”Framtidens park är aldrig färdig”

Det är en kylig decemberdag några dagar före jul. Trots det är flera barn i full färd med att jaga runt bland de färgglada kulisserna på Hyllievångsparkens lekplats. Temat för lekplatsen är ”Den hemliga staden” utifrån barnens egna önskemål.

Hyllievångsparken är totalt 64 000 kvadratmeter stor, eller cirka 500 meter från ena änden till den andra. Om man följer parkens inre slinga blir det ungefär en kilometer.
Illustration: Plot Studio och Nyréns Arkitektkontor

– Hela parken har kommit till i nära dialog med de boende. När det gäller lekplatsen jobbade vi fram den tillsammans med barnen på skolan bredvid. Önske­målet var en hemlig värld med tunnlar under marken och att man skulle kunna gå in genom en dörr för att sedan kunna dyka upp någon annanstans. Resultatet har blivit en liten stad uppbyggd av kulisser, där man kan gå in mellan och genom husen och göra en massa andra saker. Här finns till exempel grävskopor att gräva i sanden med, vattenredskap och aktiviteter på väggarna, berättar landskapsarkitekten Emma B Jones som utformat den nya stadsdelsparken i Hyllie tillsammans med sina kolleger på Plot Studio.

Lekfull och trygg upplevelse för barnen

Liksom i övriga parken är en stor del av belysningen integrerad och en del av gestaltningen. Här på lekplatsen har belysningen till exempel blivit en lekfull del av hus­fasaderna genom inramade LED-plattor som blir hemtrevligt lysande fönster, en ditritad golvlampa på husfasaden med lampskärmen i LED och lysande dioder som ögon på ugglor, pantrar och andra detaljer på fasaderna.

– Vi behövde integrera belysningen i väggarna och lekredskapen så mycket som möjligt för att ingen ska kunna skada sig på något som sticker ut när man leker och klättrar. Det gjorde att vi landade i den här lösningen med små lysdioder i väggarna där vi också kan ändra färg. Belysningen fungerar både som effektbelysning för att markera vissa delar och för att lysa upp fönster­bågar, dörrar och tunnelvalv. Sedan har vi kompletterat med lekfullt utformade belysningsstolpar för att skapa trygghet, berättar ljusdesignern Bertil Göransson vid Luxera som ansvarat för ljussättningen av parken.

Utformningen av parken är ett nära samarbete mellan honom och ett större team, bland andra landskapsarkitekterna Karin Larsson och Emma B Jones på Plot Studio, liksom beställarna från Malmö stad, ­ljusdesignern Johan Moritz och landskapsarkitekten Eva Delshammar.

– Vi jobbar hela tiden med 24-timmarsstaden. I det här fallet handlar det om att man ska kunna leka och vistas i parken även under den mörka årstiden. Därför har vi haft ett nära samarbete kring belysningen redan från början – den är verkligen inte bara ett tillbehör eller något som limmats på i sista stund utan en integrerad del av hur parken ska upplevas, säger Johan Moritz.

Armaturer är HLS LED Puck från Planet Lighting, vilken styrs via DMX från en Pharosstyrning.

RGBW-armaturerna är programmerade till ett antal olika ljusscenarier som skiftar under
kvällens lopp.

En lockande destination genom medborgardialog

Bakgrunden till parken är den stadsdel som vuxit upp som ett resultat av ett gäng driftiga entreprenörers önskan att dra nytta av de turistdrömmar som plötsligt blev möjliga i och med Öresundsbron. Men vad skulle man hitta på som var tillräckligt intressant för att få människor att stanna till i Malmö när de väl passerat bron? Svaret på det blev ett nytt eventstråk med Malmö arena och shoppingcentret Emporia som huvudattraktioner. Efter hand har stadsdelen också byggts på med kontor, andra arbetsplatser och bostäder. I dagsläget bor det ungefär 8 000 människor här – planen på sikt är 25 000 invånare och 10 000 arbetsplatser.

– Till skillnad från Västra hamnen som också är en stadsdel som växt explosionsartat har vi långt till havet. Här fanns heller inga andra naturliga rekreations­områden i närheten eftersom områdena runt omkring främst består av privat åkermark. Det innebar att vi trots det lantliga läget behövde skapa park- och rekreationsområden själva, säger Eva Delshammar.

