Aktiverade ickeplatser i Lund

Färgsprakande discoljus

Vi börjar vår promenad tillsammans med boxern Ganzo i Jaktparken vid Nöbbelöv centrum. Vi går på ett av de primära pendlarstråken mot Lunds centrum.

Ett blåturkost ljus glimrar mellan träden och väcker nyfikenhet. Det är Discoplanen, en ny mötesplats för både ung och gammal boende i området.

Tidigare var platsen oanvänd under årets mörka timmar. Nu lyser fotbollsmål, pollare och strålkastare i olika scenarion som väcker platsen till liv. Jag trycker på pollarens tryckknapp och aktiverar önskat ljusscenario. Vitt ljus för fotbollsspel eller discoljus för en dans i en sprakande färgkonfetti.

Varje knapptryckning varar 30 minuter för att sedan återgå till grundinställningen som ger ljus i mål, pollare och träd. Ett lågmält ljus för att inte störa naturen mer än nödvändgt. En ljusare markbeläggning återger glada färger i mörkret.

I sittbänken finns en ljudanläggning. Jag kopplar upp mig och spelar en gammal favoritlåt Push it med Salt ’N’ Pepa. Jag höjer volymen och ljuset börjar automatiskt att dansa i takt med rytmen.

Om jag inte aktivt väljer ljus är de specialritade målen och pollaren programmerade i olika färgkombinationer och ljusnivåer. Likt väsen förändras karaktärerna under kvällen fram till morgonen. Det sista scenariot är anpassat för att störa natten så lite som möjligt men ändå ge en känsla av närvaro.

Ljudanläggningen är aktiv under dagtid vilket öppnar upp för andra aktiviteter sommartid, som gymnastikpass, picknick eller kalas. Vintertid kan planen spolas och användas som isbana. Innan vi vandrar vidare går jag fram till målen och kontrollerar dem; De ser ut som det ska, konstruktionen är tålig och under varje stolpe finns ett 1300 kg tungt fundament. De kommer att stå ett tag.

Poetiskt månljus

Vi springer vidare till nästa delprojekt där jag har tagit fram ett nytt koncept för Lunds kommun att belysa gång och cykelbanor. Jag kallar det Månljus, fast ljusnivåerna är något högre. När konceptet för stråket skulle sättas var Biofil design ett självklart grepp att ta. Stråkets grönska har satt ramarna för ljuset, mörkret och upplevelsen.

Träden har bestämt var stolparna ska stå och vart lamporna ska riktas. Ordet jämnhet har inte använts i planeringen. Här är traditionella avstånd mellan stolpar borttrollade till förmån för lövverkens ljuspoesi.”Det här var en fotbollsplan som användes relativt lite. Nu spelar små barn, äldre barn, tonåringar och vuxna tillsammans. Folk är där från att det blir mörkt fram till klockan 22.”

Träden och deras lövverk har givit förutsättningarna för placeringar av stolpar, armaturer och riktning på ljuset. Ljusrummet har blivit större för att man som trafikant lättare ska kunna uppfatta rörelser i sin omgivning. Kontrasten mellan ljusa och mörka partier har förändrats och minskats. Många potentiella gömställen intill stråket har tagits bort. Istället framträder nya små rum, mellan och bakom träd som tidigare var otillgängliga i deras totala dunkel. Nu kan vi med hund leka sidan om cykelvägen utan att vålla olycka.

Det nya ljusets variation i luminansnivåer och för-delning stärker upplevelsen av vegetationens förändringar över året och blir tydligare än med traditionell belysning. Lövverken agerar bländskydd och skapar skuggspel vilket var några av mina avsikter i projektet.

Det är vilsamt för ögonen att inte se pärlbandet av lysande opala ytor längs med stråket.

På vintern syns ljuskällorna bland grenverken mer av naturliga skäl, men det gör ju även den stora ljuskällan i naturen. När lövverken står i full prakt känns det nästan som att gå i skogen. Poetiskt.

Honungslena ljuskramar

Honey är en hyllning till alla arbetare, kungar och drottningar för deras flitiga strävan. Honey vill värma den som är på väg till och från, och påminna om att alla behövs för att samhällen ska fungera.

Nästa gång vi stannar till är det vid gång och cykeltunneln Honey. En gyllene referenspunkt som man ser på håll och kan förhålla sig till längs med stråket.

Det indirekta ljuset tydliggör passerandes kroppshållning och mötande ansikten känns vänliga i det varma ljuset. Inspirationen är hämtad från naturen och våra uthålliga honungstillverkare. Tunneln är klädd med specialritad perforerad plåt i bikake­mönster och är målad i honungsgula nyanser. Ett indirekt ljus- och skuggspel är programmerat i lågmäld ton för att man inne i tunneln ska uppleva binas andetag och flitiga arbete.

Vägen fram till resultatet var brokig och många tester fick utföras för att få fram önskad effekt. Det gällde framförallt de tekniska komponenterna, för att de skulle kommunicera väl och ljuset upplevas friktionsfritt.

Ljusnivån i tunneln är avvägt mot cykelbanans befintliga gyllene ljus. För en en enhetlig upplevelse av stråket mellan tunneln och discoplanen föreslogs ljussättning av träd. Likaså planteringar av bivänliga växter före och efter tunneln för att stödja deras
överlevnad och tillföra mer färg och glädje till platsen. Längre upp växer gyllene påsklilja och forsythia som förlänger installationen.

Fredligt monument

Vi närmar oss centrum och Monumentsparken, en park med historisk anknytning och med ett brokigt förflutet. Utmaningen var att återskapa den positiva karaktären och lyfta fram det ursprungliga symbolvärdet – fred.

Det första monumentet ritades av arkitekt Helgo Zettervall och restes 1882 till minne av slaget vid Lund år 1676, ett av de blodigaste fältslagen i nordisk historia.

Vi kastar en pinne i mitten av parken mot Monumentet, springer förbi de uppstammade cypresserna i krans. De liknar två svagt lysande kungakronor.

Silverlönnen tronar innan spegeldammen, och här gör vi en liten hundpaus. Taggbuskarna runt monumentet har ersatts av nya planteringar med röd vallmo som ska växa upp, få liv och gnistra i vindens rörelser.

Monumentet har synliggjorts och framträder lågmält mellan de höga mörka träden. Det har självklart huvudrollen, men inte på grund av sin upplevda ljushet utan genom sin fysiska storlek, placering och blomsterkrans.

Parkens gröna vertikala centrumlinje mot monumentet har framhävts och det är lättare att läsa av sin omgivning. Mörker, skuggor och grönskans spel tar plats men har ofta ljuset som fond.

Pärlbandet av klassiska globarmaturer finns kvar men nu med lägre ljusstyrka.

Visionen var att finna tryggheten och skönheten i det lågmälda och med hjälp av grönskan. Och att förmedla en posi- tiv upplevelse både direkt och indirekt med hjälp av ljus, material och färg.

I fonden möts olika idéer om ljusets roll.

Mer om Gröna Stråket i Lund

Om: Projektet har omfattat norra delen av det gröna cykelstråket, från Kung Oscars väg till Nöbbelövs torg. 43 % av all trafik i Lund sker med cykel och det valda stråket är ett av de mest trafikerade cykelstråken. Inom stråket återfinns miljöer med många av de utmaningar som kommunen står inför när det gäller att utveckla belysning för gång- och cykeltrafikanter. Stråket passerar genom parker, bostadsområden och både över och under starkt trafikerade vägar.

Omfattning: Fotbollsplan, gång- och cykelstråk, gång- och cykeltunnel och Monumentsparken.

Formgivning och ljusdesign: Ansvarig ljusdesigner Johanna Hernaeus, konceptframtagning i Monuments­parken och gång- och cykeltunneln i samarbete med ljusdesigner Andre Maia på Yoke AS i Köpenhamn.

Beställare: Tekniska förvaltningen och Park och Naturförvaltningen i Lunds Kommun i samarbete med Lighting Metropolis.

Övriga samarbetspartners och leverantörer: Kraftringen Service, Mediatec Solutions, Plåtexpressen, MSL International, iGuzzini, Philips, Studio Due, Capelon, Fergin.

Utvärdering av Lunds Universitet, avdelningen för Miljöpsykologi: En före- och efterstudie har gjorts längs med Gröna stråket. Frivilliga äldre har svarat på om de upplever miljön annorlunda än tidigare. Resultat blev positivt även om alla mätpunkter inte var på samma platser som de nya ljusinstallationerna. En intressant iakttagelse är att en mätpunkt utan direkt åtgärd på just den platsen påverkas positivt och känns tryggare av en närliggande synbar ljusinstallation – i detta fall discoplanen.

Publicerad den 29 augusti 2019

Ur Ljuskultur Nummer 4, 2019