Rofyllt mörker skapar fokus

Grattis alla studenter vid Uppsala universitet, ni har landets i särklass mysigaste och mest unika läsesal – Tryckeriet på Ekonomikum. I ett gammalt skyddsrum, som tidigare rymde det nu nedlagda universitetstryckeriet, har en helt ny typ av studiemiljö skapats. Generös och omsorgsfull. En rofylld sagogrotta för vuxna, en plats för arbetsro, fokus och koncentration med en sprakande gasbrasa – en lägereld – i centrum. En flexibel miljö för olika behov, tillgänglig för alla. En tyst oas där mörkret lugnar och stjärnhimlen gnistrar.

Ekonomikum är en av Uppsala universitets största institutionsbyggnader, ritad av Peter Celsing 1975. Den ligger mellan Observatorieparken och Luthagsesplanaden och här läser cirka 3 000 studenter olika ekonomiska ämnen, informatik, media, statistik och kulturgeografi. Peter Götlind är intendent och berättar att den nu förvandlade lokalen, som består av två rum, ett helt utan fönster, var en riktig utmaning.

– Den var verkligen både trist och nedgången. Vilken typ av miljö skulle locka studenter att vilja vara där? I den frågan låg den stora utmaningen. Redan 2013 vände jag mig till Akademiska Hus med en enkel skiss över det vi önskade oss – läsplatser med bra ljus och bra luft i en attraktiv miljö. Men inte i min vildaste fantasi kunde jag ana hur bra det skulle bli!”Mörkret är också vilsamt vilket gör det lättare att fokusera inom den ”ljusbubbla” som hör till varje individuell plats.”

Arkitekten och ljusdesignern Jonas Kjellander på Sweco Architects menar att det finns goda skäl till varför bibliotekens läsesalar ofta har dämpat allmänljus.

– Variation är naturligt och hjälper till att skärpa våra sinnen. Mörkret är också vilsamt vilket gör det lättare att fokusera inom den ”ljusbubbla” som hör till varje individuell plats. Miljön är dessutom tyst – skorna tar du av dig och ställer i hyllor eller låser in i de små skåpen i entrén – det ger också en lugnare ljudmiljö och jag tror man känner ett slags respekt, ungefär som när man tar av sig skorna hemma hos någon. Du rör dig också lite försiktigare, lite mjukare i en miljö med dämpat både ljus och ljud, berättar han.

Lägereld under stjärnhimmel

De båda rummen – som Jonas Kjellander utifrån rummens skilda funktion och karaktär kallar Insikten (läsesalen) och Utsikten (det ljusare förrummet avsett för möten och samtal) går tillsammans under det officiella namnet Tryckeriet. Insikten har ett hundratal platser på cirka 300 kvadratmeter och de iögonfallande specialsnickerierna längs med väggarna ter sig som inbyggda kojor – sittskåp – med förvarings- och stegmöjligheter. Massiv ek, mörkröda, akustikdämpande textilier, eluttag vid varje plats samt rikt- och dimbara spotlights. Är de upptagna finns olika typer av en mer traditionell fåtöljsittning med tillhörande små juster- och flyttbara skrivstativ och effektfull punktbelysning eller arbetsbänkar med väl avskärmad pulpetbelysning som ger behagliga 500 lux på bordsytan. Både direkt och indirekt bländning har snillrikt undvikts. Alla läs- och skrivplatser har individuellt anpassbar belysning dels eftersom analoga och digitala arbetssituationer kräver olika ljusförhållanden, dels med hänsyn till individers olika preferenser.

– Vi har jobbat mycket med ljuset – 500 lux på det du studerar, det vill säga i det närmaste arbetsområdet, 300 strax utanför och högst 100 lux i övrigt, säger Jonas Kjellander och visar hur dynamiken i rummet förstärks av nivåskillnader som stiger utmed kanterna med infälld belysning i sättsteget.

– Så svag belysning som möjligt, bara för att visa var stegen är, samma sak med kontrastmarkeringen som visar var rullstolsrampen börjar och slutar, fortsätter han och tillägger att de automatiska, ljudlösa skjutdörrarna är tonade för att stänga inne mörkret. Tystnaden förstärker mörkret och tvärtom, akustiklösningarna i tak är sobra och ses också som mattklädda väggabsorbenter och väggpartier av infärgad renlav. Över dessa ett diskret vertikalljus.

Elden i rummets mitt är ett lika naturligt blickfång som kontemplativ stämningsförhöjare och de 14 fåtöljerna i en cirkel runt ger förutsättningar för en optimal samtalsform – när rummet byter funktion och blir annat än en läsesal.

– Vill vi iscensätta ett panelsamtal med publik, en sagostund för barn, en författarafton eller styrelsemöte skjuter vi undan ljudabsorbenterna ovanför eldstaden och får en ljudmiljö mer anpassad för samtal. Då byter vi också ljusscenario och fokuserar mer på samtalskretsen. Det finns ytterligare tre – stor grupp, liten grupp och städ, berättar Peter Götlind och tillägger att astronomen Eric Stempels har utformat stjärnhimlen som skapats med hjälp av mycket tunna glasfiberkablar som förts genom undertaksskivorna. Få men välriktade spotlights belyser fåtöljerna i ring. Mellan dessa små skrivskivor försedda med bordslampor som skapar ett litet ljusrum kring varje plats och reflekterar ett varmt ljus från skivans ekträ.

Kryp upp i kollektivsoffan

I rummet utanför läsesalen är det betydligt ljusare, mycket tack vare det rikliga dagsljusinsläppet med utsikt mot en mjuk grässlänt. Lokalen är möblerad för grupparbeten och socialt umgänge. Här finns också en spektakulärt lång och bred golvsoffa, klädd i mjuk heltäckningsmatta för ett mer halvliggande häng. Kollektivsoffan är en ”krypuppmöbel”, klädd med en tjock mossgrön ullmatta och grå stenliknande kuddar. Rummets färgskala påminner om naturens gröna, himmelsblå och snövita. Belysningen domineras av vertikalt släpljus på väggarnas absorberande mossytor och riktbara avbländade downlights med bikakeraster som ger samlande ljus kring grupparbetsplatserna. En stor köksavdelning, små telefonrum och några mindre mötesrum samsas på de cirka 200 kvadratmetrarna – rundade väggpartier och asymmetrisk rumsplacering mjukar upp helhetsintrycket.

Utmaningen på Ekonomikum var att skapa en miljö som lockade studenter, en plats där många vill vara. Vid tiden för den här intervjun har inte invigningen varit. Men några studenter ombads ta rummet i besittning inför fotograferingen och när den var slut ville de inte gå därifrån. Ett bra betyg, minst sagt.

Publicerad den 30 januari 2019

Ur Ljuskultur Nummer 1, 2019