Septemberljus i Slottsparken

Som belysningsplanerare på Jönköpings kommun är jag van att ha åsikter om, peta i och kanske till och med bestämma över mycket gällande vår offentliga belysning. Men så inte under Septemberljus. Då tar studenter över och får helt utifrån egna visioner ljussätta en plats i kommunen för en kväll. Sedan bjuder vi in kommun­innevånarna att beskåda slutresultatet.

Vision

När vi drog igång Septemberljus 2015 var vi ganska på det klara med vad vi ville uppnå. Vi ville skapa ett ljusevenemang tillsammans med ljusdesignutbildningen vid Tekniska Högskolan i Jönköping, för att för en kväll sätta fokus på en stadsmiljö eller park och locka dit kommuninnevånarna en tid på dygnet då de normalt inte skulle befinna sig där. Uppleva miljön på ett nytt sätt – ”i nytt ljus”.

Ambitionen var att kostnaderna skulle hållas nere. Inte så mycket på grund av resursbrist, utan för att vi av erfarenhet visste att merparten av evenemangs­budgetar ofta spenderas på dyr annonsering i lokalpressen. Dessutom närde vi en tro på att entusiasm och kreativitet ger ett roligare slutresultat än om man sätter dyra lösningar och antalet använda DMX-adresser i centrum. Mer reglar, fiberduk och färgfilter än RGBW och bärbara datorer, helt enkelt.

Arbetsfördelningen under Septemberljus är enkel. Kommunen tillhandahåller en plats att ljussätta, ordnar med det praktiska såsom logistik, polistillstånd, en lokal att utgå från, marknadsföring och glada tillrop. Högskolestudenterna står för kreativitet och allt hårt arbete.”Parken har en stark rumslighet med stora träd som tillsammans med den magnifika gamla disponentvillan i fonden skapar en tydlig inramning .”

När vi hösten 2020 var började planera för att genomföra Septemberljus för sjätte gången var förutsättningarna annorlunda jämfört med tidigare år. Covid-19 ledde till att vi från kommunens sida drabbats av ­inköpsstopp och därmed faktiskt hade väldigt lite pengar att röra oss med, vare sig vi ville det eller inte. Pandemin innebar dessutom att Ljus i Alingsås var inställt i sin vanliga form och därmed skulle samtliga andraårsstudenter delta i arbetet med Septemberljus. Vi fick också möjlighet att låna in fler armaturer från några leverantörer vilket gav möjlighet till fler ljussättningar.

Frågan var vidare hur vi skulle hantera begränsningen av antalet besökare vid publika evenemang. Utan att ha exakt koll på hur många besökare vi haft tidigare år så vet vi av erfarenhet att Septemberljus lockar ut en hel del folk, bara vädret är hyfsat. Vi kunde räkna med att fler än tillåtna 50 personer skulle dyka upp bara det inte ösregnade.

Utmaningen

Efter fem år i Jönköping kände vi at det var dags att låta Septemberljus lämna staden och sneglade istället mot kommunens andra stad, Huskvarna. Där fanns också en relativt bortglömd kommunal park, Slottsparken. De flesta tror att parken är Hotell Slottsvillans privata trädgård snarare än en allmän plats och därför en perfekt plats att lyfta fram i folks medvetande, inte minst då den ska omgestaltas och göras mer tillgänglig med byggstart i oktober.

Parken har en stark rumslighet med stora träd som tillsammans med den magnifika gamla disponentvillan i fonden skapar en tydlig inramning. Dessutom kunde dess enda någorlunda tydliga entré mot gatan vara en bra plats att leda in besökarna genom och på så sätt ha koll på hur många som befann sig på platsen. Tidigare har det varit fritt fram att strosa runt och titta på ljusinstallationerna, men vi insåg att genom att låta studenterna guida besökarna genom parken i små grupper kunde vi enkelt hålla räkningen på hur många som var på plats samtidigt. Detta blev en fin övning i att presentera sitt arbete samtidigt som besökarna leddes från entrén till utgången på ett covid-säkert sätt.

