”Färg och material är lika viktigt som ljuset.”

Cecilia Cronelid har ett vackert ljusminne från barndomen. Hon är fyra–fem år och har just flyttat hem från Sydafrika, där hennes föräldrar jobbat på Electrolux. Vintern är kall och mörk i det nya hemlandet, så när vårsolen kommer fram för första gången blir hon så glad att hon springer ut i gräset och pussar på det. Där ser hon en liten droppsten som blänker så vackert i solen och tar på den.

– När jag tänker tillbaka på det kommer jag också ihåg hur jag tyckte om att ligga inomhus på en matta i solen så att det blev varmt och mysigt. Redan då hade jag nog en känsla av hur mycket solen och ljuset betyder, säger Cecilia Cronelid.

Ljus på olika sätt under vägen

Sedan dess har ljuset följt henne som en röd tråd genom livet och genom olika utbildningar och jobb, också långt innan hon blev ljusdesigner. Några smakprov: Efter att ha läst en mode- och textildesignutbildning jobbade hon med kläder och dekor på en teater. Där använde hon och hennes kollega neonljus för att ”måla” saker som dök upp på scenen och därmed skapa en spöklik känsla. Hon gick också sminkkurser, började sminka inför teaterföreställningar och såpoperor som Skilda världar, jobbade med kläder som stylist och använde färger och ljus för att framhäva och dölja. Under några år bodde hon i Singapore där hon jobbade med event och använde belysning för att skapa olika stämningar.

Efter en utbildning i grafisk form började hon jobba med skyltfönstren hos klädkedjan Zara och lade stort fokus på ljussättningen. Därefter blev det inredningsarkitektur på Konstfack och till sist ljusdesign på KTH. En inspirerande övning under studietiden, där de tittade på tavlor och hur man kan måla ljus för att skapa olika sinnesstämningar förstärkte Cecilias nyfikenhet på hur man kan kombinera färg och ljus för att skapa effekt.

”Det är intressant att se hur man kan minska ­ljusmängden och spara energi genom att använda material och färg i kombination med ljus.”

– Det är intressant att se hur man kan minska ljusmängden och spara energi genom att använda material och färg i kombination med ljus. På Gotland behöver man till exempel inte lika mycket ljus eftersom den vita kalkstenen där hjälper till att reflektera ljuset, säger Cecilia.

Stämning med enkla medel

Kombinationen av material, färg och ljus finns med som en viktig utgångspunkt i alla hennes ljussättningar, ibland subtilt, ibland mer uppenbart som på Avestaverken där en spelande orgel skulle hängas upp som ett konstverk i en mörk lokal.

– Själva belysningen var egentligen superenkel, men jag gjorde en gång fram till orgeln bestående av vita stenar. Eftersom det var så mörkt runtom blev det väldigt effektfullt, berättar Cecilia.

Färg i olika glanstal kan vara ett annat sätt att skapa effekt.

– I ett projekt där vi skulle göra både inredning och belysning till AFA:s kontor i Stockholm målade vi till exempel mönster på väggarna genom att använda färg med olika glanstal, som framträdde tydligt när de blev belysta, berättar Cecilia.

Hennes ljusfilosofi bygger mycket på just att kunna skapa en speciell stämning, oavsett vilken plats det handlar om.

– Om man kliver in på en restaurang ska det vara stämningsfullt samtidigt som funktionen också är viktig – man ska kunna se maten man äter. Belysningen ska också vara rätt för platsen och ekonomin. Genom att tänka smart går det ofta att komma långt med väldigt enkla medel. Ibland kan en extra golvarmatur eller spott på väggen vara fullt tillräckligt för att framkalla en helt annan känsla. Provbelysningen är också enormt viktig för upplevelsen av ljus. Det går inte att bara mäta i lux, utan man behöver också tänka på vilket material som ljuset träffar och i vilken situation, påpekar Cecilia.

Redan som barn hade Ceclia en känsla för hur mycket solen och ljuset betyder.

Ett nätverk med många samarbeten

För tillfället befinner vi oss på det kontor på Kungsholmen som hon delar med ett tiotal kollegor inom arkitektur och ljusdesign. Tillsammans bildar de passande nog nätverket ”Tillsammans Arkitekter”, ett gemensamt varumärke och paraply att utgå ifrån, men där alla har sina egna företag. För Cecilias del innebär det att hon ibland går in som inredningsarkitekt i ett projekt, ibland som ljusdesigner eftersom hon är utbildad och har lika stor erfarenhet inom båda områdena – men i praktiken innebär det nästan alltid båda delarna eftersom de hänger så tätt ihop. När vi träffas har hon och kollegan Annika Thelaus precis haft besök av en textilleverantör inför ett projekt.

