Mörkrets designer

– Mörker måste få finnas. Jag är mörkrets designer, säger Hervé Descottes på snabbvisit i Stockholm. Och fyrar av ett smått diaboliskt leende.

I New York driver han L’Observatoire International, en ljusdesignbyrå mitt på Manhattan med över trettio anställda och uppdrag runt hela världen.”Ljusets skiftningar hör till livets förutsättningar.”

– Vi som jobbar med ljus måste förstå konsekvenserna. Fotografier från rymden visar tydligt att ljuset tar över mörkret på hela planeten. Jag gillar det inte. Dygnsrytmen påverkar alla levande organismer. Ljusets skiftningar hör till livets förutsättningar.

För Hervé Descottes gäller det alltså att sortera ut, välja bort. Att fokusera på var ljuset gör störst nytta och värna om mörkret. Att aktivt utnyttja olika förhållanden mellan ljus och skugga. Att få dagsljuset att harmonisera med den artificiella belysningen.

Är det sådant som driver dig?
– Snarare en slags livslång passion, svarar Hervé Descottes rak av. Jag har alltid fascinerats av ljus. Det är inte så enkelt att förklara, det handlar om en rad tillfälligheter. Tidiga museiupplevelser där jag mötte konstnärer som Georges de La Tour, Vermeer eller Caravaggio. Och att jag älskar att köra bil på natten i en djup skog där det enda ljuset kommer från strålkastarna som gör universum helt svart. Eller fascineras av hur ljus kan utlösa känslor. Ljus och känsla är så intimt förknippade med varandra att de ibland inte går att skilja åt. När jag tänker på en plats har jag kanske glömt arkitekturen men jag minns vilken känsla jag hade när jag vistades där. Tack vare ljuset.

– I mitt team är vi inte intresserade bara av ljussättning. Vi jobbar med ljus därför att det är en del av allas våra liv. Jag vill dessutom alltid vara med i alla projekt från början till slut. Och följa upp och se att designen fungerar också efter en tid.”Vi försökte hitta principer för hur belysningen skulle placeras, olika höjd och riktning för att få ljuset att kännas både rörligt och levande.”

Med dessa utgångspunkter är inte teknikutveckling och digitalisering avgörande faktorer i Hervé Descottes yrkesliv.

– Ett bra projekt kommer av ett bra koncept. Det är allra viktigast. Tekniken är bara en strategi. Den kan ge större frihet att utforska möjligheterna att komma närmare målet. Den har en stödjande roll men är aldrig själva kärnan. Ny teknik inspirerar mig aldrig i mitt designarbete.

Hervé Descottes är född i Frankrike, kom till New York som trettioåring och startade då L’Observatoire International 1993. Utan kontakter, utan pengar men med en stark dröm om att arbeta med stora projekt och framstående arkitekter. Man kan lugnt konstatera att den gått i uppfyllelse. Sedan dess har byrån ljussatt museer, skolor, utbildningscenter, bibliotek, parker, utomhusmiljöer men också privata bostäder, hotell och restauranger. Tillsammans med arkitekter som Steven Holl, Jean Nouvel, Shigeru Ban och många fler.

Gång på gång poängterar Hervé Descotte den viktiga inledande fasen i varje projekt.

– Man måste ta fram ett vattentätt koncept så tidigt som möjligt. Då kan det bli verkligt hållbart. Nära samarbete är a och o. Det bästa är om vi engageras samtidigt som arkitekten.

Designprocessen och tre kategorier

Varje uppdrag har sin speciella karaktär, en platsspecifik omgivning som man måste ta hänsyn till. På L’Observatoire International finns experter av olika slag: tekniker, konstvetare, arkitekter, forskare vid sidan av ljus- och produktdesigner.

– Designprocessen börjar alltid med att vi tittar på historien, olika sociologiska faktorer och analyserar projektets programmeringsbehov. Politiska, ekonomiska, kulturella, tekniska, lagliga och miljömässiga perspektiv ska vägas samman. Vissa bakgrundsfakta kan man påverka, andra är mer statiska. Alla slutsatser som kommer fram delas självklart med arkitekten men också med beställaren – ett sätt att förankra och stärka den idé som växer fram.

