Rogivande färgupplevelse

Under den hektiska Stockholm Design Week, den andra veckan i februari, träffas branschen kollegialt och festligt i de många evenemang inne i huvudstaden och så förstås på mässan. Andningspauser är välkomna, en sevärd sådan utspelade sig på Västra Trädgårdsgatan 15, i Ivar Kreugers anrika Tändstickspalats. En utställning med färg, mönster och design, kallad Colour Emotions, Poem Edition. Färg- och ljusupplevelserna gav det starkaste intrycket och erbjöd en både sinnlig, estetisk och rogivande kontemplativ upplevelse – och så välbehövlig i den allmänna mässyran.

Skiftande skönhet

Stylisten Sara Garanty hade dels kurerat hela utställningen, dels formgivit de sju glashus som placerade i ring välkomnande lyste upp palatsets imposanta, runda innergård. Två av respektive husväggar var tapetserade med det transparanta materialet Dichroic, en film som skiftar i färg beroende på var betraktaren står och hur ljuset faller. Skapad för att efterlikna fjärilsvingars lysande, skimrande pigment, enligt tillverkaren 3M. Här hade en husgavel försetts med en varm Dichroic-film som gick i rött och gult och en kall i blått och lila. Tillsammans med husets inbyggda ljussättning blev upplevelsen betagande med något magiskt över sig. Husens innehåll kan enklast beskrivas som små stilleben av till exempel speglar, skulpturer eller en magnifik magnolia – en blandning av konst, inredning och installation. Innehållet harmonierade med kortare sentenser och dikter av såväl ett antal sufiska poeter som Edith Södergran och T.S. Eliot. Ett exempel var ”Jag är så upptagen av att älska att jag inte har tid över till att hata”, ett annat ”One who looks outside, dreams. One who looks inside, awakes”. Samtliga dikter sas vara kopplade till olika känslotillstånd i livet eller till livets olika illusioner och sanningar. Vad är det egentligen vi ser och vad är det egentligen som är sant? Husens skiftande skönhet förstärktes av sublim musik av den franska kompositören René Aubry.

– Utställningen syftar till att uppmärksamma vad vi ser och hur vi upplever design och arkitektur samt skapa en medvetenhet om våra egna känslor och förhållandet till oss själva när vi står och betraktar. Precis som tankar och känslor hela tiden förändras ville jag också visa att detsamma gäller för färg och ljus. Upplevelserna blir ju också väldigt olika beroende på sinnesläge och känslostämning, hur man mår helt enkelt. Under mässan behövs också platser där man tar sig tid att stanna upp och bara njuta av intrycken och jag hoppas publiken upplever det här på Colour Emotions. Tillägget Poem Editions berättar om diktstroferna som utöver husens innehåll ger ytterligare en meditativ dimension, berättar Sara Garanty som kurerade den första Colour Emotions-utställningen under möbelmässan 2015.

De som medverkade denna gång var, med Sara Garanty inräknad, sju kreatörer inom inredningsarkitektur, grafisk form, ljusdesign och dans – ljusdesignern Aleksandra Stratimirovic, inredningsarkitekten och fotografen Tekla Evelina Severin, mönsterstudion Nothing Can go Wrng (jo, utan o!), stylisten Karolin Wikström och dansarna Matilda Bildberg och Patricia Saliba. Bland annat hade de skapat egna utställningsrum inuti Tändstickspalatset där till exempel Tekla Evelina Severin visade en serie stockholmsfotografier i överraskande prunkande färg.

Aleksandra Stratimirovic hade ljussatt den runda innergården genom att låta de smala väggytorna mellan palatsets fönsterrader få ett ljus från marken som sakta tonade av uppåt februarihimlen. Resultatet var elegant och stämningsfullt, förstärkte platsens skönhet och känslan av en hel, sammanhållen rumslighet.

Milano som förebild

Sara Garanty poängterar också att hon med Colour Emotions vill lyfta fram stylisternas kompetens att skapa miljöer och påverka känslostämningar. Och hon ser gärna att fler vågar bidra med konstnärliga uttryck som ett komplement till mässans fokus på produktvisningar. ”Jag älskar färg så mycket att jag inte har tid för svart och vitt.”

– Den här typen av upplevelser måste få ta plats och jag har haft möbelmässan i Milano som förebild. Där kan plötsligt öppnas en bedårande vacker innergård där sinnena får vila och en stunds ro ger såväl eftertanke som ny energi. Mitt intresse för färg, som på allvar blommade ut när jag studerade inredningsarkitektur i Barcelona, kommer förhoppningsvis att ta sig fler uttryck framöver, berättar Sara Garanty och avslutar med en travesti av det i texten tidigare nämnda citatet: Jag älskar färg så mycket att jag inte har tid för svart och vitt.

Publicerad den 20 maj 2016

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2016