Paul Rogers brinner för dagsljus

Lägg beteckningen ”SS-EN 17037” på minnet. Kanske är första gången ni ser den men säkert inte den sista. ”SS-EN 17037” med tillägget ”Dagsljus i byggnader” är nämligen en ny ­utgåva från SIS (Swedish Standards Institute). Förhoppningsvis kommer den att göra det lättare för ljusdesigner och arkitekter att hitta argument till ­dagsljusets försvar. Att dagsljuset har stor betydelse både för hälsa och prestanda finns det ju numera klara forskningsbevis för.

– Ingen revolution men betydligt mer fast mark att stå på.
Så beskriver Paul Rogers läget sedan denna första ­europeiska CEN-standard för dagsljus i byggnader klubbats igenom i slutet av förra året. Samtidigt fastställdes den även som svensk standard i och med ­nämnda SIS-rapport.

Paul Rogers är en livlig förkämpe för arkitektur ­som tar större hänsyn till dagsljuset. Han är utbildad i Kanada, numera sedan flera år arkitekt och dagsljusspecialist på BAU i Stockholm. Han har också suttit med i en arbetsgrupp, ”national mirror committee” som jobbat med den nya standarden. Där var hans roll att granska och ge kommentarer på alla utkast som kom från huvudkommittén i Bryssel. Framförallt med fokus på begripligheten. Han skulle också se över att de förslag som kom upp var möjliga att använda praktiskt. Eller om de gick att förbättra på något sätt.

Senare i processen jobbade han med att ta fram rekommenderade dagsljusnivåer för olika städer i Sverige, det vill säga den del av den nationella versionen av standarden som redovisas i bilagor. Paul Rogers står dessutom som delförfattare till rapporten ”Moderniserad dagsljusstandard”, som kom tidigare i höstas.

Vad handlar då rapporterna om mer konkret? Hur förhåller sig den ena till den andra?
– Först och främst har båda ambitionen att förbättra bedömningen av dagsljus. ”Moderniserad dagsljus­standard” är framförallt fokuserad på den svenska lagstiftningen. Metoderna att mäta dagsljus enligt BBR (Boverkets byggregler) är föråldrade. Konstigt nog föreskriver byggreglerna fortfarande en handberäkningsmetodik som utvecklades på 1960-talet, alltså en manuell metod. Vi visar på problemet med att använda föråldrade beräkningsmetoder. En dator kan ju göra ett mycket bättre jobb! Men rapporten beskriver också en mer ­sofistikerad nivå i sättet att se på dagsljus i boende­miljöer och föreslår att dagsljus ska beräknas för vistelse­ytor snarare än per rum.

– ”SS-EN 17037 Dagsljus i byggnader” hjälper oss att säkerställa så att beräkningarna inte varierar beroende på vem som gör dem. Självklart är det inte helt möjligt att få alla att räkna korrekt varje gång, eftersom det finns stora skillnader i hur kunniga enskilda personer är i att beräkna dagsljuset. Men en standardiserad beräkningsmetod garanterar att de som är sakkunniga kan få samma resultat. Det underlättar när man vill jämföra resultat på dagsljusprestanda, till exempel, i befintliga byggnader. Så det är verkligen skönt att vi får en gemensam grund i sättet att beräkna, förklarar Paul Rogers.

Enligt Paul Rogers är den nya standarden betydligt mer nyanserad jämfört med hur man bedömt dagsljus tidigare i Sverige. Den tar nämligen hänsyn till förhållanden som ”utblick”, ”tillgång till direkt sol” och ”skydd mot bländning”. Den lyfter med andra ord fram ytterligare aspekter på dagsljuset. Aspekter som rör visuell komfort och som i framtiden kan bli en del av en projektbeskrivning.”Konstigt nog föreskriver bygg­reglerna fortfarande en handberäknings­metodik som utvecklades på 1960-talet, alltså en manuell metod. En dator kan ju göra ett mycket bättre jobb!”

– Standarden anger också olika ambitionsnivåer: ­minimum, medium och hög. Det tycker jag är intressant. Då blir det möjligt för en beställare att tydliggöra sina önskemål. I bilagorna till ”SS-EN 17037 Dagsljus i byggnader” är rekommendationerna om vad som ska tänkas vara godtagbara dagsljusnivåer väldig ambitiösa. Men, det är viktigt att komma ihåg, alltsammans är bara rådgivande. Den nya europeiska standarden är en vägvisning, som handlar om hur dagsljuset beräknas på bästa sätt. Innan vi kan använda beräkningsmetoden fullt ut måste vi titta på de svenska byggreglerna och enas om rimliga tröskelvärden för ett godtagbart dagsljus.

Rekommendationer, alltså. Inga bindande regler. Men vilka åtgärder krävs för att framtidens arkitekter och byggföretag ska ta mer hänsyn till dagsljuset? Och vore det inte rimligt att man beräknade dagsljuset också i de byggnader som ligger runt omkring ett nytt hus? Att man tittade på vilka konsekvenserna det blir av det nya.

– Absolut, men sådant tar inte standarden hänsyn till. För då tangerar man andra problem. Då kolliderar olika intressena och det börjar handla om stadsplanering, inte om bara dagsljus och arkitektur, menar Paul Rogers.