Hervé Descottes delar upp sina uppdrag, lite schematiskt men ändå pedagogiskt, i tre olika tre kategorier. ­I den första är frågan om den överbelysta staden vägledande, fokus ligger på att skapa ljushierarkier. I andra projekt kopplas ljuset mer till funktion och färg används då som redskap. Inom den tredje kategorin stöttar ljuset arkitekturen, följden blir ofta att gränsen mellan ute och inne omtolkats.

1. Att skapa ljushierarkier

The High Line i New York och Marine Drive i Accra är två projekt i första kategorin.

I tio år arbetade Hervé Descottes med det gångstråk som skär genom västra delen av nedre Manhattan. En övergiven banvall för godståg (byggd på 1930-talet) skulle förvandlas till en ny destination, en park för promenerande.

– Jag fick tvinga mig till att ta tag i skräckfyllda upplevelser från min barndom. Miljön skulle kännas privat men trygg; man måste alltid veta var man befinner sig. Rytmen blev viktig, hur och var ljuset placerades. Hierarkierna likaså. Var behövdes mer ljus? Var mindre? Skuggor och intimitet måste avvägas mot varandra.

Också Marine Drive, som fortfarande pågår i Ghanas huvudstad Accra, handlar i mångt och mycket om att skapa hierarkier och ge mörkret en roll.

Marine Drive är en strandremsa med blandad bebyggelse och en del nya högre hus. Parallellt med vattnet löper en strandpromenad och smågator, där finns också en rad passager vinkelrätt ner mot stranden.

– Först ville vi hitta och förstå platsens DNA. Ljussättningen fick inte upplevas som främmande. Vi tittade på olika föremål, adekvata för invånarna i Accra. På text­ilier och texturer. Vi lyssnade på musik och rytmer, vi analyserade hur olika instrument används och lånade deras former för armaturer. Vi försökte hitta principer för hur belysningen skulle placeras, olika höjd och riktning för att få ljuset att kännas både rörligt och levande. Mer musikaliskt.

Marine Drive i Accra

2. Färger och mänskligt beteende

Att det finns samband mellan färger och mänskligt beteende känner alla i ljusbranschen till. Den typen av kunskap går naturligtvis att utnyttja. Man kan till exempel återskapa funktioner i staden med hjälp av färgat ljus, menar Hervé Descottes. Han nämner fyra ganska olika exempel: en gammal industri i Pennsylvania, ett reningsverk i Brooklyn, järnvägsstationen i franska Lille och ett konserthus i Paris.

Steelstacks i Bethlehem, Pennsylvania, var fram till 2009 ett gammal rostigt järnverk. Staden ville göra något av platsen och L’Observatoire International anlitades. Idag är Steelstacks Campus ett kulturcenter med både park, restaurang och musikscen.

– Tätt samarbete med arkitekter och stadsplanerare var en förutsättning. Att knyta an till platsens historia och den enorma kraft som byggnaden bar spår av blev vägledande för mig. Ljussättningen är både teatral och dynamisk men också sammanhållande med orange och rött som bärande färger, likt glödande malm. Det handlade inte om att göra en ljusshow – inget Disneyland för mig – utan om att få tillbaka energin.

Reningsverket Newtown Creek i centrala Brooklyn var länge en nagel i ögat på stadens styrande. Ingen ville bo nära, det utstrålade smuts och tristess. Uppgiften för L’Observatoire International blev att höja platsens status.”Jag har inget speciellt drömprojekt. Men det är klart, vem vill inte ge sig ut i rymden? Att ljussätta en rymdstation vore läckert”

Här tog Hervé Descottes och hans medarbetare fasta på funktionen för att skapa känslan av renhet. Området skulle kännas lugnt och lätt, dessutom upplevas som en enhet. Blått blev symbolfärgen, Yves Klein-blått och havets djup.

– Jag ville också understryka att reningsverket arbetar dygnet runt. Det blev viktig att skapa en känsla av att ljuset kom inifrån. Som om renheten hela tiden sipprade ut från anläggningen, berättar Hervé Descottes.

