Vill lysa upp det som glömts bort

Storskaliga, långsiktiga stadsutvecklings­planer i all ära. Men som Erik Olsson påpekar är det viktigt att man inte glömmer bort tiden mellan planering och implementering och möjligheten att ha ett bra liv här och nu.

– I ett stadsplaneringsprojekt är 10–20 år ingenting. Men för barnen i området kan det handla om hela deras uppväxt. Då är belysning ett viktigt medel för att göra det tryggt och fint innan allt annat är på plats, säger Erik.

Ett exempel på det är stadsdelen Hagalund i Solna, ett av landets särskilt utsatta områden där kommunen planerar ett omfattande utvecklingsarbete. För fyra år sedan gjorde han en inventering av utomhusbelysningen där. I väntan på en mer genomgripande förändring har han därefter hjälpt kommunen med temporära installationer varje år under den mörka årstiden.

– De flesta är ganska enkla installationer som ger ljus och bidrar med stämning – ungefär som i en villaträdgård, men som skalats upp till att bli hela stadsdelens trädgård. Det räcker för att människor ska bli glada och tycka att det är fint, säger Erik.

Många gånger har han också aktivt involverat barnen och ungdomarna i de områden han jobbar med så att de blir en del av de installationer han gör.

– Men jag vill inte ge dem en färdig mall. Det ska inte vara som en målarbok där de måste färglägga innanför linjerna, utan jag vill låta dem komma med egna idéer som jag kan hjälpa till att gestalta.

Han pekar på en bild av ett ljuskonstverk i form av ett åskmoln med en blixt som går rakt ner i marken.

– Det här kommer från en workshop i Helsingborg där barnen fick rita teckningar som jag sedan gestaltade i olika ljuskonstverk, berättar Erik.

I verkstaden kan Erik bygga det mesta han behöver för sina projekt.

Enkelt och okomplicerat

För tillfället befinner vi oss i hans studio som ligger i Kaxholmen strax utanför Huskvarna, en sjönära liten tätort där villor och småföretag samsas med varandra i en salig blandning. I det vita tegelhuset där Erik nu huserar tillsammans med ljusdesignern Evelina Dembacke har det tillverkats träskor fram tills han köpte huset och renoverade det för två år sedan. Från utsidan ser det ut som en vanlig villa, men inuti ryms både kontor, lagerutrymmen där Erik kan förvara sina temporära installationer när de inte används och en verkstad där han kan bygga allt han behöver. Längre bort i rummet ligger förlagan till en röd korgarmatur och på väggen sitter en av de ljuslådor som ingår i installationen ”Poesipromenaden” som han valt ut som ett av sina tre favoritprojekt.

– Att bygga, testa och skapa har alltid varit en viktig del av det vi har gjort. Jag gillar att fixa saker själv och att det finns en enkelhet i det. Det innebar att jag inte ville renovera för hårt här heller. Man ska inte känna att åh, det är alldeles för fint för att kunna skruva och borra. Det här ska ju vara både verkstad och studio på samma gång, säger Erik.

När han var yngre spelade han i ett punkband. Han tror att det var där han lade grunden till sin pragmatiska inställning kring att man kan fixa allting själv och att saker och ting inte behöver vara så komplicerade.

– På den tiden var det ungefär: ”Okej, vi behöver en replokal och du har en ladugård. Alltså gör vi en rep­lokal av ladugården.”

Fixarådran förstärktes dessutom ytterligare under tonåren genom att han sommarjobbade som svetsare. Att det blev ljusdesign efter lumpen var mest en slump.

– Min mamma hade hittat en liten blänkare i Ica­kuriren om Håkan Fransson som startade Ljushögskolan och undrade om det kunde vara något för mig. Jag bodde i Linköping då så jag lånade en bil och åkte till skolan för att göra ett studiebesök. Och eftersom det verkade intressant så sökte jag en kurs och kom in – det här var 1998 innan det fanns ett helt program. Av de övriga i min klass var ungefär hälften konstnärer och hälften landskapsarkitekter, berättar Erik.

En av pionjärerna med kurskollegan Jöran

Med samma pragmatiska inställning som tidigare beslutade Erik att starta eget med kurskollegan Jöran Linder efter att ha läst ljusdesign i ett år.

