Dagsljus

Se upp Sverige!

Marie-Claude Dubois, arkitekt, forskare och miljöexpert är oroad över dagsljus­förhållandena i svenska bostadshus, speciellt byggda efter 1975. Bland annat detta tog hon upp i sitt föredrag på senaste Light Symposium på KTH.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Det är lite oroande att se hur man bygger i Sverige idag. Tidigare hade bostäderna maximalt fem våningar. Nu är det vanligt med åtta, nio, tio och med samma avstånd mellan husen. Trots att flera under­sökningar visar att det inte finns någon som helst möjlighet att uppnå bra ljusförhållanden överallt då. Det är likadant i nya bostadsområden runt om i hela landet.

När Marie-Claude Dubois – arkitekt, ­forskare och docent vid Energi och byggnadsdesign, Lunds universitet och samtidig miljöexpert på White Malmö – talade på KTH:s senaste belysningssymposium i ­december visade hon upp en illustration från Södra Nyhamnen i Malmö. Husen står tätt. Där har dagsljussimuleringar gjorts inom ett av de konsultuppdrag hon jobbar med.

– Se här, överallt där det är blått är situationen undermålig. Dagsljusinsläppet är alldeles för litet. Allra värst just nu är att ljusexperter kommer in alldeles för sent i byggprocessen, när detaljplaneringen redan är gjord.

”Daylight in the dense city”

I drygt två år har forskningsprojekt ”Daylight in the dense city” (Dagsljus i den förtätade staden) pågått. Marie Claude Dubois och hennes medarbetare har tittat närmare på ljusförhållandena i över hundra olika byggnader, nästan 5 000 lägenheter och 16000 rum. Idén var att studera vilken ­betydelse tätheten har för mängden dagsljus i olika bostadsområden i Sverige och berörde byggnader från olika perioder.

– I bostäder från perioden mellan 1950 och 1970 är förhållanden ganska bra över lag; varje lägenhet har tillgång till tillräckligt mycket dagsljus. Men i hus byggda efter 1975 ses en påtaglig försämring.

Husens placering i förhållande till varandra har självklart betydelse. För nära är dåligt, liksom att vissa husformationer är det. En kringbyggd gård till exempel kan skapa problem både i hörn och på de lägre våningsplanen.

– Det framkom också i och med ljussimuleringarna inom ”Daylight in the dense city” att möjligheten att få tillräckligt med dagsljus sjunker drastiskt i hus med loftgångar; sådana bygger man ju numera för att spara pengar. Dessutom, människor älskar sin balkong men det går inte att komma ifrån att balkonger skymmer dagsljusintaget.
Jag tror att man måste tänka över den saken framöver, försöka bygga annorlunda helt enkelt, menade Marie-Claude Dubois.”I bostäder från perioden mellan 1950 och 1970 är förhållanden ganska bra över lag; varje lägenhet har tillgång till tillräckligt mycket dagsljus. Men i hus byggda efter 1975 ses en påtaglig försämring.”

Det har nu gått sex år sedan Marie-Claude Dubois anlitades av arkitektföretaget White som expert på dagsljusfrågor. Sedan dess har fler och fler problem relaterade till dagsljuset dykt upp på hennes bord. I botten för hennes engagemang ligger grundläggande hälsofrågor. Det historiska perspektivet finns alltid med i bakgrunden. Vi behöver alla dagsljus för att behålla hälsan.

Tidigare, när människor vistades mer utomhus, gav ljuset från himlen information om både tid och rum. Dagsljuset innehåller de rätta våglängderna vid rätt tidpunkt, strikt biologiskt hälsomässigt. Genom årtusendena har dagsljuset styrt det cirkadiska systemet, berättat när det var dags att sova eller stiga upp gå morgonen.

Dagsljusets entydiga fördelarna måste in i byggandet

Idag är läget annorlunda. Marie Claude Dubois pekade på tre faktorer som minskar dagsljuscykelns naturliga styrka. Tillgången på billig elektrisk belysning (LED) hela dygnet och att den tid som nutidsmänniskan vistas utomhus på dagen minskar generellt samt att användningen av ljusemitterande enheter (datorer, mobiltelefoner, bärbara skärmar) ständigt ökar. Sammantaget gör detta att både sömnsvårigheter och funktionsstörningar ökar i samhället.