Ett annat exempel på vad färg kan åstadkomma är järnvägsstationen i Lille, en av Frankrikes mest regniga städer. Här gällde det att göra något av den trista identiteten. Genom att färga det befintliga ljuset rosa skapades ett sammanhållet rum inomhus. Komplementfärgen till rosa är grön vilket gör att när man sedan kliver ut i staden skimrar den i grönt. Gråheten försvinner, åtminstone för någon minut.

Ljussättningen av konserthuset i La Philharmonie de Paris handlade istället om meditation och stillhet. Inför uppdraget började Hervé Descottes och hans medarbetare experimentera med olika blandningar av bärnstensfärgat, guldaktigt och varmt vitt ljus. Inspiration kom från bland annat Rembrandt. Konsertsalens publikrader på balkonger och läktare i byggnadens inre löper i mjuka kurvor. I tomrummet över orkestern finns ett antal ”flytande” element, som svävande moln. De är placerade där för akustikens skull men också för ljusets. All belysning är integrerad, bland annat placerad i molnen. Ljuset har en speciell dynamik i både styrka och färg som till exempel indikerar när konserten ska börja.

3. Gränsen mellan ute och inne

Den tredje typen av uppdrag handlar som sagt om gränsen mellan ute och inne. Hervé Descottes nämner fyra olika projekt. Fasaden på tillbyggnaden av Juilliard School reflekterar omgivningen på dagen. På kvällen är den opak för att bli transparant på natten. Skillnaderna mellan ute och inne upplöses.

Cite de l’Ocean et du Surf i Biarritz med restaurang, konferenscenter och öppna publika ytor har blivit ett landmärke, både från land och hav. Här har man använt olika ljuselement och utnyttjat byggnadens olika glastyper för att understryka både byggnadens kurvaturer och dess knivskarpa räta vinklar. Ingen armatur är synlig.

Novartis Campus Fabrikstrasse i Basel ligger mitt i ett kontorskvarter, tätt mellan två huskroppar. Den komplexa byggnadsstrukturen fascinerar på dagen men blir obegriplig utan ljus på natten. Här var uppgiften att återskapa det skulpturala så att byggnaden blev dramatisk också nattetid. Mitt i Bois du Bologne utanför centrala Paris ligger Fondation Louis Vuitton som ett nedfallet moln.

– Dagtid är byggnadens skal halvt genomsiktligt, på natten blir den till en lysande lanterna. Det var viktigt att behålla molnkänslan och det gällde för oss att hjälpa till att uttrycka volymen. Ljuset följer dygnsrytmen, berättar Hervé Descottes.

Detta är alltså bara några få exempel bland alla uppdrag L’Observatoire International haft genom åren. Cirka 300 finns presenterade på hemsidan.

Har det blivit några ”nej tack” genom åren?

– Det har hänt. Då inte på grund av projektets karaktär utan på grund av beställaren. När jag insett att vi inte skulle kunna skapa något unikt, kraftfullt, inspirerande och vackert tillsammans. Jag vill inte vara oengagerad. Jag har jobbat en hel del med Frank Gehry. Han gav med ett råd jag försöker lyda: ”Välj dina kunder innan de väljer dig!”

– Men, fortsätter han, att överleva i New York kräver sitt. Man har ansvar för sina anställda och måste betala hyra.

Det verkar dock inte vara något större problem just nu. Jobben strömmar in och en rad spännande projekt ligger i pipeline.

– Jag har haft den enorma lyckan att bli ombedd att delta i några av de mest otroliga projekt som någonsin skapats på vår planet. Ett museum i Doha, Eisenhower Memorial i DC, ett torn i Tokyo och en unik restaurang i New York till exempel. Vilka inspirationskällor, vilka möjligheter till nya utmaningar! Nä, i övrigt jag har inget speciellt drömprojekt. Men det är klart, vem vill inte ge sig ut i rymden? Att ljussätta en rymdstation vore läckert, skrattar Hervé Descottes.

Publicerad den 4 december 2018

Ur Ljuskultur Nummer 6, 2018