I september har andraårsstudenterna precis börjat jobba med utomhusbelysning. Deras relativa oerfarenhet av utomhusbelysning, det egna ansvaret och den korta förberedelsetiden gör arbetet till en spännande utmaning där vi arrangörer aldrig riktigt vet vad vi kommer få. Efter ett platsbesök får studenterna en intensiv vecka på sig att arbeta med evenemanget. Presentation av idéer och inlämning av inköpslista på måndagen, inköp av material på tisdag, byggnationer under veckan, provbelysning på onsdag och rigga på lördag. Insläpp från lördag kväll klockan 19.

I år var studenternas uppgift att ljussätta parken och Slottsvillan, vars fasadbelysning till vardags består av tre strålkastare, bestyckade med högtrycksnatrium. Varje grupp skulle bygga minst en installation. Det visade sig vid idépresentationen att ambitionsnivån var hög och alla fyra grupper planerade flera installationer. ”Kill your darlings” nämndes från arrangörshåll men detta begrepp var okänt och självförtroendet var på topp.

Genomförande

Efter onsdagens provbelysning insåg studenterna att det nog behövdes lite fler tester inför lördagen och ett genrep bestämdes till fredagen. Fredagskvällen bjöd enligt ösregn, elcentraler som det var fel på och en viss misströstan. Själv låg jag hemma och sussade gott, lyckligt ovetande om vad som föregick och nöjd med att väderleksrapporten pekade på uppehåll under lördagskvällen. Intresset på sociala media lovade också gott och vi kunde nog räkna med en del besökare.”Kill your darlings” nämndes från arrangörshåll men detta begrepp var okänt och självförtroendet var på topp.”

När jag kom till Slottsparken på lördagseftermiddagen rådde full aktivitet. Studenterna verkade vid gott mod trots en hård natt. Allt flöt på över förväntan och alla armaturer och sladdar var på plats i god tid innan skymningen. Dessutom hade vi väderguden på vår sida, med en temperatur på över 15 grader denna sista lördag i september. Förutom den ljussatta Slottsvillan (1) och mängder av belysta träd och buskar hade ett femtontal installationer riggats. Ljussatta honungsburkar, lysande bikupor (2), ett vardagsrum under ett träd (3), projektioner av såväl blommor (4) som mer skrämmande former (5) var bara en del av allt ögongodis som väntade eventuella besökare.

Framåt halv sju var det fortfarande ljust, men enstaka besökare dök upp med en optimistisk tro att det går lika bra att beskåda ljussättningar i dagsljus som i mörker. Klockan sju började en viss kö byggas upp på gatan utanför parken och det var dags att sätta igång guidningarna. Min plan för kvällen var att se till att allt flöt på, gå ett varv och njuta av ljussättningarna och sedan åka hem och äta middag klockan åtta.

När det stod en 75 meter lång kö på gatan en kvart senare insåg jag att middagen nog fick stå tillbaka. Medan kön fortsatte att fyllas på fick jag bistå med att dela in besökare i grupper och slussa in dem till guiderna som gjorde allt för att hålla tempot uppe. Vid tiosnåret var kön till slut ganska obefintlig och jag kunde ge mig hem. För studenterna fortsatte arbetet ytterligare ett antal timmar. Först med att guida besökarna som fortsatte ramla in i mer spridda skurar och efter midnatt med att riva allt de ägnat en hel vecka åt att skapa.

Bokslut

En elingenjör jag har en hel del att göra med sa en gång: ”Om alla hjälps åt och gör sitt bästa så brukar det bli ganska bra i slutänden.” Under årets Septemberljus hjälptes verkligen alla åt och gjorde både sitt bästa och lite till, vilket märktes på slutresultatet. Det märktes också att besökarna fick sig verkligen en ljusupplevelse under denna septemberkväll. När antalet guidningar räknades ihop på söndagen konstaterades att 80 grupper, av i snitt 10 besökare var, letts genom Slottsparken. Lägger man till ett antal personer som smitit in andra vägar innebär det att evenemanget samlat av en bra bit över 800 personer. Ljusets makt är stor!

Besökarna kunde under kvällen rösta på sin favoritinstallation och närmare 600 röster lämnades in. Priset som lottades ut bland deltagarna var en belysningskonsultation av det vinnande laget. Installationen Mystik och kusligheter vann med 156 röster, med endast en röst mer än tvåan Trädgårdsmästare.

Publicerad den 25 november 2020

Ur Ljuskultur Nummer 5, 2020