Intervju

Vill lyfta rummets djupare syfte

Utöver hygienfaktorer som bländfrihet och goda kontrastförhållanden bör ljussättningen även ge djupare information om rummet och dess syfte. Det är en av ljusdesignern Viktor Martinssons viktigaste utgångspunkter. Därför börjar han alltid med frågan om vad som är viktigast i rummet.

Vill du fortsätta läsa?

Denna artikel är låst för prenumeranter. Genom att bli prenumerant kan du läsa samtliga artiklar från det senaste numret på nätet och får tillgång till ett växande arkiv av tidningens rika material.

Bli prenumerant

Det är inte alldeles enkelt att hitta till det faluröda 1700-talstorpet där ljusdesignern Viktor Martinsson och hans fästmö Linnea bor största delen av tiden just nu. Den lilla gården är belägen i skogen några mil öster om Växjö och förutom det lilla systertorpet längre ner på vägen är det flera kilometer till närmaste granne. Viktor och Linnea köpte gården strax innan pandemin bröt ut för att komma närmare familj, vänner och framför allt naturen.

– Vi såg det som lite av en utmaning att våga prova på avskildheten mitt i naturen. I min yrkesroll har jag även lätt att uppskatta en exteriörmiljö utan massor av artificiellt ljus – och en enkel och ärlig inomhusbelysning, säger Viktor.

Vi kliver in i huvudbyggnaden, där Viktor och Linnea tagit bort det sänkta innertaket så att de gamla handyxade takbjälkarna kommit fram. Nu är det precis så att Viktor kan stå raklång i rummet. I ena hörnet av rummet sprakar det hemtrevligt från en brasa och i fönstren står långa rader med ljusstakar i mässing och tenn. Ovanför matbordet hänger en pendlad keramiklampa.

– Vi håller det oftast enkelt med bara pendeln, brasan och levande ljus. Den levande lågan är så djupt rotad inom oss och ger ett helt annat lugn. Utomhus har vi valt en lågskalig och väl avskärmad belysning med totalt tre armaturer. Det gör att stjärnhimlen framträder alldeles tydligt och så stör vi heller inte fladdermössen och de andra nattlevande djuren som vi delar denna plats med. Det innebär emellertid att man måste sluta jobba utomhus och gå in när det mörknar om det inte är månljus, säger Viktor.

Som det borde men inte alltid blir

Lägenheten i Göteborg där de också bor och har sin yrkesmässiga bas – Viktor som ljusdesigner på White – står i bjärt kontrast till detta, med mycket teknik, trådlös styrning och olika scener för städ, arbete och mys.

– För mig handlar bra ljusförhållanden om så väldigt mycket mer än synfrämjande kontrastförhållanden och bländfrihet. Ett riktigt bra ljus understryker vad man använder rummet till genom att bidra till en kontextuell hierarki där det viktigaste är ljusast och det näst viktigaste näst ljusast. En väl belyst kyrka är ofta ett tydligt exempel på det, med altaret och utsmyckningen bakom i centrum, sedan predikstolen och därefter bänkraderna, säger Viktor.

Men han tycker inte alltid att det är självklart att det är så det ser ut i praktiken.

– Vi som ljusdesigners är skickliga på att se vad som är fint att belysa och tenderar ibland att ljussätta mer utifrån det. Vi kan komma in i ett rum och se vad vi borde belysa, men sedan ser vi en tegelvägg som är fin att ”släpljusa” och då gör vi det istället. Ofta finns rummets essens och vad som är viktigt fångat i förstudien. Men när vi väl projekterar finns en tendens att lägga fokus på andra saker, säger Viktor.

Bakgrunden

Karriären började med elprogrammet på gymnasiet. Efter det jobbade han som belysningsplanerare och ljussatte privatbostäder för belysningsleverantören Designlight Scandinavians räkning i tre år. Parallellt med det började han läsa ljusdesign på distans på Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda.

– Det gav helt klart mersmak och man kan väl säga att jag släppte skaltången i fascination för ljuset. Sedan sökte jag in till Jönköping och läste min kandidatexamen i ljusdesign där, berättar Viktor.

Under studietiden hade han praktik på en arkitektbyrå i Wellington på Nya Zeeland. Syftet var att lära sig yrkesspråket på engelska och att få testa på att jobba utomlands för att kunna göra det i framtiden.

Viktor tycker att just tälja är väldigt avkopplande och liknar täljningen med ljussättningsprocessen. I det ena fallet täljer man försiktigt bort ämne och i det andra varsamt reducerar mängden mörker. Den viktigaste frågan Viktor anser att branschen har är hållbarhet, och det i ett bredare perspektiv. Foto: Maria Lindberg

– Sedan fastnade jag för att jobba som ljusdesigner på ett arkitektkontor. Jag gillar rollen som kommunikativ brygga mellan arkitekten och mer mjuka värden å ena sidan och elkonsulten och mer hårda å den andra. White kändes som bästa alternativet i Sverige, så jag tog kontakt med Andreas Milsta som var teamledare. Nu har jag jobbat där i snart fem år. Det är en jättehärlig grupp att jobba i och jag har funnit fantastiska vänner och mentorer bland flera av kollegorna.