Redan 2015 började hon och hennes kolleger därför att sätta ut några pallkragar och frågade om någon ville vara med och odla. Sedan inledde de en dialog med den grupp som bildades.

”Många längtade efter enkla saker som en park där de skulle kunna få en god kopp kaffe samtidigt som barnen lekte och hade det bra.”

– Många längtade efter enkla saker som en park där de skulle kunna få en god kopp kaffe samtidigt som barnen lekte och hade det bra, berättar Eva Delshammar.

Utifrån de samlade önskemål som kom fram utlystes en internationell arkitekttävling, där Plot Studio tillsammans med ett större team vann med förslaget ”Framtidens park är aldrig färdig”.

Förändras från norr till söder

Nu, drygt sex år senare är flera av parkens delar i princip färdigställda. Förutom lekplatsen som även omfattar ett klättertorn och linbana finns bland annat olika aktivitetsytor, fruktträd och blomsterodlingar för självplock, pallkragar för odling, en hästpaddock och stig där man kan rida samt ett stråk av sänkor med olika vattenmiljöer som kan hantera dagvattnet i området.

– Parken är indelad i flera delar där karaktären förändras när vi går från norr till söder. I norr handlar det om kultur, aktivitet och lek, men när man kommer längre söderut blir parken alltmer naturlik, säger Emma B Jones.

Även belysningen är utformad för att spegla skiftningarna i intensitetsnivå, vilket återspeglas både i belysningsgraden och i skalan.

– Här uppe i norra delen är det högre ljusnivå, fler stolpar och fler typer av armaturer. I södra delen har vi ersatt stolparna längs promenadslingorna med pollare för att sänka skalan. Det är bara hästpaddocken där som behöver mer ljus och har stolpbelysning – men där måste man tända upp ljuset själv. Tanken är att det ska vara så pass mörkt i den här delen av parken att man ska kunna ligga ner i gräset och titta på stjärnorna, säger Bertil Göransson.

När parken började anläggas var marken alldeles platt. För att kunna hantera dagvatten och skyfall behövde man därför gräva ut vissa delar och skapa dammar och en bäck. Schaktmassorna har sedan använts för att skapa en kulle med klätterträd på ena sidan och pulkabacke på andra. Högst upp och i anslutning till lekplatsen finns ett klättertorn som blir ett fint landmärke på kvällen.

– Vi ville inte belysa det utifrån och framför allt inte sätta markarmaturer för att undvika ljusföroreningar. Därför valde vi enbart integrerad belysning. Strålkastarna sitter på insidan, på de fyra träbalkar som utgör grundstommen. Det gör att man inte kan se dem ut­ifrån, utan bara ljuset som faller ut mellan träspjälorna, säger Bertil Göransson.

Klättertornet står högt uppe på en kulle och syns på långt avstånd i parken – belyst inifrån med ljus som letar sig ut genom spjälorna i fasaden.

En traditionell kedje­belysning hängande mellan träden över picknick­ytan. Placeringen är noga utvald för att undvika träden och möjliggöra service och underhåll.

Fortsättning följer

I närheten av lekplatsen finns också en ”biergarten” med picknickbord som får en fin inramning av de omgivande trädkronorna och linspänd belysning med lysande bollar. Här finns också ett lekfullt utformat vindkraftverk i miniformat med flera snurror i samma anordning. Nästa steg blir att anlägga ett kafé med solpaneler på taket.

– Tanken när vi började var att all el som används i parken också ska produceras här. Det funkar inte riktigt än eftersom energibolagen inte tillåter det. Men målet är att det ska vara helt autonomt innan jag går i pension och det är om sex år, säger Johan Moritz.

”Vi är noga med att allt ska hänga ihop. Att komma hit ska inte vara som att åka till ett tivoli. Det får inte bli som en egen ö eller frimärke.”

I övrigt är han mycket nöjd med hur parken har blivit så här långt. Och hur väl den jackar in med den övriga stadsbilden.

– Vi är noga med att allt ska hänga ihop. Att komma hit ska inte vara som att åka till ett tivoli. Det får inte bli som en egen ö eller frimärke och det har verkligen alla som jobbar med projektet förstått, säger Johan Moritz.

Publicerad den 19 februari 2025

Ur Ljuskultur Nummer 1, 2025