– Vi visste båda att det här var något vi ville hålla på med. Det var en så oerhört stark känsla, nästan som ett kall. Så vi tittade på varandra och sa: ”Ska vi börja?”
Och så gjorde vi det. Han var konstnär, en utmärkt säljare och föreläsare medan jag var mer hands on och gillade att skapa saker praktiskt. Vi kompletterade varandra perfekt och jobbade ihop ända till 2015 då han blev sjuk och var tvungen att sluta. Men det händer fortfarande att han hjälper till med vissa konstnärliga bitar, berättar Erik.

De första åren tillbringade de otaliga timmar genom att åka runt mellan olika städer och vandra runt där, ofta i olika bostadsområden.

– Det var så vi hämtade vår inspiration. Inte nödvändigtvis genom att titta på ljus, utan snarare från allting annat vi såg.

På sina resor passade de också på att knacka på hos olika bostadsbolag och presentera sig och sina idéer. För att kunna visa hur det skulle se ut i verkligheten tillverkade de teleskopiska lyktstolpar som var enkla att ta med sig.

– Medan många andra gjorde provhängningen ganska sent var det det första vi gjorde i utbildande syfte och för att skapa intresse, berättar Erik.

Parallellt med det började de också ge sig ut och föreläsa om sitt jobb med bostadsområden och hur man kan lyfta in ljusdesign i vardagsmiljöer. Föreläsningarna tog dem bland annat till Syd- och Nordamerika och de flesta länder i Europa.

– Vi blev också inbjudna till Singapore med sina unika mastodontprojekt i centrum. Men när vi kom ut till förorten där de flesta bor såg det för bedrövligt ut. Bland den grå betongen kunde vi se hur någon hängt upp färgprover högst upp – husen skulle bara målas där man kunde se dem från vägen och inte för de personer som bor där. För oss har det alltid varit precis tvärtom – vi vill belysa för dem som bor på en plats. Jag vet inte hur många gånger vi kommit ut till bostadsbolag och velat belysa innergårdar men blivit ombedda att belysa panncentralens skorsten eller liknande i stället. Visst, det kan vara fint som landmärke, men vardagsmiljön är viktigast, poängterar Erik.

Inspiration till konstprojekt

Resorna inom och utom landet gav också inspiration till olika konstnärligt inriktade ljusprojekt.

– Vi var långt framme med idéer redan när vi började och ville göra lasertak på torg och belysa fasader på ett sätt som inte var möjligt då, men som alla gör nu. När vi presenterade våra projekt då var vi väl medvetna om att det fanns vissa ramar vi behövde hålla oss till. Men vi kunde fortfarande föra in nya roliga influenser bara vi höll oss inom ramarna.

Ett par exempel: Inför prinsessan Victorias och Daniels bröllop 2010 gjorde Erik och Jöran stora lysande hjärtan som placerades ut på flera ställen i Stockholm. Dessa såldes sedan till flera andra städer. Till Jönköpings första pridefestival 2014 gjorde de installationen ”Qom ut” med sex belysta garderober, varav en tillgänglighetsanpassad, som man kunde komma ut ifrån.

– Många tog bilder på sig själva där som de lade ut på Instagram med texter som ”om ni inte har fattat det innan”, berättar Erik.

Under en musikfestival i Luleå lät de ungdomar klä ut sig till levande golvlampor med lampskärmar på huvudet – tanken var att de skulle synas och ta plats, men inte som personer.

– Där kanske många hade stannat. Men vår grej var att vi dagen innan gav oss ut till områdena där ungdomarna bodde och lät dem peka ut en otrygg plats. Sedan lät vi en av dem klä på sig golvlampan och tog en bild där. Det hela blev ett dokument som vi gav till kommunen, berättar Erik.

Än i dag är han fortfarande ofta ute och promenerar runt i olika bostadsområden.

– Jag kan se hur det fortfarande finns två vägar i bostadsområdena. I vissa fall gör man stora projekt där man går all-in och anlitar landskapsarkitekter och ljusdesigner och gör det jättefint. Men många gånger gör man inget alls. Och om man gör något så låter man den ansvarige elektrikern hålla i det som oftast inte kan helheten när det gäller ljus. Jag känner att det finns ett stort behov av att minska klyftan mellan att göra allt eller inget. För många gånger går det att göra väldigt mycket med enkla medel, säger Erik.

3 utvalda projekt

Erik Olsson berättar om tre av sina favoritprojekt.

