: Återgången till ­hantverket och tycker First Aid Kit passar som ­illustration. Här handlar det om en önskan att skapa ljusdesign som är personlig, avsiktligt uttänkt och skräddarsydd.

Det fjärde och sista kallar han Plattformsfängelset (The platform prison) och illustrerar med en K-pop-grupp: Här är designen kommodi­fierad, föreskrivande, datadriven och inboxad.

Ingen av dessa bilder från framtiden känns särskilt lockande. Men Jonathan Rush är absolut inte pessimist. I stället avslutar han sitt anförande med en rad förslag på vad ljusdesigner kan göra för att ta kommando över utvecklingen inom belysningsområdet, inte låta tekniken eller industrin diktera villkoren.

Det där med vallgrav lät lite kryptiskt. Antar att han menar att ljusdesigner måste ha ett visst skydd mot påtryckningar. En armlängds avstånd kanske. Till ­industrin? Uppdragsgivarna?

Sedan var det David Bowie också förstås – ha honom som förebild. Det räcker långt, enligt Jonathan Rush.

Från skiss till stämning – AI-verktyg som Dall-E kan på sekunder förvandla en enkel linjeteckning till en ljussatt miljö.

Jonathan Rush leder ett tjugotre personer starkt team på Hoare Lea i Storbritannien, med flera stora ljusprojekt på meritlistan.

Publicerad den 5 december 2025

Ur Ljuskultur Nummer 4, 2025