Om han måste välja mellan exteriöra och interiöra projekt blir det interiöra.

– Exteriöra är intressanta för att de upplevs och skapar mervärde för så många människor som passerar förbi. Men favoritprojekten är ändå interiörprojekt med stort gestaltningsmässigt utrymme. Om jag skulle välja ett projekt just nu skulle det nog vara en kyrka eller restaurang, eftersom de stämmer så väl in på designmetodiken med kontextuella hierarkier, påpekar Viktor.

Som exempel på riktigt lyckat projekt när det gäller just det vill han gärna lyfta Anna Ekberg och Sofia Bamberg och deras arbete med restaurang Frantzén i Stockholm.

– De har verkligen satt fokus på rummets djupare kontext och givit emfas till maten, drycken och umgänget, säger Viktor.

Hållbarhet den viktigaste frågan just nu

Han tycker att branschens viktigaste fråga just nu handlar om hållbarhet. Inte gestaltningsmässigt för där finns redan ett hållbarhetstänk. Snarare när det gäller vilka produkter och material som används. ”Jag upplever att vi har ganska dålig koll på våra olika armaturer och hur de lastar miljön i ett livscykelperspektiv.”

– Jag upplever att vi har ganska dålig koll på våra olika armaturer och hur de lastar miljön i ett livscykelperspektiv. Hur stort avtryck ger den här markstrålkastaren i rostfritt stål kontra den fasadmonterade plåtarmaturen som potentiellt kan behandla samma yta? Vi vet att det är skillnad ur miljösynpunkt, men hur stor är den? Och vi bör nog överväga hur långt bort i världen vi föreskriver produkter ifrån, för att slippa onödiga transporter, påpekar Viktor.

För att komma tillrätta med det tror han att dessa produktfrågor regelbundet behöver lyftas till de aktuella leverantörerna, för att på så vis synliggöra de olika produkternas miljömässiga fotavtryck.

– Jag är övertygad om att många av oss branschkollegor efterfrågar denna information. Så det är en hint till alla leverantörer att ta tag i det redan nu för att ligga steget före. Sedan tror jag att de här frågorna behöver behandlas som en del i utbildningen på samma sätt som energimässig hållbarhet, säger Viktor.

Han tycker att en annan utmaning för branschen är att fortsätta lyfta värdet av vad en ljusdesigner kan tillföra i ett projekt utöver elkonsultens tekniska expertis.

– Vi har fortfarande ett stycke att gå innan den arkitektoniska ljusdesignerns roll är helt given. Personligen känner jag också att det finns mycket att göra när det kommer till att ljussätta exteriöra miljöer på små orter runtom i landet. Många av dessa platser saknar en genomtänkt belysning och de armaturer som finns kan vara både utdaterade, överväxta och trasiga. Där har vi möjlighet att tillföra ett stort värde för många människor i deras vardag – vilket är en viktig drivkraft för mig, säger Viktor.

Den viktigaste frågan Viktor anser att branschen har är hållbarhet, och det i ett bredare perspektiv. Foto: Maria Lindberg


3 utvalda projekt

Viktor Martinsson om tre av sina favoritprojekt.

 

Curiosum Science Center, Umeå

Ljusdesign: Andreas Milsta och Viktor Martinsson. Foto: Andreas Nilsson

När Umeå universitet bestämde sig för att bygga ett nytt forskningscenter fanns en tydlig önskan om att den spännande verksamheten inuti också skulle avspeglas i fasaden. Och så har det verkligen blivit. Den nya byggnaden är en kupolformad domteater, med åskådarläktare och videomaterial som projiceras i det välvda taket. Fasaden är utformad i nära samarbete med våra arkitekter på White och består av perforerad plåt som belysningen i sin tur dolts bakom. Totalt handlar det om cirka 8 400 individuellt styrbara RGB LED-ljuskällor som sitter i små moduler med 10 centimeters avstånd. Styrningen består av 56 DMX-universum. Sammantaget gör det fasaden till en lågpixlad bildskärm som kan användas för olika ändamål – till exempel för att skriva text direkt på fasaden. Det vi levererat nu är en finstämd grund- respektive aktivitetsscen samt ett antal effektfulla temascenarier, ­såsom ”Pride” och ”Norrsken”. När domen fylls med människor ändrar personalen ifrån grundscenariot där varmt och kallt ljus möter varandra, till aktivitetsscenen med sitt vita sken som gradient avtar och övergår till blinkande stjärnor i toppen. Vi har även förberett styrningen för att kunna aktivera denna scen per automatik via sensorer som registrerar andelen koldioxid i luften, vilket ökar med andelen utandningsluft.

Alla fästpunkter i fasaden gjordes i förväg så att vi inte skulle behöva borra något på plats. Med hjälp av fullskaliga mockups kunde vi se till att det blev exakt rätt storlek på hålen och att de placerades på ett sådant sätt att vi kunde dölja all teknik. Under arbetet med mockupen ändrade vi också det inre fasadskiktet till ett ljusare för att få bättre reflektans.