– Det viktigaste för framtiden är att människor blir medvetna om hur nödvändigt dagsljus är för hälsan. Och att vi låter kunskapen bli ett politiskt engagemang. Den nya standarden kan i vissa fall hjälpa till med en mer rättvis bedömning, som förhoppningsvis stämmer bättre överens med hur människor upplever dagsljus.

Paul Rogers pekar återigen på att det tidigare sättet att mäta, det vill säga begreppet ”dagsljusfaktor”, inte tog hänsyn till sådant som om ett rum till exempel får direkt solljus någon gång under dagen. Numera vet man att det har stor betydelse för människors välbefinnande. Och om huset tvärs över gatan händelsevis byggdes på med en eller ett par våningar skulle det bara synas marginellt med det gamla beräkningssättet. Med det nya får man ett helt annat och mer avslöjande resultat.

– Jag är försiktig och vill ogärna uttala mig om allt som krävs för att goda dagsljusnivåer ska uppfyllas överallt. Siffrorna i den nya standarden har framför allt tagits fram för centraleuropeiska breddgrader. Värdena för godtagbart dagsljus är alldeles för höga och svåra att uppnå för bostäder i ett nordiskt klimat. Den nya standarden kommer alltså inte att fixa alla problem, inte lösa dagsljusfrågan i de lägenheter som numera byggs i moderna, förtätade städer med slutna kvarter. Med den som beslutsunderlag skulle vi inte kunna bygga städer överhuvudtaget. Inte ens ett torn klarar sig, oftast ligger bottenvåningarna under de rekommenderade dagsljusnivåerna. Dessutom skulle det då knappast gå att uppfylla BBR:s energiregler. Miljökrav ställs alltså mot miljökrav. Men den nya standarden kan hjälpa till att ge argument, få oss att uppvärdera dagsljuset. Jag hoppas och tror också att det finns möjligheter att kunna använda i standardens rekommendationer, när det ­gäller formgivningen av skolor och förskolor framöver. Så många vetenskapliga studier visar på dagsljusets betydelse för barn och ungdomar att ingen borde tveka.

Paul Rogers tankar kring dagsljus

Dagsljusfrågan måste diskuteras ur flera olika aspekter framöver. Som underlag visar Paul Rogers några exempel att fundera kring. Det handlar både om skolor, bostäder och kontor. Det förstnämnda området ligger honom närmast om hjärtat. Det är också där han hoppas på att möjligheterna att höja dagsljusstandarden är som störst först.

Skolor

Foto: Anna Curtis

Foto: Anna Curtis

Nälstaskolan, Vällingby (PEAB/Stadion genom Anna Curtius)

Barn mår bättre, har större inlärningsförutsättningar och presterar mer om de vistas i miljöer med bra dagsljus. Detta enligt flera vetenskapliga studier. Paul Rogers menar att det finns möjligheter att göra mycket på skolområdet – om viljan finns. Man skulle kunna komma mycket närmare den nya dagsljusstandarden till exempel, bland
annat därför att skolbyggnader ofta placeras friare i stadsrummet.

– Ett problem i skolan är dock en ny pedagogik som ofta tillämpas. Den handlar om klassrumsfri undervisning. Lektionerna sker då ofta i skolbyggnadens centrala del. I en stor massiv, mörk kärna utan direkt dagsljus. Ett annat problem är att man ofta bygger skolor som passivhus av energiskäl. Tjocka väggar, små fönster och mörka interiörer gör att dagsljuset blir minimalt. Det tyder verkligen på bristande kunskap om vad som är bäst för barnen.

I Nälstaskolan är ljuset fint och jämt. Skolan är byggd på 50-talet men har fått en helt ny tillbyggnad i anslutning till den tidigare.

Kontor

Illustration: BAU

Stockholm new, Hammarby Sjöstad (Skanska/Sauerbruch Hutton/BAU)

Ett nytt landmärke i Stockholm, ett kontorshus med 27 våningar med karaktäristisk form och färgrik fasad. Och riktigt bra dagsljusförutsättningar. Stjärnformen gör att det aldrig är långt till ett fönster i detta torn. Nästan alla arbetsytor har utsikt över två, ibland tre riktningar. Kombinerat med korrekta bländningsskydd går det att få ett extremt balanserat dagsljus här.

Hangar 5, Bromma flygplats (NCC)

Det direkta dagsljuset är inte det enda som har betydelse i den nya standarden. Den tar också upp bland annat bländning. I Hangar 5, nära Bromma Blocks och Bromma flygplats, har omfattande bländningsstudier gjorts. Den nästan mest spännande delen av den nya dagsljusstandarden handlar om hur den definierar ­sättet att mäta bländning, enligt Paul Rogers.

Bostäder

Foto: Bonava

Brf Aronia i Sätra (Bonava)

Det är svårt att visa på nya bostäder med bra dagsljusnivåer. Det går att ha invändningar, när det gäller dagsljuset, även mot de mest genomtänkta bostadskvarteren i nya stadsdelar.

Att bygga den ur dagsljushänsyn perfekta i staden går inte. Olika hänsyn krockar ständigt, menar Paul Rogers. Dagsljusbehov mot energisparsamhet mot förtätning/ekonomi. Ändå nämner han det relativt småskaliga Brf Aronia i Sätra. Där gör de begränsade rumsdjupen och att det (oftast) kommer in ljus från två håll att miljö ur dagsljussynpunkt blir ovanligt bra.

Publicerad den 22 mars 2019

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2019