– Jag kan verkligen gå i gång på samarbeten, att få ta del av andras kompetenser och tänka vidare tillsammans. Att jobba så här i nätverk är perfekt. Man har all den frihet som det innebär att vara egen, samtidigt som man har kollegor och kan gå ihop om större projekt.

Tre i nätverket jobbar med ljus. Förutom Cecilia är det ljusdesignern Sonal Garg och Johanna Lind som liksom Cecilia är både inredningsarkitekt och ljusdesigner. När de tre jobbar tillsammans gör de det under namnet Tillsammans Ljusstudio. Merparten av uppdragen handlar om interiör belysning, men på senare tid har det även blivit en del exteriöra projekt som parker eller gågator i mindre skala.

– Jag gillar bredden. Och det kan vara precis lika intressant med ett superlitet projekt som ett stort – man behöver ju gå igenom samma faser ändå. Jag brukar till exempel alltid jobba med mood boards för att få fram känslor och stämningar. Mitt största problem är nog att jag går i gång för mycket på allt jag gör och kan jobba långt in på nätterna eftersom jag tycker allt är lika roligt, säger Cecilia med ett leende.

Några exempel på nuvarande uppdrag är ett par kursgårdar, en skola, ett par kontor och ett par industrilokaler.

– Jag har också jobbat med ett par kyrkor, vilket är otroligt roligt eftersom det handlar om alla skeden i livet och känslor och stämning tillåts spela en så central roll. Min ambition är inte att vinna något ljuspris eller göra en cool belysning, utan mer att stötta människor där de befinner sig. Om man till exempel sitter i kyrkan och är väldigt ledsen vill man inte ha supermycket ljus. Då handlar det mer om att skapa en scenografi som inger lugn och trygghet och det är så jag vill jobba. En annan sak som är fin när man jobbar med kyrkor är att de ofta har en arkitektonisk historia, där man från början tänkt till hur fönstren ska sitta för att ljuset ska falla ner på altaret och andra viktiga detaljer, säger Cecilia.

Nu funderar hon och kollegan Sonal på att göra fler projekt med ljuskonst framöver, vilket hon redan varit inne och nosat på flera gånger. Även om hon inte ser sig själv som konstnär i första hand har hon också gjort flera andra typer av konstverk, inte minst textilkonst. I ett annat roligt projekt skapade hon ett konstverk för barn, bestående av färgglada moduler som går att sätta ihop och leka med.

Ett annat kommande spår är att börja göra egna armaturer under ett eget varumärke.

– Det finns så många inredningsarmaturer som visserligen är vackra men där ljusbilden inte blir så bra. Så vi vill bidra med att göra de armaturer vi själva saknar, säger Cecilia.

Hon gillar problemlösningsmomentet som det innebär, allra helst när hon får göra det tillsammans med någon annan.

– Jag och Sonal har kunskaper och erfarenheter som kompletterar varandra och kan fånga upp varandras idéer på ett bra sätt. Jag tror att det alltid är så, att de bästa resultaten uppstår i möten och samarbeten. Om man är lyhörd och lyssnar på varandra kan man hitta helt nya vägar och bättre lösningar än man skulle gjort på egen hand. Man kanske ritar på en bokhylla och snickaren säger att det blir jättedyrt, men blir mycket billigare om man flyttar regeln en bit och då gör man det. Många gånger handlar det bara om att ta samtalet och lösa saker ihop, säger Cecilia.

Här finns också ett pedagogiskt moment som hon tycker om, vare sig det handlar om att väcka intresse för en ljusfråga hos en arkitektkollega eller skapa förståelse för en ljusfråga hos en kund.

– Ett kontor som jag jobbat med i många år ville bara ha LED-plattor först. Jag försökte övertyga dem om fördelarna med vertikalljus och till slut satte de belysning på en vägg. Jag blir jätteglad varje gång det går att skapa medvetenhet kring vikten av belysning, även om det är i det lilla, säger Cecilia.

3 utvalda projekt

Cecilia Cronelid berättar om tre av sina favoritprojekt.

Västra kapellet, Söderhamn

Foto: Mattias Hamren

”Västra kapellet ligger i anslutning till en kyrka, men är icke-religiöst så att vem som helst kan ha en begravningsceremoni där. Miljön är också mycket mer avskalad och modern jämfört med en vanlig kyrka. Mitt uppdrag här handlade om att göra ny belysning såväl som inredning. Tanken var att inredningen skulle vara fortsatt sparsmakad och passa ihop med träet i väggar och tak.

Den tidigare belysningen bestod främst av nerpendlade armaturer. Här fanns också en sektorsarmatur som jag behöll eftersom den passade in i miljön. I övrigt handlade det mycket om att tillföra nytt ljus, speciellt vertikalt ljus på väggarna. I den stora salen, som var väldigt avskalad utan valv och målningar, fanns en stor granitvägg som jag belyste med spottar för att den inte skulle upplevas så mörk och tung. I anslutning till den stora salen fanns också ett mindre minnesrum som jag belyste med spottar och nerpendlad belysning.