Det är mycket med det här projektet som varit roligt. Inte minst det långtgående samarbetet mellan oss konsulter, leverantörer samt arkitekt. En annan del är att vi kunnat ta ut svängarna när det gäller att använda färg. Jag är ganska restriktiv till att använda monokromatiskt färgat ljus, men i det här fallet upplevde jag verkligen att det var motiverat. Och så har det förstås varit roligt att alla är så nöjda med slutresultatet.

 

Ljusdesign: Andreas Milsta och Viktor Martinsson. Foto: Andreas Nilsson

Ljusdesign: Andreas Milsta och Viktor Martinsson. Foto: Andreas Nilsson

 

Värmlands museum, Karlstad

Ljusdesign: Mikaela Åström Forsgren och Viktor Martinsson. Foto: Åke E:son Lindman

Museet var ett av de första större interiör­projekt jag kom att involveras i när jag började på White. Projektet innebar en omfattande tillbyggnad och ombyggnation av museet och berörde både restaurang, café, foajé, bibliotek, butik och utställningsytor. En av utmaningarna var att skapa en bra balans i restaurangen som även användes som utställningsyta. För ändamålet skapade vi olika scenarier där man kan skifta prio efter behov. På så vis kan det belysningsmässiga fokuset skiftas mellan bords- och serveringsytor under lunch och middagstid, medan fokus hamnar på konsten vid andra tillfällen som är mer ägnade åt att studera den.

I utställningshallarna placerade vi infällda trefasskenor i ett gridnät. Sedan försåg vi varje utställningshall med ett antal armaturer som verkar som en grundverktygslåda. Grunduppsättningen kompletteras därefter med armaturer specifikt för varje utställnings unika behov. Som en del i projektet ljussatte vi även Cyrillus-biblioteket där inredningsarkitekten Åke Axelsson stod bakom interiörkonceptet. Belysningen var i sin tur formgiven och utvald av Jonas Bohlin. Vår uppgift var att se till att detta koncept förverkligades på ett bra sätt. Bland annat kom halogenljuskällor att ersättas med LED-ljuskällor då värmeutvecklingen annars riskerade att bli för hög för ventilationssystemet. Vidare styrs anläggningen trådlöst via Casambi, vilket föranledde en noggrann kompabilitetsutvärdering av de gängsocklade LED-ljuskällorna.

 

Ljusdesign: Mikaela Åström Forsgren och Viktor Martinsson. Foto: Åke E:son Lindman

Ljusdesign: Mikaela Åström Forsgren och Viktor Martinsson. Foto: Åke E:son Lindman

 

Kortedala punkthus, Göteborg

Ljusdesign: Mikaela Åström Forsgren och Viktor Martinsson. Foto: Ulf Celander

Uppdraget att belysa det nybyggda, 16 ­våningar höga punkthuset i Göteborgsstadsdelen Kortedala med GOBO-armaturer visade sig vara en komplex uppgift. Anledningen var framför allt begränsade montagemöjligheter med avseende på såväl kastavstånd som placering i förhållande till den aktuella fasadsidan. Slutresultatet var gott och processen lärorik, vilket är anledningen till att det här är en av mina favoriter.

För att belysa den höga fasaden kom vi att använda oss av tre strålkastare, placerade på den lägre grannfastighetens tak. Riktningsvinklarna orsakade en kraftig förvrängning av GOBO-motiven. Detta försvårade även maskningen av fönster, vilka var och en skulle maskas av för att säkerställa att inget ljus slog in i interiörmiljöerna. Tack vare en rad provbelysningar och ett nära samarbete med GOBO-tillverkaren Rosco lyckades vi successivt omforma mönsterbilderna i de tre GOBO-strålkastarna så att de sömlöst bildade en stor projektionsyta med rätt proportion och placering av mönster och fönstermaskning.

Mönstret, som ritats av skickliga kollegor, har motiv som minner om liven som äger rum inne i fastigheten – allt från vardagsbestyr till lek, läsning, husdjur och kärlek. Just människorna som gör high five är misstänksamt lika mig och min ansvariga kollega, Mikaela!

Utöver grundmönstret har vi även gjort ett julscenario med snöflingor. Avslutningsvis valde vi att förtydliga byggnadens skyline, som kan skönjas på långt håll och verkar som lokalt landmärke. Med tanke på byggnadens rundade hörn och tidstypiskt gröna nyans stämde en neonlinje väl in. Resultatet har i mitt tycke blivit en lekfull men i sin helhet väl hållen fasadbelysning.

Publicerad den 28 maj 2021
Ur Ljuskultur Nummer 3, 2021

För att förbättra användarupplevelsen på denna webbplats använder vi cookies. Här kan du läsa mer om användningen av cookies samt hur vi hanterar personuppgifter.

Stäng

Logga in

Glömt lösenordet?

Skapa användare