Foto: Studio Dittmer

Huskvarna kyrka

”För tjugo år sedan fick jag och Jöran i uppdrag att belysa den mörkt vinröda träkyrkan i Huskvarna. Vi hade en vision men tekniken fanns inte på plats och det var otänkbart att göra som vi ville. Lösningen blev att använda markstrålkastare med relativt låga ljusnivåer eftersom väggen annars hade upplevts blank och vit.

Därför var det extra roligt att nu få möjlighet att uppdatera belysningen med helt nya förutsättningar. När kyrkan kontaktade mig igen 2019 ville de också väga in aspekter som hänsyn till växter och djur, energiåtgång och att inte belysa mer än nödvändigt. Önskemålet blev därför att belysningen skulle kunna styras både sektionsvis och på dygns- och årstidsbasis. Man ville till exempel inte ha trädbelysning på sommaren även om det är fint.

Arbetsmiljön var också viktig. Många som jobbade där upplevde att det kändes mörkt och olustigt när de kom ut från kyrkan på kvällen. Med den nya belysningen känns kyrkan levande på ett helt annat sätt. Jag har alltid gillat att jobba med vertikalt ljus. Här har jag jobbat med strålkastare under takfötterna som lyser ner och ger ljus både på fasaden och marken nedanför. Utöver det finns belysning i fönstren på insidan. Det gör att kyrkan känns mycket mer levande, som att någon är där. Tillsammans med företagen runt omkring försöker vi nu också rusta upp och renovera den befintliga stolpbelysningen i anslutning till kyrkan. Projektet blev klart under 2024 och kunden är jättenöjd.”

Foto: Erik Olsson

Hissbyggnad, Habo station

”I samband med att Habo station skulle byggas om och få ny ljusdesign föreslog jag att vi även skulle inkludera hissbyggnaden. Min tanke var att göra en enklare installation som tar lagom mycket plats när man stannar till med tåget. Min konstnärliga gestaltning är en fri tolkning av kommunens logotyp och grafiska profil som går i grönt och vitt. Rent tekniskt är det inget avancerat alls, utan installationen består helt enkelt av ljuslådor i olika färger. Fönsterglasen bredvid har sedan laminerats i en rosa komplementfärg.

Kommande steg är projekterat i olika delar. När det gäller belysningen kommer mycket att bestå av integrerat ljus i handledare, cykelställ och andra detaljer för att skapa små rum. Utöver det kommer det att bli en bas med stolpar. Det här första steget blev en liten snabb och rolig installation som kom upp i slutet av 2024 och som lyfter stationen i väntan på att resten ska bli färdigt.”

Bilderna är från ett projekt som Erik gjorde tillsammans med Huge i bostadsområdet i Skogås.

Poesipromenaden

”Genom Poesipromenaden vill vi låta ungdomar själva få vara med och påverka sitt område. Poesipromenaden består av färgade ljuslådor med poetiska texter som monteras på lyktstolpar i den stadsdel där ungdomarna bor. Vi är tre som jobbar med den här idén tillsammans, jag som håller i det tekniska och praktiska och Jöran Linder och Ceger Hillo som är poeter.

Det hela börjar med en poesiworkshop där vi använder olika metoder för att skapa texterna. Ett sätt har varit att jobba med blackout poetry, vilket innebär att man använder befintliga böcker och ringar in ord och fraser i dem. Vi har också använt kylskåpspoesi där man kan leka fram texter och ord. I några fall har det också varit ungdomar som skrivit texterna helt från grunden, utan någon hjälp.

När texterna är klara anpassar vi dem utifrån textlängd och typsnitt så att det ser bra ut. En vecka efter workshoppen brukar allt kunna vara på plats. Lite beroende på hur många som är med brukar det bli en slinga på ungefär en kilometer med 60 texter som ringar in bostadsområdet. Det brukar bli väldigt fint. På håll ser det ut som ett lysande färgstråk och när man kommer närmare ser man texterna. Reaktionen har blivit väldigt positiv, både bland ungdomarna och övriga som bor i området. För ungdomarna blir det en plattform och möjlighet att få ta plats i det offentliga rummet och för oss övriga blir det en riktig boost med ­ungdomlig energi. Så här långt har vi gjort det på fem ställen sedan starten 2022 och fler är på gång.”

Publicerad den 14 maj 2025

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2025