Jakten på den tysta kunskapen

Slutmålet är självklart att höja nivån på all ljusdesign i landet. Vilket passar bäst på ljusdesignutbildningen? Eller när deltagarna bjuds in till Lights in Alingsås?

I och med att Ljusdesignprogrammet vid Jönköpings Tekniska Högskola förlängdes till tre år blev också praktiken längre, åtta veckor i stället för sex. Veckorna ger 12 högskolepoäng och är placerade i början av den fjärde av totalt sex terminer.

– Man har helt enkelt insett att praktiken är värdefull, säger Johanna Glans, programansvarig för ljusutbildningen. Däremot har det inte känts som om det finns något behov av mentorskap just här. Vi använder inte ordet mentorskap och det finns inte någon utvecklad modell för hur något sådant skulle gå till. Men inget hindrar att enskilda studenter skaffar mentorer utanför skolan.

Eftersom det är så få i varje årskurs, 30–35 studenter, har i stället lärarna på de olika kurserna möjlighet att vägleda och guida eleverna, enligt Johanna Glans. Hon berättar också att det finns en väl utvecklad fadderverksamhet, där andra- och tredje års studenter fungerar som faddrar för ettorna.

– Vi har dessutom en ledningsgrupp med åtta personer från branschen. Tillsammans med ledningsgruppen kan vi se till att utbildningen har förankring i verkligheten och inte blir för teoretisk. Därtill kommer att branschen är öppen och ställer upp både praktiskt och teoretiskt. Yrkesverksamma ljusdesigner och tekniker kommer ofta hit, föreläser, håller seminarier och workshops. Det ger studenterna många möjligheter att få kontakter utanför skolan, menar Johanna Glans, som upplever att branschen över lag är mycket positiv till att stötta och vägleda studenterna när de behöver råd och hjälp.

På KTH:s masterprogram Ljusdesign går hälften av tiden till teori, hälften till praktisk utövning.

– Det är viktigt med den mixen, påpekar, Rodrigo Muro, ansvarig för kursupplägget. Studenterna gör egna hands on-övningar, nattliga utomhusobservationer eller mätningar i olika typer av byggnader utanför skolan. Nu senast, i oktober, deltog de i ljusfestivalen Nattljus som Eskilstuna kommun arrangerade.

På skolan ordnas workshops och olika praktiska ljusexperiment görs där; det finns bra utrustning. Saknas något är branschen alltid villig att låna ut, berättar Rodrigo Muro. Överlag finns det ett stort intresse utifrån för ljusdesignutbildningen på KTH.

– Vi har ständig kontakt med yrkesverksamma ljusdesigner. De föreläser på skolan och bedömer också gärna eller ger feedback när ett projekt genomförts. Men nej, vi har inte känt behov av mentorer utanför skolan. Lärarna följer studenterna genom hela programmet, lyssnar och vägleder under studietidens gång. Mentorskapet sköts alltså inhouse men kan så klart förstärkas med hjälp utifrån om vi skulle se att det behövs. ”Under veckan innan ’Lights in Alingsås’ pågår en verksamhet som skulle kunna kallas ’intensivmentorskap’”

I sexton år har projektet Lights in Alingsås pågått. Det konkreta resultatet har invånarna och många ditresta kunna glädjas åt under den höstvecka när ett antal temporära ljusinstallationer förgyller staden. Under veckan innan pågår en verksamhet som skulle kunna kallas ”intensivmentorskap”. Sju ljusdesigner från olika håll i världen leder varsin liten grupp studenter (från ljusdesignutbildningar, arkitektur- eller konstskolor med mera) med målet att tillsammans skapa något alldeles extra i ljusväg. Under Lights in Alingsås-dagarna pågår ingen utbildning i gängse mening, men man har funderat på att införa sådana moment.

De sju inbjudna handledarna kallas ”workshop heads”. Angelica Larsson, projektledare för Lights in Alingsås, berättar:

– Varje ljusdesigner ansöker om att få komma hit. Projektet är så pass välkänt nu och många intresserade söker de sju platserna. Vi försöker göra urvalet till en bra mix både ålders- och könsmässigt. Men det viktiga är att de som ska leda arbetet inte har ambitionen att styra och ställa eller är ute efter att förverkliga sin egen idé. Vi använder alltså inte orden mentor eller mentorskap. Ett ”workshop head” har ju bara fem egentliga arbetsdagar på sig.

Har du någon aning om samarbete mellan workshopledare och studenter brukar fortsätta efter projektets slut?

– Ja, det har förekommit många gånger. Ljusdesigner har blivit faddrar till studenter, fungerat som både mentorer och bollplank. I vissa fall har även studenterna börjat arbeta på ljusdesignernas byråer. Somliga har blivit ”vänner för livet”. Vi funderar också hela tiden på hur vi ska kunna fördjupa kontaktnäten och utveckla möjligheterna till mer varaktiga samarbeten.

Publicerad den 1 februari 2017

Ur Ljuskultur Nummer 1, 2017