Även entrén skulle vara sparsmakad. Här byggde jag ett ljusbord i corten med ljushållare och en liten hylla där man kunde lägga ljusen. På väggen gjorde jag ett textilkonstverk av återbrukat material, som en abstraktion av Söderhamn, där jag plockade upp de färger som fanns på dörrar, fönsterkarmar och övrig inredning och sedan belyste med spottar.

I uppdraget ingick också att ta fram nya stolar. Efter att ha arrangerat en provsittning valde jag en stol i ask och skinn och designade en liten hylla mellan stolarna. Tanken var både att få en liten plats där man skulle kunna lägga en bibel eller annan skrift och att dölja de silverfärgade kopplingarna mellan stolarna.

Det jag är mest nöjd med är att det gick att förhöja intrycket med ganska enkla medel, genom att rensa bort och belysa på ett annat sätt. Sedan var det väldigt roligt att få göra konstverket – och ett härligt samarbete både med personalen och elektrikerna på plats.”

LO-borgen, Stockholm

Foto: Jason Strong

”Det här projektet bestod av flera väldigt olika delar, där jag och inredningsarkitekten Helena Ljungberg Manrell jobbade med både inredning och belysning. LO har otroligt mycket konst som de visar upp och första delen bestod av ett utställningsrum. Rummet låg en trappa ner och den största utmaningen var att det var så lågt i tak. Med hänsyn till det och för att kunna variera belysningen utifrån utställningarna valde vi en flexibel belysning med allmänljus och spottar på skena. Vi designade också en armatur med en abstrakt kombination av ett ”L” och ett ”O”. Den första prototypen tog jag fram hemma genom att skära fram bokstäverna i papper och efter att ha testat några olika varianter valde vi ut en som Ateljé Lyktan sedan tillverkade.

Nästa del handlade om plenisalen med ett jättestort konstverk dolt bakom ett draperi. På väggen fanns också en rad med arbetarfanor som vi belyste med väl integrerad belysning. Det är väldigt sällan jag jobbar med RGB, men i det här fallet kändes det befogat att kunna växla färg eftersom rött är något av ett signum för LO. Vi gjorde också scenbelysning för talarna, som en scenkille hjälpte oss att ställa in. Utöver det ritade vi om dörrar och knoppar och gjorde även en del inredning. I uppdraget ingick också ett konferensrum. På grund av alla installationer och videocentraler som fanns där behövde vi sätta belysningen väldigt högt upp. Det känns roligt att vi fick till en så varierad belysning och att vi kunde göra den här ­speciella LO-armaturen. På det viset känns det som att vi lämnar ett ­personligt avtryck.”

Sånga Säby kursgård, Ekerö

Foto: Åsa Iseby & Johan Nilson

”Sånga Säby är LRF:s kursgård och de tre elementen jord, vatten och skog fick därför bli en utgångspunkt för vårt arbete. I det här projektet har vi gjort om så gott som all belysning och inredning. Vi har till exempel skapat en trädkrona med en upphöjd eldstad att samlas kring, en ny bar, pergola och kaffebänkar. Vi har bestämt hur belysningen och stämningen ska vara på dagen för att sedan förvandlas och bli mysig på kvällen – i ljusgården har vi till exempel lekt med spottar och uppåtljus som ger himmelskänsla på kvällen. Så gott som all belysning inomhus är integrerad, antingen i möblerna eller i trälamellerna som finns i trädkronan, taket och baren. I korridorerna som var ganska tråkiga förut har vi bytt färg och mattor, målat undertaken mörka för att skapa en trolsk John Bauer-känsla och bytt till downlights.

På två ställen fanns stora samlingssalar där vi arbetat med att få in LRF-känslan även i materialen, till exempel genom att belysa draperier så att de ska upplevas som en del av naturen. I taket satte vi en stor krona gjord av olika sädesslag, utan egen belysning men som vi belyste med spottar. Vi arbetade också med vissa hotellrum där vi bytte material – främst till trä, öppnade upp glaspartier, målade om och lade till sänggavlar och gardinnischer. Sedan satte vi integrerad belysning i sänggaveln och lamellerna i väggen. Exteriört målade vi om en del av byggnaden och ritade en ny entré som vi sedan ljussatte. Tidigare fanns också många bländande stolparmaturer som vi bytte ut. En av många saker som var så roliga med det här projektet var att beställaren var så visionär och öppen för nya idéer. Det blev ett roligt bollande av tankar och idéer där vi fick möjlighet att testa många olika nya saker.”

Publicerad den 26 september 2024

Ur Ljuskultur Nummer 3, 2024