Hon underströk också på dagsljusets alla fördelar. Dess så viktiga stimulering av cirkadiancykeln som styr dygnsrytmen, ­förstås. Samt produktionen av vitamin D, som bara kan ske utomhus. Och så att det minskar stress och ökar känslan av trygghet – vi vet var vi är och när. För att nämna några. Vi kan ganska mycket, alltså, om dagsljusets betydelse men det gäller att ta med alla dessa entydiga medicinska och psykologiska fakta kring dagsljuset in i den praktiska verklig­heten, in i bostadsbyggandet.

Förutom en annorlunda stadsbyggnad och nya arkitektoniska lösningar pekade Marie-Claude Dubois också på önskemålet om ett nytt, bättre och mer adekvat sätt att mäta dagsljus inomhus.

När energikraven blev strängare i ­mitten av 1970-talet infördes dagsljuskravet i Svensk Byggnorm (SBN) 1975. Enligt Marie-Claude Dubois var det ingen som längre talade om dessa krav från mitten av 1990-­talet. Men frågan dök upp igen för fem år sedan och blev en het potatis i byggbranschen.

Nya mätmetoder viktiga

Dagsljuskravet mäts och regleras med hjälp av DF = Daylight Factor*. Att det hela blivit aktuellt igen handlar självklart om ekonomi och sättet att bygga men också om att det hela tiden varit så svårt att fastställa DF. Hur ska man mäta? Var? Vid en viss punkt, vilken i så fall? I alla rum? Reglerna från 1975 har i praktiken inte kunnat följas på ett bra sätt. Fast nu, menade Marie-Claude Dubois, finns förslag till förändringar. Dessa redovisas i rapporten ”Moderniserad dagsljusstandard”, som publicerades i november förra året. Den är resultatet av ett SBUF-projekt (SBUF = Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, ID: 13209). I rapporten föreslår Marie-Claude Dubois och hennes medförfattare (Paul Rogers, Max Tillberg, Bengt Dahlgren och Magnus Östbring) ett sätt att komma runt mätsvårigheterna, nya mätmetoder helt enkelt.

Enligt ”Moderniserad dagsljusstandard” är dagens krav på dagsljus i byggnader starkt begränsande vid stadsförtätning. Kraven behöver förnyas för att fungera i tätare stadsmiljöer. Samtidigt heter det att tillgången till dagsljus är ytterst viktig i en tid av stadsförtätning, förändrad livsstil med fler timmar inomhus samt skärpta energi- och miljökrav.

Om man istället för att hitta representativa mätpunkter tittar på en större yta för att bedöma dagsljustillgången blir det lättare att hålla kraven. Mängden dagsljus ska vara samma som idag men bör få fördelas friare inom bostaden. Det betyder en större flexibilitet både var gäller planlösning och orientering. Samtidigt ska kravet kompletteras med en minsta tillåten fönsterglas­andel för att undvika rum helt utan dagsljus.

Nyutkommen publikation

Också en annan publikation där Marie-Claude Dubois och hennes kollegors forskning redovisas har utkommer i dagarna: Daylighting and lighting – Under a Nordic sky. Där understryker författarna att vi i Sverige måste ta hänsyn till vårt geografiska läge när man ritar, planerar och uppför nya bostäder. Vi kan absolut inte rita städer så som man gör i Sydeuropa eller USA. Det går helt enkelt inte att bygga för tätt om kraven på dagsljus inomhus ska kunna uppfyllas.

– I de många utfrågningar vi gjort bland lägenhetsinnehavare framgår tydligt att det inte finns någon möjlighet att bygga så att alla boende är hundra procent nöjda med ljusförhållandena överallt. Men jag skulle önska någon typ av riktmärke. Låt oss säga att om tjugo procent av de boende är missnöjda så är läget inte acceptabelt. Precis så som när det gäller termiska komfortstudier. Det vore bra, avslutade Marie-Claude Dubois sitt anförande på ljussymposiet.

* Enligt definitionen är DF förhållandet mellan illuminansen i en punkt inomhus och en oskuggad punkt utomhus med en standardhimmel som benämns ”CIE overcast sky”. (CIE = Commission Internationale de l’Éclairage eller på svenska Internationella belysningskommissionen)

Daylighting and lighting – Under a Nordic sky

Författare: Marie-Claude Dubois, Niko Gentile, Thorbjörn Laike, Iason Bournas och Malin Alenius.

Utgiven av Studentlitteratur i februari 2019. Boken är framtagen genom ekonomiskt stöd från Bertil och Britt Svenssons Stiftelse för belysnings­teknik.

Publicerad den 21 mars 2019
Ur Ljuskultur Nummer 2, 2019

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare