Konstfack ser ljuset!

Det är fredag eftermiddag och final för Konstfack Research Week. Efter fullmatade dagar med workshops och gästföreläsningar är det dags för utställning där resultaten ska presenteras. Studenter i bland annat inredningsarkitektur har arbetat
i den återuppväckta Perceptionsstudion, som legat i träda de senaste åren.

– Fram till i höstas var det här mest ett stökigt förråd, berättar Einar Rodhe, lektor i inredningsarkitektur och möbeldesign. Perceptionsstudion har varit efterlängtad av både studenter och lärare, men vi har saknat någon som kunnat driva den.

Förra terminen rekryterades äntligen ljusdesignern Johanna Enger (se artikeln här intill) till en special­­inrättad halvtidstjänst med uppdrag att starta, driva och utveckla Perceptionsstudion. ”Studenterna får utmärkta verktyg för att jobba med ljus, färg och ­gestaltning – fundamentala delar inom inredningsarkitekturen.”

– Den är en jätteviktig del av Konstfack. Studenterna får utmärkta verktyg att jobba med ljus, färg och gestaltning – fundamentala delar inom inredningsarkitekturen. Men perception är relevant för alla våra utbildningar och jag hoppas att arbetet här kan skapa kontakt mellan olika fält som textil, industridesign, visuell kommunikation och konst, säger Einar Rodhe.

Han har varit delaktig i att utforma den nya tjänsten och är mycket nöjd att ha Johanna Enger som kollega.

– Jag har märkt att många tycker att det är svårt att prata om ljus och färg kopplat till rumsgestaltning, säger han. Det kan lätt bli lite trevande och utgå ifrån personers tycke och smak. Med Johanna kan den diskussionen lyfta. Det är spännande att hon har en fot
i forskningen och en i praktiken.

Installationer från Konstfack Research Week

Under Konstfack Research Week har studenterna delats upp på fem olika spår, samtliga med någon form av samhällskoppling som minskad energianvändning eller återvinning. En grupp har arbetat med mörkret som material, och ur det skapa en miljö där människor ändå kan orientera sig. Johanna Enger visar upp resultatet, en fullskalig installation dold bakom tunga svarta skynken, där urklippta fluor­escerande stjärnor och reflekterande tunt papper leder besökaren runt en dunkelt upplyst tygpelare som tornar upp sig i mitten av rummet. Upphovspersonerna har fått frågor om den ska föreställa solen eller månen, men har svarat undvikande.

– Den har gått under benämningen ”The Friendly Ghost”, berättar Johanna Enger med ett leende.

En annan grupp har jobbat med gammalt byggmaterial som deras lärare grävt fram ur Konstfacks återvinningsstation. Uppgiften var att konstruera en rumslig armatur av metallskrot, isolering och plastbitar.

– Allt ljus är ju reflekterat och därför är det lärorikt att studera hur det beter sig mot olika material. Med LED-tekniken finns alla möjligheter att integrera ljus i objekt. Utmaningen är att göra det behagligt och inte enbart effektfullt, säger Johanna Enger.

Kibandu Pello-Esso har en bakgrund som industri­designer och går nu andra terminen på masterprogrammet i rumslig gestaltning på Konstfack. Han mixtrar lite med fiberoptiken i en drömsk installation med ­rörliga, runda skivor som fångar och skickar iväg ljuset i mängder av färger och riktningar.

– Vi tog olika typer av glas och belyste det från flera håll. Då hände mycket mer än vi trodde! Det var ett intressant arbetssätt för att snabbt komma till olika slutsatser, säger han och visar hur ljuset släpps in och bryts i materialets olika lager och skarvar.

Installationen bredvid föreställer en perrong med transparent golv, där väntkuren lyses upp från ­baksidan, underifrån. Muren intill återger ett inbjud­ande rosa skimmer, filtrerat genom ett silkespapper.

– Vi har testat att integrera ljus i ytor för att framhäva olika typer av kvaliteter i rumsligheten. Förut har jag bara jobbat med ljus i designföremål och ­produkter. Den här veckan har jag lärt mig mer om hur man använder ljus, vad man kan göra med det och var man hittar det, säger Kibandu Pello-Esso.

I sina tidigare projekt har han inriktat sig på värme och rumslighet, särskilt i utomhusmiljöer.

– Det går utmärkt att kombinera, konstaterar han. Ljuskällan kan ju också vara en värmekälla.

Kurskamraten Astrid Skånbeck ingår i gruppen som utforskat hur ljus upplevs och hur det går att ­förändra färger med belysning. Resultatet består av en fasadliknande modell.

– Vi tog röda, gröna och rosa objekt och gjorde dem blå. Jag tänker att det kan användas till exempel på en restaurang där man vill skapa olika stämning vid olika tider på dygnet. Lite murrigt på dagen och party på kvällen, förklarar Astrid Skånbeck.

Bland annat upptäckte gruppen hur skuggor kan få färg om man belyser dem på ett visst sätt.

– Det var kul men svårt. På arkitektutbildningen i Lund pratade vi mycket om dagsljus men inte om belysning. Det känns jättebra att intresset har väckts. Framöver tänker jag förhoppningsvis på ljus tidigare i mina projekt. Och jag kommer absolut att använda den här studion för att laborera med kontraster och djup i färgsättningen. Det är lättare att göra här än bara digitalt som jag skulle gjort annars.

Perceptionsstudion återinvigd!

Samtidigt som studenterna finslipar sina installationer inför eftermiddagens vernissage förbereder Johanna Enger mottagningen. Det ska bjudas på bubbel och chips, men hur många gäster som kommer är omöjligt att förutse. Några av Perceptionsstudions tidigare ­medarbetare (se faktaruta) har anmält sig, men inom Konstfack är konkurrensen hård. Den här fredagen öppnar ytterligare två elevutställningar.

När tiden är inne fylls lokalerna snabbt. Intresset är överväldigande stort. Johanna Enger är nöjd med ­researchveckan och tror att Perceptionsstudion ­kommer att bli välanvänd.

– Inredningsarkitekter som behärskar färg, form och ljus kan få en stark ställning gentemot andra yrkeskategorier i branschen. Men även för de studenter som ska presentera sina verk på gallerier eller på nätet är ljuset jätteviktigt, säger hon.

Publicerad den 18 mars 2020

Ur Ljuskultur Nummer 2, 2020